Kan inte annat mer än att hålla med. Mycket bra skrivet !

#0 "Lyckan ska vara där hela tiden, det är ett varande"

Precis. Fast egentligen inte "ska", utan bara för att det är så det är.
Lyckan är inte något annat än vårt naturliga tillstånd av varande, av att finnas, existera, av att vara evig.
Det är detta jag menar när jag pratar om "Jag Är". Lyckan är egentligen bara ett ord för en upplevelse i varandet. Man skulle ju också kunna kalla det Kärlek, Glädje, Frid, t ex.

Vi är detta, det är så det gudomliga ger sig tillkänna och uttrycker sig genom vår mänskliga gestalt. Så det är vår födslorätt att uppleva det vi är, den medfödda, naturliga Lyckan inombords.

Detta tar inte bort alla andra känslor, tankar och upplevelser, vi blir inte mindre människor, snarare mer mänskliga kanske man kan säga och det finns en glädje i det mänskliga med allt det innebär.

Det är en paradox att t ex kunna känna sig uttråkad men samtidigt lycklig. Eller känna sig ledsen men samtidigt lycklig. Lyckan är grunden, basen i det Jag Är. Ur det kommer sen alla möjliga andra upplevelser; tankar, känslor…

Det handlar helt enkelt om vetskapen om att allt är väl, hur det än är.

Så upplever jag det i alla fall.

#0 Jag skrev förresten om detta du pratar om inne på PU och lade in ett filmklipp. Här är klippet, det kan kanske vara av intresse att se? Eller inte, hur som helst, här är det.

Causeless Happiness

Jag håller med dig #2 om att det bara "ÄR". Likaså att kärlek, glädje, frid med mera är från samma källa. Det är inget man kan köpa, förhandla sig till, inte ens få eller en ge bort, den bara finns där "existerar".

Man kan bara visa andra vad den finns, inne i sig själv där den upplevs, det är upp till var och en att själv hitta detta inom sig själv, eftersom man inte kan ge något som redan finns där. Man ska alltså öppna sig för kärleken "lyckan" som redan finns där.

När man säger att man ska ge andra kärlek, så hjälper man den personen med att hitta den själv, vi visar dom vår kärlek. Som sagt, vi har inga fjärrkontroller.

Det är mina tankegångar.

Forts från ovan….

Vi visar dom vad kärleken finns, typ karta & kompass. Då känner dom igen den och kommer ihåg. Så tror jag på ett ungefär.

intressanta funderingar……det är som att sätta fingret på ganska mkt av varför världen är som den är idag, eller hur? Att förvänta sig att någon annan ska skapa min glädje,det är ett slags beroende.Många, kanske de allra flesta , går omkring i beroenden i stället för sanna kärleksfulla relationer…

Vi bär alla på friheten och förmågan att känna glädje i oss själva,utan några yttre behov.Det är en illusion att vi behöver något särskilt för att känna kärlek.Vi ÄR kärlek.Det är underbart att se detta( det glimtar till ibland).

 #4 Det är inget man kan köpa, förhandla sig till, inte ens få eller ens ge bort, den bara finns där, "existerar".Man kan bara visa andra vad den finns, inne i sig själv där den upplevs, det är upp till var och en att själv hitta detta inom sig själv, eftersom man inte kan ge något som redan finns där.

Underbart beskrivet!

#4 jätte fint!

och detta är ju precis det man öppnar sig för genom invigningarnas steg

#4 Du beskriver det hela väldigt bra tycker jag. Har inget att tillägga.

#6 _"Vi bär alla på friheten och förmågan att känna glädje i oss själva,utan några yttre behov.Det är en illusion att vi behöver något särskilt för att känna kärlek.Vi ÄR kärlek."
_Vackert!

Just det där med invigningsvägen, det tycker jag är extra intressant. Från min synvinkel så är det den vägen alla går på ett eller annat sätt, även om man inte tror på det, eller vet om det. Se på världen idag, varför mår så många dåligt och går igenom mista processer, olyckor, hemska saker ? Dom går givetvis invigningsvägen dom också.

Det går inte alltid att få människan att förstå något mer än sin egen horisont, vad dom upplevt utav egna erfareheter. Alla måste uppleva allt för att nå ljuset, det finns inga undantag. Det är också därför även krig och elände måste ske, allt för att människan måste vakna upp till slut och förstå, då utav egen erfarenhet.

Det finns människor som både ligger före och dom som ligger efter på vägen mot ljuset. Och de som ligger efter upplever sin sanning och vet inget annat eftersom dom inte förstått utav egna upplevelser på samma sätt som dom som ligger före har gjort. Det får vi räkna med, och själva försöka förstå och inte döma, för dom har inte gjort något fel på den nivå dom själva är, eller rättare sagt, dom vet inte att att det är fel.

Men det bästa är nog ändå att alla kommer förr eller senare ändå dit då egot inte styr, vara sig dom tror på det eller inte. Så det betyder att kärleken segrar till slut för människan ändå, det är väl bra?

#9 Exakt!

fast ska vi vara petiga så går inte alla Jordens invigningsvägen, utan kan då mycket väl tillhöra ett invigningssystem som ligger i ett annat solsystem och att de bara är gäster på planeten Jorden.

Alla ska ju inte in i Det stora vita broder/systerskapet, många ska på annat håll i universum.

Så har jag uppfattat det hela, ska väl då tilläggas…

Klart att vi ska vara lite petiga . Jag vill verkligen förstå mer.

Jo jag förstår att det finns dom som ska utvecklas vidare på andra planeter, solsystem osv. Som du själv skriver så är det då en annan sorts invigningväg dom får gå igenom. Jag tolkar det ändå som samma, att gå utvecklingvägen som gör att man kommer vidare. Ingen kan väl stå stilla i sin utveckling i evighet, eller gå bakåt?

Vilket fall som helst så måste alla som är på jorden ni oavsett vad dom kommer ifrån gå igenom lite av invigningsvägen så länge dom är här, och dom fortsätter på andra ställen senare. Mycket intressant det här.

Absolut så ser jag det också så!

man kan inte stå still i evighet, men ändå rätt länge…. bakåt tror jag inte heller på att man kan gå. Är man inkarnerad på jorden så får man acceptera livsbetingelserna här…

Jag har också tänkt att vi kanske inte är på väg åt samma håll. vi kan mycket väl vara på väg åt olika håll, men möts här just nu. Kanske för att lära av varandra, kanske för att ge och ta, kanske av ingen anledning alls. Vem vet? En sak är viktigare än andra, tycker jag, nämligen att bibehålla/utveckla förmågan till kärlek.