Har ni någonsin tänkt på att ju mer vi identifierar oss med vårt ego, desto mer kränkta blir vi? För ju viktigare vi tar oss själva och vår person, desto mer finns det att försvara.

Jag ställde för ett par år in en taoistisk vishetshistoria av Lao Tse som handlar om ett onyttigt träd, här: https://andligutveckling.ifokus.se/discussion/1589419/en-taoistisk-vishetshistoria Nu snubblade jag över en text, passande till den här historian på en tysk sida som jag lät copiloten översätta till svenska.

När jag tittar upp på stjärnhimlen och inser att jag bara är ett obetydligt dammkorn i hela kosmos, är det svårt att inte le åt hur stort allting kan kännas i mitt eget lilla huvud.