Jag läser det så ofta. Människor som säger: ”Vi kan inte tvinga andra att vakna.” Och visst låter det ödmjukt. Nästan kärleksfullt. Som om man accepterar att varje människa har sin egen väg.

Hittade en väldigt djup och tänkvärd vishetshistoria som jag bara inte kunde låta bli att översätta och dela med mig av. Den är skriven av Mingqing Xu, som vanligt, och finns att hitta i orginal här Under den kinesiska Songdynastins tid, då högmedeltiden tog sin början i Europa, vilade en stillhet över bergen i Zhejiang som tycktes äldre än någon krönika.

Det finns en idé där ute. En idé som jag inte riktigt vet var den kommer ifrån. Men som handlar om att vi människor skulle ha kommit till jorden med en total minnesförlust.