Det här är en vishetshistoria av Osho:

Det var en gång en ängel som kom ner till jorden för att lära känna människan och hennes värld. Jordens skönhet överväldigade honom. Han såg solbelysta bergstoppar och mörka skogar, den sjungande vinden och de regnbågsfärgade dalarna.

Jorden var kysst av dagg, marken doftade av liv. Växterna strålade i stilla glans och djuren var både vilda och milda. Överallt såg han bara skönhet.

När han mötte människan fylldes han av vördnad, för han hörde hjärtats musik och själens sång. Han förälskade sig djupt i människans mysterium.

De andliga sökarnas önskningar
Snart var hans tid ute, han måste återvända och tårar fyllde hans ögon. Han kände sig så oerhört berikad av detta äventyr på jorden att han, av ren glädje, ville hjälpa några av oss på vår väg.

Då såg han fyra människor gå tillsammans och sade till dem att de fick önska sig vad de ville. Som det nu råkade vara, var alla fyra andliga sökare.

Den första sade:
”Jag har oavbrutet sökt den gudomliga sanningen. Jag har kämpat, slitit, kämpat igen och slitit ännu mer. Ge mig andlig frid.”

”Men att sträva är en av livets glädjor,” sade ängeln och förstod inte riktigt önskan. Men eftersom sökaren insisterade, förvandlade ängeln honom till en ko som stod på en stilla äng och tuggade gräs i fullkomlig frid.

Heliga önskningar…
Lite förvirrad vände sig ängeln till den andra människan.

”Gud är ren, men jag är det inte,” sade denne. ”Befria mig från all orenhet, från varje passion, känsla och längtan.”

”Men är inte det själva källan till livet?” frågade ängeln.

”Jag vill inte leva, jag vill vara ren!”

Den andre insisterade, och en halv sekund senare stod han som en marmorstaty i ett avlägset tempel.

Den tredje sade:
”Gör mig perfekt. Mindre än det är inte ett alternativ för mig.”

Han försvann och kom aldrig tillbaka, för ingenting på jorden är perfekt eller kan någonsin bli det.

Djup kärlek till det mänskliga
Ängeln vände sig till den fjärde sökaren.
”Vad är din önskan?”

”Jag har ingen,” svarade den lycklige människan.

”Ingen önskan?”

”Nej, jag vill bara vara helt och hållet mänsklig och levande.”

En nästan kvävd glädje började åter spira i ängeln. Han såg kärleksfullt på den välsignade människan, lutade sig fram och omfamnade honom med djup kärlek.

Den fjärde människan fortsatte sin väg och sjöng om skönheten i att vara människa. Han dansade av livsglädje.

När Gud frågade ängeln vilken önskan han själv hade kvar, svarade han:
”Sänd mig tillbaka till jorden och gör mig som denna fjärde människa.”

Låt detta också bli din önskan.