Det mänskliga är inte mörkt
Jag hörde just
hur det varnades
för en speciell plats
eftersom energin där
ska kännas så tung.
Och visst finns
det platser
där människor har lidit.
Platser som kan kännas
obehagliga att vara på.
Men varför göra det
till något värre än vad det är?
Varför kalla det mörkt
och demoniskt
när det bara är människor
som har lidit där?
Och vad är
egentligen mörker?
Om inte bara frånvaro
av ljus?
Något som inte ens
existerar i sig självt.
Och vad är demoner?
Om inte gamla
religiösa begrepp
påhittade av män
som levde i en tid
full av myter
och vidskepelse?
Och vad är
”mörka energier”?
Om inte ett modernt ord
för helt mänskliga känslor
som rädsla, ilska,
hat och sorg?
Mänskligt lidande
är tungt.
Men det är inte farligt.
En plats som känns tung
kan inte skada mig.
En plats där människor
har lidit
kan inte skada mig.
Så varför demonisera
det som är helt mänskligt?
Sorg är sorg.
Rädsla är rädsla.
Förlust är förlust.
Lidande är lidande.
Inget av detta
är demoniskt.
Inget av detta
är mörkt.
Det är bara människor
som känner
så som människor gör.
Så vad finns det
att vara rädd för?
Ja, vad finns då kvar att vara rädd för?
Om inte sina egna rädslor
Tänkvärd text 🌸
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#1:
Tack! Precis 🌸
#0:
Ja precis! Om det t.ex. hände något förskräckligt någonstans, kan det finnas restenergier där och man kan känna av lidandet av de människor som led där. Det är obehagligt men inte demoniskt. Men de som inte har förståelse för energier tolkar detta som demoniska eller mörka energier.
Den där tron hade folk i tusentals år, innan det fanns vetenskap inom medicin, meteorologi, fysik, kemi, biologi, psykologi och sånt. I stället trodde folk på vidskepelse. Om någon blev sjuk, var det antingen guds straff eller demoner som var orsaken till sjukdomen. Samma sak om väderkatastrofer förintade skördar. Om någon drabbades av epilepsi eller psykos, var personen besatt av en demon. Det har grävt in sig så djupt i kollektivet att det till och med idag finns fundamentalistiska kristna och andra som tror att det finns sjukdomar som orsakas av demoner.
I alla fall behövdes det folk med kunskap, som visste hur man driver ut demoner, tillfredsställer gudar och som hade en "speciell kontakt till gud(ar). Dessa hade mycket makt över folket. Förr i tiden var det präster, exorcister som talade om demoner. Utan demoner, onda krafter, gudar och sånt skulle de ju inte behövas.
Idag blåser "ljusarbetare" i samma horn. Vem skulle följa dom på youtube om allt det där inte skulle finnas? Vem skulle behöva dom? Kanske dom själva tror på det där, precis som prästerna?
#0:
Ja…vad är inte mörkret, om självskapat….🌸
Jag trodde under en period på sånt där. Minns att jag hittade en övergiven plats (en gammal husgrund) i skogen där jag tyckte mig kunna känna "mörka energier". Men det som mötte mig där, var ju inga demoner…förutom mina egna.
#4: Fast energierna från vissa pataer kan kännas mörka, läskiga och när vi känner av det lidandet som en gång var är det lätt att trpo på demoner, och sånt vi inte vet nått om. Endast för att känslan det väcker är just skrämmande….
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#5:
Jo, visst. Nu menade jag "demoner" som symboliserar ens eget inre mörker, så att säga. Inte riktiga demoner ur någon bibel, eller så.😊 Kanske blev det ett dåligt ordval av mig.
#6: Nej, det är ju typ det jag menar också. Du har inte formulerat dig konstigt alls.
Det är jag som babblar på. Vi pratar om samma saker…..
Och inte hade jag glasögonen på mig när jag skrev heller……jösses🫣
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
- Redigerat 2026-09-20 08:55 av Stjärnskott
#7:
Okej, ingen fara. 🙂🤗