Maskrosor
Livskraftigt ogräs
vackert, självständig,
omgivet av likasinnade.
Bränt barn skyr elden
lär sig leva på egna
villkor.
Utan krav.
Lekfullt ansvar
till barnen.
Nyfikenhet, glädje.
Den rena kärleken.
Den vet inte sitt namn.
Den lever inom
ett klingande
barna skratt.
Hejdlöst som en
porlande bäck.
Forsar den fram.
Inte ens bäcken vet
att den är en bäck.
Där den tar sig fram.
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#0:
Fin text och bild. 👍 Den sista meningen om bäcken fick mig att fundera på en dokumentation som vi såg igår och den fick mig att ta reda på saker som jag kanske nån gång skriver ett inlägg om, dvs. om jag får ihop det utan att det blir för invecklat. 😄
#1: Tack…. och nu blev ju inte jag väldigt nyfiken på vad du ska skriva.🤣. nä då inte ett dugg😇
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#2:
Hehe, jag vet själv inte hur jag kommer att formulerar inlägget och vart jag lägger vikten. 😄 Det är så mycket som blandar sig, psykologi, andligt och ett helt nytt forskningsområde. Men det handlar om den inre dialogen och att tänka i ord, bilder, scener, koncept och sånt.
#0: Så vackert skrivet 💚
#3: Intressant ju. Jag är ju ändå rätt så gammal nu och AI uttrycker när den läst några utav mina texter att jag tänker i bildet…………..
Och jag har inte ens varit medveten om det…..🤣
Känn nu ingen press nu…
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#4: Tack snälla.
Den kanske inte direkt hör till det andliga, tänkte jag först… men sen så ändrade jag mig 💮
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#6: Den passar hur bra som helst 🤗
#5:
Det är just det som mitt inlägg kommer att handla om. Men mer avslöjar jag inte. 😊
#0:
Fint som vanligt..💕 klart det har med andlighet att göra. (tycker då jag)