Kanske pratade Den vise
Livsturisten med sig själv,
med eldens lågor eller
med henne?
Hon som satt där och sökte
svar utan att riktigt förstå det.
Hon kände sig oändligt
trött och uppgiven.

Eller så talade Den vise
Livsturisten
helt enkelt till den som
hade tid och viljan att
stanna upp och lyssna?

Det är det ingen som
egentligen vet.

Hon den Sökande sjönk trött
ner på den mossbeklädda
marken och lutade sig
mot en stadig
tallstam och tog några
djupa andetag.

Hon väntade på fortsättningen
utan att egentligen
fråga sig vem
det var som talade.

Men Den Vise förblev tyst.
Som om tystnaden skulle
få tid på sig att sjunka ner
och in i omgivningen
runt omkring.

Allt eftersom avtog förväntan
att få höra Den Vise tala.
Tystnaden bredde ut sig.

Berätta sagan för mig.
Jag vill lyssna, sa sökaren
tyst rakt ut i ingentinget
som ändå är allt.

Lugnet gled in i kroppen
och vaggade hennne
tryggt.

Låt oss tala om döden,
sa Livsturisten.
Som oväntat tog till orda.
Där hon satt vid lägerelden
i skymningen.

Elden levde sitt eget liv.
Där lågorna höjde och
sänkte sig i hypnotisk
takt gång efter annan.
Som om de bugade sig
inför den mörknaden
natthimlen.
Där stjärnorna en
efter en
synliggjorde sig.
Medan elden sprakade
och värmde skönt.

Sökaren lyssnade med
slutna ögon slumrandes
när den Vise tog till orda.

Hela livet är ett konstant
flöde av död och födelse.
Ända från det första
andetaget människan tar.
Efter att ha lämnat
kvinnans kropp
och helt oskyddad, naken
och hjälplös landar utanför
i den värld som
hon precis kom ifrån.

Allt rör sig i kretslopp
likt cirklar.
De expanderar, töjer sig
och får människan
att tvingas till förändring
och växande.

Visst kan du väl känna det?
Den vises röst kändes
allvarlig och tröstande
på en och
samma gång.
Trots att den tycktes
komma långt bort
ifrån och den fortsatte.

Det är en naturlag!
Livets vidgande i expanderande
inre cirklar.
Människan växer i och ur sig
själv flera gånger under
livets gång.

Precis som det växande
fostret i sin moders mage.
Där det blir mindre och
mindre plats.
Tills det är dags att födas.

Det är inte bara barnaföderskan
som lider av förlossnings
våndor.

Alla val människan ställs inför.
Utan att förstå, att valet
ändå är ett val.
Innebär död, smärta,
befrielse och ett slags
pånyttfödelse.

Livets spelplan är oändligt
stor och den förändras
på alla möjliga och
omöjliga vis.

Alla tvingas delta.
Vare sig de vill det
eller inte.

Det som är.
Det Är!
Rösten från Den vise
dog ut.

Skogen andades trygghet.
Doften av jord och mossa
letade sig in i Sökarens näsa
och plötsligt kände hon sig
provocerad av Den Vises ord.

Hennes mun ville öppna sig
och säga emot.
Men den förblev stängd.
Den Vises ord hängde
kvar som i ett invändigt
draperi
som böljade sig. I den
plötsligt uppkomna
känslostormen inuti
och fångade alla de
protesterande invändiga
tankarna som väcktes till liv.

Det tog en god stund innan de
inlärda tankarna
inom Sökaren gav upp.
Och lugnet åter infann sig.
Tystnaden, himlens stjärnor,
lägerelden och rösten
tonade bort.

Långsamt öppnade Sökaren sina ögon
och såg det hon inte sett
förut.
Äntligen var hon hemma.

          2020

#inrevisdom #dinresa #din #skattgömma