Livet ger
och livet tar
ett konstant flöde av
givande och tagande

Inget varar för evigt.
Precis allt har sin tid.

Någonstans på vägen
under tiden som åren gick.
Gick också hon förlorad.
Borttappad
av sig själv.

Hon gick i andras fotspår
Hon vände sig själv ryggen.
Hon slutade lyssna på sitt
hjärtas röst.

Och nu är hjärtats dörr stängd.
Omgiven av en tystnad som
utmanar tålamodet.

Tålamodet som styrs av logiken.
Logiken som alltid har så bråttom.
Den behöver lära sig att vänta,
att vila i stunden, att stilla sig
och lyssna.

Den behöver sluta
upp att forcera.

Tron viskar längtansfullt
långt bortifrån andra
sidan av den stängda dörren.

Och hon hör den!

23/2 2020