Jag förstår vad du menar. Jag kan ibland hjälpa lite vilsna människor i vår stora konsum-butik här att hitta rätt bland hyllorna när jag är och handlar. Eller påpeka tappade busskort, plånböcker och annat viktigt. Själv blir jag också glad när jag kan få hjälp av snälla människor. En gång fick jag tillbaka ett tappat busskort av två småtjejer, som hittat de nära min bostad. De fick en  liten hittelön, så att de också skulle känna att de gjort nåt bra. Kram

De händer faktiskt inte så sällan att ja hjälper ut div. flygfän & spindlar som kommit in - särskilt nu när man har fönster öppna. I går natt lockade ja ut en nattfjäril (så'n med vingar asså) ur lgh genom att släcka alla lysen inne & tända på balkongen för att locka den att flyga mot ljuset - vilket gick galant.

I dag släppte ja ute en spindel som, av ngn anledning, tyckte att badrummet verkade vara utmärkt plats för den…

Å detta är heller inte för att känna mig som en god människa - utan för att det känns bra/rätt, hur löjligt det än kan verka för andra människor.

--------

Skickar med en dagsfärsk bild på Igge - som brukar passera utanför köksfönstret i jakt på ngt smaskens - bidde lite suddigt då den hade bråttom…

/L

Det är de små sakerna som gör att vi växer och tar ansvar för oss själva och andra (oavsett om det handlar om människor, eller djur)

Som gör att hjärtat växer och glädjen sprider sig i kroppen.

Så upplever jag det.

Bara det att sända iväg ett leende till någon, utan att ens veta vem denna är.

Att våga se människor, att våga vara den jag är i mötet med både kända och okända mäniskor.

Lägga till nån krona åt någon som saknar.

Brukar göra så ibland. Då tittar de förvånat upp och skakar på huvudet för det mesta.

Ge det vidare, brukar jag säga. (Började med detta efter jag hade sett filmen Ge Det Vidare)

Det ger en härlig känsla när de sedan nickar och det glittrar till i ögonen av något slags samförstånd.

JA, det var lite som dök upp i huvudet på mig av ditt inlägg Da -Vinci dotter.

#2. Vilken söt gäst du har på din  tomt.

Jag hänger också med, det är ju i det lilla allt börjar

jag ger gärna ett leende till kassörskan, önskar kanske en trevlig helg eller så.

Ger också gärna vidare parkeringsbiljetter med tid kvar till någon som parkerat när vi kör iväg. Man får alltid ett förvånat tack….

Lyssnar på någon som har behov av att prata av sig är också ett sätt jag ofta praktiserar

Ja det finns massor att göra som skänker kärlek och omtanke och kasnke också faktiskt hopp i vardagen till människor med "tunga" ögon med smärta i…

#2 Jag känner igen det där med smådjuren. Och fåglar!

För några veckor sedan hjälpte jag två fåglar ur mina katters klor. Det var fantatiskt att se dem flyga iväg, efter att först ha legat som förlamade i min hand.

Vad skall vi säga till våra katter och hundar? De följer ju sina instinkter, och lever på sin nivå. Jag förstår ju att katterna fångar både fåglar och möss när jag inte ser på. Och Igge är väl också ett rovdjur.

Själv accepterar jag att tillvaron på vår planet fungerar på det sättet tills vidare. Svårare att acceptera vapenindustri och planerade krigshandlingar bland vår egen art. Jag har också svårt att acceptera kött-industrin och avstår gärna jui-skinkan.

Jag försöker att ge en hjälpande hand åt de som kommer i min väg oavsett ras. Skulle inte kunna handla på annat sätt. Då går jag emot min inre övertygelse, mina egna känslor.

Just detta med de små vänliga handlingarna är vad som gör livet drägligt.

Ett vänligt ord till en servitris, prata väder med grannen, hjälpa gamla tanter över gatan. Be en bön som ingen vet om utom Gud.

Tack för det fina inlägget #0.

Åh vad härligt att läsa hur fint ni tänker och hur ni alla använder ert högsta inom er gentemot er omvärld. Det är ju faktiskt den enda vägen till en godare jord, att man börjar där man själv står. Ett leende, några vänliga ord, en hjälpande hand, pay it forward. Och så skönt det känns inombords när man får hjälpa och får möjlighet att ge. Det är nog det bästa jag vet - att få ge av mig själv. Och ge bort gåvor. Det finns inget i världen som slår den inre glädje jag känner när jag får möjlighet att ge av mig själv. Skönt att veta att vi är flera som är sådana.

Jag kände igen mig där #4# Mariann om att folk alltid blir förvånade eller nästan som att dom inte kan ta emot. För det är också något som människan har lite svårt för - att kunna ta emot utan att vara misstänksam utan just bara leva i ögonblicket och inte vara misstänksam över "varför hon gör så här mot mig. Vad kan det finnas för baktanke? "

Härligt att läsa - berätta mer!

Jaa och detta som #7 nämner också inte att förglömma, att be böner som en hjälp för mänskligheten är något jag ofta gör, enskilda männsikor men oftast hela mänskligheten eller grupper i den….

och det som rore skrev om att säga ge vidare när någon blir förvånad är något jag ska ta till mig och börja säga

sedan vill jag också uppmärksamma asamarias om att oavsett ras är viktigt, nästan så jag kan känna att ett extra varmt leende till en muslim kan vara viktigt, de måste känna sig så utanför många gånger….

#9 Jag menar också djur och insekter m fl., allt som finns.

Vattna blommorna och klappa katten. Gå ut med hunden. Dvs pyssla om sin egen närmiljö och se en mening med det.

en god gärning för mig är nog när känslan att vilja göra något för en annan inte går att hindra, utan kommer av en kärlek som uppstår, en självklarhet.Det finns inga tankar på att få tillbaks utan det härliga ligger i att få ge.

#3 "ge det vidare" är en underbar tanke, som jag brukar nämna om någon vill ge tillbaks till mig -  men även när jag själv känner att jag inte kan ge tillbaks den hjälp jag fått från någon just nu och på samma sätt, så tänker jag att jag ge detta vidare på mitt sätt till andra.

#4 att lyssna idag är en ganska sällsam gärning, så den vill jag också nämna.I ett sant lyssnande finns en villkorslös kärlek, man dömer inte, man bara finns där.Jag försöker öva ofta på att lyssna på riktigt….