Självbilden
Jag har tänkt lite på detta med ens självbild, den roll man identifierar sig med och klassar in sig som, både när man intresserar sig för andlighet, och annars också. Om man är intresserad av, och kunnig inom, andlighet så kanske man identifierar sig med att vara en andlig lärare, eller guru. Kanske till den graden att när man går på stan och handlar, när man sitter vid matbordet hemma, eller talar med en vän, så känner man sig som just en andlig lärare, eller guru. Det är egots självbild. Eller om man inte är intresserad av andlighet, så kanske man identifierar sig med att vara läkare, eller någons mor eller far. Det är också egots självbild.
Tänker att oavsett vilken självbild man har, och identifierar sig med, så är det en känsla man arbetar bort på den andliga vägen. Eller rättare sagt, den självbilden faller bort när man inser att man inte är någon speciell, inte mer speciell än någon annan. Självbilden är bara en praktisk roll man spelar i "dårskapet", en roll som behövs för att man ska klara sig här i världen. Går man runt ständigt och identifierar sig med självbilden så är risken att egot blåser upp sig, eller att man får en förvrängd bild av verkligheten.
Därför tänker jag att det är bra att vara uppmärksam på vad man känner sig som. Känner man sig som extra bra jämfört med andra, känner man sig till och med som sämre än andra, eller känner man sig ständigt bara som en läkare i civila kläder dygnet runt (nu är läkare bara ett exempel på en yrkesgrupp, vilken som helst) så kanske man identifierar sig med sin roll, och sin självbild… Och riskerar att ha eller få en förvrängd bild av verkligheten.
I själva verket har vi inga roller, är vi inte speciella, eller något särskilt. Vi är inte mer, eller mindre än någon, eller något annat. Detta är också att klä av sig naken från alla identifikationer, roller, bilder, och föreställningar, och komma och vara som den människa man är, och föddes som och till.
Jag tänker att vi alla är lärare och elever till varandra där vi vandrar på livets väg.
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#1:
Ja, så kan man också se det. Det finns egentligen ingen lärare, och ingen elev, men samtidigt är vi alla våras lärare och elever på samma gång… På något sätt.🙂
#2: Jag tänker att vi som människor kan välja att plocka av oss våra tilltänkta attribut, så som titlar, fasader, skydd eller vad vi nu kallar våra olika skydds och försvars mekanismer.
Eller behålla dem.
Jag tror också att andligheten bor i vårt inom och tar sig olika uttryck hos olika individer
utefter erfarenheter som var och en upplevt och gått igenom.
Jaget har ett ego
Egot har ett jag
De är kanske inte helt och hållet eniga eller sammansmälta med varandra.
Och det tror jag beror på en rad olika saker.
Allting finns - men ändå inte…
🤗😉
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#3:
Just det🤗 det tåls att tänka på. Hur vi väljer att plocka bort dessa titlar, attribut, fasader och skydd, kanske beror på hur medvetna vi är och blir om dem…🤔 Sen har vi ju alltid ett val, och kanske kan vi inte bli helt utan självbild.
#4: Ja, idag kan jag hålla med om att vi faktiskt har ett val.
Det kan verkligen vara svårt att se
Om eller när man sitter fast i inlärd hjälplöshet som axlas av maktlöshetens mantel och människan krymper i sin storhet
Till att bli ett offer.
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#4: psst, glömde ju att skriva att vi människor aldrig riktigt kan befria oss från vår självbild - den kan förändras. Men försvinna.. näää. Den byter nog bara skepnad. Tror jag.😇
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#6:
Ja, så är det nog 😊
#0:
Beteckningar är någonting som människor ger sig själva och andra. Det är något som omgivningen använder som måttstock för att se och bedöma andra och sig själva. Beteckningar är en börda eftersom de väcker förväntningar i människor. Man är inte fri om andra förväntar sig att man beteer sig enligt sin beteckning och om man försöker att uppfylla dessa förväntningar. Dessutom blir man begränsad till det som man blir betecknad för eller betecknar sig. Man låser in sig själv.
#0: Ja det är nog en av de stora konsterna på den andliga vägen, att befria sig från sina självbilder. Tror inte att det är möjligt att befria sig från dem helt, men tanke på att vi måste röra oss här i världen, gå och jobba och att vi lever och föds upp i olika familjer, i olika kulturer osv, men åtminstone är det bra att bli medveten om att vi inte är denna självbild, att det inte är vår sanna natur. Men det skrev du ju också, att självbilden bara är en praktisk roll som vi spelar i "dårskapet" 😄
- Redigerat 2024-07-25 13:09 av FataMorgana
#8, #9:
Ja, de blir som en börda, något man måste upprätthålla och uppfylla inför sig själv och andra. Bättre att leva utan dessa beteckningar, åtminstone så att man inte identifierar sig starkt med dem😊
#10:
Ja, många ger sig beteckningar som t.ex. ljusarbetare, healer, guru och annat och sen identifierar dom sig med rollen. Sen finns det alltid folk som har vissa föreställningar om beteckningen och säger till den som ger sig beteckningen "borde du inte vara eller göra si eller så" enligt deras föreställningar och sen måste de försvara sig. Sådant försöker man att undvika på den andliga vägen.
#11:
Precis. Det får mig att tänka på något Tolle berättade, att någon hade blivit förvånad av att Tolle dricker kaffe, eftersom en andlig lärare inte ska behöva dricka sådant (med koffein i, antar jag).😂 Som att det har att göra med om man dricker kaffe, eller inte om man är andlig, eller en andlig lärare. Men ja, sådant vill man ju undvika
#12:
En andlig lärare måste inte vara asket. 😊
Vi hade en gång en tråd om föreställningarna som folk har om upplysta:
https://andligutveckling.ifokus.se/discussion/1541011/falska-forestallningar-om-upplysning
Det var bara Fata Morgana och jag som skrev i den här tråden. Vet inte om du läste den?
#13:
Jag kan ha läst den tråden, men kanske hade jag inget riktigt att tillägga just då. Nu hade jag något att tillägga iaf🙂
Starta ny diskussion