Egentligen är ordet "upplysning" missvisande, för det finns ingenting som kan BLI upplyst. Människors sanna natur ÄR upplyst, men egot/jaget och förståndet kan inte bli upplysta. Att erfara sin sanna natur är mer en sorts uppvaknande, där jaget/egot inte existerar. I det ögonblicket existerar bara det eviga tidslösa varandet, men det existerar inget förstånd, inga tankar, inga tillstånd och inga föreställningar. Det finns mer att läsa om andligt uppvaknande i min artikel "Andligt uppvaknande / Samadhi" som befinner sig överst på sajten.

Men hur som helst, låt oss ändå kalla det "upplysning" för enkelhetens skull.

Egot/jaget är egentligen bara en process i hjärnan, som förståndet har konstruerat för att orientera sig i livet och för att separera sig från allt annat. Det finns t.ex. ett "du" och ett "jag". Förståndets begränsning består av att det är separerande och det kan bara tänka dualistiskt. Även ett "vi" består av flera "du" och ett "jag".

Men det är egot som vill bli upplyst och förståndet som gör sig alla möjliga föreställningar om det, dvs. förståndet gör sig dualistiska föreställningar av någonting som inte är dualistiskt. Det kan endast bli fel och pga den felaktiga föreställningen blir det också felaktiga föreställningar om upplysta. Det är mest dessa falska föreställningar som egot strävar efter, t.ex. att bli mer andlig, mer i harmoni, aldrig vara rädd, veta nästan allt, få en toppen utstrålning, övernaturliga krafter osv.

Det får egot att sträva efter en morot som den aldrig får tag på. Upplysning är ingenting som sker pga egots eller förståndets kontroll. Man kan inte söka upplysning utan det är upplysningen som hittar en själv. Man kan bara låta sig hittas. I början kan moroten vara nyttig, annars kan det hända att man hoppar av den andliga vägen om det kommer för många hinder, men annars är det moroten som blir till ett hinder, det största av alla och man ser det inte ens. Nån gång kanske nyfikenheten vinner över egots begär och moroten är borta. Först då kan vägen bli "riktigt andlig".

Föreställningar av upplysning och upplysta finns det många och de har en sak gemensamt: de är alla falska! Anledningen till sådana förestälningar är t.ex. när upplysta försöker sätta ord på deras verklighet, det vill säga att översätta icke-dualitet med dualistiska ord. Den "oupplyste" försöker att förstå vad som menas och en föreställning är oundviklig, en falsk föreställning alltså. Det är anledningen till att många upplysta föredrar att hålla tyst. Men för den "oupplyste" kan det verka som om den upplyste har någon "hemlig kunskap" som han inte vill avslöja och folk gör sig ändå föreställningar.

Här finns en liten lista om falska föreställningar/morötter, som många strävar efter:

• Den upplyste har inget ego och tänker bara när han väljer att göra det.
• Han är alltid i nuet. Det förflutna och framtiden spelar ingen roll för honom.
• Han är alltid i ett tillstånd av lycka och har övernaturliga krafter, även om han inte pratar om det.
• Han älskar alla och allt lika mycket.
• Han är vis, ödmjuk, tålmodig, tolerant. Inte beroende, kan meditera i timmar och heala.
• Om man är upplyst behöver man ingenting längre, men skulle kunna få allt. Man har inga begär, har transcenderat sex, står över hunger och törst.
• När den upplyste blir sjuk tar han bara på sig något från andra för att underlätta deras lott. Han känner alla tidigare liv, både om sig själv och andra.

Problemet med strävandet är att egot vill bli till den sanna naturen. Men det är omöjligt. Egot definieras av att vara skilt från allt annat, annars skulle det inte vara egot. Egot skiljer sig från de andra egon och världen. Men den sanna naturen är odelat och gränslös. Den lägger inte upp något på sitt eget konto, så att säga. Den har inget konto och inget eget.

Egot, å andra sidan, relaterar allt till sig självt, det bokför allt till sin egen räkning. Även om den lider av sin separation, håller den fast vid den eftersom hela dess identitet är baserad på att vara separerad. Utanför separationen finns det inget jag utan bara den sanna naturen.