Och i vissa sammanhang kallar man gud för det Absoluta.
(minns inte vem som var författaren till detta citat)

Det Absoluta är ett namn för den Enda Verkligheten, den Oändliga, Oföränderliga grunden för Allt. Allt annat är "Maya" – dvs. de evigt föränderliga uttrycksmedlen, uttryckssätten, grader av intelligens och dess former som hela tiden närmar sig Ljuset men aldrig berör Lågan eftersom det Verkliga inom varje varelse är denna Låga själv.

Gud är allas. Gud är gud oavsett vad en väljer för namn. Gud finns i allt och alla och på alla sätt vi kan tänka oss.

#2:

Det stämmer! Men det är inte namnen som folk ger gud som är problemet, utan att folk föreställer sig olika sorters gudar. Eftersom gud är oföreställbar för förståndet, är alla föreställningar fel. Man kan bara erfara gud, men inte beskriva gud. Men religioner ger en beskrivning.

Hittade en fin liten text om Gud på yogawikisidan som jag tänkte att passar bra in hit i den här tråden.

"Gud är ett mysterium som är bortom förnuftet, bortom fantasin. Gud är varje människas mål och varande. Medvetet eller omedvetet söker alla efter ett högre mål, efter en förståelse för helheten. Svaret på det kan bara vara Gud. Man kan också ta ett annat ord för det… "kärlek", "lycksalighet"… Vad som menas med detta är samma oföränderliga väsen som står bakom allt, varifrån allt uppstår och till vilket allt förgår.

Swami Sivananda sa: "Självklart finns det Gud, Gud finns, Gud är i slutändan den enda verkligheten. Gud är din Skapare, Frälsare och Återlösare. Gud är alltigenom. Han bor i ditt hjärta, han är alltid nära dig. Han är närmare dig än din halspulsåder. Han är närmare dig än din näsa. Han, hon, det, älskar dig, kan prata med dig. Du kan inte spåra Gud, Gudinnan, det Gudomliga med ditt sinne. Men du kan hitta henne eller honom genom känsla, meditation, erfarenhet och insikt."

Om jag spekulerade så skulle jag säga att det finns en Gud, och att denna är gjort av energi med någon typ av medvetande.

Varför?
Big bang?
Det fanns ingenting, bara rymd. I ingenting där ingenting så exploderade ingenting pga av ingenting och därav blev ingenting allting och inte bara det så hamnade allt i perfekt balans.
Om du skickar dynamit och spränger i rymden får du guld, en planet, vatten och liv perfekt organiserat?
Låter som magi?

Så vetenskapen verkar säga att man inte kan trolla fram objekt från ingenstans. All energi måste omvandlas och varje resultat är pga av en reaktion från handling vad det nu är.
En handling okej. Men hur blev allt perfekt? Allt som krävs för liv bara finns..
Så inte nog med att allt magiskt nog blev till och bryter mot regeln att man kan trolla fram saker ..

Liv .. Det sägs att vi inte kan skapa liv. Att liv kommer från liv. Du har en mamma och pappa. Vissa djur kan föda med bara mamman, växter kan använda pollinering och bakterier kan klona sig själva..
Sedan kan allt mutera och ändras över tid men allt liv kommer ju från liv..
Så om det inte går.
Varför finns du till när du omöjligen kan finnas?
Enda förklaringen är en GUD gjord av energi med en typ av allvetande och kraft för att skapa så avancerade saker som planeter och dess ekosystem till våra hjärnor.
En bakterie blev till sist oss?
Nja då måste det ju ligga någon typ av kod i den bakterien för att utvecklas på sikt som vi görs.

Sen hurvida vilken religion som är närmast så blir det islam.
Det kan bara vara en Gud som var först och religionen bör vara för alla.

Judarna är mer för folket av Israel och "genbaserad" eftersom man föds till det och nästintill omöjligt att konvertera och gör du det är du en andra klassens för att inte nämna alla deras synder som att dyrka en gyllene ko och mord..

Kristendomen varierar beroende på vem man frågar så blir fel av definition. Men okej.
Jesus är gud?
Jesus föddes av en oskuld me hjälp av gud..
Maria födde gud så nu är det två gudar som är samma gud egentligen..
Men man får inte dyrka 2 gudar då brinner man i helvetet ..
Okej Jesus var en människa med en del av gud..
Jesus blev mördad. Alltså är människan stark nog att döda gud..
Okej Jesus dog, men han återuppstod.
Kan man verkligen agera om man är DÖD eller krävs någon annan? Säg den riktiga guden?
Likt moses delade på havet och Noah såg floden komma så hade Jesus sina förmågor.
Det islam kallar profeter..

Oavsett vad man tycker då är nog det viktigaste att man är en god människa och visar respekt för allt Gud skapat avsett vad din tro om vad Gud är.
Är du andlig fine. Utveckla din andlighet så du är en del av världen istället för att jag drifter likt ett djur. Och du bör hamna på samma ställe men vars mer medvetande om varför Godhet är det rätta.
Gud or god och du är god blir lite samma resultat om man ska agera därefter oavsett om en är likt lagar och är helt frivillig.
Det går att tvinga lagar tills det fastnar men att tvinga en högre intellektuell förmåga med empati. Lycka till.

#5:

Jag ska svara lite mer utförligt senare idag, eftersom jag inte hinner just nu. Fata Morgana och jag har tid hos tandläkaren och efter det har vi ett par ärenden att göra, så vi kommer först tillbaka någon gång på eftermiddagen.

Men med det där med bigbang och början på allt och gud, resonerar du precis så som våra mänskliga förstånd är konstruerade och anpassade. Vi är anpassade till rumstiden. Allt som vi kan föreställa oss bakar vi in i den föreställningsramen som naturen har skapat oss till. Vi föreställer oss saker inom tid och rum i form av dualiteter. Den icke dualistiska verkligheten bortom tid och rum är våra förstånd inte konstsruerade för och vi har heller ingen föreställningsram för detta.

Om du föreställer dig gud som ett väsen, kan det bara befinna sig inom tid och rum. Vi har heller ingen föreställlningsram för det som fanns före rumstiden, eftersom det inte kan finnas någonting före tiden. Det finns inget "före".

Om vi litar på förståndet i sådana här frågor följer vi bara förståndets logik när det gäller saker som ligger bortom denna logiken.

I en av Castanedas böcker finns ett förord som beskriver detta. Jag har övdersatt den tyska versionen till svenska med chat GPT. JHär har du lite att fundera över:

Språk

En man tittade på sina ekvationer och sa att universum har en början.
Det har varit en smäll, sa han.
En Big Bang, och universum föddes.
Och det expanderar, sa han.
Han beräknade till och med livslängden:
Tio miljarder varv runt jorden runt solen.
Världen jublade.
Man betraktade hans beräkningar som vetenskap.
Ingen märkte att mannen som antog att universum hade en början bara följde logiken i sitt modersmål.
Denna logik kräver en början som en födelse och utvecklingar som uppväxt och ett slut som död som presentationer av fakta.
Universum hade en början, och det kommer att bli så gammalt, försäkrade oss mannen, och det kommer att dö, som allt dör, precis som han dog efter att ha matematiskt bekräftat logiken i sitt modersmål.

Det andra språket

Hade universum verkligen en början?
Stämmer teorin om Big Bang överens med sanningen?
Det är inte frågor, även om det kan verka så.
Är logiken som kräver en början, utvecklingar och ett slut som presentationer av fakta den enda existerande logiken?
Det är den verkliga frågan.
Det finns mer än en logik.
Det finns till exempel en som kräver att man måste erkänna en mångfald av intensiteter som fakta.
Enligt denna logik börjar ingenting och slutar ingenting.
På så sätt är födelsen inte en klar, entydig händelse, utan en speciell typ av intensitet.
Detsamma gäller för mognad och död.
En man med denna logik konstaterar när han betraktar sina ekvationer att han har beräknat tillräckligt med olika intensiteter för att trovärdigt kunna säga att universum inte hade någon början och aldrig kommer att ta slut, men det har genomgått, genomgår och kommer i framtiden att genomgå oändliga förändringar av intensitet.
Den mannen kan mycket väl dra slutsatsen och säga:
Universum är intensitetens fordon.
Man kan använda det för att oändligt länge genomgå förändringar.
Allt detta och mycket mer kommer han att inse, utan kanske någonsin förstå att han bara bekräftar logiken i sitt modersmål.

#6: bra poäng. Lika magiskt som att allt skulle vara från inget då hade det lika gärna alltid kunnat vara där för hur det skulle fungera är båda scenarion bäst kan förklaras med magi. Omöjligt att förstå XD
Säkert detta gamla testamenten menar med att vi bara jagar vinden och ingenting är nytt under solen. Vi bland annat slösar tid med att förstå det som inte kan förstås istället för att leva :)

#7:

Här kommer ett lite utförligare svar. Hela universum är ett ställe inom tid och rum och det är resultatet av att den gudomliga enheten uttrycker sig i dualistisk form. Men det är illusionen som vi lever i, som kallas maya.

Där som det inte finns tid och rum, kan ingenting uttrycka sig och heller inte förändra eller utveckla sig. Man skulle metaforiskt kunna säga att det som är gud, drömmer den här verkligheten och upplever den i allt liv som finns. Det är gud som äter med miljarder munnar och ser med miljarder ögon. Vi alla är gud,

Den gudomliga enheten är för förståndet llika med ingenting, eftersom det inte är kopplat till sinnen som skulle kunna förnimma den enheten bortom tid och rum. Endast om förståndet är tyst, t.ex. i djup meditation kan vi erfara den.

Vi kan ju inte ens föreställa oss "ingenting". Jag skrev ett inlägg om det nån gång här:

https://andligutveckling.ifokus.se/discussion/1565706/ingentinget-i-sig

Vetenskapen kan också bara forska ut vad som finns inom rumstiden. I själva rummet är det bara kvantpartiklar som kan dyka upp ur intet. Men vetenskapen kan inte forska ut det som existerar bortom tid och rum, som vi heller inte kan föreställa oss.

Religionerna resonerar utifrån en gud i dualistisk form, som befinner sig separerad från oss som en person eller väsen. Bibeln är en sorts sagobok med myter om hur dåtida vidskepliga människor som trodde att jorden är platt såg på existensen. Religioner filtrerar verkligheten genom läran. För mig var Jesus en helt vanlig människa som blev upplyst och snarare tror jag att Moses folk flydde med U-båtar än att Moses delade havet. 😄

Religioner, sekter och somliga självutnämnda uppvaknade och "dubbeltuppvaknade" fyller männniskors sinnen med saker som alla upplysta anser att man bör befria sig ifrån. Om ett glas är fullt finns det ingen plats för andra saker, t.ex. att erfara vad gud verkligen är och det är ingenting sm kan förklaras med förståndet.

Vet knappt hur jag ska svara på det. Bra teori och intelligent skrivet så tackar det ger en del att tänka på xD