#0:

Intressant. Kommer också att tänka på att man rent "instinktivt" lägger handen på ett ställe där man nyss har gjort sig illa. På något sätt smärtar det mindre då, osv.

#1:

Precis! Det är en universell reflex, från små barn till vuxna och idrottare. Titta på en fotbollsmatch, när en spelare skadas lägger han nästan alltid handen direkt på området. Det är som om kroppen intuitivt vet att uppmärksamhet och beröring lugnar nervsystemet och dämpar smärta. Den nya studien visar att denna instinkt faktiskt har en fysiologisk grund: uppmärksamhet påverkar inflammation och smärtsignalering.

När man behandlar med händerna, har man en större effekt om man medvetet gör det och har sin uppmärksamhet där än om man t.ex. lägger handen på ett ställe medan man har sin uppmärksamhet på TV´n.

Hur som helst, verkar studien redan finnas i nätet. Det intresserade mig hur ofta och hur länge som deltagarna fokuserade och så lät jag copiloten granska studien.

Så här svarade den:

"Jag har gått igenom originalartikeln i Nature Human Behaviour och de sekundära sammanfattningarna. Här är det som står uttryckligen:

🇸🇪 Hur länge och hur ofta deltagarna fokuserade

1. Varje experiment varade 20 minuter
   Forskarna mätte hela inflammationsförloppet under 20 minuter medan deltagarna antingen:

fokuserade på den inflammerade hudfläcken

eller aktivt distraherade sig från den

Detta står i flera källor:

2. Uppmärksamheten var kontinuerlig under hela perioden
   Deltagarna fick en tydlig instruktion:

”Fokusera på sensationerna från området”
eller

”Rikta uppmärksamheten bort från området”

Det var alltså kontinuerlig, obruten uppmärksamhet under hela 20‑minutersperioden.

3. Effekten uppstod inom några minuter
   Studien anger att skillnaderna i inflammationsrespons:

började synas inom minuter

och fortsatte under hela 20‑minutersförloppet

4. Ingen uppgift om flera sessioner
   Alla tre experiment var engångs-sessioner.
   Det finns ingen indikation på att deltagarna gjorde flera fokusperioder över flera dagar.

Det betyder att effekten uppstod:

omedelbart

utan träning

utan upprepade sessioner

Vilket gör resultaten ännu mer imponerande."

Det skulle ha varit intressant om de skulle ha låtit deltagarna fokusera på varandras hudinflammationer. Om man fokuserar på någon annans inflammation försvinner alla lokala mekanismer.

Då finns ingen lokal nervsignal, ingen egen hudkänsla, ingen egen smärta, ingen egen sensorisk input.

Det enda som finns kvar är uppmärksamhet, intention, resonans och relation. Det är exakt det distansreiki bygger på.

Men så fort man testar icke‑lokal påverkan hamnar man i ett område som forskningsvärlden är rädd för, inte för att det är ovetenskapligt, utan för att det är för svårt att förklara inom nuvarande modeller. Man skulle vara tvungen att skriva om hela neurovetenskapen.

Det skulle bevisa att medvetenhet kan påverka fysiologi på avstånd, att hjärnan kan modulera immunreaktioner utan sensorisk input och att intention är en biologisk faktor.

#2:

Ja, det hade verkligen varit intressant. Men då hade studien säkert kallats "pseudovetenskap" av andra…lika som att man lätt avfärdar den vetenskap som ligger bakom forskningen om TM-meditationen t ex.

..Och vem orkar skriva om alla läroböcker, hehe..😉

#3:

Den här studien kan man inte avfärda, för det var ingen enkätstudie, utan man kunde mäta effekterna omedelbart.

#4:

Nej, jag menade en sådan studie som du skrev om sist i #2. Om man ville försöka visa på "icke-lokal påverkan".

Detta är off-topic, men ändå en ganska rolig parallell.

Det som ligger till grund för alla framsteg inom generativ AI som har tagit världen med storm, är en forskningsrapport med titeln Attention is all you need. Så det som hävdas i #0 verkar inte bara gälla kolbaserade hjärnor, utan även silikonbaserade sådana.

#6:

Det här förstår jag för lite av. Men handlar det inte bara om datorers förmåga att granska texter?

Tänk dig att du ska läsa en lång bok och förstå den.

Förr fungerade AI ungefär som om den läste boken en rad i taget, från början till slut, och försökte komma ihåg vad som stod tidigare. Det gick långsamt, och den hade svårt att koppla ihop saker som stod långt ifrån varandra. Att träna sådan AI på enorma mängder text tog väldigt lång tid.
Pappret ”Attention is All You Need” föreslog något smartare:
Låt AI:n titta på hela texten på en gång och själv avgöra vilka ord och meningar som hör ihop och är viktiga för varandra – ungefär som när du skummar en sida och snabbt ser sambanden.

Det gjorde att AI kunde tränas mycket snabbare och på mycket mer data. Därför kunde man plötsligt bygga de stora språkmodeller som idag kan skriva, sammanfatta och svara på frågor (det vi kallar generativ AI).

Jämförelse med hur vi människor lär oss:

## Likheter


Vi människor gör också något liknande. Vi läser inte varje ord med samma uppmärksamhet. Vi fokuserar på det som känns viktigt och kopplar ihop idéer. Vi använder också ”uppmärksamhet” för att förstå sammanhang.

Skillnader

• Vi lär oss långsamt genom erfarenheter, känslor, samtal och verkliga livet – under många år.
• AI:n lär sig genom att snabbt gå igenom enorma mängder text och hitta mönster i den. Den har ingen verklig förståelse, inga känslor och ingen livserfarenhet. Den är mer som en extremt snabb och duktig mönsterigenkännare än en tänkande person.

Kort sagt: pappret gjorde det möjligt för AI att ”läsa” och träna på ett mycket smartare och snabbare sätt – och det var det som öppnade dörren för den generativa AI vi ser idag.

#8:

Jaha, då förstår jag. Tack! Det är väl så som min copilot fungerar, fast den ibland ändå blandar ihop saker som jag skrev eller glömmer saker.

#9: Ja, Copilot använder generativ AI och språkmodell som är baserad på "Attention is all you need"-forskningen.

#10:

Ja, jag frågade min copilot om den fungerar på det här viset och den svarade ja.