Början till depression hos båda? De kommer ofta krypandes. Men jag vet inte. lycka till

…"denna känsla"

Du säger inget alls om vad det är för känsla!

Inte så lätt då att ge dig råd & tips.

#1 nja, snarare att den redan kommit och är på väg bort…mår mycke bättre nu än för några månader sen. Och går och pratar med en kurator för detta.

#2 Jag ska försöka förklara så gott de går, men om man tänker så här att känslan är att något inte stämmer. Det känns fel på något vis/något som fattas. Ett tom rum men samtidigt inte. Att känslan skulle vara ett fel som inte går att ta på, hade det varit en känsla att att "fy vad stökigt det är" ja men då kunde man ju ta och städa så får man bort känslan. Men som sagt denna känsla är inte en sån, mer en känslo känsla. Och vi kommer inte fram till vart och vad det är för någon. Vilket känns så frustrerande, man vill ju inte gå omkring med en olust känsla liksom. Visst man tänker inte alltid på den, men man veta att den finns. Hoppas detta gav ett bättre hum om känslan.

Förlåt att det kanske låter flumigt, men känslor är lite flummiga

Vad hnger denna känslan ihop med? Dig? Er? Honom? Annat? Är den där hela tiden? Om inte när dyker den upp?

Den bara finns där när vi tex pratar om oss, hur vi har det/vill ha det mm.

Den kan även komma om jag själv tänker på honom, oss mm…vet dock inte helt undra med honom, men har för mig att även han har den när han tänker på mig och om oss.

Vad tror du själv att det handlar om? Det kan ju vara osäkerhet inför om "ni" är rätt, gammal skit som spökar, rädsla för framtiden osv osv.

#3

Denna känsla av olust/tomhetskänsa. Är det något som tillkommit i ert förhållande?

Eller kan det vara så att när ni talar med varandra, inte riktigt uttrycker det ni känner o upplever för att ni kanske är rädda för att såra/visa visa för mycket av er själva?

Eller kan det vara så att ni umgås mycket och intensivt med varandra/alltid är tillsammans,, och inte ger varandra utrymme för egna intressen?

Eller kan det vara så att bergochdalbanan i ert tidigare förhållande har lämnat ett ekande tomrum?

Ett beteende har försvunnit,, och det som blir kvar är tystnaden och det kan ju kännas både olustigt och lite "fel" eftersom "man" inte är van vid den,,,,

Den tystnaden kan ju vara er nya gemensamma plattform när och om ni stannar kvar o utforskar den tillsammans.

Lite tanklar som kom till mig när jag läst i tråden.

Har ni samma syn på framtiden om ni tänker själva hur ni vill ha det för personlig del om tio år? Alltså, delar ni en gemensam framtidstro för er egen del. Det kanske är så att ni inte känner att ni vill åt samma håll men har någorlunda samma plattform att utgå ifrån. T ex den ena kanske vill äventyra mer och prova något nytt och ser sig själv utomlands med annan form av jobb och den andra en röd stuga med vitt staket i skärgårdarna. Börja med att fastställ att era behov är synkade om vad ni vill ha ut av livet och ta det därifrån. Att avstå från sina drömmar och fantasier kan ge en känsla av tomhet som inte går att beskriva och även om man väljer avstå dem för någon man älskar är det svårt att hantera ibland.

Det kan ju också vara så att fasen där ni finner varandra spännande gått över och det är mer tryggt att stanna i varandras närhet, men då människor ständigt förändras så finns det alltid något nytt att finna i sin partner bara man tar tiden för det. I så fall, ta mer tid för er utan planerade aktiviteter och ägna tiden åt samtal om högt och lågt. Prova att åka iväg till något ställe och bara gå promenader och ägna er åt nuet och varandra. Det kanske saknas nått i sexlivet och det är för slentriant för en eller båda och något nytt behöver tillföras, eller göra något ni gjorde i början som ni gått ifrån. Prova er fram med att överraska varandra med något nytt. Det behöver inte ens vara sexuellt utan bara gömma lappar med gulliga ord på i den andres handske eller i matlådan. Visa känslor och göm inte den ni är och skulle det ändå inte fungera så kanske er kärlek har gått över till vänskap och det är nog så bra i många fall. Det beror helt på vad ni har för livsmål.

Är ni tillsammans hela tiden?

Kanske att ni känner att ni inte har mer att upptäcka hos varandra?

Har ni testat ha semestrar på var sitt håll eller göra nya spännande saker tillsammans?