Låter kanon. Tänkt precis som du och gjorde ett försök i somras men det blev vansinnigt kallt i tältet ,förmodligen ett dåligt tält…  

Men lycka till och så får du berätta sen hur det gick.

Med ljus

Jesper

Kul idé, jag har liknande drömmar men jag drömmer om att göra det permanent. Lära mig leva av naturen i det vilda. Bli som ett vildt djur. Fri och ett med allt. Blir svårt att göra det en tid bara, om man inte befinner sig emellan job och bostäder.

Säger som de andra; verkligen en lockande tanke. Uppdatera oss gärna om hur det går och vad det gav:)

Låter helt fantastiskt underbart. Även jag har den drömmen. Så får du några bra tips så förmedla dem gärna så kanske jag också så småningom kan göra drömmen sann.

Nu ska vi se. Har samlat mig för att kunna skriva här… Detta är verkligen något jag väntat på. Har haft sådana här tankar så länge jag minns…

Tack, Jesper. Häftigt att du har erfarenhet av detta. Jag ska köpa ett nytt tält, och har köpt en sovsäck som klarar minusgrader… Så jag tror att jag kommer att klara kylan (ska ju vänta till sommaren). Men tack för varningen.

Hur länge var du ute? Var du helt ensam? Om du vill berätta.

Alwyn. Ja, det är ju den verkliga drömmen. Att bo så permanent!!

Jag har hittat några relativt billiga böcker om ätligt i naturen, som jag beställt. Sedan kommer jag att ta med en del mat tror jag… För är osäker på om jag kommer att kunna hitta tillräckligt ute. Det ska undersökas mer. Kanske är möjligt… Om man vet vad man gör.

Hur menar du med att "inte befinna sig mellan jobb och bostäder"? Jag har inte skola just då, under sommaren. Så på så sätt passar det. Kommer att se till så jag har tillräckligt med pengar ändå, utan att behöva tillfälligt jobb. Det häftiga med att skaffa mat ute, är ju att det inte kostar något… = inget _krav_ på arbete.

Tänker ibland, man vill något. Jag vill inte bo som jag gör. Inne i ett stängt hus…. bland bilar, och människor, och andra hus. Knappt några träd utanför. Jag bor ju i och för sig nära naturen, har flyttat långt norrut. Men ändå.
Varför bor man inte, och lever inte som man vill…? Varför har man ett jobb man inte vill ha, gör saker man vill slippa…? Det är väl konstigt.

Tack för era kommentarer.

Just det. Tänkte berätta att jag läser till naturguide på universitet också. Så jag har erfarenheter från att vara ute, och har en del teoretisk kunskap. Till exempel har jag kursen fjällsäkerhet. Även så har jag varit ute en hel del tidigare.
Det jobbiga med att vara ute, är för mig att behöva komma tillbaka… Lämna det vackra. Ju mer jag tänker, desto mer…vridet…känns det att bo, och leva som jag gör nu. Jag undrar..: "Varför, varför, varför…?" Och finner inte många svar. Förutom att jag föddes till att bo som jag gör. Det var inget jag direkt valde. Har valt att flytta närmare naturen, dit jag vill. Men det är inte nog..! Ju mer jag tänker, ju mer knasigt känns allt uppbyggt, tillverkat… Det är ju bra till en gräns. Men snälla nån, jag vill inte bo i en sten-fyrkant. He he. Vem har lurat i mig det..?

Ja, till slut är det bara att ge sig av. Efter ett tag, blir drömmar till tankar, som blir till verklighet.

Ska nog inte ha med mig några elektroniska saker, förutom…kanske…mobiltelefon. Detta är i så fall ur säkerhetssynpunkt. Har funderat på om jag ska ha med mig kamera… Jag tycker om att fota. Men den tar plats, behöver laddas… Så tror inte det. I stället kan man teckna… Böcker då..? Är osäker. Kanske nån. Jag vill Vara. Läser så pass mycket i vanliga fall… All denna inlästa kunskap tröttar ut en efter ett tag. Ord, hit och dit. Det kan ju vara nyttigt, och intressant. Men ibland vill man Vara! Ta vara på det vackra omkring en. Se inåt. Slappna av. Inte ha fullt av prylar…

/ Niklas

Mobiltelefonen kommer i så fall vara avstängd tills jag verkligen behöver den. Mycket av anledningen att spara batteri.

Kloka tankar du har kring det här med varför vi lever som vi gör. I ditt fall, och även i mitt eget fall, tror jag det handlar om att vi inte vågar språnget ut ur konventioner och " samhällsmallar" och då blir det ett slags mischmasch av längtan bort och glädje över det ändå fått till som vi vill och längtar efter.

#5

Japp, var ensam. Tog all packning på hojen och bara körde. Visste inte vart jag skulle, bara att jag ville ifrån allting. Hamnade vid en sjö till slut ganska sent på kvällen. Efter någon timme i tältet hörde jag röster en bit ifrån. Då började ju givetvis en massa tankar snurra men jag somnade till slut. 

Vaknade efter ett tag och frös nåt grymt. Tog på mig allt jag hade och låg och huttrade ett tag innan jag till slut fick lite sömn. Ingen kul natt men det var en underbar dag efteråt. Kände nog att jag inte var tillräckligt förberedd och bestämde mig redan på förmiddagen att åka hem igen. Jag kan tänka mig att göra om det men jag vill nog inte vara själv då.

För många år sedan hyrde jag en kanot en sommar och padlade ut till en enslig ö i en sjö ( fint rim…)

Med tält och sovsäck och medhavd mat vistades jag där ensam under tre veckor.

Mitt syfte var nog som ditt Niklas, att vara nära naturen och meditera…att få testa mig själv och vara oberoende m.m.

Min erfarenhet av det är att jag nu gärna är i och nära naturen på egen hand  och ibland tillsammans med andra.

Jag vet vad det är jag vill med att vistas i naturen. Därför väljer jag att njuta av det och underlätta genom att ha mat och andra förnödenheter med. Jag gör det så bekvämt som möjligt för mig så att jag verkligen kan koppla av meditera och riktigt uppleva mig själv och naturen.

Anledningen att jag inte stannade längre var dels att jag inte ville sätta utmaningen för högt. Dels att jag efter ett par veckor märkte att det jag försökte undvara och lämnat hemma, var det som jag behövt för att göra vistelsen merbehaglig och trygg. Mer mat, kläder, redskap och annat som som underlättat att kunna få den ro som behövdes för att få ro att bara vara…

_Peter

Skogshumblan.

Det kan nog vara så. Man är så van att leva som man gör, så man behöver tid att anpassa sig till ett annat liv. Men det kan vara skönt att ha nåt att längta till, och drömma om!

Jesper.

Detta med att vara själv eller inte. Känns som att det på nåt sätt är meningen att jag ska göra detta själv. Om någon följer med, så ska det nog vara någon speciell. Alltså, nån som har ungefär samma tänk och inställning som jag. Antagligen kommer jag att göra det själv. Känns så.

(men man har ju, i alla fall jag, alltid vissa andar/guider med sig. Speciellt en ande brukar kännas närvarande. En skyddsande. Troligen kommer jag att märka hennes närvaro, ännu mer då.)

Peter!

Intressant! Tre veckor är nog en ganska bra tid… En månad kanske är för länge, i alla fall denna gång. Och två veckor är inte så jättestor skillnad från det jag gjort förr. Vilket visserligen är som längst tre eller fyra dagar. Och det var med en vän…

Detta med mat. Kommer nog att ha med mig så pass mycket att jag klarar mig… Sedan se hur pass bra det går att hitta mat ute. Använda det så mycket det går. Men är tyvärr skeptisk till att man kan finna så mycket i fjällmiljö… Eller så har jag fel. Blir intressant att se. Men man måste ju såklart veta att man klarar sig, även om man inte skulle hitta nån mat.

Har du lust att svara på om det var svårt att få med sig mat för tre veckor? Jag kommer antagligen att vandra under tiden. Ta mig till olika platser. Så allt måste faktiskt få plats i en ryggsäck. Brukar använda en stor ryggsäck, som är till för att vandra med. Är osäker på om man kan få med sig mat till tre veckor. Det ska jag fundera mer på. Kanske var det så, att du var på ungefär samma plats hela tiden, så att du kunde ha med dig relativt mycket, utan att tänka för mycket på plats och vikt?

Kanske är det så, att man kommer att finna bekvämligheten som jag har nu, mer värdefull efteråt. Kanske kommer jag också att uppskatta o-bekvämlighet mer. Kanske blir jag mer balanserad, kan se saker ur ett större perspektiv… I vilket fall så hade jag gett mig av nu, om möjligheten fanns. Vinter är inte en så passande årstid, och jag har inte tiden.

Hälsningar/Niklas

Låter härligt. Jag tycker att det ger nog mkt att bara åka o tälta fre-sön med familjen. Efter några timmar redan, så har man gått ner i varv och glömt allt vad tv, dator, mobil, nyheter etc etc heter. Sonen kan vara nöjd i timmar med att strosa omkring, fiska, kolla in insekter etc.Somna under stjärnorna med en sprakande brasa borde alla barn få uppleva….

Och att låta matlagningen ta tid, göra upp eld, skala rotfrukter och tärna o koka soppa, baka bröd på en varm sten …det mest simpla blir ljuvligt gott ute i naturen. Mmmm, jag längtar

#10

När jag var ute så hade jag ett fast läger och gjorde dagsturer i kanot och till fots. En gång i vekan provianterade jag i en by som jag kollat upp innan.

Säkert är det en bra ide om du planerar en rut, där du en gång per vecka passerar en ort där du kan proviantera, telefonera och meddela var du befinner dig m.m.

_Peter

# 11 ohh så härligt det låter! Jag blir riktigt sugen på en sådan upplevelse med min familj:)

Sonen här går på ur & skurdagis och ibland när de har utflykter får vi höra om allt det härliga de gör och att bara strosa i väg med 22 ungar, matsäck och sovsäckar så de små kan sova sin middag gör mig sååååå lycklig att bara höra om. Då är de en bit in i skogen, sätter upp lite markeringar som barnen får hålla sig inom och så tar de dagen som den blir, på alla årstider. Tänk om man fått ett sådant dagis själv när man var liten. Sonen har f.ö berättat att han sett troll i skogen. Avis!

#13 Min son gick på waldorfdagis, med bondgård som närmsta granne och skogen bakom knuten.De hade också alltid heldag ute i skogen på fredagar med medhavd lunch osv.. De träffade också ofta på småtroll, älvor, tomtar, ja det mesta

#14 åh sånt är häftigt.

Jag har sett EN liten skogstomte och småfolk en gång och det är så stort.

I min trädgård kan jag höra sorl från de små som bor där och de kan ge mig små tips och hjälp mellan varven. Som i höstas då jag var ute och lekte med dotera i trädgården. Helt plötsligt fick jag bara en ingivelse att ta in hennes babygunga. Tur var det för den hade inte pallat det ruskväder och snön som kom ett par dagar senare.

Åh, tomtar, älvor och småknytt skulle jag också vilja se. Måste man ha gåvan att vara synsk för att få göra det?

#12

Tack igen. Ja, det kanske är en bra idé!! Passera ställen där man kan köpa mat då och då. I och för sig så försvinner ju en del av själva vildmarkskänslan… Men om man inte får med sig tillräckligt med mat, så kan det vara något bra.

Jag känner lite så, att jag vill ge mig av, bara vara borta. HELT oberoende. Men det kan vara orealistiskt. I alla fall just nu.

-----------------

Detta med tomtar, älvor och liknande. Jag har ingen större, djupare koll på det, men kan tänka mig att det är så att de visar sig för vissa personer. Lite som med andar, och till och med utomjordlingar. De visar sig inte för vem som helst… Man ska nog vara öppen, inte bli rädd, inte heller vilja skada. Det stämmer ju ofta in på barn också. Barn har ju en förmåga att se saker.

Tror inte jag är rätt person att svara på det men småfolket jag sett ville få sagt ngt till en vän till mig. De jag har i min egen trädgård har jag aldrig sett men känt av och hör deras sorl. Vet att de finns här och vill oss väl.

Men man ska också veta att de inte är några snälla mesiga gulligullfigurer. Det som våra förfäder sa om naturväsena är mycket att lära av. Tomten jag såg ville hjälpa mig men sen har jag inte sett honom. Jag vet att finns där men jag har nog med respekt för att inte störa honom. Vill inte få en arg tomte på mig.

Nu har jag läst en del om vilda växter. Vad jag vet nu, så kommer jag fortfarande att ta med mig tillräckligt med mat. Det verkar finnas ätliga växter där jag ska vara, så man kan få ihop någon måltid. Men det är inget jag förlitar mig på enbart. Är möjligt att det finns barrträd man kan få viss föda från, sen finns det säkerligen bär. Rötter kan man nog hitta också. Även vissa gröna växter, och deras rötter kan gå att äta. Kommer nog inte att befinna mig enbart på kalfjället… Har inte tänkt så mycket kring just det.

Har inget bärbart kök, för kokning. Så en eld, med möjligtvis en vanlig kastrull får duga. Inget jag ännu provat, men ska väl funka..?

Det som skrevs om i #1, om att frysa i tält. Det kan nog vara sovsäcken som var för kall. Antingen utsliten, eller att den helt enkelt var gjord för varmare temperaturer. Eftersom det var sommar skulle jag tro att den var utsliten… Så pass använd så att den tappat värmeförmågan. Är osäker på om själva tältet är menat att hålla så mycket kyla borta. I och för sig har jag hört att ventilationen i tältet spelar roll, i alla fall på vintern. Antagligen för att undvika fukt, vilket nog blir speciellt kallt i minusgrader. Men tror ändå som sagt att det är sovsäcken som står för den mesta värmen.

Vet inte hur intresserade ni är egentligen… =)

Det låter som en spännande utflykt Niklas. Jag har tidigare varit intresserad av att lära mig mer om vad man kan äta ute i naturen och har några böcker om detta men har inte gjort så mycket åt det.

Angående sovsäckar så har jag använt två olika (nya) sovsäckar de två senaste sommrarna och har frusit ganska mycket. Jag räknar nu med att jag nog behöver en sovsäck för minusgrader istället. Jag är ändå ganska frusen av mig.

#16 Jag har inte sett någon men hört små tassande steg och tisslande och tasslande. De två gånger jag kände av denna närvaro av småfolket var vid cermonier. Jag hörde och kände deras närvaro men såg inte så mycket och det var ganska mörkt båda gångerna.

När jag läser om din idé - så tänker jag på den här kvinnan som bor halva året i en grotta på Gotland - och halva året i sitt hem i Uppland. Jag läste ett reportage om henne i tidningen Land i oktober-november i fjol - minns ej vilket nummer. Men den här artikeln fanns i SvD ett par år tidigare.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/livet-i-grottan-aldrig-ensamt_796305.svd

Gaitari - Okej. En bok jag kan tipsa om, på området ätbara vilda växter, är "Vilda växter som mat & medicin" av Stefan Källman. Den jag har är från 2006.

Kan nog vara klokt med en varmare sovsäck… Jag köpte en som klarar över -20 grader, om jag minns rätt. Men den ville jag kunna använda på vintern också.

Amon - Ska kika på länken senare! =)

En rättelse: Sovsäcken klarar _under_ -20 grader… Fel ordval.

Har förresten hört att det tar två eller tre veckor innan man dör, utan mat… Då känns det lite lugnare. Även om man såklart ska äta så mycket som behövs.

Man klarar sig alltså längre utan mat, än utan vatten.

Amon, det var intressant att läsa. Även om jag inte förstår varför kvinnan inte valde en mer avlägsen plats. Där hon var, verkade inte så avlägset, när folk kunde komma dit. Om man vill vara ensam så är det väl lika bra att vara riktigt ensam… ;-)

Kvinnan har säker stark empati. Därför blir nog möten med människor, som hon förklarar. Hon skulle nog ha lättare att umgås med sådana som är som henne på det sättet.

/ Niklas

…just det. Angående mitt boktips i #22. Vad jag vet, så är den speciellt för de norra delarna av jorden. Alltså, kanske även de norra delarna av Sverige.

Det låter lockande!

Vad gäller mat - om man äter levande föda under längre tid (1-2 årkanske)- kropps behov efter maten minskar (eller näringsupptag ökar upp till 1000 gånger)- kan klara sig med natursaker utan problem, samt man inte fryser omm….

Det var bra skrivet av Diana Cooper i "2012 and beyond" hur människor skall återvända att leva i harmonin med och i natur…..

Niklas!

Vill gärna göra dig uppmärksam på, att den svåraste biten med att vistas ensam i naturen. Den kan visa sig vara…den mentala prövningen att vara ensam.

För min del var den verkligheten en utmaning i sig och krävde mycket energi!

Det är därför jag vill föreslå dig att underlätta och göra ditt äventyr tryggt och säkert först och främst.

Rikligt med mat och på vägen möjlighet att proviantera och kommunicera, ombyteskläder och annan genomtänkt utrustning.

Du kommer att få rikligt med möjligheter endå, att testa dig själv och att leva av och med naturen.

_Peter

#26

Har ibland tänkt på hur mycket människor i samhället äter. Man äter mycket av sådant som ger lite energi, sedan mår hälsan inte bra. Vissa kanske tror att de hela tiden behöver göra avancerade måltider, när det faktiskt ofta är relativt enkelt att äta rätt. Man behöver inte olika såser, eller följa nån avancerad hälsodiet, till exempel. Jag tror att det gäller att lyssna på kroppen… Går att göra en hälsosam måltid på 20 min. Behövs inga färdigköpta måltider… =)

Har sett att dom i vissa kulturer har enklare, men nyttigare mat. Typ olika grönsaker tillsammans… Det är nog ganska mycket man endast tror att man behöver.

#27, Peter.

Tack. Jag har faktiskt ett litet kontrollbehov… Eller vad man ska kalla det. Är bättre nu, men en utmaning för mig, blir nog att släppa kontrollen, men ändå ha kontroll.

Jag har tänkt att se över säkerhet senare… Det blir nog att jag vet vad jag gör i slutändan. Får vi hoppas.

Blir spännande att se hur jag hanterar frånvaro av människor. Vad jag vet så har jag inga problem att vara utan mänsklig närvaro.

Förstår hur du menar… Man vill inte göra hela saken mer jobbig än på nåt sätt trivsam.

/ Niklas

Förresten, härlig bild i fjällmiljö, Peter =)

#27

Undrar lite på vilket sätt ensamheten var en utmaning för dig, om du vill berätta? Jag har i och för sig aldrig varit ensam… Helt ensam, på så vis att jag inte har haft möjlighet till internet… Människor omkring mig, under någon längre tid.

Kan tänka mig att det kan bli en mental avlastning på nåt sätt. Man kanske kämpar hårt först, för att ensamheten tränger på. Sen så släpper det, och då kanske man hittar nån slags frid, och värme, i stället…?

Lite som att ett kameraobjektiv jag vill ha nu, blir som en mental bild i huvudet, som växer och växer. Känns ibland som att jag snart köper objektivet endast för att få slippa ha bilden av det i huvudet. Kanske bilden av mänsklig kontakt fungerar på samma sätt…? Och när den släpper, så kanske man kan uppskatta människor, utan denna mentala föreställning?

Angående objektivet tror jag inte att jag kommer att släppa efter för min mentala bild, för vill inte lägga pengar på det just nu.

/ Niklas

Niklas!

Som jag minns det blev jag nog mest överaskad av den oväntade känslan av att vara utlämnad åt ensamheten. Sårbarheten, den existensiella känsligheten av att vara helt ensam. Utlämnad åt ovissheten, min egen förmåga hur att förhålla mig till det jag hade valt att göra. Hur jag upplevde mötet med mig själv då…mitt ute i ensamheten.

Men som du säger så hittade jag en slags frid och värme istället.

Faktiskt var det nog mer så att den kom till mig efter ett tag, då jag kunde slappna av och kände mig trygg och så…Den trygheten kom sig mycket av att jag var förberedd rent organisatoriskt och praktiskt så som jag vill tipsa dig om

_Peter

Tack för tipsen, Peter. Undrar hur det känns att komma tillbaka igen. Kanske lite sorgligt, men förhoppningsvis på nåt sätt bra också.

/ Niklas

Igår när jag skulle sova, så fick jag en insikt. Gick och la mig, och kände som på nåt sätt att jag redan var i naturen… La mig i täcket, som kändes som en sovsäck. Lyssnade på tystnaden, mina egna andetag, som lät som vinden. Då slog det mig, att allt är natur. Allt vi äger, även oss själva, har naturen gett oss. Alla material, kommer från naturen. Då fylldes jag av värme… Och kärlek.

De själar som är omkring mig vill inget ont… Inte egentligen. De är lika otroliga, som min skyddsandes själ. Och hon älskar mig, det vet jag.

Nu känner jag lättare inför min resa ut bland träden, det vildvuxna. Också så känner jag inte samma motstånd, att komma tillbaka efter resan. Jag kommer att lämna en del av mig, där ute, och ta med mig en del tillbaka…

/ Niklas

Också tänkte jag på detta med mentala bilder. Det slog mig också, att dessa bilder har lätt att styra ens liv. Hur mycket som är en mental föreställning. Det är lätt att missa personen, och bara se sin föreställning av den. Lika med saker… Händelser. Allt, egentligen.

Det slog mig, att hela mitt liv har varit en mental föreställning… Och antagligen är till viss grad.

Ibland gör det inget att man är för pigg att sova… Då kan man få veta saker, om sin sanna natur =) Om man är uppmärksam.

Brukar ta mig den underbara friheten i Navajo där jag lånar en gammal Hogan med jordgolv,lever nära naturen bakar och lagar mat över öppen eld,mediterar och sen efter den sköna upplevelsen tar itu med volontärarbetet jag kommit dit för.

Det är fantastiskt och befriande man får en helt ny ödmjuk syn på allt omkring sig,så detta gör du rätt i Sverige har massor av fina avlägsna platser och det är enormt helande att släppa allt värdsligt och bara få andas inåt till vår egen visdom.

#35

Låter härligt. Jo, Sverige har fina platser. Speciellt i norr. Vildmarken!

Här finner man ju samekulturen. Ganska spännande tycker jag!

"Låt ödmjukheten inför blomman
vid trädgränsen
öppna vägen upp på fjället"

bodde tre månader i ett timmerhus en vinter  i skogen. för ett antal år sedan, fick hugga upp isen i älven varje morgon för kaffevatten..minus 10 inomhus på morgnarna. fick elda i spisen hela dagarna.

#38 Det kan vara givande med ensamhet.

Tillägger att jag själv inte har skrivit det i #37. Fann texten ingraverad på en sten då jag vandrade i närheten av Abisko.