Vilken mäktig upplevelse, och tack för att du delar med dig av den.

Har inte något bra svar mer än att lita på andevärlden. Allt har en lösning även om det inte blir på ditt sätt.

Skogshumblan. Jo, allt har en lösning. Det känns som att detta är min sista önskan…att få känna värme från någon i ett förhållande. Det är liksom det enda som saknas. Har levt som buddhistisk munk i tidigare liv…

Jag skulle kunna försöka hitta någon…men det är inte min grej att leta. Tror att det som är menat kommer. Men när det inte funkar…med denna människa.

/ Niklas

Kanske nån har ett tips? Kan liksom inte vara med nån annan… Och har ingen kontakt med henne. Skulle jag träffa nån annan skulle det bara kännas fel. Kanske får jag hitta nån omväg, där jag inte behöver ett förhållande. Allt annat är uppnått. Bara detta saknas.

Jag dog innan jag hann leva munklivet färdigt.. En olyckshändelse. Har lyckats varnat mig i det livet dock, det funkade. Så jag borde inte ha valt att fortsätta leva utan partner.

Jag tror du ska släppa det här med att "fixa" till det här. Kanske är det hon du sett och du vet vem hon är men det inte är dags än? Eller så finns det andra orsaker, men hur som släpp taget om att vilja, låt livet gå sin väg- inte din väg, om du förstår hur jag menar.

Jag förstår hur du menar. Skulle ju kunna bara låta det vara… Inte göra nåt åt det alls. Men vad är då meningen? Man försöker ju på alla andra områden, så varför inte på detta?

Men du kanske menar att det kommer när det är dags… Ja, då får jag väl ta fram tålamodet då. Sätta mig i meditationsställning, och vänta. Menar inte att vara ironisk, det såg nästan ut så. Men när det är det sista… Då blir allt bara en väntan. Får väl hitta på nåt annat tills det är dags.

Du skriver att jag ska släppa taget om att vilja, men om det är själen som vill… Då är det väl inget fel på viljan. Det är inte av egoistisk vilja, jag vill detta. Utan av själslig.

/ Niklas

Kanske detta är fel ställe. Är ju inte helt andlighet detta.. Även om allt är andlighet. Detta har ju mer med relationer att göra. Är bara det att jag vet att anledningen till att det inte funkar, är hennes oförmåga till andlighet. Hon har inte kontakt med sig själv. Haha. Ja.. Är väl bara att Acceptera. Kan ju inte tvinga henne att få mer kontakt med sitt inre Jag.

Är väl lika bra att skriva att hon är min kusin. Därför är vi i samma kretsar. Och det är nog där en stor del av orsaken ligger.

Ja precis, det kommer när det är dags.

Jag tror att saker som vem man ska leva med, oavsett om det är kortare eller för en längre tid, är en del av det som är förutbestämt och inte kan ruckas. En del av de karman vi inte kan eller ska slippa undan eller styra. Det vi kan påverka är hur själva mötet blir när det väl  blir om vi vet om det i förväg. Så därför skrev jag att du skulle släppa det. Jag får en så fin känsla av dig vet du det? Det är ett rent ljust guldfärgat energifält jag får upp av dig, lika bubblande och härlig som pommac ungefär. ( *S* härligt att  bli jämförd med en läskedryck eller hur:) Men det är det närmaste jag kom att beskriva den härliga färg ditt ljus har)
De få  gånger jag svarat i dina trådar känns det hur äkta du är, uppriktig och hur mycket du vill och hur väl du vill.

Men det är kanske där din lärdom i detta livet ligger, att lära dig viilja men styra hur det yttrar sig i ditt liv? Visst kan själen längta men varför tillåta ditt liv att ödslas på saker du antingen inte ska göra ö.h.t eller att smida planer som inte är dina att smida för det blir ändå som det  blir och inte som du tänkt?

Bara en tanke som slog mig.

Niklas!

Skogshumts råd #4 är också mitt…Det kan vara att det blir din sista önskan, men inte den sista i detta livet.

Säkert är ni själsfränder men själen den bryr sig inte om kön. Det själen vill är att utvecklas. Så som den gör nu. Den som vill, det är du…Niklas som vill ha närhet i ett förhållande.

Släpp din vilja att styra det, släpp din önskan fri.

Önska utan att önska…tillåt kärleken att flöda och låt närheten, förhållandet komma till dig. Den som då kommer är mycket mer än du kan ana och hoppats på.

Niklas… om jag förstått dig rätt så längtar din själ/ditt hjärta efter gemenskap, familj, tvåsamhet m.m. ?

Varför tar du då AVSTÅND från människor när det egentligen är detta du vill HA?

Jag började träna på Friskis i mellandagarna för jag var så less på min sociala isolering.

Jäklar, va bra gjort av mig! Jag är MYCKET gladare nu.

Om du hänger upp dig på att hon inte har kontakt med sig själv, men DU har det… är du då SÄKER på att du har kontakten upprättad i dig själv till fullo?

Man brukar ju se bristen hos andra innan man ser den hos sig själv…

Om du längtar efter något- följ då din längtan eller släpp den!

Om du önskar dig något- släpp det och se vad som ligger bakom.

Om du önskar dig kärlek- GE först så kommer den tillbaka till dig tusenfalt!

/Lena.

#8, Skogshumblan.

Ja, men jag märker ju att det är denna person som det är bestämt med. Och det säger ju sig självt att det kommer att hända… Men då behöver jag ju vänta på att det ska hända. Och jo, jag släppte taget igår. Det var då tårarna rann som mest. Men det fick mig bara att älska henne ännu mer. Inte så att jag måste ha ett förhållande med henne. Jag kräver inget, för det gör inte själen.

#9, Peter.

Jag vill ju inte direkt styra det… utan mer rätta till det. Så som jag rättar till andra saker, med mig själv. Det blir ju kanske fel i och för sig, för hon har ju inget med mig att göra. Den enda jag kan rätta till är ju mig. Men som sagt… Det finns ju inget mer jag vill. Inget mer jag önskar. Jag kan resa runt i världen, men det är mest för att ha nåt att göra tills det är dags.

Du skriver att det inte är min sista önskan. Men jag önskar ju inget annat. Vill inte ha pengar, inte saker… Resa kan jag göra, men som sagt mest för att ha nåt att göra tills det är Dags. Bryr mig inte om TV, inte om filmer. Inte direkt. Det är bara saker som fördriver tiden.

Du talar jämt sanning, Peter. Kan aldrig säga emot det du skriver. Inte hittills i alla fall. Men när du skriver att det inte är min sista önskan i detta liv, då kan jag inte riktigt hålla med. Du kanske kan förklara närmare hur du menar?

/ Niklas

Oj missade #10, ska läsa nu.

#10

Nja, jag vill inte ha vem som helst. Har accepterat att denna person är den jag ska vara med. Annat skulle vara Fel.

Jag tar avstånd från människor jag inte ska/vill ha att göra med. Människor det blir fel av att vara med.

Jo, jag har kontakt med mig själv. Kanske hade jag inte det, till helt och fullo, när jag och hon kände varandra. För det var ett tag sen. Men nog hade jag mer kontakt med mig än vad hon hade. Det var uppenbart.

Jag ger ju… Hela tiden. Av mig själv. Offrar mig själv jämt. Som jag gjorde till henne. Men det dög inte.

Visst skulle jag kunna glömma henne helt. Kanske är lika bra. Vet bara, att efter att ha träffat henne, och upplevt det jag upplevt, så kommer ingen förutom denna själ/person, vara den rätta. Då accepterar jag.

Vet ni varför jag inte dög? Jo, för att vi är kusiner. Nog har själen (jag) skapat en riktig utmaning för detta liv allt…

/ Niklas

#13

Har accepterat att denna person är den jag ska vara med. Annat skulle vara Fel.

Vem har bestämt att du ska vara med henne?

/Lena.

#14

Allt är ju bestämt.. Inget händer av slump. Visst, med fri vilja, mer medvetande, så har man mer val. Men det kommer ju alltid att hända något. _Det_ som händer.

Ni kanske inte förstår. Men denna person är _den_. _Hon_. Jag förstår inte längre, hur man kan välja mellan personer. Träffa den, och tänka "Nej, fel egenskaper." Som att välja… Det finns ju en. En Person.

/ Niklas

Okej, fel av mig. Det finns inte bara en person. Men bara en jag önskar. Något annat önskar jag inte. Inte nu längre…

Tack för era kommentarer.

Eller har jag helt fel..? Är allt det en lögn. Ska jag bara ut och välja bland alla..? Är det vad det handlar om. Nej, det känns så fel…

/ Niklas

Om det inte är så att man är menad att vara med en. Men _den_, då är kärlek smutsigare än vad jag trodde. I så fall vill jag inte träffa någon. Vad är då meningen med allt detta? Varför sitter man här? Då är ju allt en lögn. Ett spel. Varför ens bry sig. Då är man ju inget annat än ett djur. Ursäkta språket… För de som tar illa upp. Men då är människan bara ett djur, som lever i flock.

Tur för mig att jag har slutat äta kött…

Någon eller något har uppenbarligen bestämt att det är hon du ska leva med…

I bland blir livet inte som man VILL… har jag erfarit.

Om ödet ville att det skulle vara ni, varför då så mycket svårigheter kring det hela?

Kanske DU vill, men livet vill annorlunda?

En relation fungerar ju inte om den ene inte vill…

Lite funderingar om du är på rätt spår? Har du kanske fastnat i en känsla?

Känslan av att vilja det omöjliga bara för att få lida MER?

/Lena.

#19

Om det är som du säger, då är ju allt… då finns ju ingen mening. Ska jag bara gå runt och acceptera saker? Då är ju allt förutbestämt, lögn. Varför lever jag då?? Allvarligt. Det är ju ett skämt. Om Gud bestämde sig för att resa i sig själv, så var det, det mest idiotiska han har bestämt sig för.

Det enda man gör på jorden, är att vilja härifrån. Andlig utveckling… Vad är det? Att vilja ifrån det man har. Ja kanske är det så. Att inse hur lögnaktigt det man trodde man hade, var. Så att man kan infinna sig i det som redan är förutbestämt. Trist.

Varför skulle jag vilja lida..? Det är ju omöjligt. Jag vill inte lida. Varför spenderar jag timmar om dagen till andlig utveckling om jag vill lida. NEJ, jag vill inte lida.

Tack ändå…!!

/ Niklas (riktigt låg)

Jag mediterade, och gjorde övningar för medvetande nyss. Fick stark lust att berätta hur det ligger till. Ni känner varken mig eller henne… Så därför är risken stor att ni har Fel.

Denna tjej var 16 när vi började ha kontakt. Jag var 20. Hon menade på att om vi inte hade varit kusiner, så hade hon kanske gillat mig. Hon ville egentligen träffas, trodde det skulle vara kul. Men var rädd att hennes föräldrar skulle tro att det var nåt mellan oss. Hon och jag är extremt lika, har många saker gemensamt (visst nu kan ni ju säga att det är för att vi är kusiner, men jag har fler kusiner än denna, och de är inte alls på samma sätt). Hon sa till och med att vi kanske var _för_ lika varandra…

Själv har jag mediterat regelbundet i tre år, varje dag. Under lika länge har jag gjort övningar för medvetande, vilka kommer till mig utan att jag behöver läsa mig hur de ska utföras. Andlighet, medvetenhet, är ett stort intresse för mig, hon bryr sig inte så mycket om det. Hon pratade om att "tänk om man var rik", "jag vill ha ett objektiv som är så dyrt"… Jag bryr mig inte om pengar, över huvud taget. De är bra att ha ibland, men inte alls nödvändiga.

Jag hade ett andligt uppvaknande i somras….

Baserat på detta… Finns inte möjligheten då, att denna tjej, är rädd för vad hennes föräldrar, och hennes tonårskompisar ska tycka om hon är tillsammans med sin kusin…..? Finns inte möjligheten att jag har mer andligt i bakgrunden än henne, är mer medveten….?

Jag vet att ödmjukhet är högt skattat. Och den har jag… Tro mig. Men jag vill ju också kunna säga som det är, Sanningen, även om det för en gång skull lyckas gagna mig… (vilket det egentligen inte gör, eftersom att jag bara bryr mig om kärlek).

Så _hur_ ska ni kunna veta allt det ni skriver. Ni känner inte mig. Ni tar det mesta, som att jag är vem som helst. 21 år… En ung person, som har mycket att lära. Men ni borde vara medvetna om, att själen kan ha en mycket hög ålder… Trots en ung kropp.

Jag fick det också påmint under min meditation, att även ni är människor. Trots att detta är ett andligt forum, och trots att ni antagligen är kloka (jag känner inte er).

Även ni måste vara ödmjuka, hörni…. Allt är inte som det ser ut, som det verkar, eller som man tror. Är det inte det ni vill säga mig just nu?

/ Niklas

Jag kommer att stå för det jag vet är rätt, tills det visar sig vara fel.

Ibland får jag insikter. Kommer att radera mitt iFokus konto. Detta har kommit krypande. Känner att jag har gjort mitt här nu!

Kommer ändå att fortsätta min andliga väg, genom meditation, och andra övningar. I livets bakgrund, finns andligheten.

Tack för att ni engagerade er, i denna tråd!

(raderar kontot snart, ser om ni svarar, men kan inte svara själv)

Med ljus, och kärlek / Niklas -->

Tråkigt att du känner att du inte kan/ vill vara kvar längre. Men jag förstår din känsla och önskar dig allt gott på livets resa, och hoppas du får allt det du önskar och behöver.

Stor kram!

Tråkigt om du inte vill vara kvar längre Niklas. Hoppas du finner det du vill ha.. 

Jag önskar dig lycka till!

Du är en djuptänkare till tusen Niklas och jag känner igen mig i så mycket du skriverr,synd att du sluta här men jag hoppas du tittar in och läser inläggen.När man är så andligt djup har många människor svårt att förstå oss,som dig så har jag släppt alla jordiska ting och min ande längtar hem varje dag men jag har en uppgift att fylla innan anden får som den vill och jag är väl medveten om när jag är klar och ska gå över.

Det här med kärlek är alltid svårt och min kärlek finns på andra sidan och är min tvillingflamma,det du beskriver om den här kvinnan låter det som om ni är just tvillingflammor.Är det meningen att det ska bli ni så garanterar jag att universum ser till att det blir så och blir det inte så i denna ärld så är ni ändå som tvillingflammor för alltid bundna till varandra ett band som aldrig kan gå av och livet på andra sidan delar ni.

När det kommer till själsfränder och tvillingflammor uppstår en dynamisk andlig kärlek som man med ord inte kan uttrycka min tvillingflamma är den enda min ande kan tänka sig att dela både evigheten och jordelivet med trots att han inte är i fysisk form finn där en kärlek som alltid ställer upp varje dag ger sig till känna och då och då visar sig för mig.

Men jag hoppas för din skull att ni redan i detta livet får dela tillvaron och den starka kännslan du har för henne kan bara betyda att ni är dom två själar som för alltid är sammansmälta oavsett om ni delar det fysiska jordelivet eller inte.Önskar dig all lycka på livets resa.Ljus och kärlek till dig och henne.

Niklas!

Vad är det för snack! Visst är du frustrerad och ledsen, men också medveten nog att inte lämna oss av den anledningen.

Du har så många frågor kvar och frågor är också önskningar…Det är helt okey och bara bra…även om det är jobbigt nu

Om du föreställer dig att alla önskningar, upplevelser och erfarenheter i livet är avklarade när man är 21. Då kan du få de finaste och mest fantastiska exempel från den Vediska litteraturen och andra berättelser. Om personer som kommit till sin sista önskan och står inför upplysning.

I de flesta fall sker det först kring 30-35 års ålder, (så även för Buddha och Jesus m.fl.) av helt naturliga förklaringar.

…jag har inkarnerat i ett nytt användarkonto. Skämt åt sido.

#27, Peter.

Det är ju bara så att jag inte bryr mig om att uppleva saker mer. Om jag kunde skulle jag sluta äta. När hennes själ kom nära i andevärlden, då insåg jag vad jag saknar. Men det gör också jordens upplevelser mindre atraktiva… Och jag önskar inget annat än att få vara nära henne igen. Därför ser jag det som min sista önskan.

Men visst, hjärnan önskar väl hela tiden. Den står ju på jämt. Så om man menar ytliga önskningar, så tar de väl inte slut i detta liv…

#26, Navajolady, verkar förstå. Denna person, kan kalla henne J, är kärleken i fysik form.

--> nIKLAS e

Niklas!

Kanske känner du och tror att jag nu är ovänlig?

Men det är av vänlighet och omtanke jag skriver!

Jag uppskattar dina frågor som leder dig till föreställningen om…

Vill nu berätta om Lahiri Mahasaya som levde och blev upplyst under mitten av 1800 talet.

Lahiri var skolad och anställd som järnvägstjänsteman, han hade familj och ett ganska vanligt liv.

En dag blev han omplacerad till en tjänst på en avlägsen ort vid sluttningarna mot Himalaya.

En dag när han var ute och promenerade uppför berget hörde han någon som kallade honom, avlägset ropade hans namn. Nyfiken och förundrad följde Lahiri kallelsen högre upp på berget, till en vid avsats med några grottor i klippan. En ung man kom honom tillmötes och visade runt i en av grottorna och föremål som låg där.

Känner du igen den har grottan och din ris skål frågade mannen.

Minnena och igenkännandet kom till Lahiri. Den man som stod där, så ung, kände han nu igen som  sin gamle älskade Guru från flera inkarnationer.

Babaji var och är fortfarande en levande Gudsinkarnation

Efter mötet och efter att ha genomgått en reningsprocess, får nu Lahiri träffa Babaji igen, samman med flera disciples.

Babaji initierar honom i Kria Yoga och säger att nu är stunden för din sista önskan.

Lahiri minns inte, så Babaij påminner honom om hans tidigare inkarnations önskan, om att få uppleva prakten av ett storslaget gyllene palats.

I samma stund börjar det mest fantastiska guld strålande palats att manifesteras inför Lahiri, på platån framför honom.

Upprymd av stunden går han och de andra igenom palatset för att slutligen komma in i en stor sal där Babaji sitter på en tron.

Lahiri knäböjer för honom och blir välsignad och nu med vetskapen om att vara upplyst.

Lahiri vill stanna hos sin älskade Guru, men får istället veta att han fortsatt skall leva familjeliv och som järnvägstjänsteman. Får av Babaji en mission, att bland människorna förmedla och sprida kunskapen om Kria Yoga.

Kort därefter blir han mirakulöst kallad tillbaka av järnvägsbolaget från sin avlägsna post.

Fritt ur en Yogis självbiografi av Yogananda Paramahansa

#28 Välkommen tillbaka i stugvärmen

Det är väl så att när man når ett visst stadium på sin andliga resa/utveckling så förlorar allt värdsligt sitt värde,man behöver inte alla materiella ting och man söker enbart efter mer kunskap andligt.Som dig så önskar jag inget heller och skulle gott klara mig utan tv,telefonen har jag slängt ut tv-n står och bara dammar datorn har jag enbart för andliga sidor men har tänkt göra mig av med den om ett år då mitt bredbandsavtal går ut.Läser hellre böcker,andlig litteratur än ser på tv.Mediterar och gör Shamanska ceremonier tillsammans med min kära på andra sidan det är för mig livskvalite:-)

Alla går vi igenom olika stadier i vår utveckling och du har kommit väldigt långt för att vara så ung men när man nått långt i sin utveckling då förlorar det värdsliga allt värde och det man uppskattar är djuphet och mer kunskap om vårt universum,så är det för mig i allfall.Jag är inte den som tex kan sitta med kaffekoppen och småprata väder och vind,lyssna på skvaller allt detta står mig bara upp i halsen får jag inte ut något andligt så går jag därifrån.Denna jul tex så ville jag inte att vi skulle dela ut några julklappar,behöver inget nytt och önskade mig heller ingenting istället så fick dom pengarna gå till välgörenhet till min fadderpojke i Liberia och till en äldre familj i Navajos indianreservat som jag stöttar varje månad ekonomiskt,även här förlorar allt värdsligt sitt värde när man inte själv behöver något tyckte jag pengarna skulle gå dit dom behövdes så väl.Så det blir den nya jultraditionen att satsa på fattiga istället för sig själv.

Att fördjupa sig och bli upplyst är inte alla gånger så lätt folk har svårt att förstå en och man blir helt enkelt för djup och tycker det mesta omkring sig enbart är värdsligt  och ytligt.Men du har kommit långt på din resa Niklas fast du är så ung och det märks att du är en gammal vis själ som har mycket visdom inom dig.

Peter. Nej då, känner inte att du var ovänlig. Uppskattar din vänlighet!

Det var en intressant berättelse. Intressant att den upplyste återvände till sin familj, och att denna Babaji fortfarande lever på jorden.

Om du vill får du gärna förklara mer hur du menar med "Det kan vara att det blir din sista önskan, men inte den sista i detta livet.", från inlägg #9.
Som skrivet vet jag inte vad detta livets mening är, om det inte är att vara med denna själ.

Något jag kommer att undra över…är hur det blir för en upplyst som föds till jorden igen.

Navajolady. Tack ska du ha.

Känner igen mig i det du skriver. Så fint att du kan göra ceremonier med din kära. Jag ville heller inte ha, eller ge julklappar denna jul. Det blir mest saker, som man måste hitta plats för. Och när man gillar att röra på sig, som jag…

Tack för dina ord. Jo, jag känner mig som en gammal själ. När jag mediterade igår, då var det som att jag fick kontakt med mig själv när jag mediterade som buddhistisk munk. Smälte samman med mig själv. Det livet gillar jag… =) Lugnt, tyst. Nära naturen.

Era inlägg sög mig tillbaka.

--> Niklas

Niklas!

Du undrar "vad detta livets mening är, om det inte är att vara med denna själ."

Du är med denna själ! Jag tror inte att det egentligen är du…Niklas och inte  J, som möts, det är själen som är J nu och själen som är Niklas, som upplever denna starka kärlek till varandra.

Du ser, men du ser inte skillnaden på själarnas kärleksband och den personliga kärlekskoppling du vill och önskar med J.

Var med "denna själ" i ditt hjärta, men låt det vara fritt. Din eller dina kärlekar och förhållande finns för dig där ute när du öppnar dig för dem.

Förutsättningarna, (som jag snart skall skriva om i del 2 om Naturlig Lag) de följer Lagarna eller en ordning, som uppenbarar möjligheterna samtidigt som de upprätthåller dem. Den Intelligensen känner dig bättre än…allt du är, har varit och skall bli.

Det jag vill säga med 'Det kan vara att det blir din sista önskan, men inte den sista i detta livet'.

Det är att vi i regel inte vet, eller liksom Lahiri, inte minns vår önskan, den sista innan vi blir upplysta. Den önskan du har om J, är inte en sådan önskan nu och som sagt ingen egentlig önskan alls. Det kan vara att det är och blir din sista, i denna eller en framtida inkarnation? Men nu har du ett liv att leva, med möjlighet att uppleva det så fullt du kan.

För om andlig utveckling för dig är att sitta hemma eller i en grotta och stänga ute Världen, så kommer du få möjlighet att välja det.

Men nu kan du välja att ta tillvara den unika möjlighet att utvecklas andligt i snabbare takt…i mötet med människor, med kärleken i förhållande och välsignelsen i att kanske leva ett familjeliv.

En som blir upplyst under sitt liv här, återvänder inte till Jorden förutom i ett särskilt syfte.

Den som inte begränsar sin perception ser att alla är den potentiella rätte. Rätt eller fel existerar endast inom vår egen föreställningsvärld och alltså inte i den yttre världen.

Vänligen/Magica.

Peter, tack. Du är otroligt kunnig!

Det här känns bra…:

"Du är med denna själ! Jag tror inte att det egentligen är du…Niklas och inte J, som möts, det är själen som är J nu och själen som är Niklas, som upplever denna starka kärlek till varandra.

Du ser, men du ser inte skillnaden på själarnas kärleksband och den personliga kärlekskoppling du vill och önskar med J.

Var med "denna själ" i ditt hjärta, men låt det vara fritt. Din eller dina kärlekar och förhållande finns för dig där ute när du öppnar dig för dem."

Jag ska nog meditera på det… att se skillnad mellan dessa kärleksband. Har faktiskt funderat i liknande banor… Men har kanske svårt att helt acceptera det.

Nu förstår jag ditt inlägg. Vad du menar!

Vad jag ser som problematiskt, är att ha förhållande med någon annan, och känna denna kärlek till J. Kanske blir det klarare… I meditationen.

#33, magica. Så roligt att få en kommentar från dig också!

Det känns som att universum försöker ta ifrån mig J. Men det har säkert med min egen acceptans att göra…

/ Niklas

Niklas: Universum ger dig exakt det du behöver i varje given stund  Ibland kan det vara svårt att se att vi får det vi behöver till oss. Våra glasögon visar oss ju en helt annan bild av verkligheten än den verkliga.

Vänligen/Magica

Magica!

Hej på dig och kram…

#28 Jag trodde nog att du inte skulle hålla dig borta så länge.  Bra.

Jag tror egentligen inte på att man har bara en tvillingsjäl. Jag tänker att likhet i vibration och erfarehet och gamla karmiska kopplingar kan finnas mellan människor som vi känner igen och känner som själsvän.

Har man tex samma själsstråle så är det en bra utgångspunkt för en relation. Då vibrerar man till samma ton och förstår varandra bra på det själsliga planet. Men det beror på hur mycket själskontakt man har också. Är man inte i medveten kontakt med själsplanet så är det personlighetens stråle som ger ton och vibration.

Är man i kontakt med själen och dess energi lyser igenom så känner man ofta en längtan efter att relatera till människor på både det personliga och själsliga planet. Man behöver en annan kontakt än bara den yttre personliga relationen. Men alla har inte utvecklat sin själskontakt och då möts man på det personliga planet.

Visserligen kan man som medveten själ så i kontakt med andra själar som inte är medvetna men det blir inte samma utbyte och energiflöde.

Jag tycker också att det är roligt att se dig igen Magica.

#37, Gaitari. Så bra att jag är välkommen tillbaka…efter att ha smitit en stund.

Denna person är faktiskt ganska själslig av sig. Varför hon inte står i kontakt med sig själv, är för att hon har en ganska framträdande ytlig sida. Hennes själslighet visar sig i kärleksfullhet, acceptans, vänlighet. Hon är inte intresserad av andligt, så som jag. Om hon ville intressera sig lite för andlighet, utvecklas…då skulle hon bli mer sig själv. Hon är lite som jag. Ensam. Håller sig lite för sig själv, och tar inte kontakt med folk i första taget. Det är något bra, men kan också stoppa upp. Även så är de sidor hos henne som inte framträder, på ett sådant sätt att det inte fungerar mellan oss. Men som har skrivits i en annan tråd… Hon har sin utveckling, och jag min. Andlig utveckling skadar dock inte. Men den undgår kanske ingen egentligen.

Kunde hon bara få in lite djupare varande. En lite djupare inställning, då tror jag saker skulle vara lättare.

Hennes själ som var så närvarande i förrgår (lite konstigt att dela på de två, själen, och personligheten).. Den var riktigt medveten. Ibland hör jag den faktiskt tala till mig. Förklara saker. Be om förlåtelse, för att jag är ledsen. Det är som personen skulle vara, om hon var mer andlig. Kanske ska jag släppa det lite, hur hon skulle vara om hon vore mer andligt medveten.

/ Niklas

#37 tvillingsjälen/flamman har vi endast en av däremot själsfränder har vi fler av dom som tillhör samma själsgrupp som oss och ofta inkarnerar samtidigt.Tvillingsjälen/flamman inkarnerar ytters sällan men visst någon enstaka gång kan det förekomma,tvillingsjälen är den som skapades samtidigt som oss och är mer eller mindre en spegelbild av oss själva vi är oerhört lika fast är ändå olika personligheter.Själsfränderna är dom vi oftast möter på jorden och känner dragingskraften till men tvilllingen kan även finnas här samtidigt och som Niklas beskriver sitt skulle jag inte bli förvånad om J faktsiskt är hans andra hälft

"39 Som du beskriver J verkar hon vara en varm härlig tjej men ni står på olika plan andligt just nu,ni är båda unga och hennes andliga utveckling kanske tar lite längre tid än det gjort för dig.Hon har kanske inte funnit den där djupheten ännu men den finns hos alla och blommar ut när vi är redo.Som någon skrev tidigare att universum ser till att allting blir rätt även om vi själva inte håller med alla gånger,tro mig har haft mina synpunkter på andevärdlens synpunkter många gånger men har också fått ta tillbaka att dom hade fel då det visat sig hur rätt dom haft och jag var den som hade helt fel.Min guide bara skrattar och tycker jag är envismen det brukar finnas en plan för allt så även för er och tro mig den blir rätt till slut.

Niklas, jag blev förvånad och lite bestört när du försvann. Men jag blev glad och skrattade högt när du blev inkarnerad :)

Välkommen tillbaka!!

Det händer saker i raketfart för dig och allt verkar vara väldigt starkt. Jag tror att vi ibland behöver landa så att transformationen som hänt får gå in i hela vår dimension. Att hitta tillit och trygghet.

Att kunna få känna en annans människas själ och ha lyckats att se bakom det ytliga är ju fantastiskt. Tänk om vi kunde göra det med alla vi möter!!

Din känsla om J är kanske helt rätt - men det kanske behövs något mer..tid…utveckling..

All respekt och ljus och värme till dej

#40 Vad jag förstått om tvillingsjälar så är det det högre och det lägre jaget som det motsvarar. Ens tvillingsjäl är mao den högre delen av själen som inte är inkarnerad.

Personligheten som är inkarnerad är en spegelbild av det högre jaget.

Det är denna förening med sitt högre jag som mystiker ofta vittnar om när de förenas med sin beloved (älskade). Denna förening sker genom att man höjer sitt medvetande genom tex meditation eller bhakti yoga.

Ens tvillingsjäl är alltså inte en annan person utan ens högre Jag…

Har studerat en del angående detta (men ska sägas att jag fokuserat mest på Tvillingflamman) som är själ två och finns på andra sidan,den själ vi alltid har samhörighet med men vi ser alla olika på saker och ting och jag tänker inte försöka omvända dig i din tromen  har ingen som helst koll på tex bhakti yoga eller vad ordet mao betyder,har faktisk aldrig hört dessa förut och kanske förklarar det en annan syn på tvillingsjälen,flamman däremot vet jag är inte vårt högre jag utan en själ vi skapades samtidigt som och du får gärna förklara mao för mig för det var något nytt att få lära på livets resa

#43

Så varför är då inte "en själ vi skapades samtidigt som", just den själ som är vår högre o-inkarnerade själ?

# 43 Ursäkta, jag skrev en slarvig förkortning. mao = med andra ord

Detta var intressant.

#40, Navajolady.

Jag blir glad av att läsa det du skriver. Det reflekterar en hel del av mina känslor angående J. Som skrivet är jag och hon otroligt lika varandra… Hon verkade se det som viktigt, och tycka om att ha kontakt till mig. Vad som möjligtvis gjorde så att vi inte fungerade, var när mina känslor av kärlek till henne började uttryckas. Jag har träffat henne som liten. Vi är som sagt kusiner, och jag minns när vi som små umgicks under några dagar med familjen. Minns också när jag såg henne på ett foto som äldre. Jag var inte så djup då, som nu… min ytliga sida var mer framträdande. Så jag förstod inte vad jag kände, men att se henne på det fotot… Ändrade nog en hel del.

Känner lite så, att kanske när vi är äldre… När hon är mer utvecklad i sin andlighet. Då kanske saker blir annorlunda. Men som sagt, jag ska försöka att inte lägga mig i hennes utveckling.

Läste lite på sidan du länkar till i din signatur. Det var intressant! Själv har jag också en viss dragning till indianer, och liknande kulturer. Mamma kommer från Gällivare, och jag har under min uppväxt fått höra talas om samer. En av mina guider har varit indian i tidigare inkarnation. Jag har kallat henne skyddsande, och via namnet Jane. Det är tryggt att ha henne vid min sida!

#41, Trulig.

Tack. Det som händer mig… min utveckling, ser jag som grunden jag vilar i.

Och visst behöver saker landa ibland. Hitta sin plats!

Det ni sedan skriver om högre och lägre jaget är intressant. Försöker hitta paralleller från detta till J, men kanske ska jag inte fundera för mycket på så sätt. Kanske skapar jag då mer föreställningar, än klarhet.

Vad jag kommer att fundera på, är att om J är min tvillingsjäl, som Navajolady skriver…och om hon är det på så sätt som beskrivs via högre och lägre Jag. Då skulle hon alltså vara mitt högre Jag? I en inkarnation? Men att hon endast skulle leva detta liv som inkarnation, och hänga ihop med mig på så vis…låter i och för sig fantastiskt. Men jag undrar hur det blir ur hennes synvinkel.

Vad jag i alla fall vet, är vad jag upplever, och det är stark kärlek, och en kontakt med en själ som för mig känns som allt. Ett bra sätt att se det på, är som Peter beskrev det; att finna kärleken till henne i mitt hjärta, vara öppen… Och se till detta Liv jag nu lever.

Vänligen/Niklas

Men tack, snälla goingar :) Det är roligt att vara tillbaka också. Kram till er alla!

Kärlek/Magica.

#46 Ur perspektivet högre och lägre jag så är det bara det lägre jaget som inkarneras. Alltså inte genom en annan person… Din tvillingsjäl är den delen av ditt jag som inte är i inkarnation.

#48

Ok, som sagt är upplevelsen det viktiga. Vad jag vet är att själen har koppling till denna person. Genom att se skillnaden mellan själen och personligheten förstår jag.

Jag Önskar…att denna person inte var min kusin. Att hon i alla fall inte såg sig som det…eller kunde ha överseende.

/ Niklas

Det finns också ett annat sätt att betrakta detta med jaget och Jaget på.

Det existerar endast ett Jag och när det inkarneras, delar det sig genom att bli jaget i en individ, men förblir i det samma det o- inkarnerade Jaget

Peter, då skulle alltså det o-inkarnerade jaget vara min själ. Och det inkarnerade jaget…personligheten.

Vad kallas då två o-inkarnerade själar, som hör ihop? Man behöver ingen benämning. Kanske kan det kallas "tvillingsjäl", "tvillingflamma"

/ Niklas

# 46 Samerna är underbara människor,har alltid tyckt om dom

Men jösses Niklas, så du är tillbaka igen? Trevligt, jag hann bara åka bort över helgen för att sedan läsa att du lämnat oss och återfötts igen

Välkommen tillbaka iaf.

Alwyn… Ja

Nu är jag här. Haha.

Tack!

Har nu skickat J, min kusin, ett meddelande. Först ville jag skriva, be henne om att vi skulle lösa saker. Att vi kunde försöka ha kontakt. Sedan tänkte jag, och tänkte, var skulle det leda. Ingenstans. Skulle inte få svar ändå. Hörde och såg henne, efter detta liv, se tillbaka på sitt liv och ångra att hon valde att inte se mig, som jag är, och som hon innerst inne vill. Hon bad om att få en ny chans, i nästa liv.

Så jag vände om, och det blev ett avskeds meddelande. Skrev att jag kommer att hålla min kärlek till henne i mitt hjärta, och i min önskan, men att jag accepterar och förstår.

Önskade henne kärlek, lycka, och ett fint liv. Hon är värd det, och mycket mer.

Sen släppte jag taget om henne. Den starka smärtan jag nyss hade, hopplösheten… meningslösheten, den är borta. En lättnad finns.

/ Niklas

Skönt att höra Niklas! Bra gjort, du känner själv vad som är rätt.

Alwyn. Jo, till slut finns det inte så mycket mer att göra. Jag bad henne att inte svara mig mer…för någon månad sedan. Och jag tror att hon inte vill heller.

Om jag ska göra nåt, då kan jag lika gärna göra det som gör minst ont. Får man inte lycka, så kan man i alla fall få saknad av smärta.

En del av mig är lycklig, men börjar inse att det här ligger bakom en hel del. Får fokusera på den del av mig som är lycklig

Niklas.

Jag är glad att du kom till insikt.
I bland är det bättre att släppa taget för att slippa smärtan…

Om livet vill dig annorlunda och "J" faktiskt är kvinnan i ditt liv så kommer fler chanser i din väg.
Den äkta kärleken kan alltid flamma upp på nytt om och om igen.

Jag vet att jag var hård mot dig i inlägg nr 19 men jag ville liksom ruska om dig lite… Förlåt!

/Lena

#58

Var väl runt det inlägget jag kände för att slänga datorn i golvet. Slog en knytnäve i väggen i stället, med en kudde mellan…sen mediterade jag.

En annan ville ruska om mig lite, skrev att jag skulle bli en ensam surgubbe, som alla var rädda för om jag inte hittade en partner. Hon och jag har inte kontakt längre…av olika anledningar.

Man får vara försiktig när man är inne på känsliga områden….

Men tack för välviljan, som fanns någonstans där bakom.

/ Niklas.

#59

Ja, jag behöver öva upp mitt ödmjuka sinne. Tack för påminnelsen.

Jag har en bit kvar där…

Du kommer INTE bli någon surgubbe!!!

Jo, välviljan finns alltid, det är bara svårt att uttrycka sig rätt i bland.

(Jobbar på det).

/Lena.

#60

Själv har jag haft tanken att få folk till insikt, genom att öka deras smärta för en kort stund. Men det är inte ett bra sätt… Förståelse, kärleksfull sanning är vad som funkar.

Det blev ju bra till slut i alla fall… Ingen fara.

Om livet vill dig annorlunda och "J" faktiskt är kvinnan i ditt liv så kommer fler chanser i din väg. Den äkta kärleken kan alltid flamma upp på nytt om och om igen.

Det du skriver i #58 känns bättre. Kärleken finns där… Men mina händer är bundna. Det är som en stenvägg, då jag försökt få kontakt med henne. Inte bara i att hon inte svarar, utan hon släpper inte in mig när vi väl haft kontakt. Men så är det… Hoppas hon får bättre självförtroende/självkänsla… Vilket i och för sig kan bli svårt när hon anser sig inte behöva hjälp över huvud taget. De flesta behöver nog hjälp/kärlek… Närhet… På nåt sätt.

Hur som helst.

…Ha det bra!

/ Niklas

#61

Själv har jag haft tanken att få folk till insikt, genom att öka deras smärta för en kort stund.

Mycket bra sagt!

Där lärde du mig något. Jag använder mig mycket av den metoden. Troligtvis för att jag själv behövt den för att lära om mitt eget beteende.
(Frågan är varför jag behövt en snyting för att fatta)???

Ödmjukheten ligger inte i detta mönster…

GÅR det verkligen att få fram poängen genom att "jama med", alltså vänder man inte kappan efter vinden då?

Man SER att en människa lider och att ödmjukt få fram ett budskap till denne UTAN att såra…

Hmmm… det är knepigt. Kanske bättre vara tyst och människan själv får finna svaret?

Tack för ditt svar på det andra forumet förresten. Ang. meditation på ingenting. Ska prova det någon gång!

/Lena.

Det handlar nog inte om att hålla med den andra, utan att visa förståelse…

Sanning kan göra ont. Men är det sanning, på ett ödmjukt sätt… Kärleksfullt sätt. Spontanitet, som att vara sig själv. Den sanningen kan svida, men går över ganska snabbt i ett helande!

Sanningen…kärleken…förståelsen…den duger.

/ Niklas

#55 Det låter bra att du känner att du kan släppa taget och släppa kärleken fri…

Vart det leder och vad som sker är oskrivet men smärtan av att hålla fast är svår att bära och kärleken flödar bättre när vi inte håller fast vid något eller någon.

#64

Jo, det låter bra.

Men det verkar inte gå. Jag mediterar… Gör annat. Ska snart flytta! Långt. Men det trycker i mitt huvud hela tiden, och nåt säger mig att jag inte ska låta detta vara. Vill kunna prata om det. Få nån slags lösning. Man ska inte behöva sluta så här, och låsas som ingenting. Det står ju inte rätt till..

Nåt är FEL. Finns snart ingen annan väg. Måste prata med henne… Har kontakt med morbror… Får ta och kontakta honom. Det här går inte. Nåt är fel…

Blir halvt sinnessjuk av detta. Ingen vill hålla på så här. Men det är helt fel. Det kan inte vara fel på min hjärna… Jag är inte så här! Det är nåt annat. Kanske känner jag av hennes känslor……. Hon mår inte heller bra. Man kan inte bara lämna saker så här…. Vänta på att de ska lösa sig.

/ …Niklas

Är ju hon som inte kan släppa mig. Känner hennes dragning hela tiden!!!

Hon släpper inte mig. Bara för att hon inte svarar, betyder det inte att hon inte håller mig kvar. Jag orkar inte. Vill bli fri. Nu får hon ta och släppa mig….

Jag känner sånt här på mig. Hon drar mig till sig!!!

Niklas!

Ta hand om dig själv och dina problem. De har inte med henne att göra!

Du har fått tydliga signaler av själen och av livet!

Valet är ditt! Fortsätt kämpa, lida och var halvt sinnessjuk…eller acceptera ditt karma och acceptera att hon har sitt.

Läs vad jag har skrivit om Naturlig Lag, tillämpa och använd det på dig själv.

Vänligt men bestämt

Jo, Peter. Jag vet att hon har sitt. Men det har ju inte med mig att göra… Varför skulle jag vilja hålla på så här?

Vilka problem menar du att jag har? Varför har det inte med henne att göra?

Med andra funkar det ju. Jag fastnar inte för andra. Hon släpper ju inte mig. Varför skulle jag annars dras som en magnet..? Jag drar ingen annan till mig. Jag släpper folk när de vill gå.

Niklas!

Jag har inte läst någon stans att du säger att det är hon som inte släpper dig. Att du dras till henne som en magnet, det har inte med henne eller något, annat en din egen föreställning att göra.

Ingen annan än du själv tvingar dig!

Det är alla känslor och tankar du har om henne och vad hon och allt betyder. Problemet att du är förälskad i ide'n om henne.

Om det är så att du verkligen tror och vet att ni har den själsliga tillhörigheten till varandra. Då inser du inte att du önskar dig något du inte kan få för att du redan har det.

Du har det fina själsliga medan det fysiska inte är möjligt.

Det har inte med henne att göra för hon lever ett annat liv.

Peter.

Jo, hennes själ besöker mig ofta och säger förlåt. Men jag vill inte ha besök mer…

Det är väl inte o-möjligt att hon, och hennes sätt att vara drar mig till henne… Om hon tänker på mig… Vilket jag vet att hon gör… För hon har mig i huvudet. Då dras jag ju åt hennes håll.

Hennes tankar om mig drar mig till henne… Jag dras till folk med vissa problem… För jag vill…och känner ett behov av att rätta till saker.

Hur som helst… Mitt eller hennes fel. Jag kommer nog inte ge mig, förrän jag och hon, möjligtvis hennes föräldrar har pratat om konsekvenserna av mitt och hennes inte så nödvändiga relation till varandra. Kan jag inte meditera mig till ro, då får jag agera. Inte menat att jag kommer ställa till med besvär… Men lösningar kommer också av agerande. Och då menar jag lösning, som att lösa upp… Min eller Hennes, eller Smärtan… som existerar… mellan oss… eller inom oss. Eller inom mig…eller henne!

Vänligen/…Niklas

Niklas.

Men det trycker i mitt huvud hela tiden, och nåt säger mig att jag inte ska låta detta vara.

Är det en röst som säger detta till dig?

Eller är det en känsla?

Eller kanske en tanke?

Mvh Lena.

Niklas! Jag kan inte hjälpa dig, men jag vill gärna försöka förklara hur jag ser dethär. Hoppas jag inte är för hård.

Du är övertygad om att ni är två själar som hör ihop, och vet att ni kommer att mötas igen efter detta liv på jorden. Kärleken är stor, och den finns där även nu. Varför tar du inte tillvara på den kärleken genom att finnas där för henne, hos henne, med henne….men som en vän? Älska henne, kärleken har inget med sex att göra och kärleken kräver inte att ni är ett par.

Varför släpper du inte tanken om att ni ska kunna leva som ett par här och nu i detta liv? Det känns ju uppenbarligen inte rätt för henne att vara i ett förhållande med dig i detta liv. Du måste låta henne leva sitt liv och acceptera att hon tar sina beslut utan att pressa henne. Du lever ditt liv och tar dina beslut. Ta då ditt ansvar, och gör det du kan. När du släpper henne fri, då kommer även du att bli fri.

Och när hon besöker dig i själen, då kan du tala om för henne att allt är okej, ni har ju varandra. Om du bara kan finna ett sätt att vara där utan att pressa henne. Ni finns ju här båda två. Ta vara på det och kräv inte mer.

Alwyn!

Du sa det så bra…

#71

Det är ett tryckande…vakuum i hela min varelse.

#72, Alwyn.

Hon vill inte ens vara min vän. Hon fanns inte där för mig. Vi var inte ens vänner.

Saken är att hon inte släpper mig… Hon släpper varken in mig, eller låter mig gå. Hon finns inte. Inte för mig!

Själen… Den finns här. Den säger att den inte kommer lämna mig. Jag ska alltså ta till vara på hennes själ… Eller denna själ. Men inte henne. Jo, så kan man ju se det. Känns lite konstigt att ha någons själ närvarande, men inte personen. Ska väl vara tacksam att denna själ finns hos mig, och tröstar mig, så som personen inte har, gör, och antagligen inte kommer att göra.

…jag behöver inget förhållande med J. Jag vill inte ha sex med henne. Vad fick dig att dra den slutsatsen…? Jag vill bara släppas fri.

Får väl nöja mig med själen som finns här… Och glömma personen… Skumt, konstigt. Men finns väl inget att göra. För stänger jag av från den själen… Då gör det ont.

Vad är meningen att älska någon som man aldrig hör från, som inte bryr sig om en. I så fall kan jag ju lika gärna älska en främling på stan. Visst, det går ju… Man kan ju älska alla, och vem som helst.

/ Niklas

Jag försökte få en bra relation till min älskade mamma i 39 år.
Hon vägrade känna sin kärlek till mig trots hårda påtryckningar från min sida.

Jag trodde mitt karma handlade om att få till en bra relation till henne.
Jag ville ju så gärna se oss som ett "älskande par".

Mitt karma löstes upp den dagen jag släppte min envisa längtan fri. Min längtan som handlade om att få hennes kärlek och bekräftelse.

I dag har jag ingen kontakt med min mor. Jag skrev ett brev och berättade hur mycket jag älskar henne och klippte sedan kontakten. Nu skulle hon aldrig mer få såra mig med sina elaka ord.

Min mor är inte skyldig mig något och jag är inte skyldig henne något.

Jag älskar henne djupt men kärleken gör ej ont längre, för jag accepterade att det aldrig skulle bli vi.

Jag älskar henne fritt på avstånd, för hon är min största kärlek… min älskade lilla mamma…

/Lena.

Tack Lena!

Det var ett fint sätt att se på det, Lena. Hon älskar säkert dig också…

Antar att jag inte har kommit så långt än, att jag kan se det så med J. Ser fortfarande ingen mening att älska henne, personen. Som sagt, hon finns ju inte. I sin egen värld finns hon, men inte i min.

Själen som har inkarnerat i personen J, finns hos mig, kommer inte lämna mig. Då kan jag dra slutsatsen, att om J var närmare sin själ, då hade hon heller inte lämnat mig. Funnits här, som själen finns.

Och eftersom att smärtan är en vägvisare att man inte ser sanningen, som någon uttryckte det, då kan slutsatsen dras…att när jag stänger av från själen som har inkarnerat i J, då ser jag inte sanningen. Sanningen som är att själen älskar mig…men inte personen.

Min person, Niklas, hoppas fortfarande att insikten ska komma till personen J. Inte för att jag vill ha sex med henne, eller för att jag behöver ett förhållande… Utan för sanningens skull. För alltets skull. Så är Niklas förhoppning egoistisk…?

/ Niklas

Niklas!

Var var det nu, där var du finner sanningen?!

Och…och men, vad är det för sanning du tror dig finna i "för sanningens skull"?

Det har ingen särskild betydelse om du är egoistisk eller inte, om du är ledsen och förtvivlad att du känner smärtan

Det är okey att du är envis och blind. Så fortsätt du bara med att älta allt det här, tills du är igenom den här processen.

Du kommer snart ut starkare klokare och mer erfaren

Peter, förklara då för mig, vad jag inte ser? Du skrev nyss själv, om denna själ, min relation till henne… Att den var fin. När jag accepterar det, då är jag blind och ser inte sanningen.

Vad är det som drar mig tillbaka? Ska jag sitta och vara nöjd med att ha hennes själ vid mig, glömma personen eller inte?

Eller skulle jag inte glömma personen.. och bara älska henne? Fast hon inte bryr sig.

VARFÖR är hennes själ hos mig…?

Ni har inga svar, förutom att jag ska släppa henne.

Vad jag ser, är att ni inte vet hela sanningen, eller historien… Därför är det enda ni kan säga: "Släpp henne."

Och jag SKA släppa henne. Men det sker inte över två dagar, och det sker inte bara genom att ni säger: "Släpp henne, och älska henne på avstånd."

…/ Niklas

Om ni kunde ge mig er syn på varför själen är hos mig…? Jag förstår inte.

"…jag behöver inget förhållande med J. Jag vill inte ha sex med henne. Vad fick dig att dra den slutsatsen…?"

Ja du, kanske för att du gång på gång skriver att ni är menade att vara med varandra, att hon är_DEN_ för dig och att du inte vill vara med någon annan.

"Jag kommer nog inte ge mig, förrän jag och hon, möjligtvis hennes föräldrar har pratat om konsekvenserna av mitt och hennes inte så nödvändiga relation till varandra."

Vad menar du att ni ska tala om? Och vad vill du att diskussionen ska leda till? Vad vill du få sagt? Hon är ju uppenbarligen inte andlig, och kommer inte att förstå om du säger att hennes själ besöker dig. Det kommer bara att leda till att hon inte alls vill lyssna.
Du vill säkert att hon lyssnar på dig, och att ni ska kunna ha en vänskap? Men hon svarar inte när du vill tala med henne? Varför skickar du då avskedsmeddelanden till en som inte ens hör av sig och vill ha kontakt, för att sedan ångra detta och vilja tvinga henne att lyssna? Du kastas fram och tillbaka i din förtvivlan, vilket tyder på att det inte är rätt tid att agera.

Kan det vara så att hon blivit skrämd av dina starka känslor och ditt agerande och därför inte vill ha kontakt? I så fall kanske hon vill komma tillbaka och vara din vän sen om du bara lugnar dig lite, och inte pressar henne. Kanske du kan ge lite tid, och sedan skicka ett brev där du ber om ursäkt för eventuell förvirring som varit, där du ber om att vara vänner?

Du vill att hon släpper dig, vill inte ha fler besök av hennes själ. Har du talat om det för själen när hon kommer? Om ja, kan du inte finna frid i att känna att själen finns där och väntar på dig?

"Ja du, kanske för att du gång på gång skriver att ni är menade att vara med varandra, att hon är_DEN_ för dig och att du inte vill vara med någon annan."

Du förstår nog inte… Jag känner som att vi är menade att vara med varandra, att hon är _DEN_… Men för den skullen är det inte säkert att jag kräver ett förhållande, och sex av henne…..

Jag har varit tillsammans med en person tidigare… Har aldrig krävt sex av någon, ärligt talat så har jag aldrig haft sex. Jag har varit bra på att tycka om folk på avstånd.. Men det är svårt med J.. Därför tänker jag att anledningen kan vara att hon drar mig tillbaka till henne. Men det är ju helt uteslutet enligt de svar jag har fått på detta forum, så som jag har tolkat det.

Det är i det stora hela bra tankar du kommer med, Alwyn.. Men det är så invecklat.

Vi började med att maila varandra, som kusiner. Skickade några foton, eftersom att vi båda är intresserad av foto. Sedan möttes vi på en slags släktträff… Vi sa en del till varandra. Men vi var/är ganska tystlåtna/blyga. Vi fortsatte maila, det var roligt. Jag tyckte att det kunde vara kul att ses, så jag besökte morbror, kusinen.. Efter det så fortsatte vi skriva. Jag undrade lätt om när vi kunde ses nästa gång. Då ville hon knappt svara. Sa att hon kunde komma till mig. Här började hon bli mer inåt, kunde knappt prata om sådant vänner pratar om. Bara om intressen, kallprat. Hur tror ni det går för en djup person, som jag?

Började här känna att det var nåt fel, och inte så kul/givande längre, så jag frågade henne något om det. Fick i stort sett inget svar, antingen svarade hon inte, eller pratade bort det. Det fortsatte lite halvdåligt, jag var irriterad för att hon inte ville gå djupare än någon främling man kallpratar med. Förstod inte vad det var för fel/vad jag gjort fel.

Senare berättade jag för henne hur jag kände, att jag hade känslor för henne. Jag är ärlig, och säger ofta som jag känner. Eller uttrycker mina känslor… Det brukar leda till bra saker i slutändan, oftast. Hon gav ett elakt svar tillbaka, och var uppenbarligen inte intresserad.
Här kan jag medge att jag kanske betedde mig.. fel. Jag kände på mig, att hon visst var intresserad, men att hon tryckte undan det, för att vi är kusiner. Det baserar jag på hur hon agerade, vad hon sa, och min intuition.. Jag skulle kanske ha släppt det här, låtit det vara. Men åter igen, hon höll mig kvar, genom bland annat att vara elak, och inte ge mig tillräckligt med energi, för att ge mig av. Jo, jag vet. Det är upp till mig. Men det är lätt att säga… Och tycka. Man kan lätt få folk beroende av en.. Om man vet hur man gör. Inget som rekommenderas.

Sedan hördes vi inte under vissa perioder.. Hördes under vissa. Jag hade det mycket jobbigt då, det var alldeles innan mitt "andliga uppvaknande", den period som har smärtat mest i mitt liv. Så jag behövde något slags stöd, någon vän, och hon var den enda jag kände någon viss kontakt med… Tills jag träffade en annan person. Det är jag tacksam för. Då blev det lättare. Stor skillnad från att ha kontakt med J.

Efter det har vi hörts lite då och då, men det har mest varit dåligt. Hon säger själv att hon har svårt att lita på folk… Hon vill ha pojkvän, men har visst svårt med det…. Som jag uppfattar det. Hon sa att det var deprimerande.
Och där fanns jag.. En bra kille. Faktiskt. Vad ni än anser. Vi passar bra ihop, hon vill desperat ha en pojkvän, men vägrar att komma nära mig. Ja, så är det. Vad ska man göra. Det är inget problem för mig…

Nu har jag försökt att släppa henne… Genom "avskedsmeddelande", vilket hjälpte lite. Genom att prata en del med hennes pappa… Vilket hjälpte lite. Genom att skriva här.
Denna själ, vilken är den som har inkarnerat i henne, är hos mig. Varför? Själen svarade: "För att jag (Niklas) vill."

MEN, jag vet fortfarande att jag finns i hennes huvud/hjärta, och det tror jag kan vara en anledning till att jag inte kommer ifrån detta. Plus att saker har skett, under tiden vi har haft kontakt, som gör det svårare att släppa.
Då tänker jag att det kan vara lättande att få prata med varandra om det… Om denna jobbiga/tråkiga period, då vi hade kontakt. Men alla vill bryta, glömma. Det kanske är lätt för henne också, som bor hos sin familj, har bra föräldrar… Jag har ingen. Ingen kontakt med vare sig mamma, pappa, eller bror. Jag har INGEN… Det är kanske lätt för henne att vara i sin trygga familj, gå i gymnasiet, hålla kvar mig inom sig.. Men hon förstår inte vad det skapar. Att alla inte är lika, med samma förutsättningar. Hon är egoistisk. Hon släpper mig inte. Jag släpper inte henne (än).. Men jag låter i alla fall henne släppa mig nog, att kunna leva sitt trygga liv. Vet ni hur? Jo, jag säger inga elaka saker.. Jag är sjysst, kärleksfull… Ja, jag är ostabil. Men menar inget illa. Suck. Nu får det vara nog. Ska sluta skriva nu. Kanske har fått fram nåt i alla fall.

Hon är nog skrämd av mina känslor.. Av hennes känslor om sin kusin.. Av att jag är kille, av att jag är äldre.

Jo, jag är o-stabil. Envis.. Känslofull. Men so what? Jag är i alla fall välmenande, kärleksfull. Det duger inte visst.

Ska se vad som händer, om jag ber själen att lämna mig ifred. Ska jag vara ärlig, så vet jag inte om jag vill.. Eller orkar bli lämnad av denna själ.

/ Punkterad.. förvirrad.. välmenande.. Niklas

Vi är här Niklas och vill gärna vara ett stöd för dig…Det kan vi vara om du släpper in oss…lyssnar för att höra…förstå att alla de tips och råd du får, är dom du skall omsätta i dig själv och kunna använda.

Du säger att du skal resa, långt bort…är det då så att du skall det…eller är det vad du vill.

Vad tror du skall hända om du ger dig ut bland människor, utan att döma och bara ta livet som det kommer

Vad tror du kan hända med dig om du "blir lämnad av denna själ"?

Tack, Peter.

Jo, jag ska faktiskt långt bort. Ska flytta till ett annat land. Men det är mer av nån slags nyfikenhet, än att fly. Lite för att fly också.. Men inte i huvudsak.

Att döma människor, är inget jag gör direkt. Är ganska öppen tills jag märker att de inte passar. Men att ta livet som det kommer kanske jag inte är lika bra på. Eller.. Det är nog smärtan jag inte är bra på att ta.

Jag känner väl att det kanske är slutet.. Att det är över om jag blir lämnad av själen. För den ger stöd. Men håller mig också kvar. Har bett själen att lämna mig, men den känns närvarande. Kanske inte lika påträngande, men den verkar inte ha gett sig av.

Försöker att lyssna på er..

/ Niklas

Niklas!

Det glädjer mig att du skall flytta…få chans att möta livet…människor och en annan kultur.

Jag tror inte heller att du avsiktligt dömer…mer så att du bedömer…märker att de inte passar. Kanske kommer du att se och förstå vikten av att också du skall passa… och också få uppleva att du passar in.

Det stöd och den kärlek du behöver, den finns inte där…men finns bland de många själar och människor du kommer att möta i ditt liv.

Jag vågar lova dig det om du vågar ta steget ut i Världen och öppna dig för det.

#88

Många bra ord! Det är helt säkert så, som du skriver. Ska försöka öppna mig, för de jag möter… Även om risken för smärta finns.

Vill nu ge ett exempel på hur jag menar, att J… Inte släpper mig. Jo, ett visst ältande är det.
Jag skickar henne ett mail, och frågar en vardaglig fråga. Det enda jag får i svar är:

"Jag trodde du förstod att jag inte vill ha mail mer."

Varken Hej, Hej då, eller något annat. Om hon kanske kunde önska mig lycka till, eller kanske skriva: "Du är en bra person… blablabla… Jag tycker inget illa om dig, vill bara inte ha kontakt." Som exempel.

Det skulle verka som en upplösare…något som släpper iväg mig. Men nu skriver hon: "Jag vill inte ha kontakt med dig." Det är ju så, att man inte ska haka upp sig på småsaker, och jag kommer säkert att skapa samma effekt efter att ha mediterat några gånger. Men kanske ni förstår vad jag menar med att hon håller mig kvar? Hon ger inget, utan anser att jag inte är värd att ha kontakt med! Och det visar hon också, och tror att det ska vara till någon nytta.

Så…Det är ett exempel. Men kommer att få ut samma effekt genom egen meditation. Många sådana som det exemplet… GÖR en annan människa beroende av en. Helt naturligt! Om det hade varit nu, kanske det inte hade bitit lika på mig. Men då, gjorde det mig beroende. Och någonstans är detta, o-medvetet, för att hon vill att jag ska vara beroende av henne. Ego! Hennes ego vill det (vilket också blev klarare för mig, efter att ha läst en av Eckhart Tolles böcker).

/ Niklas

#89

 hon vill att jag ska vara beroende av henne

Kan du förklara varför hon VILL att du ska vara beroende av dig genom att säga upp kontakten?

Om jag säger upp kontakten med människor så vill i alla fall inte jag att de blir beroende av mig…

Är jag knäpp som inte fattar poängen här, eller?….

/Lena.

#90

Hon vill känna att hon säger upp kontakten med mig…samtidigt som hon vill känna att jag inte kan släppa henne…för det får hennes ego att känna sig större!

/ Niklas

Med det menas inte att alla är så. Och att all uppsägande av kontakt är så.

Du VET alltså att hon njuter av att hon har makten över dig?

HUR vet du det, Niklas?

/Lena

…Hur jag vet? Jo, därför att hon, som skrivet…vill ha bekräftelse…

Jag tror inte att hon sitter och direkt njuter, och tänker: "Haha, nu är han beroende av mig." Men hon får nog en viss egoistisk…"positiv"…känsla…som hon kanske inte ens är medveten om.

Hade inte tänkt gå så djupt in på detta.. spelar ingen större roll. Inte nu längre..

/ Niklas

Jag är inte perfekt.. Menar inte att hon, eller någon behöver vara perfekt. Det var mer som ett exempel.

Har följt den här tråden ett tag nu.

Niklas, jag känner din frustration, längtan och omtanke du har gentemot "J".

Men jag känner en annan sak också, att du måste säga ifrån till de andar du får besök av, oavsett om det är J eller någon annan som gör att du mår såhär.

Hur du än känner inför en person, vad du än vet om den personen eller dennes framtid så kan det aldrig vara gott och rätt att du får besök, kunskaper om situationer eller personer om du mår så dåligt av det. Du har ett val och ett ansvar att be om beskydd från de dina guider etc och du har ett ansvar gentemot dig själv i hur du mår.

Jag må vara ny på denna bana, en liten femmånaders ung bäbis, men just det jag skriver här var det första jag fick lära mig- den hårda världen.

Om du tror det kan hjälpa lägger jag gärna tid på att meditera och lägger en liten stjärna för dig.

Oavsett, jag önskar att du ska få bli fri och må gott i själen och livet.

Allt gott!

Hej Skogshumblan!

Du har nog rätt i det. Har bett "denna själ" att lämna mig ifred, och den är som skrivet inte lika påträngande. Men känner att den ändå är närvarande, och ibland orkar jag inte hålla emot, så då kommer den nära igen. Skrattandes.. Lite småretandes. Jo, det är en fin själ. Men jag vill ha frid!

Känner så, att jag vet det jag vet, och kan det jag kan…ser vad jag ser, av en anledning. Så vill inte stänga ned, eller liknande om det inte är nödvändigt. Brukar inte be andar att låta mig vara.. Det brukar ordna sig ändå. Men den här själen är allt för jobbig, och får mig att längta efter J. Därför ber jag den att åtminstone hålla sig på avstånd!

Har du något tips på hur man kan göra, för att få en sådan själ att lyssna, om inte, hur man accepterar dess närvaro?

Vänligen/Niklas

Jag kan inte vara 100% säker, om allt jag upplever med denna själ är verkligt. Men en del är det åtminstone.

Niklas, då jag "vaknade upp" andligt eller hur man ska säga hade jag en elak ond persons ande efter mig dag och natt. Det som funkade för mig var att dels be mina guider om hjälp, bemöta anden ifråga med " tig och gå här ifrån"-svar men allra bäst är nu när jag i allt bemöter och tänker på anden och den människa som anden är ifrån med kärlek och ser det fina i denne. "där kärlek enbart, går fram kan inte hatet få fäste". Typ.

Du får helt enkelt föra lite andlig krigföring för att få andar att lyssna på dig, om inte kanske stänga ner lite temporärt för att inte bli galen är enda sättet tills du kommer på fötter och orkar stå emot?

#99

Det är egentligen inte så farligt, att jag inte orkar med. Det är mer som en glasbit i foten, som irriterar.

Jag ska försöka acceptera själens närvaro, genom kärlek. Det är nog det bästa, och kanske enda sättet. Även om man såklart kan säga ifrån ibland… Men det kommer nog resultera i att den kommer tillbaka efter ett tag i vilket fall.

SÅ irriterande att J är intresserad…men vägrar att inse! Jo, jag vet. Jag ska acceptera och släppa.

Tack. / Niklas

("glasbiten i foten" irriterar)

Visst kan vi blanda in andra andar…men som jag har förstått det så handlar det enbart om dig Niklas och om själen som också är J.

Och om det är så, då är det bästa att göra, enligt min mening…att starta om…flytta och börja leva ditt liv…att du fyller dig med nya intryck, upplevelser och nya erfarenheter, möter människor…och där du också får lugn och ro att meditera och bara vara.

Oavsett om det är tankar eller andar så tror jag att vi har ett ansvar och en möjlighet att styra dem och försöka stänga av de som inte gör oss gott. Inget man gör i en handvändning men med tid och tålamod! Vet att det går;)

#102

Nu kan jag håll med dig Skogshumt…särskilt om det är som jag tror det är för dig Niklas…tankar och egna känslor.

Peter.

Ja precis, tankens makt och invanda mönster tror jag har stor makt över många. Allt för många.

Min fajt har varit jättetuff och det har tagit år innan jag ens började förstå. Men Byron Katies metod"the work" var det som funkade på mig och som öppnade upp hela min andliga sida. Läskigt men otroligt härligt!

#101, Peter.

Precis så är det. Har inga problem med andra andar. De kan jag nu hantera.

Det är ett jättebra råd, som jag kommer att göra! Vill inte längre vara en del av min familjs problem, detta med J, eller hennes själ. Det är Mitt Liv… Ingen annans!

/ Niklas

Niklas, du skriver:

"Jag släpper folk när de vill gå."

Gör du verkligen det?

Jag kan förstå flickans beteende. Jag ser det inte alls på samma sätt som du gör. Jag tror att du skrämmer henne. Hon kanske skulle vilja vara din vän och endast din vän. När du blandar ihop vänskap med "kärlek" så skrämmer det henne. Hon skriver att hon inte vill ha kontakt med dig. Du påstår att det hon skriver är en lögn och att du vet bättre vad hon vill (du skriver att hon vill ha dig).

Varför tror du att du vet bättre vad hon vill? Det här skulle inte jag kalla att släppa någon när den vill gå. Tvärtom. Du låter förvirrad och desperat. Du vrider och vänder på saken och försöker få din sanning att passa in i ett sammanhang där den inte passar in. Du lyssnar inte på de andras synpunkter här i tråden, för du vill helt enkelt inte se sanningen som den är. Hon vill inte ha ett förhållande med dig -hennes kusin. Jag tycker du ska släppa taget om henne. Det är inte hon som håller dig fast. Tvärtom- du klamrar dig fast vid henne och i din desperation så driver du henne allt längre bort från dig. Om en människa skriver att den inte vill ha kontakt så tycker jag det ska respekteras. Allt annat är dominans. Har du hört ordspråket "Om man släpper en fågel fri så flyger den alltid tillbaka till en"? (Minns inte exakt hur det är, men det spelar inte så stor roll i sammanhanget).

Riktig kärlek är synonymt med frihet. Det är samma sak som frihet. Tycker du att det du ger flickan är kärlek?

Det är dina egna tankar om henne som håller dig fången i en lögn.

Jag hoppas att du förstår att jag skriver detta av välmening och inte för att vara elak. Jag skulle aldrig vilja invagga en annan människa i lögn bara för att låta denne höra vad han/hon vill höra. Kärlek är sanning.

Peace/Magica

Niklas!

Glömde bort att säga något om detta "Vill inte längre vara en del av min familjs problem"

På sin andliga väg är det betydligt viktigare än något annat… att ha…och om inte, så seriöst jobba för att skapa en god relation med sin familj. Din familjs problem är dina problem tills du inte längre ens med dina finaste känslo spröt förnimmer det som ett problem.

Det betyder inte nödvändigtvis att man måste konfronteras med dem, men att kunna försona sig själv med dem/det

#107 "På sin andliga väg är det betydligt viktigare än något annat… att ha…och om inte, så seriöst jobba för att skapa en god relation med sin familj."

Detdär kändes helfel i mitt inre! Vad gör man då om man har en familj som behandlar dig som skit? I sådana fall ser jag det mer som en utmaning att tycka synd om dem, men undvika dem. I den tanken och känslan av att inte känna agg mot dem, utan bli fri och gå vidare, tror jag att uppgiften och den andliga utvecklingen ligger. Men du kanske menar så med?

Alwyn! Ja jag menar så också…om vi nu inte kan nå dem på något sätt…att vi då accepterar det och förlikar oss med det. Förlika i meningen acceptera, vara nöjd med att verkligen ha försökt…"inte känna agg mot dem, utan bli fri och gå vidare"

#106, Magica.

Ja, denna person vill vara min vän…eller ville det. Men tror också att det fanns/finns något annat, inom henne som vill annorlunda. Det baserar jag på olika saker.

Jag har hört det ordspråket… Något liknande i alla fall Tänkte på det här i dagarna. "If you love someone, let her go. If she comes back to you, she's yours to keep."

Det är möjligt, att jag lever i en föreställning. Därför skriver jag här, och uttrycker mig…Niklas. Jag kan sitta och vara vis, och smart… Säga det som låter bra. Men då får jag nog ingen verklig feedback… Och kommer inte att utvecklas. Har ändrat min syn kring detta, i alla fall mitt förhållande till det, sedan jag började detta inlägg. Kanske är jag kvar något i en föreställning… Men har åtminstone utvecklats. Som skrivet… Jag tycker om henne. På avstånd.

Det är lite roligt… Haha. Tänkte på det. Visst är det bra, men på ett andligt forum så får man höra, vad man än skriver…: "Det är ditt fel." Hahaha… =) Det är säkert nyttigt för utvecklingen…

Jag ger henne inte kärlek… Vi har inte kontakt. Kanske ger jag henne kärlek på avstånd nu. Och faktiskt, jag har gett henne mer kärlek, än vad hon har gett mig. Som du skriver… "Sanning är kärlek." Jag har varit uppriktig mot henne.. Inte betett mig sämre, än vad hon har betett sig mot mig. Man ska inte ge igen. Men man måste kunna reagera på ett visst sätt, så att man inte gå under. Som skrivet, detta var för ett tag sedan. Jag utvecklas… Är inte precis så, i detta nu!

Jag lyssnar på andras synpunkter…. Men måste ändå kunna ge en äkta respons från min sida. Hur ska jag annars kunna utvecklas? Om jag håller med, för att jag tror att ni vet bättre… Då sitter en del av mig här och ändå inte håller med. Vad är då meningen?

Tack för din kritik. Jag är nöjd så länge jag inte sitter fast…

#107, Peter.

Jag håller med dig och Alwyn i det. Märker att jag inte kommer vidare, om jag "känner agg" mot min familj. I detta läge, så kommer jag inte ha med dom att göra… För obestämd framtid. Dom är helt enkelt för…långt bort… bildligt talat, för att det ska vara möjligt. Hela mitt liv, i stort sett, har jag kämpat, på grund av dom. Nu, när jag får min frihet från dom… Då mår jag mycket bättre, läker, och kan utvecklas ostört. Det är möjligt att jag kommer ha nån slags kontakt med dom senare… Men det får tiden, och situationer avgöra. Säkerligen kommer jag att "förlåta", och försonas med dom, på avstånd. I min tanke…och i mitt hjärta. Kanske kan jag komma tillbaka till dom, och kanske har dom utvecklats, och jag har utvecklats, så att vi lättare kan ha en fungerande kontakt. Men det lämnar jag för framtiden…

/ Niklas

Hur min familj är… Det kräver nog.. Ja, fem sådana här långa diskussioner för att reda ut. Eller inte reda ut… För att komma en bit. De har stora problem. I det sociala. Ska jag vara rak, så var det…blev det, ett helvete att ha med dom att göra.

Därför är jag glad, att jag mår som jag mår nu, och kan känna den frihet jag kan!

Tack för det! =)

Niklas: Vad bra att du känner annorlunda nu  

Du skrev:  

"Det är lite roligt… Haha. Tänkte på det. Visst är det bra, men på ett andligt forum så får man höra, vad man än skriver…: "Det är ditt fel." Hahaha… =) Det är säkert nyttigt för utvecklingen…"

Ja, det är klart att man får höra det på ett andligt forum. Logiken bevisar ju sanningen i påståendet genom att om allt är ett så är även din fiende du själv - både bokstavligt och bildligt talat (så fyndigt). Därför är alltid allting ens eget "fel". Endast du själv kan tillfoga dig själv smärta genom att reagera på händelser. När vi RE- agerar så återupprepar vi handlingar, tankar, känslor osv om och om igen. RE-aktionerna är förstås illusioner. Smärtan finns egentligen inte där. Alltså tillfogar vi oss smärtan alldeles själva genom att fortsätta leva i illusionen. Ingen annan än du kan såra dig själv.

Sedan skrev du:

"Jag ger henne inte kärlek… Vi har inte kontakt. Kanske ger jag henne kärlek på avstånd nu. Och faktiskt, jag har gett henne mer kärlek, än vad hon har gett mig."

Så här kan man bara känna när man inte älskar sig själv. När man älskar sig själv och kärleken flödar över så känns det aldrig som att vi "ger mer" och att någon annan "ger mindre". På ett konto med oändliga tillgångar tar det aldrig slut. Det är öht en illusion att någon enda människa kan ge mer eller mindre eftersom vi kan välja hur vi vill uppleva saker. När du älskar dig själv så känns det som att du "får" samtidigt som du "ger" även om den andre inte "ger" något tillbaka. Att få och att ge är samma sak.

Vänligen/Magica

Tack, Magica… Det du skriver är nog sant, och jag förstår det. Trots det, så krävs det lite vridandes, och vändandes, och hit och dit, för att komma på rätsida med något.

Hade jag fått det du skriver som första svar, så hade jag fortfarande förstått det, och kunnat förstå att det är sanning. Det är inte dåligt att få höra det man redan vet… Det är inte dåligt att jag vet det. Trots det… Så krävdes det över 100 kommentarer, för att göra mig mer distanserad. Jag var distanserad redan då… Men nu är jag mer distanserad. Tillräckligt för att må helt okej.

Tack!

Kärlek/Niklas

Niklas: Tack :)

Kärlek/Magica

Niklas: Eftersom du tog upp Eckhart Tolle i den andra tråden, så kollade jag på youtube ifall jag kunde hitta något med honom. Denna var det första jag snubblade över:

http://www.youtube.com/watch?v=V3miuaOWsj8

Vänligen/Magica

Magica du är så vis

Skönt att det går bättre nu Niklas!

Magica: Hehehe… Jo, jag har tänkt kollat på det Eckhart säger om relationer. Såg på en sådan video igår. Ska se på den du länkar till också.

/ Niklas

Alwyn: Tack, det är du med.

Niklas: Hoppas du gillar den :)

Under en tid nu, så har jag känt mig lättad, och känner mig fri från detta med J.

Dock så slog mig en idé igår. Har tänkt lite på förslaget i #84, med att skicka ett brev. Alltså, ett vanligt brev… Ej elektroniskt. Ett av problemen som uppkom var att jag och J hade kontakt för ofta… Vilket lätt kan bli fallet via datorn. Skulle inte en passande sak då, vara att ha kontakt via vanligt brev, ej elektroniskt? Det är ett sätt som jag uppskattar, och det finns flera fördelar med det. En fördel, är ju att man lättare kan ha distans till varandra, genom att det tar så pass lång tid att skicka. Också tycker jag att det blir mer personligt.

Jag skulle kunna ha kontakt med henne via datorn, utan problem. Men det verkar vara svårt. Jag känner mig inte så positiv till det heller…

Vad tror ni, kan detta vara en idé? Tror ni att jag ska vänta ett tag, och fråga henne… Är det för tidigt nu? För mig är det inte för tidigt, men hon verkar ha svårt att släppa. Till vilken utsträckning, vet jag inte.

En tanke var, att jag kunde kolla läget med min morbror först… Fråga henne genom honom. Men och andra sidan… Hon är 18 år. Det känns något…löjligt. Kanske bara kolla läget..?

Min avsikt med brevet skulle i så fall vara att vara vänner… Jag är inte intresserad av något mer.

/ Niklas

Tycker ärligt talat du ska låta dig själv få ro från ALLT som har med henne att göra, tankar eller vad det än må vara så att DU är hel och mår bra.

Utifrån din fråga här så är du inte där än, även om du verkar komma en bit på vägen. Du hade inte frågat om du visste. Du är tillräckligt vis för att egentligen själv veta men vill inte att det ska vara så som det nu är?

Men ge det här tid och låt det ta den tid det behöver, och det kommer ta tid!

Ge dig själv ro och gå vidare.

Skriv brevet och se vad som händer!

Gå emot flocken och gör precis tvärtom!

Följ ditt hjärta och fråga inte folk här om vad som är rätt att göra.

Det vet du bäst själv, inte sant Niklas?

/Lena

Ja…Jag vet bäst. Det var ingen fråga om tillåtelse…Mer att jag gillar att diskutera saker.

Får se vad som händer. Ärligt så vet jag inte om hon kan hantera en sådan brevkontakt. Men…Man vet ju aldrig.

Jag följer alltid mitt hjärta. Till så stor utsträckning det går!

/ Niklas

#121

Vet egentligen inte vad det är "att gå vidare" från… Man lever ju här, och nu. Med de utmaningar man har… Gå vidare till vad?.. Det finns inget annat än nuet. Här.

Då kan ju ni lika gärna släppa alla era "utmaningar"…Allt det ni tänker på…och gå vidare. Gör ni det..? Nej, annars skulle ni inte vara på detta forum….

Kanske ska man börja skriva, i alla trådar som kommer upp: "Släpp det, gå vidare."

Eller:

"Du vet bäst själv, fråga inte någon annan."

Haha, vilket tomt/roligt forum det skulle bli

/ Niklas

Men bättre än så känner du mig! Och sluta förolämpa dig själv så, det klär dig illa;)

Klart man inte ska bara ge upp men oavsett vad som är förutbestämt eller ej så ska man inte ägna mer tid och energi åt saker som gör en illa eller som skadar andra människor. Oavsett vad som är rätt eller fel. Du kan inte ändra en annan person men du kan välja att respektera dem. Hon har uttryckligen bett dig "dra" och respektlösare än att då bita sig kvar och tro att du vet bäst är att leta efter.

Jag förstår att du ser det här på ett helt annat sätt än vad J gör men om du verkligen bryr dig om dig själv och andra respekterar du hennes önskan om att på alla sätt slippa dig.

OM du vill kan du prova att skicka andligt brev, be dina och hennes guider om hjälp och säg/ skriv det här brevet och be guiderna föra budskap. Det är kraftfullt och kan ge ro i din själ att få säga ditt och veta att på de sätt hon ska och kan- kommer hon få det du skickat till sig.

Stor kram vännen!

#125

Om sanningen finns inom oss, varför söker vi då den utanför oss?

Det spelar ingen roll om man håller med dig eller går emot dig.

Alla svar tycks ändå gå FÖRBI dig.

Därav svaret "du vet bäst själv".

/Lena

#126

Hmm… Jag ser det inte som jag har förolämpat mig, eller någon. Jag var inte så allvarlig i mina tidigare inlägg. Om någon känner sig förolämpad… är det synd om den…

Vad du inte verkar förstå, är att jag inte behöver ha med henne att göra. Skulle tycka det var lite kul.

Vissa tror att man mår sämre än vad man gör… Men det är okej.

#127

Okej… Går alla svar förbi mig? Då vet du mindre än vad du tror…

Om ni inte vill delta i diskussionen… Delta då inte. Jag klarar mig bra ändå, tack..

Vänligen/Niklas

Jag är inte här för att ge, eller få svar. Vill diskutera, och tillsammans med andra komma längre i utvecklingen.

Det är skillnad i inställning….

Ni kanske har rätt.. Jag vet nog en hel del själv. Så fler svar i denna tråd behövs inte.

Den kan till och med låsas, för min del. Ser detta som avslutat.