Intressant med vilka olika synsätt det finns på sådant här.

Själv hade jag nog kört en jäkla diskussion med dem, för jag kan bara aldrig hålla tyst när det gäller folk som ser annorlunda på saker och ting än jag. Mest för att jag är nyfiken, och vill försöka förstå hur de tänker.

#0

…och då inställer sig naturligtvis frågan: vem av er har rätt? Hur vet vi att det överhuvudtaget finns någon gud, och hur går vi sedan vidare till att kunna veta vad han anser om hur vi lever våra liv?

#2 Vad säger ditt hjärta?

Ja det är en intressant fråga. Jag upplever som att de jag möter som är kristna, muslimer eller katoliker som jag mött och pratat med om detta är rädda för att de inte duger. Konstigt att deras Gud säger sig älska dem vilkorslöst men ändå förstår inte de detta. Gäller kke inte muslimer för där är det kanske inte så vilkorslöst. Är osäker.

Många har en rädsla att bli dömda av någon annan för sina missprydande gärningar.
Jag tror vi dömer oss själva när vi väl är där.

Räcker inte lidandet på jorden?
Ska man behöva lida MER när man väl dött?

Om Gud bor inom oss och vi älskar oss själva så är vi väl också lika mycket VÄRDA?

Jag har aldrig i hela mitt liv gått ned på knä vid bön, då jag känner att varför skall jag ställa mig UNDER Herren?

Gud är jag och jag är Gud.
Vi är lika mycket värda.

När jag älskar mig själv älskar jag Gud lika mycket.
Om vi alla tillhör Gud och Gud tillhör oss är vi ETT.

Många älskar Gud MER än sig själva och då duger de inte längre, för de älskar sig själva mindre än honom…

Detta gör att de är livrädda för döden.

Jag ser fram emot den, för då får jag komma HEM igen.

#5

Yes. Vi är ETT och vi lever för evigt. Vi är oändlig kärlek, allt annat är illusion och rädslor är den största illusionen av dom alla. Det är tillsammans vi gör skillnad.

 "Våra fem sinnen har vi fått för att uppleva allt det underbara i den här fysiska världen men vi är inte dom. Vi tror vi är våra fem sinnen, glöm det. När vi lär oss stänga av dom kommer vi upptäcka att vi är enbart kärlek och alla rädslor är illusion. Vi kommer förstå att allt som separerar, pengar, gränser, länder, religioner är "BULLSHIT". Separation skapar rädslor och vi hör ihop. Vi har alltid hört ihop ?."

#5 så fint uttryckt det om att komma hem!

#6 väldigt djupt men så enkelt ändå. Lite ditåt tänker jag mig också. Men hur når man dit;)

#0

De som är rädda för Gud… Har en bit att vandra…

Helvetet är personligt.

Gud är …se !

Sorry fel film

Haha, du är lite rolig, mulac ! Filmen i #10 var ju fin.

# 5 att gå ner på knä i en bön uppfattar inte jag som att jag visar mig mindre värd. Det är en gest av ödmjukhet inför att allt är så stort och att jag villigt vill lära mig mer. Samtidigt är det ju att gå ner på knä inför mig själv , eftersom jag och Gud är ett…

# 12

Jag kanske är helt ute och cyklar när jag INTE knäböjer…

Vet inte varför, det känns bara FEL på något vis…

Har aldrig känt VÖRDNADEN, kanske därför.

Kan gå in i en kyrka och uppfyllas av starka känslor av gemenskap men aldrig känslan av högaktning och vördnad…

Tror man kan äga stor ödmjukhet utan att lägga sig ned på knä.

#13

Du kan inte och behöver inte känna högaktning och vördnad i Kyrkan eller inför Gud!

Men den VÖRDNADEN jag tror du nu kan ana och se betydelsen av. Den behöver du och kan få (den du redan har)när du ger upp föreställningen om den. Först då kan Själen återspegla högaktning och vördnad för dig och genom dig

_Peter

#14

Okej, jag har faktiskt funderat på om jag lider av en känslomässig blockering eftersom jag inte kan känna vördnad…

Jag släpper mina föreställningar om vad som är rätt och fel i detta fallet och vandrar min väg lyckligt ovetande.

Tids nog kommer säkert känslan när jag som minst anar det, brukar vara så…

/Lena.

Det är jag viss om…allt gott till dig!

_Peter