Hehehe, Jag har nu sista månaderna i mitt liv fått förmånen att lära känna denna känslan!

Jag vände allt till elände, jag ÄR ett offer som inte kan hjälpa mig själv längre… Jag blev mer och mer sårad/sårbar i denna situation, lät smärta äta stora hål i mig.

Ett mörker växte inom mig, jag började riktigt hata mig själv, dock ej den som jag tyckte utsatte mig för denna smärta, nja, jo jag spred nog min galla över personen…

Det var lite intressant att få känna på detta, skrattade åt mig själv och var lite stolt över ännu en lärdom ;) Haha

Jo, bitterheten gjorde också att jag inte kunde gå ur situationen och se den uppifrån, som en tredje part. Jag satt fast i mitt fysiska skal.

För mig är bitterhet det svidande, fruktlösa, maktlösa hatet efter utståndna oförrätter - till skillnad från det agerande, förlösande, renande hatet.

Bitterheten vänder sig inåt, man blir skrumpen och förgrämd, det förlösande hatet vänder sig utåt och är en kraft som kan driva en banan genom pansarplåt.

Aha, så om man sliter som ett litet svin hela sitt liv, jobbar mer än man ska, jobbar hemam på helgerna, lär sig hela tiden mer än vad som förväntas och beds om, om man biter ihop och gör för att vara duktig… och ingen ser, ingen tackar, ingen uppskattar utan man blir behandlad som vem som helst i arbetslaget och det gör att man får ett stort svart hål inuti är man bitter då?

Eller om man lever sitt liv och man vet att man alltid gör det rätta, man anstränger sig alltid för att vara duktig, eller snarare duktigast, man kör över folk överallt i sin iver att vara duktig, man låter familj och vänner stå tillbaka för egna duktiga promenader och annat duktigt och så plötsligt så blir vännerna eller släkten förbannade för att man inte bryr sig och man blir alldeles svart inuti för att ingen sett och förstått att uppskatta hur duktig man är, är man bitter då?

Njää, inte automatisk bitter tror jag…sanningen kan vara bitter.

Det du beskriver ser jag mer som sårad,överkörd,utnyttjad…

Utnyttjad?? När det är personen själv som velat göra så hela tiden? Hur tänker du då?

Personen ifråga är varken överkörd eller utnyttjad, det är ett eget val att vilja göra så för att framstå som bättre än sina arbetskamrater… Överkörd… möjligen för att h*n vill vara duktig och hela tiden tar på sig mer än h*n vill egentligen.

Missförstånd , jag har inte riktigt uppfattat dig rätt . Ser att jag svarade väldigt konstigt…haha här kommer ännu ett konstigt svar tror jag…

Ok, i första exemplet, utmattningsdepression tror jag.

Andra,  Verkar vara en som blint följt en väg tills dess slut…

Bittra kanske dom är om dom låst sig i självömkan… Om dom lägger skulden på andra…

Besviken blir man bara på sina egna förväntningar på andra…

Eller förväntningarna man har på sig själv…

Det är samma person… en människa som enbart lever av att vara duktig! Allt annat är ointressant. Pengar är oxå viktigt, en stOOr hög som man inte använder av utan bara beundrar… en människa som bara är yta och inget mer.

#3

Sån är jag

#9 Oj vilket fattigt liv….vara duktig, mäta sig och samla pengar på hög… Vi kan vara glada övet att vi hittat något större!

Kram på dig Hoppfull!

camilla, Ja, tack… man kan bli sorgesn för mindre!

Hur känns det att se och känna att du känner dig sådan Angel?

Som jag ser det så kommer bitterhet från att känna sig som ett offer för omständigheterna, istället för att ta tillbaka kraften till sig själv och se omständigheterna som en källa till växande. Bitterhet är att känna sig förfördelad och att tycka synd om sig själv. Bitterhet äter upp personen inifrån. Bitterhet gör en ensam. Vem orkar sitta och höra på en person som klagar hela tiden över än det ena och än det andra och som det är såå synd om och som har blivit såå orättvist behandlad? Allt är alla andras fel.

Nej, jag springer fort därifrån om jag kan…

jag ser bitterhet som #3 o #13

#12

Samma som #3 o #13

Det är fruktansvärt nertryckande att höra #14, jag vet att alla springer sin väg när jag börjar klaga och tala om hur jag mår, MEN det är ingen som kan tala om för mig hur jag ska göra för att komma ur min bitterhet.

Ryck upp dig, sluta vara bitter, kom igen,

hur roligt är det att höra, tror du?

VA!!?? Nu förstår jag inget, har jag skrivet fel… får kika genom  igen.

Nu ser jag…  som #3 ser jag det inte helt,  jag ska välja egna ord istället.

#16

Fel fel av mig, jag skrev fel nummer.

Förlåt Mariann!!!!!

Jag menade #13

Bitterhet för mig är när man inte kan glömma oförätter och orättvisor. När man går och tänker hela tiden på det.

Vi har väl mer eller mindre alla dessa känslor i oss och vid olika tidpunkter i livet. Jag försöker släppa på mina sådana känslor när de uppstår,  främst genom meditation och andra övningar jag har fått under mina utbildningar.

Ber mycket om ursäkt,   men det har varit en sen arbetskväll och huvudet är segt.

vet inte om det är nån bra ursäkt, men så är det iaf.

#18

Precis så, och även mobbing gäller för mig.

Det ÄR inte lätt att tänka på annat, eller att förlåta dom som gjort en illa.

Nu tror jag det är kväll för mig också….

# 19

Jodå, det har man också varit utsatt för ända upp i vuxen ålder faktiskt…

glömmer gör man ju inte, tyvärr, men smärtan kan man släppa, förlåta i bästa fall och gå vidare…

jag tror ändå någonstans att det är minnet som skapar medkänslan för andra männsikro i liknande situationer.

Har man inte upplevt något, förtår man det inte 100… spekulerar jag på…

#20 Jag tror också att genomgångna lidanden kan förvandlas till förståelse och medkänsla med andra i svåra situationer.

"Varför just jag?"-tanken väcker bitterhet många gånger. Men det är ju så, just du ska gå igenom just dina lidanden.

Förvandlar man dom, ser/inser, förlåter och släpper taget och går vidare så har man vunnit ett växande.

Ja det är i sanning ingen enkel sak att förlåta de som gjort en illa. Jag har levt med sådan smärta mycket länge i mitt liv och egentligen kom inte den riktigt stora vändningen förrän jag gjorde förlåtelseritualer. De skakade mig både fysiskt och psykiskt men de var oerhört läkande!

#22

Förlåtelseritualer?

Ja, när jag gick i healing hos den healaren som var upplärd av Indianer så sa han att jag behövde förlåta de som gjort mig illa för att kunna komma vidare. Jag satt liksom fast i den gamla smärtan och kunde inte ta mig loss, jag kunde liksom inte komma förbi och släppa det som andra gjort mot mig som fått mig att må så dåligt.

Jag har skrivit en artikel som finns inne på beroenden iFokus, den heter Att läka trasiga känslor om du vill läsa om mig och hur jag gort. Det var en förfärlig sak att göra för mig :) men det goda det förde med sig gör att det är värt varenda jobbig minut nu efteråt!

#17

Förlåt Angel60 om min tolkning av bitterhet verkade nerdtryckande på dig. Min mamma var bitter och den energin suger helt musten ur en, jag kan inte hjälpa det men det är så jag upplever det. Hon har verkligen varit en läromästare för mig i att inte välja bitterhet på min livsväg.

Tycker att du fått många bra tips av dem som skrivit efter mig. Vi gör ju så gott vi kan utifrån den kunskap vi har. Men vill man gå den andliga vägen är förlåtelsen och att se ett större sammanhang i lidandet A och O tycker jag.

Som man sår får man skörda sade Jesus. Även om jag inte gjort så mot någon annan i det här livet så har jag säkert gjort så i ett tidigare liv. Genom att få uppleva smärtan i hur det känns när andra gör så mot mig så kan jag förstå hur det känns. Genom att förstå att jag förtjänar det här som en läxa i att inte göra så igen mot andra så kan jag förlåta andra och ha medkänsla med dem.

Som jag ser livet så är det som en stor teaterscen där vi spelar ut våra olika roller, ibland är jag den som gör andra illa och ibland gör andra mig illa. Det viktiga är att vi förlåter, släpper och ökar på vår medkänsla så att vi lättare står ut med andra i deras ofullkomlighet. Och så att jag står ut med mig själv i min egen  ofullkomlighet. Och så att jag står ut med mina känslor när jag får möta andras ofullkomlighet.

Tålamod. tålamod. Min mor var en bra läromästare och till sist så kunde jag ha stort överseende och stort tålamod med henne. Och kunna hjälpa henne i hennes sista dagar. Det var fint att se att när hon hade det som svårast så tog hon det som lättast. Det var som att hon hade lidit klart och i och med det upplevde hon inte lidandet känslomässigt längre trots att hon fysiskt hade det svårt. Hon kunde liksom stå över det.

"Det viktiga är att vi förlåter, släpper och ökar på vår medkänsla så att vi lättare står ut med andra i deras ofullkomlighet. Och så att jag står ut med mig själv i min egen  ofullkomlighet. Och så att jag står ut med mina känslor när jag får möta andras ofullkomlighet. "

Detta ska jag ta till mig, läsa fler gånger och riktigt ta in, (passar mig  just idag) mkt bra skrivet… även det andra

Det är intressant det här, Tack alla för att ni delar med er av era tankar.

Själv har jag svårt att hantera bitterhet, alltså när det går ut över mig s.a.s. Med menar jag att när jag säger ifrån till närstående så blir de såååå sårade och stötta och sedan under många år är det alltså mitt fel att de mår dåligt. När personen ifråga aldrig släpper utan ältar detta och ständigt försöker ge mig dåligt samvete för att vad jag orsakat dem så har jag väldigt svårt till slut att ha fördrag med dem. Faktum är att jag fått bryta relationer pga detta då relationen enbart är destruktiv och personen ifråga inte är intresserad av att gå vidare utan vill vara kvar i detta negativa.

Det här är alltså ett problem för mig, hur förlåter man någon som fortsätter att "slå" på en? Jag har inte svårt att förlåta handlingar som är "passé", som inte fortgår, men handlingar som är ständigt pågående är svårare att bara stå ut med.

Jag tycker inte alltid heller att man ska det, man hjälper ju inte någon annan att bryta ett destruktivt beteende om man bara tar emot och tar emot år efter år. Jag tycker att man SKA ställa krav på andra likväl som man gör på sig själv.

Absolut, ska man ibland säga ifrån när man blir slagen på… det är ju där man måste urskilja när man gör vad…

svårt….mkt svårt…

du kan ju också göra en övning= mediation i att omsluta dom med ljus och kärlek…

Sätt dig ner o be om beskydd… kalla på ljuset och kärleken i universum, be änglarna hjälpa till…. be om att dina svärföräldrar blir omslutna av ljusets och kärlekens änglar, be om att deras bitterhet o hårdhet upplöses, i den mängd som dom är redo att släppa.

Be om att ni i familjen också gör det, blir omslutna, och be om att förståelsens ängel omsluter er alla med en djupare förståelse omkring poblemet och att önska av hela ditt hjärta att motsättningarna upphör och att ni alla kan få leva i Guds ljus och kärlek.

tacka för den hjälp ni fick.

Upprepa vid behov…

Kramar till dej

Mariann

Detta gör jag dagligen sedan jag fick meditationerna av dig!

Det känns bra för mig och kanske har det effekt på dem med tid och längd.

med tiden  har det en garanterad effekt!!! jag lovar o garanterar…

Ska bli spännande att se hur det får resultat…

#25 Ja, det tog hårt. Jag har inte kommit till den tid när jag kan förlåta, jag är långt därifrån. Jag läser tips  och handlingar om hur jag ska göra, men är ändå livrädd.

Har inte förstått det här med meditationen, är det #28?

Vet inte om jag klarar av att ge mina "plågoandar" ljus och kärlek, det verkar så fel.

Jaja….

Nej för vem vill ge plågoandarna ljus och kärlek när de förstört så mycket?

Grejen är väl den att plågoandarna inte lider av att du lider, det är bara du som lider av det. Det du gör om du förlåter och släpper är att du friger smärtan. Plågoandarna har inget inflytande över dig längre, de kan inte göra dig illa mera.

Att gå från att varje dag känna den smärta de åsamkat dig och känna hat till dem, till att inte tänka på det och faktiskt med tiden knappt komma ihåg vad det handlade om är en sådan enorm befrielse så det är värt varenda plåga det innebar att göra det. För det var en plåga för mig som hette duga! Fysisk plåga med illamående, skakningar, huvudvärk, ont i magen mm och psykisk med mardrömmar, ångest mm. Men sen, när dagarna gick och ritualen började verka minskade besvären snabbt för att klinga av och försvinna helt.

Men det var ju förstås för mig det, kanske har du steg att ta innan du ska göra just detta. Som att stärka dig själv genom meditationerna så att du får kraft och ork och vilja att lämna det bakom dig.

#32

Mediation ser ut  på många sätt, det i #28 kan kallas för en sådan fast av ett annat slag…

det är också ljusarbete!!

jag förstår mkt väl att det känns fruktansvärt svårt att be om ljus och kärlek till sina plågoandar…

jag ska pm.a dig en sak Angel60

#24 Hoppfull,

jag har läst artikeln med stort intresse, MEN jag förstår inte riktigt hur du gjorde. Vad skrev du ner? Hur skrev du? Vad-hur gjorde du sen?

Tacksam för hjälp

Jag pm:ar Angel.

Angel60, jag har varit där du är, tror jag. Mycket till följd av mobbing under skoltiden och därför att jag är sannolik Aspergare och därmed inte passar in någonstans. Dessutom, eller till följd av detta, har jag varit sjuk i många år. Jag varken kan eller vill förlåta så som Hoppfull beskriver i sin förlåtelseartikel, men jag tror ändå att Hoppfull visar en mycket bra väg - för den som är redo att följa den.

Under många år saknade jag känslor, både emotionella och fysiska, och det är jobbigt att börja tillåta dem att existera igen. Jag vet fortfarande inte vad det kommer att bli av mig, men det händer grejor i alla fall. En viktig del för mig har varit att börja hänga på iFokus och därmed öppna mig för folk mer än någonsin förut. På en del fora här finns mer omtanke än jag sett i resten av världen.

Sköt om dig!

Gronstedt, jag var också mobbad i skolan, och det har fortsatt hela livet. Jag har haft min "pansarplåt" runt mig och klarat mig inom den. Men mitt liv rasade ihop 1997 då min mamma dog, sen den dagen har inget varit sig likt. Trots min plåt sipprade elakheterna igenom och 2003 bröt jag ihop totalt. Det är från den tiden jag nu ska försöka förlåta, vi får se hur det går.

Sköt om dig…..

Angel, har du fått någon annan hjälp? Jag hade gått i samtalsterapi hos en fantastisk psykiater en längre tid innan jag gjorde förlåtelsen. Har du fått hjälp? Hur lever du? Är du sjukskriven eller jobbar du, har du en partner eller är du ensam osv. Pm:a om du vill svara men inte vill lämna ut allt i tråden.  

Vi är många som haft skruttiga liv så du är bland vänner, som på olika vägar och med stapplande steg tagit sig vidare eller håller på att ta sig vidare. Vi finns gärna här för dig Angel om du vill och behöver!

Kram!

Jag säger som Hoppfull, du är bland vänner här, Angel60!

Vad ni är gulliga…..lite kan jag avslöja här:

Gift sedan 20 år tillbaka ( med världens bäste! )

2 barn, 19 o 17 ( dom mår inte bra, pga mig )

Sjukskriven sen 2003, har gått igenom 2 kuratorer, 1 mentalskötare, och just nu 1 mentalskötare + 1 psykolog som tillsammans försöker göra något.

Kram…

Då är du på gång! :) Skönt att du har stöd hemma. Dina barn är nästan jämnåriga med mina två stora. De mår mycket bättre nu när jag mår bättre…

Har du testat alternativa terapier?

Alternativa terapier????

Läste just ut en bok som berörde mig: Maskrosungen av Sandra Gustafsson

En del har verkligen fått utmaningar i livet… Svinalängorna är en annan bra bok. 

och en helande bok är Den bortlämnade flickan av Kathy Harrison

Jag lånar mina böcker på biblioteket.

Dessa vore kul om de låg i kategorin boktips!!

Blissis, har du tid och lust får du mer än gärna leta upp böckerna på t.e.x adlibris och kopiera/länka in dom under boktipsen…

Vill du?

Ja, jag parallellt med min samtalsterapi gått på andra kompletterande behandlingar. T.ex. har jag gått på intuitiv massage, den frigör känslor och därmed spänningar. Resanterapi är en annan som jag gått lite på och sedan använt tekniken själv hemma för att göra inre förlåtelseresor (finns en bok som heter Resan, av Brandon Bays), jag har oxå gått på healing samt kroppsterapier som akupunktur, zonterapi, lymmassage mm.

Jag har varit så avstängd så att det har behövts behandlingar på flera plan samtidigt för att få saker att lossna. Internet och google är ett fantastiskt hjälpmedel när man vill hitta bra hjälp.

# 45 Jo det går bra

skapa ett inlägg emd bopkens titel och koipiera in ev bild och ev texten om boken!

Säg til om du behöver hjälp.

länk är ju ifos inte nödvändigt…