Jag har varken läst boken eller sett filmen… men ibland så tror jag att vi är så fullmatade med att allt ska vara så fantastiskt, lyckat, underbart och häftigt så vi missar själva livet och alla de små ögonblick av under som inträffar ständigt och jämt.

Som exempel, jag har precis kommit hem efter en resa till Lappland och mina föräldrar, 277,4 km stod mätaren på när vi svängde in här på gården. Alla dessa mil har bilen tuggat på, utan strul, utan trafikproblem och utan störningar… men det tar jag bara för givet att det ska vara så… tänkt hur resan skulle ha kunnat se ut?

Förstår du nå't av mitt flum :)

Då flummar jag vidare…

jag ahr inte läst boken o inte sett filmen heller.

Men jag känner också som så att man hela tiden letar nått annat, man väntar hela tiden på att NU kommer det, NU händer det…. man söker så förtvivlat att man "missar" just livet…

jag vet från min början att ajg sökte upplevelser dvs inre upplevelser, fick aldrig sådana, just det du pratar om här BigMama. Vile också uppleva GUDS räst, ville också SE, ville också uppleva mirakel o under…. tills jag en dag ungefär kom på det som ni båda skriver att mirakel och under sker egentligen varje dag.

Det bästa för mig blev när jag slappnade av i livet och inte hade dessa förväntningar om något och inte hela tiden gick å väntade på att nått skulle hända. när jag slutade med det på riktigt, verkligen slappnade av och inte tog livet så himla högtidligt, då började märkliga saker hända…

Precis som man sägar ett leta inte partner, låt inte den sökan uppta hela ditt liv, leta själen istället och den RÄTTA partnern kommer. Detta går att applicera på allt…. leta inte ???? utan leta själen så kommer allt annat ändå….

Min erfarenhet

Jag har läst alla böckerna och kommer läsa om dem igen. Samtliga böcker har gett mig så många aha-upplevelser, som om jag redan visste om detta, men jag antar att det är min själ som vet om allt detta och känner igen sig.

Om man nu tänker efter hur det skulle vara om man skulle höra Guds röst stup i kvarten, skulle inte detta bli väldigt egendomligt?

För övrigt skulle jag vilja att Gud skulle visa sig i stort, inte bara för mig utan för alla på jorden. Det skedde ju så många under vid tiden för då Bibeln skrevs och man kan ju fundera på varför vi inte ser några sådana under nuförtiden………..

Därför att vi skulle bli individualiserade som människor, kunna tänka utanför gruppen, samhället, familjen osv. Självständiga människor som inte går i några yttre ledband. Det har tagit 2000 år för en del av oss att nå dithän.

man brukar säga att Kristus (genom Jesus) stod för de tre I och Buddha för de tre D

http://www.souledout.org/wesak/wesakpon.html

 men oj mariann… är det så? Jag som surat så på Gud för att han är så otydlig och tystlåten :) Så, om man är en individualist och självständig tänkare utan ledband har man lyckats eller misslyckats då… (hahaha)?

Jag har ett problem med mig själv som passar in här utifrån det som skrivits. Hela mitt vuxna liv har jag slitit så hårt med att komma på "vad jag vill bli", jag har en sådan stark känsla inom mig att jag ska göra något speciellt men jag kan för mitt liv inte komma på vad det skulle vara. Istället (kanske för att jag ansträngt mig så??) har jag blivit sjuk och som det ser ut just nu är det osäkert om jag någonsin kommer att ha ett jobb överhuvudtaget igen.

Jag mötte i nov en gammal vän som sa att hon efter avslutad utbildning sökt flera jobb hon ville ha men inte fått dem utan fått andra jobb som hon egentligen inte ville ha. Då slutade hon där och bestämde sig för att bara citat hålla ut händerna och vänta på vad som skulle komma till mig slut citat. Och hon blev då erbjuden ett drömjobb, utan att hon ens sökte eller ansträngde sig!!

Min rädsla för att ingen ska vilja ha min arbetskraft är så stor så den skymmer sikten framåt för mig tror jag! Samtidigt som det ju ÄR så att jag måste bli friskare för att klara att ha ett jobb…

Hoppfull! Ibland undrar jag om vi inte är några slags tvillingsjälar. Det är så många gånger som du skriver de ord exakt som jag skulle ha gjort, och även erfarenheterna!

Hmmm………….kliar mig i huvudet

Det är ju så himla svårt å bara slappna av… att bara acceptera vad livet bringar, att inte kämpa. Jag vet!!

Självklart ska vi binda åsnan…

Ni känner väl til storyn med Åsnan o Gud…

Ja det var iaf grejen med Kristus och den han kom med, det arbete som han startade. Människan gick i prästernas ledband, under släktens ledband och kulturen de levde i. Det kunde inte vara annorlunda då, vi ser väldigt många som fortfarande lever så i andra delar av världen, där det är unga själar/människor som inkarnerar i stor mängd.

det viktiga är att först bli en integread personlighet dvs kunna tänka självständigt och handla efter eget huvud så att säga. När sedan den tiden kommer när själen kallar på personligheten så är den färdig och kan användas. Har svårt att se att själen och Gud kan använda en personlighet som är handlingsförlamad av att inte kunna tänka själv…

Hänger någon med i min tankegångar… eller flummar jag bara…

blev fundersam över mitt svar i "4 för jag fick ju inte fram hur det hänger ihop med  undren i bibeln och att det inga sker nu, så är det ju just det att då skulle man bli alldeles för fascinerad av under istället för att fokusera på att tänka själv, då skulle ju Gud göra tänkandet så att säga…

ger det någon mening mitt babbel…… * mkt fundersam*

#5 Ja, du Hoppfull, det är DET jag sysslar med nu. Funderar på vad jag vill bli. Jag vet inte om jag har en stark känsla av att jag ska göra något "speciellt" - men jag får hela tiden känslan av att det här ska jag inte hålla på med.. Och det känns ganska egoistiskt med tanke på att jag har en familj, och det vore väl fel om jag ska gå omkring här hemma och söka svar medan gubben jobbar ihjäl sig….. Det som din gamla vän råkade ut för lät bra, varför kan inte det hända mig? Att någon ger mig ett drömerbjudande, och jag får "rätt" känsla!!! Jihaa!

#2 Nä, det kanske går "fortare" om jag slutar söka. Slappnar av. Njuter av vardagens små mirakel. Som idag! Vi satt ute i den sedan länge saknade solen och drack kaffe, barnen lekte, talgoxen kvittrade om en annalkande vår…. Ja, det var ett hallelujahmoment!

#3 Har han skrivit FLER böcker!? Vilken tur att det snart är bokrea!!

Jag har varit med om ett riktigt hallelulia moment

Det hände när jag minst anade det. Min pappa var cancersjuk. Han försämrades gradvis under ett år. Eftersom han blev sämre blev jag mer inblandad i hans liv. I januari insåg jag att ha inte skulle orka länge till och berättade för honom om att ett Hospice skulle kunna ge honom den vård han behövde. Till saken hör att jag har en granne som erbjudit mig att läsa "Livets hjul" som handlar om den kvinnan som startade hospice rörelsen. Denna boken fick mig att sätta fart och delta mycket aktivt och att ta bort mina rädslor inför döden.

Jag fixade allt för att han skulle få en plats. På ett par dagar var det klart. Han var mycket nöjd, men försämrades fort. Efter en vecka bad en sköterska att jag skulle ta dit de kläder han skulle ha när han gått bort. Jag hämtade hans kostym, valde en slips och strök en vit skjorta. Det känndes fruktansvärt tungt och jag grät i ett dygn. Två dagar senare satt jag ensam vid hans sida när han drog sitt sista andetag. Det kädes som en lättnad och jag grät en stilla tår.

Några timmar senare samlade jag mina bröder med familjer och gick till Hospiset för att säga adjö till min pappa. Där hände det! Så vackert! Så fantastiskt. Vi grät av lycka!!! Allt var så perfekt, rent, helt utan sjukdom och smärta.

Jag liknar denna händelse vid den enormt stora kännsla som kommer när ett barn föds. Vi kände alla detta, men på dom andra gick det snabbt över när vi hade lämnat rummet. På mig satt det kvar i två dygn. Jag kännde mig helt omsluten av något helt fantastiskt. Under dessa två dygn översjöljdes jag av stora tankar om livet. Jag förstod massor. Jag hade en helt enorm kännsla av förlåtelse, tillit, tålamod.

Utan tvekan har detta varit mitt största ögonblick i livet. Det var som det berättades i boken. I närheten av döden hittar man livet .

Vilken vacker händelse!!

Det sista du skriver är mkt vackert, jag har också haft lite speciell upplevelse vid ett dödsfall i släkten. Men inte så vackert som ditt!

jag kom också att tänka på sista raden i Fransiscus bönen…

It is in dying that we are born to Eternal Life!

Denna mening läser jag in annat än vad den traditionella kyrkans tolkning gör.

#9 En sådan fin och vacker händelse, mitt i det jobbiga med svår sjukdom. Det kanske är så att det finns "moments", men ofta i samband med något jobbigt i livet,som när en anhörig går bort, man råkar själv ut för något därman värderar om sitt liv.

Tack för att du delade dig!

Kram Mirja

Tack för att du delade med dig, menade jag ju…

Jaa Ayena, tanken har slagit mig med :) det är så mycket av det du beskriver som jag kan identifiera mig med!

Det är svårt det här med livet och vad man är ämnad för. Ämnet har varit uppe på en annan sajt men jag tror att flera av er deltog i samtalet då med :)

Den där vännen jag pratade om är en typisk räkmackeperson… inga motigheter där inte, allt har bara löpt på som på räls så jag är verkligen inte ett dugg förvånad över att hon fick sitt drömjobb utan att ens be om det. Inte för att jag missunnar henne det, faktiskt inte, för hon är en underbar person, ödmjuk, varm och omtänksam. Nej frustrationen handlar mera om mig och varför mitt liv är så tvärtemot hennes… vad är det jag gör för fel för att liksom befinna mig simmande motströms för min överlevnad istället för att som andra flyta med strömmen?

Undra om alla dessa andra som du ser flyta med strömmen upplever det så själva?

Tänk om du ska simma motströms för å träna "musklerna"?

När jag simmat/ar motströms har min hjälp varit att gå in i hjärtat ännu mer… men som sagt det har ju varit och ÄR min väg förstås…

*Ler brett* kanske det kanske… då lär jag ganska snart vara oerhört stark… och frågan är väl vad jag ska med den styrkan till när kroppen irl inte ens orkar smälta maten… kanske tar det så mycket energi att simma motströms så att den inte räcker till något annat alls.

Jaa, en del av dem gör det helt klart och säger det rakt ut oxå. Men andra tycker ju att de har världens motigaste liv trots att det motigaste de stött på är att de "bara" fick 15000:- av mamma och pappa i present istället för 30000:- (typ).

Hur menar du gå in i hjärtat ännu mer?

Visst kan man undra varför vissa har det så lätt och andra så svårt. Själv råkar jag ut för det ena slaget efter det andra. Men är det inte så att dom som har det lätt missar ett viktigt perspektiv i livet. Precis som hoppfull säger här "de fick bara 15000" Med en sådan inställning kan man kanske inte bli lycklig heller. Livet blir ju fruktansvärt tomt. Den som har råkat ut för något svårt är däremot glad för det lilla. Själv höll jag på att stryka med av sjukdom. Låg på sjukhus i 2 månader. Då kunde jag ingenting och längtade intensivt tillbaka till vardagslivet, som jag då förstod hade en riktig mening. Idag klagar jag inte på att jag måste diska. Jag är glad att jag kan diska, för jag vet vad alternativet är.

#15 #16 Ni så kloka… tänk om alla kunde vara det ;)

Precis att vara tacksam för det lilla i livet… jag gillar Everts text i "så länge skutan kan gå"….

Så länge skutan kan gå
så länge hjärtat kan slå
så länge solen den glittrar på böljorna blå
om blott endag eller två
så håll tillgodo åndå
för det finns många som aldrig en ljusglimt kan få!
Och vem har sagt att just du kom till världen
för att få lycka och solsken på färden?
Att under stjärnornas glans
bli purrad uti en skans
att få en kyss eller två i en yrande dans?
Ja, vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn,
höra böljornas brus och kunna sjunga!
Och vem har sagt att just du skall ha bästa menyn
och som fågeln på vågorna gunga.

Och vid motorernas gång
och ifall vakten blir lång,
så minns att snart klämtar klockan för dig: ding, ding, dong!
Så länge skutan kan gå,
så länge hjärtat kan slå,
så länge solen den glittrar på böljorna blå,
så tag med glädje ditt jobb fast du lider,
snart får du vila för eviga tider!
Men inte hindrar det alls
att du är glad och ger hals,
så kläm nu i men en verkligt sju-sjungande vals!
Det är en rasande tur att du lever, min vän
och kan valsa omkring uti Havanna!
Om pengarna tagit slut, gå till sjöss omigen
med karibiens passadvind kring pannan.
Klara jobbet med glans,
gå iland någonstans,
ta en kyss eller två i en yrande dans!
Så länge skutan kan gå,
så länge hjärtat kan slå,
så länge solen den glittrar på böljorna blå.

Hahaha, ja det är sannerligen en Luthersk och självuppoffrande text! För mig handlar det ju om att inte ens klara jobbet alls pga att kroppen slutat funka… det blir lite svårt att applicera bitivs :)

Man ska kanske skilja lite på att vilja ha mycket eller att exempelvis önska sig energi nog till att kunna smälta sin egen mat  fast nog håller jag med om att det är mer regel än undantag att människor inte ser allt de redan har för att de blockerat synen med allt det INTE har.

#15

För mig när livet blir svårt o smärtsamt, har jag gått in i hjärtat och i djup bön. Det är svårt att sätta orden här på det, men att ifrån hjärtat be om hjälp, då hörs bönen in i ljusvärldarna dvs ämnglarna dras till hjärteböner mkt mer än själviska böner…

Mina böner kan se ut så här:

Jag dedikerar mig till Jordens levande ande. Kristus kom in i mitt hjärta, jag öppnar mig för dig, genomströmma mig. Förvandla mig att jag kan bli ett redskap för din verkan i världen. Låt mig vara en dörr i mänskligheten till ljusetsvärldar. Låt mänskligheten födas i ett nytt ljus.

Genom min smärta som jag VET att andra har, om inte hela mänskligheten, kan jag be om hjälp för oss alla genom dessa bönerna. För jag vet inom mig att får mänskligheten hjälpen får jag den också… eftersom jag är en del av den…

 Förstå ni tankegången…

Inte lätt här att förmedla denna känsla som jag har i mig och som skapar dessa böner och detta synsätt…

#18 det är det jag menar, jag förstår att du har det extra svårt och med rätta vill komma tillrätta med det.

Vet inte om omvänd tanke kan funka jsut att önska sig bättre hälsa för att ha större förmåga att ge vidare till andra… dvs en i grunden osjälvisk syfte…

jag flummar kasnke bara här med mina förståelser och då ber jag om ursäkt…. *mkt mkt fundersam nu om jag alls bidrar*

Jag tycker alla bidrag och tankar är bra (utom när någon säger sig VETA vad jag bör göra… särskilt om det är något jag redan gjort och vet att det inte är min väg… som ex. affirmationer).

Jag tycker att det är en svår avvägning mellan det här att sluta kämpa och att se när man faktiskt måste slåss. För det måste man väl ibland?

Jag har dte ju i många avseenden också mycket lättare än många andra :) jag har en oerhört kärleksfull partner och tre friska, kloka och vackra barn. Ibland känner jag mig egoistisk i min längtan efter att få ork. Jag vill orka göra saker jag älskar och helst skulle jag vilja orka ha ett jobb. Jag vet inte om det är egoistiskt att önska att kroppen orkade åtminstone det minimum som behövs för att den ska fungera (det gör den inte idag). Det finns ju de som är mycket sjukare än mig och som lever under omänskliga förhållanden och som ändå finner mening och glädje i livet…

Nej det är inte egoistiskt egentligen.. att orka sig själv…

 jag var ju rädd för att jag var flummig där…

 det är så himlans lätt å säga både ditt å datt när man själv har näsan en bit ovan ytan…

Men jag tror på att jobba ändå genom hjärtat och förlösa sakerna - begränsningarna även de fysiska alltså i den takt det går genom hjärteböner o meditation…

Sjölvklart ska man kämpa också, kämpa lagom… det är där balansen kommer och som du säger veta när man ska göra vad…

Du kommer när du är klar vara otroligt stark och klok!! För du ÄR redan det….

Livet är inte lätt det VET vi iaf…

Jag skulle vilja gå tillbaka till grundfrågan. Samtal med gud. Jag tror att vi har det hela tiden. Vi har inte identifierat det bara. Jag ber nästan aldrig. Mina frågor och önskningar lever med mig i min tankevärld. Jag uppfattar det som att jag får mina svar från gud i form av, en bok, en människa som berättar något, ett tv program som belyser problemet, eller i form av att svaret dyker upp i min egna tanke.

När min pappa dog och jag befann mig i eurofoin, var samtalet väldigt intensivt. Det dök upp takar och frågor i mitt huvud. Bara några minuter efter så kom svaret och insikten. Allt hände innom mig själv, när jag lyssnade

Ibland kan gud till och med vara lite tjatig. För 2 år sedan, så dök Jane Fondas bok upp vart jag än vände mig. Som reklam i tidningen. Debatt program på tv. När jag slog på tvn så satt Oprah där med boken i sin hand. Till slut köpte jag den. När jag hade läst halva boken, packade jag mina väskor och stack från ett väldigt destruktivt förhållande. Resultatet av det är att nu är jag på väg på min inre resa och har fått tillbaka min energi för att hjälpa andra

#23 UNDERBART!!!

ps

det är så lätt att trådar går OT

jag är en av de som lätta gör det själv och jag ska ju som värd passa på sånt heter det…

Hehehe… tur att det finns lite folk med ordning på som kan rätta in oss flummare i leden igen ;)

Men det är ju flummet som är så underbart. Om man släpper iväg flödet, så uppstår ju det oväntade, det som jag tror är "samtalet med gud"

#27

Så ser jag med flödet…

tänk om jag bjuder in till fika här hemma och så tar jag upp ett ämne…. ska jag då bryta av om någon avviker? Man gör ju inte så i verkligheten det ena leder ofta till det andra….

Ska VI bestämma att här (sajten) är OT  ok så länge det är ok för trådskaparen?

jag kommer alltså nästan aldrig att bryta in om sådant… det får trådägaren göra isåfall…är det ok å se dt så?

Titta nu är jag OT igen *flabbar*

Hahaha, jag håller med er båda! Det är ofta i utvikningarna man får nya tankar. Sen kan det vara idé att med jämna mellanrum återvända till ursprungsämnet TILLSAMMANS med de nya tankarna. Men egentligen är det väl upp till trådstartaren? Om den personen tycker att utvikningen tillför en massa så vore det ju synd om någon av er Medarbetare el Sajtvärd skulle styra upp tråden?

Precis!!!

Vi gör alltså inte det här på denn sajt då!

skriver det i "om sajten"….

Va´ni har haft trevligt idag då!   Medan jag packat upp varor i butiken och fått betalt i form av erfarenhet, tror jag det kallas när man praktiserar…

#23 Jag uppfattar det som att jag får mina svar från gud i form av, en bok, en människa som berättar något, ett tv program som belyser problemet, eller i form av att svaret dyker upp i min egna tanke.

Det där tycker jag att jag får vara med om också. Så jag kanske samtalar med Gud betydligt oftare än jag anar?  Hallelujah, för att Gud gav dig Jane Fonda!

Och det är ok med trådskaparen i detta fall att ämnet spretar lite…

#13 - Ja du räckmackemänniskorna!

Jag har en bror som fått de jobb jag sökt och utbildat mig till. Han har aldrig utbildat sig, allt har bara kommit till honom.

Visst är detta märkligt!

#23 Det var roligt att du kände igen dig. Du och gud kanske babblar som bara den, när du tänker efter

#33 Det finns ju en bok och en film som heter The Secret, som handlar om positiva affirmationer. Det går ut på att den energi du sänder ut är den du får tillbaka. Lita på flödet. Men ska vi diskutera den så kanske vi ska skapa en ny tråd. Eller vad säger du Mariann?

#34 Men the secret - är det inte på ett väldigt generellt sätt att samtala med Gud? "Ask, and you shall have"?

#34 - Detta med min bror ligger mycket långt tillbaka i tiden. Vi blev mycket särbehandlade när vi var barn. Han var väntad och älskad, jag var inte önskad och jag var inte älskad.

Kanske det beror på att han blivit trodd på från barndomen och inte jag. Detta med affirmationer och annat avstår jag från, jag anser detta som mer eller mindre kvalificerat trams.

#35 jag har bara tittat lite snabbt på The Secret. Det är nog som du säger. Skillnaden är väl att dom tydligör hur det fungerar.

#36 Det kanske är där det ligger i särbehandlingen. Han fick allt och litar på att han får vad han behöver. Du blev utan och utgår från att du inget ska få. Det blir som man tänker. Så beskrivs det i The Secret. Men djupare än så kan jag inte gå i det, jag har bara kikat på det i något klipp. Inte läst boken eller sett filmen

Det är nog sant men endast i viss mån, att det blir som man tänker alltså, det stämmer inte för alla liksom att affirmationer inte fungerar för alla. Som tur är finns det olika sätt och olika vägar, det gäller bara att hitta en som känns bra och rätt.

Det ligger ju en hel del hakar i det tänket också. Har man inga pengar, så upptar det ju hela ens tankeväld. Då ska man vända det till att jag HAR pengar. Nog för att jag kan styra min tankevärld, men inte till den graden.

Ja det finns många olika vägar. Jag plockar lite här och där och snickrar på min egna. Det är nog så vi alla gör kan jag tro.

#38 - Naturligtvis ligger detta i särbehandlingen. Men det som jag tycker är väldigt mysko är att jag lade ner så mycket tid, pengar och slit på att utbilda mig inom administration. Företagsekonomi, bokföring, redovisning, desktop publishing, ADB, DOS-kunskap, osv osv. När jag var klar med all denna utbildning så blev han erbjuden ett arbete som administrativ chef. Den enda utbildning har  har är verktygsmakare.

Han har varit fackligt aktiv och stigit i graderna från skyddsombud till förhandlare på ganska hög nivå. Sen blev han erbjuden detta jobb som administrativ chef på en av fackets avdelningar i Malmö.

Det där förbryllar mig lite……..

Och jag tror faktiskt inte en endaste liten affirmation skulle ge svar på min fråga om varför detta blev så här.

Det du beskriver är väl tyvärr något som kvinnliga akademiker råkar ut för. I sverige är det fler kvinnor än män med högsoleutbildning. Högre betyg har dom också. Ändå är det männen som tar jobben.

Men nu är vi låååångt från ämnet "samtal med gud"

Du får fråga honom

#42 - Jo, jag inser att vi spårade ur en hel del här :-)

Det kan också bero på att han var bästa kompis med den högste av pamparna inom detta fackförbund. Att han blev erbjuden jobbet alltså.

Men nog är det märkligt ändå!

#41 VILLE du bli administrativ chef? För om du innerst inne inte ville det, och kanske han ville, ja då har han affirmerat men inte du..? Eller båda har ni affirmerat, att du inte ville men att han ville… Och han fick chefsjobbet och inte du..

Snurrigt, ja… Blir det när man funderar

Jag har inte läst boken. Pga att jag tycker att jag själv har samtal med Gud varje dag sen länge.

En förlåtande, kärleksfull och glad Gud.

Jag har också läst böckerna för något år sedan, alla tre.
Jag tyckte de var svårlästa på något sätt.

Lionadh kan du kanske presentera mig för din Gud??? :)

#47 Hahaha! Sträck ut handen och hälsa på honom!

I mina svåra stunder för många år sen så hade jag en upplevelse av Gud. Jag mådde uruselt, låg på sjukhus med kris och självrannsakan och det fanns helt enkelt ingen annan att be om hjälp. Så ur min nöd bad jag om hans hjälp.

Då omgavs jag av kärlek och ljus, och han sa att han behöver mig här och att han har en uppgift åt mig.

Sen dess tror jag på Gud. En kärleksfull Gud som bryr sig om oss. Det var 22/11 1984…

Jag har försökt… sååååååå många gånger men där är tyst, tomt och stumt så jag har tappat den förhoppningen om att h*n ens skulle bry sig! Jag får ta hand om mig själv helt enkelt… precis som jag alltid har fått :)

#44 - Han ville inte eftersom han aldrig hade gjort något jobb som handlat om administration och var inte heller intresserad av detta. Han var en mycket bra förhandlare och skulle stannat som sådan. Han är inte kvar på det förbundet längre. Han har en förhandlingsposition inom ett annat rikstäckande förbund numera.

Jag ville ha detta jobb, därför gick jag alla dessa utbildningar.

#46 - Jag tycker du ska läsa om dem. Hade också tänkt göra detta nu i dagarna. Kanske vi ska göra detta båda två!

Jag vet ju inte vilken upplevelse jag får denna gången och inte du heller. Detta måste vi göra

#48 Det var intressant med ditt möte med gud. Det låter för mig som om vi har varit med om nästan samma upplevelse. Jag sa till mina vänner att jag har varit med om en uppenbarelse. Jag som inte ens trodde att sådana fanns.

ojodå sånna finns…. i massor i det tysta….

Nu vet jag att dom finns, bara man är öppen för dom

#48 22/11 - är inte det sk mästartal inom numerologin?

#50 Ja, där sprack den teorin om att man får det man önskar sig…

#51 Kanske jag läser om dem men jag har en del av Carlos Castaneda kvar att läsa, jag är bara på sjunde boken av nio.