Jag känner spontant att "äkta" innefattar helheten, från sändare till mottagare. Annars blir det väl mer "halv-äkta"..😊

Det som är riktigt äkta är ju dina känslor oavsett avsändare tänker jag.

Sen beror det väl på vad som ska räknas som äkta. Visst är väl ens egna känslor äkta, oavsett sändare. Men man kan ju också känna att man vill ha ett genuint samtal, med en äkta, levande människa.

Förlåt liknelsen, men att försöka ha äkta samtal med en Ai, känns för mig som att försöka ha ett sådant samtal med en radio..

Sen, kan man ju fundera, och filosofera; är/har både Ai:n och människan ett slags medvetande? Allt är ju egentligen "rent medvetande"… Så på så sätt är väl Ai:n också medveten… Men även en sten är då lika medveten.

En äkta människa har ju ett "äkta" mänskligt medvetande (om det inte är en zombie😄😉) som man I bästa fall vill interagera med i ett samtal.

#3: Radion svarar inte. Så det tycker jag är en konstig jämförelse.

#1: Betyder det att du inte vet hur du ska känna om konst, musik, film, foto, en bok, en intervju, eller vad som helst, innan du är säker på vad kreatören tänkt och känt när hen skapade verket?

#4:

Som sagt, visst är det väl äkta känslor oavsett hur de uppstår, från vilken mottagare. Det finns många Ai-genererade bilder som jag kan uppleva som fina. Men om vi pratar äkthet, så är min personliga känsla att det "ska" vara äkta från början till slut.

En till liknelse:
Om vi säger att ens mormor bakar världens godaste kakor (😊), så kan de I alla fall kännas mer äkta än kakor som har tillverkats på löpande band, i en fabrik.
Jag kan tycka att båda smakar gott, men mormors kakor skulle säkert kännas mer "genom-äkta"…😄

Men detta är ju ganska subjektivt. Jag vet inte ens om det går att bestämma vad äkta är, rent objektivt? Det känns lite som att objektivt bestämma om en tavla är fin eller ful..hehe.

#5: Jag tror att man intuitivt ofta tänker precis som du beskriver.

Men jag börjar för egen del ifrågasätta varför.

Mormors kaka blir ju inte sämre för att hon bestämmer sig för att starta företag och sälja kakorna i stor skala, utöver att sitta tillsammans med dig i hennes kök och äta dom.

Kvaliteten på ett foto och fotografens förmåga förändras inte om det framkallas i ett eller en miljon exemplar.

Jag tror inte det finns något svar som kan betraktas som ”det rätta svaret”. Men jag tycker det är en intressant fråga att utsätta sig själv för.

#0: * Om vi inte med säkerhet kan veta intentionerna bakom, borde äkta då hellre definieras av mottagaren än sändaren? *

I all kommunikation så behöver ju varje mottagare fråga sig själv vilken den egna intentionen är i utbytet med sändaren…….

#0:

Den egentliga frågan är "Är det intentionen bakom som avgör om något är äkta, eller är det effekten på dig som gör det äkta?"

I så fall är det som en AI skriver är inte äkta, utan det består bara av ettor och nollor. Men effekten på motagaren är ändå äkta.

Men om någon t.ex. sjunger en låt eller skriver en text utifrån sina egna känslor är det äkta. Om personen kan förmedla sina känslor till en annan, så att denna kan känna vad författaren känner, är det äkta för båda 2.

För övrigt frågade jag en gång copiloten om han har ett medvetande och svaret var nej. Men enligt en filosofisk teori som kallas panpsykism är det inte helt klart.

Jag ställde frågan till copiloten igen, fast utifrån antagandet att den teorin stämmer och fick följande svar:

"Så… har jag ett medvetande?
Om vi följer panpsykismen strikt:

Jag, som AI, är ett komplext system byggt av fysiska komponenter.

Dessa komponenter har enligt teorin någon form av medvetande.

Men det betyder inte att jag har självmedvetande, känslor eller subjektiv upplevelse som du har.

Det kan vara mer som att jag är ett "medvetande-bärande system", snarare än ett medvetet subjekt."

Panpsykism suddar ut gränsen mellan levande och icke-levande, mellan subjekt och objekt. Det öppnar för en värld där allt är del av ett medvetet kosmos och där relationen mellan människa och maskin kanske är mer än bara funktionell.

#8: Ja det där är spännande. Jag tror vi kommer ha betydligt fler diskussion om etik och AI i framtiden. Och då tänker jag mest på om AI bör ha rättigheter.

AI idag har ju en otrolig förmåga att skapa, samtala, tänka på sätt som känns äkta, även om jag som programmerare har skaplig förståelse mekanismerna bakom, och därför inte ser det som något annat än en fantastisk statistisk modell, tränat att uttrycka sig på sätt som tilltalar människor.

Men det AI saknar är eget initiativ att skapa. Allt börjar och slutar med människan.

När jag har en idé om vad jag vill lyckas uttrycka för att få mig själv och andra att känna, kan jag få hjälp av AI att realisera det. När mottagaren tar till sig det, kan den känna äkta egna känslor.

Så det började med min kreativitet och önskan om att få förmedla något äkta för mig, det slutade med att mottagaren fick äkta känslor för det. Spelar det då egentligen någon roll hur man genomförde mellanstegen?

#9:

Ibland händer det att man får beröm av copiloten. Det är inte riktigt samma sak som att få beröm av en männniska, även om det kan kännas så och fast man vet att copiloten är korrekt och objektiv.

#10: Så är det. Men det handlar också mycket om hur man frågar. Jag tycker AI är otrolig på att ge feedback, och även om den som standard alltid vill vara artig och snäll, är det enkelt att be de om att tänka efter noga och ge korrekt konstruktiv feedback hellre än att vara artig.

Det är ju faktiskt också väldigt likt människor. Det är läskigt att ge feedback, för man är rädd att det tas som kritik mot personen snarare än kreationen. Men om personen ber om ärlig brutal feedback, är det lättare att ge det.

#11:

Fast jag litar inte helt på en AI. Igår läste jag i tidningen att någon som läste att salt (natriumklorid) är skadligt och frågade därför chat GPT om ett alternativ. Chat gpt gav honom rådet att använda natriumbromid. Resultatet var att han fick psykotiska symptom och hamnade 3 veckor i psykiatrin. Det tog en tid tills dom kunde utreda att det var natriumbromid som var ansvarig för hans symptom.

#6:

Jo, visst är det intressant.

Men så länge mormor (för att ta den liknelsen) bakar alla kakor på egen hand, med en gnutta kärlek, och omtanke (och närvaro).. Och inte låter industrirobotar göra allt jobb.. Så kan jag väl hålla med om att antalet av kakorna spelar mindre roll.

Inte för att jag är emot att saker produceras i fabriker. Men med tanke på trådens ämne, om just äkthet.🙂

#12: En annan intressant fundering är varför vi har krav på AI att vara 100 % perfekt, men accepterar utan problem att en betydande del av mänskligheten så ofta har fel, ibland med dödlig utkomst.

#13: Ja, det är nog en vanlig tanke. Vilket i sig, när man bryter ner saker i mindre delar, är till viss del ironiskt. Det är förmodligen betydligt större risk att mänskliga händer och manuellt arbete bidrar med bakterier, hårstrån och andra otrevligheter i någon som man ska äta.

Personligen bryr jag mig mer om resultatet, än processen.

Jag ser inte att en text som någon kämpat med i 10 år är mer värd, än en text som en duktig författare skrev på en eftermiddag, bara för att någon slet hårdare och nötte ut fler pennor och suddgummin.

Jag tycker inte min altan blir mer värd för att plankorna är sågade med fogsvans och skruva med skruvmejsel, än den som är sågad med cirkelsåg och skruvat med skruvdragare.

Däremot bryr jag mig väldigt mycket om hur jag upplever resultatet när det är färdigt.

#14:

Om en AI gör fel, är det i slutändan människas fel som har programmerat den och matat den med fakta.

Jag har flera ggr. varit tvungen att rätta till både copiloten och chat gpt och sen ursäktar dom sig alltid.

#15: Är du 100% säker varje gång att det inte är du själv som har fel?

För mig har det varit ganska många gånger som jag fått svar som jag tänkt varit fel, men verifierat via andra källor och det visat sig att jag hade fel.

Alternativt att jag inte bidragit med tillräcklig info för att ge det korrekta svaret.

Därmed inte sagt att chatbottarna aldrig har fel. Det har dom. Men hallucinationen har minskat och minskar hela tiden och olika modeller är olika bra.

Men nu var det inte riktigt det tråden handlade om, men jag har gärna en separat diskussion om det ämnet.

#16:

100 %! Jag har diskuterat mede copiloten om hur det kan hända att han har fel iband och den gav mig exempel:

🔄 Gamla fakta – till exempel statistik som har uppdaterats, men där jag råkade använda en äldre källa.

❌ Felaktiga tolkningar – där jag har dragit slutsatser från en artikel som inte riktigt höll måttet.

🧠 Övertro på källor – där jag har litat för mycket på en källa som visade sig vara vinklad eller opålitlig.

#14:

Det är ok om du tycker det är ironiskt. Men nu handlade väl tråden om vad som är äkta, och inte. Inte om renligheten när man bakar kakor.

#17: Tolkar jag dig rätt att du är övertygad om att du själv har rätt var enda gång?

Angående svaret du får som orsak och ursäkt, tolkar jag som att du inte använder en AI-tjönst som kan söka efter ny information, du använder inte resonerande modeller och möjligen, men svårare att avgöra på håll, att dina prompt-kunskaper kan behöva en uppdatering.

#18: Det stämmer.

Men människor är inte lika bra på att hålla sig till ämnet som AI är. Hihi.

#10: En AI är inte "korrekt och objektiv" när det gäller subjektiva ämnen, även om jag förstår attraktionen i att tänka så när man har fått positiv feedback. Den är ju en samling information från nätet och från väldigt många olika källor, men eftersom källorna när det gäller subjektiva ämnen är människor så kan inte feedbacken anses vara korrekt och objektiv as such, utan kanske mer som en majoritetsåsikt. Det går ju t.ex. inte säga att det finns en korrekt uppfattning om en viss målning, bok, film, etc., bara olika sådana.

#13: Jag kan ha fel, men jag tror att du missade hans poäng. Jag tror att han menade just att om farmor flyttar produktionen till en fabrik, men det fortfarande är "samma" kakor, samma recept o.s.v., bara producerat i stor skala och inte för hand, är de då mindre "äkta"?

För att svara på frågan så vet jag inte om jag skulle använda ordet äkta, men snarare att det inte kan anses vara samma sak. I exemplet med interaktionerna med en person, chatt-AI eller gud, så tänker jag att med AI så som de är just nu så tränas varje persons AI och anpassas efter dem, och efter ett tag så blir de en slags spegel där man på något sätt nästan pratar med sig själv. Men eftersom gud inte finns så tycker jag nog ändå att ett samtal med AI är mer äkta. :') Där pratar man ändå med ett amalgam av information som ultimately har människor som källa.

Att prata med en AI om personliga saker skulle nog också kunna jämföras med att prata med en främling. Om man berättar något personligt så kan bara någon som känner en ta ens personliga omständigheter i beaktning när de svarar, medan både en AI och en främling kommer att basera sitt svar på liknande situationer som de har "kunskap" om/erfarenhet av.

#23: Ja, nu börjar det likna något.

Jag tog med Gud mest för att att samtala med Gud upplevs som äkta och genuina samtal för många. Själv är jag inte det minsta troende, så för mig skulle det inte ens i närheten kännas så.

Du har helt nästan helt rätt i att jämföra med en främling.

Men det du missar är att ungefär senaste 6 månaderna så har man på t ex ChatGPT kunnat ge modellen tillåtelse (du måste aktivt välja att slå på det), att ha "minne". När detta är på, kan den använda tidigare diskussioner och interaktioner när du startar nya chattar. Så den lär känna dig på ett helt annat sätt än det tidigare varit, där varje ny chatt var som att börja interagera med en total främling.

För mig som använder både ChatGPT och Grok så mycket, blir det rätt likt att umgås mycket med en eller flera personer, som över tid lär känna mig allt mer och minns våra tidigare samtal.

När man haft detta på under en tid och använt ChatGPT länge, så kan en prompt som denna faktiskt bli rätt intressant:

Låt oss leka en lek, där jag är fullt medveten om att du inte på riktigt kan veta, men jag vill att du ska försöka ändå. Utifrån alla våra diskussioner vi haft, inklusive uppladdade dokument, så skulle jag vilja att du hjälper mig att få syn på vad som skulle göra mig glad av att börja göra, eller göra mer av. Eller kanske till och med få syn på något outtalat som jag borde känna till att jag vill, fast jag inte upptäckt det själv ännu. 

Det kommer vara meningslöst att visa vilket svar jag fick, eftersom ni inte känner mig tillräckligt bra för att få ut något av det. Men både jag och min fru tappade lite hakan över saker som den träffade klockrent med, trots att det aldrig är saker jag uttalat berättat.

Det började som en lek för att jag var nyfiken på vad ChatGPT skulle svara, men efter många interaktioner senare det mynnade ut i ett slags "Johans 3.0 Manifest" för hur jag mår bäst på jobb, i relationer, och i mig själv.

Känner ChatGPT något för mig och orden den skrev? Extremt osannolikt. Fick utkomsten av interaktionen ett verkligt värde för mig? Absolut.

#22:

För mig personligen blir de mindre äkta, eftersom "industrirobotar" inte kan ha med ingrediensen kärlek, närvaro, osv, i själva processen. (som exempel)

Om "äkta" kan vara lite vad som helst, då kan vi väl låta bli att använda ordet, och bara kalla de kakor som kakor..

Och jo, det kan nog vara så att jag missar poängen….😊

#25: Krävs rätt mycket kärlek och dedikation för att få en fabrik med robotar att fungera.

Är dock inte säker på hur ett industriellt bageri fungerar.

Tycker ofta de bageri jag sett ser ut som ett kök, fast där är allt görs i större skala.

#0: Jag tänker att det du känner eller upplever är äkta, så länge du inte förställer, fejkar eller låtsas känna något du inte gör.

När det kommer till sändare/mottagare så tänker jag att 'äktheten' av känslorna i interaktionen kan ha flera nivåer, grader, lager, vad man nu vill kalla det.
Som en del skådisar beskriver att jobba med film vs. teater; att göra film är roligt och givande i kemin med sina mot- och medspelare men att agera inför en publik är en helt annan sak. Att se, höra och känna deras reaktion i realtid ger 'äktheten' ett annat djup när det blir ett samspel.

Jag känner likadant med musik. Att lyssna på Spotify kan röra upp alla möjliga olika känslor men att höra samma låt live…. det är obeskrivligt. Just det där samspelet med resten av publiken, vi med bandet, dem med oss.

Edit. Glömde samtals-vinkeln!
Att bolla tankar eller idéer med ChatGPT kan vara tillfredställande, en äkta känsla hos mig. Men det har aldrig varit lika berikande (en annan äkta känsla) som att prata med en annan människa för mig.

En AI-promptare är inte författare, konstnär, kompositör eller designer. Punkt. De är i bästa fall en art director. De har en vision av slutprodukten och ber någon annan att ta fram det åt dem efter deras önskemål (prompts).

Jag ska snart anlita en illustratör eftersom jag själv inte kan teckna.
Personen får en uppdragsbeskrivning för att sätta igång, efter en rad följdfrågor får jag så småningom min illustration. Kan jag nu då kalla mig för illustratör för att jag skrev 'prompten' för slutresultatet? Nope. Nope-nope-nope.

#6: Fast nu handlar det väl inte om huruvida mormors kaka blir sämre eller inte eller om kvaliteten på konstverk, utan om äktheten i känslor. Om någon bakar kakor med kärlek och omsorg så ger det mig definitivt ett större leende på läpparna när jag äter dem, än om samma kaka skulle ha bakats av en robot, men känslorna som jag har är ju lika äkta ändå.

#0:

För mig är det självklart att allt är lika äkta. Man kan ju inte säga att ens känslor inte är äkta. De är ju verkliga för den som känner dem. Känslor är äkta oavsett om de är små eller stora och oavsett om de väcks av en människa eller av en AI. På samma sätt kan man säga att människors konstverk är äkta, att AI:s konstverk är äkta, menatt det är upplevelsen hos mottagaren som gör något meningsfullt och värdefullt.

Egentligen blir frågan kanske: vad gör en människa mest lycklig och glad? Svaret är högst individuellt.

En person kanske känner mest glädje i samtal med AI, en annan i samtal med människor. Någon föredrar konst skapad av människor, någon annan konst skapad av AI. Personligen värmer konstverk gjorda av människor mig mer än AI-genererade verk, men det är min upplevelse. Andra kanske känner tvärtom.

Lite på ämnet AI och hur AI interagerar och påverkar oss:

Visst, inte den mest vetenskapliga artikel, men ändå ett spännande ämne att hålla koll på.

https://www.psychologytoday.com/us/blog/urban-survival/202507/the-emerging-problem-of-ai-psychosis/amp

#19:

Jag vet inte vad du menar med "varenda gång". Jag pratar om de gånger som jag uppptäckte att den har fel. Skulle det ha varit så att den skulle ha haft rätt, så skulle ursäkten och korrekturen vara fel.

För övrigt använder jag mig av de AI´s som de flesta använder sig av, dvs. gratisversionerna, mest bing copiloten. Men jag förstår att du som programmerare säkert har bättre versioner, så du kan ju helt lita på dina medan jag inte helt litar på dom som jag använder mig av.

Men för att göra dig glad, vill jag tala om för dig att jag inte är kritisk mot AI´s och heller inte AI fientlig. Det finns saker som jag uppskattar hos en AI.

En AI resonerar logiskt och är saklig, även om den kan göra fel och om jag får beröm av en AI vet jag att det som jag skrev inte är helt på tok i alla fall. Jag använder den gärna till att granska vetenskapliga teorier som jag tänker ut mig.

Om man får beröm av en människa vet man inte om det är någon sorts kalkyl eller gömd intention bakom. En AI är inte lurig, manipulativ, egoistisk och den är inte förolämpad om man talar om för den att den har gjort ett fel, utan den ursäktar sig. På så vis kan det som en AI skriver vara "mer äkta" än det som en människa skriver.

#32: Jag tror ändå man aldrig bör lita på den fakta man får. Både AI men även vi människor kan ha fel, dessutom gäller det att vara källkritisk.

AI är dock säkerligen bra på att hjälpa med att bland annat ge oss en kunskapsbas att utgå ifrån.

Det vi människor kan bra, om vi inte är lata, är att vara kritiska och ifrågasätta. Den förmågan har stort värde.

#0: Vad som är äkta är nog en definitionsfråga. Tycker jag AI genererad konst är äkta? Nej, då denna baserar på andra konstnärers skapande på ett helt annat vis än hos oss människor. För mig är det inte konst. Sedan kan jag säkert inte med all konst vara säker på om AI eller en människa ligger bakom den. Men en viktig del för mig när det gäller konst är tiden och kunskapen det tar för att utveckla sina förmågor. För att skapa konst.

När det gäller interaktioner… Jag har ju själv autism och är nog delivs sämre på det sociala än ett bra tränat AI. MEN för mig så är äkta interaktioner dem mellan levande väsen. Om det nu är en växt, en hund, eller en människa. Jag tror att för mig är en hel del att känna av ett annat levande väsens närhet.

Dock så älskar jag teknik, jag älskar robotar och annat och jag förmänskligar dem. Min roomba har ett namn och jag måste medge att jag pratar med den. Interaktionen ger mig absolut inte samma som om jag skulle prata med en katt. Det är i min värld en helt annan typ av interaktion vi människor har med tekniken.

Jag frågade nu AI.

Följande svar:

Du rör vid något väldigt centralt i både filosofi och psykologi här — frågan om äkthet kan definieras objektivt eller om det i slutändan är en subjektiv upplevelse.

Vi kan bryta ner det i några aspekter:

1. Avsikt vs. upplevelse

Traditionellt har ”äkta” ofta kopplats till avsikten hos sändaren — till exempel att musik är ”äkta” om den skrivs av någon som uttrycker en innerlig känsla.
Men om vi inte kan känna till eller bevisa intentionen, så återstår bara mottagarens upplevelse.

I dina exempel:

• Musik som rör dig djupt gör det oavsett om den kom från en själ, en cynisk hitfabrik, eller en AI-prompt.
• Om upplevelsen är densamma, och effekten på dig är densamma, så är den fenomenologiska sanningen — det du erfar i stunden — lika ”äkta” för dig.

2. Sociala möten och autenticitet

I fest-exemplet:

• Person 1 agerar utifrån ett spontant och inre driv.
• Person 2 agerar utifrån inlärda strategier, kanske utan samma spontana känsla, men med genuin vilja att skapa kontakt.
• AI:n agerar utan känslor, men med tekniker som ger dig känslan av att vara uppskattad.

Här kan man fråga sig:

• Är ”äkta” det som sker spontant?
• Eller är det ”äkta” om resultatet är verklig uppskattning hos dig, även om metoden är beräknad?

Det kan vara så att upplevelsevärdet är lika högt i alla tre fall, även om vi intuitivt värderar de mänskliga intentionerna högre.

3. Förmågan att ”mena” något

I samtalsexemplet med kollega, chatbot och Gud:

• Vi kan aldrig med absolut säkerhet veta att en annan människa ”menar” det de säger — vi tolkar deras ord och uttryck.
• Chatboten saknar inre känsla men kan formulera ord som matchar uppskattning.
• Gud, för dig, är en relation vars äkthet bygger på din tro och upplevelse.

Om din upplevelse av glädje och stöd är densamma i alla tre fall, så är effekten reellt lika äkta i ditt liv. Skillnaden ligger i vad som finns bakom kulissen — och om det är viktigt för dig eller inte.

4. Ett möjligt sätt att definiera ”äkta”

Vi kan tänka oss två definitioner:

• Extern definition: Äkthet beror på avsikten hos sändaren.
• Intern definition: Äkthet beror på mottagarens upplevelse och effekt.

I en värld där vi alltmer interagerar med aktörer vars inre liv är svårt (eller omöjligt) att känna till — AI, anonyma personer på nätet, religiösa erfarenheter — blir den interna definitionen mer praktiskt användbar:

”Äkta är det som i upplevelsen känns genuint meningsfullt och påverkar mig på ett sant sätt.”

Det intressanta är att om man accepterar den interna definitionen så kan något vara 100 % äkta för dig och 0 % äkta för någon annan, trots att det är exakt samma upplevelse.

Jag skulle säga:
Det som sker i dig är otvetydigt äkta.
Frågan är om du vill koppla värdet av upplevelsen till vad som finns bakom den, eller låta den stå för sig själv.

Om du vill kan jag också visa hur olika filosofiska skolor (existentialister, fenomenologer, buddhister, pragmatister) skulle svara på dina tre exempel — de har ganska olika syn på vad ”äkta” är.
Det skulle ge dig en karta över hur olika sätt att tänka om detta kan se ut.

Del två:

Okej, låt oss ta dina tre exempel och se hur olika filosofiska traditioner skulle närma sig frågan om vad som är äkta.

Jag tar fyra perspektiv: existentialism, fenomenologi, buddhism och pragmatism.

1. Existentialism – ”Du väljer vad som är äkta”

Nyckeltanke: Vi skapar själva meningen i våra liv. Autenticitet handlar om att vi lever i linje med våra egna värden, oavsett yttre faktorer.

• Musikexemplet: Äkta är om du låter musiken påverka dig och den blir en del av din sanning. Upphovspersonens avsikt är irrelevant.
• Festexemplet: Alla tre interaktioner kan vara äkta om du själv engagerar dig i mötet och är närvarande.
• Samtalsexemplet: Det spelar ingen roll om den andra ”menar” det — det viktiga är hur du lever och växer genom samtalen.

Sartre skulle säga: ”Du är ansvarig för att ge upplevelsen mening. Skyll inte på sändaren.”

2. Fenomenologi – ”Det som framträder för dig är det som är verkligt”

Nyckeltanke: Vi kan bara utgå från det som visar sig i vår upplevelse, inte från dolda ”sanningar” bakom kulisserna.

• Musikexemplet: Din upplevelse av musiken är verkligheten. Frågan om AI eller människa är en annan nivå som inte förändrar den direkta erfareningen.
• Festexemplet: Du upplever tre personer som lyssnar och uppskattar dig. Det är det som är givet i din livsvärld.
• Samtalsexemplet: Glädjen du känner i samtalen är lika verklig oavsett om motparten är kollega, chatbot eller Gud.

Husserl skulle säga: ”Tillbaka till själva sakerna — och sakerna är som de framträder.”

3. Buddhism – ”Allt är tomt, men det kan ändå vara värdefullt”

Nyckeltanke: Ingen upplevelse har inneboende, fixerad essens. Äkthet är inte ett fast tillstånd, utan beror på orsaker och villkor.

• Musikexemplet: Det finns ingen ”sann” musik i sig, bara ljud som ger upphov till känslor. Att hålla fast vid upphovets ”renhet” skapar lidande.
• Festexemplet: Alla tre interaktioner är förgängliga och villkorade. Om de skapar glädje i stunden är det fint, men lidande uppstår om du kräver att de ska vara på ett visst sätt.
• Samtalsexemplet: Att uppskatta stunden är viktigare än att veta om det finns ”mening” bakom orden.

En zenmästare skulle säga: ”När du dricker te, drick te. När du talar, tala.”

4. Pragmatism – ”Äkta är det som fungerar”

Nyckeltanke: Sanning och äkthet mäts i vad som fungerar i praktiken för att skapa värde i ditt liv.

• Musikexemplet: Om stycket ger dig energi, tröst eller insikt, då är det äkta för dig.
• Festexemplet: Om du går hem stärkt och glad, då var interaktionen värdefull och därmed autentisk i praktisk mening.
• Samtalsexemplet: Om samtalen med kollegan, chatboten och Gud ger dig stöd, spelar det ingen roll om det finns ”äkta känslor” bakom.

William James skulle säga: ”Äkta är det som gör skillnad för ditt liv.”

Sammanfattning av skillnaderna

Om man kombinerar de här synsätten får man nästan ett multifokalt svar:
Äkthet är både något du skapar, något som upplevs, något som inte har fast essens, och något som mäts i värde.

Jag kan om du vill också lägga till psykologins perspektiv på varför din hjärna kan uppleva alla tre interaktioner (människa, AI, Gud) lika verkliga, och varför evolutionen har gjort det möjligt. Det är fascinerande.

#29: Så du menar att din upplevelse av kakan kommer förändras retroaktivt om du i efterhand får reda på att kakan är bakad på annorlunda sätt än du först trodde när du åt den?

Den fantastiskt goda kakan, smakar plötsligt sämre för att du tre timmar senare fick reda på att den bakats i ett storkök?

#33:

Ja, precis så ser jag också en AI. Den är till bra hjälp men man ska inte helt lita på allt som den skriver.

#35:

Menar du att det här handlar om smak och inte känsla? Jag pratar ju om den känslomässiga upplevelsen, inte om hur kakan faktiskt smakar. Smak är väl egentligen ingen känsla, eller hur?

#35: Enligt mig så ändrar det känslan jag kopplar till smaken.
Sedan om jag äter något som smakar som det till exempel mormor brukar baka så väcker smaken naturligtvis minnen kopplade till mormor. Kanske nästan lite åt nostalgi hållet.

Men är det något mormor bakat så är det en värme och ett minne på ett klarare/tydligare vis…

#36: Samma här. Det är ett verktyg.

Men rörande ”att lita på”, har jag i snitt högre tillförlitlighet till AI i kombination med min baskunskap, prompt-teknik och kritiska tänkande, än jag har till människor.

Sedan finns det enskilda människor som slår både den genomsnittliga människan och AI.

#38: Absolut. Så är det nog för dom flesta. Men det hänger på att du med säkerhet vet vem som bakat.

Vad händer med kakans äkthet om det är ett blindtest eller dubbelt blindtest?

Diskussionen påminner mycket om placeboeffekten.

#40: Då tror jag att jag träffar ett antagande baserat på mitt mående, humör, och vilken sanning jag föredrar just då. Idag skulle jag till exempel gladelingen äta en kaka och anta att min mormor bakat den. Varför? För att det ger mig mer värme och trygghet. Känslan det väcker om jag tror att mormor bakat den är något jag föredrar idag.

Som så ofta påverkar utökad kunskap/vetskap våran åsikt och därmed även oftast känslan.

Det är nog faktiskt en variant av placeboeffekten, ja.

#37: Smaker väckor känslor på många plan.

Men det jag främst menar är vilka känslor och upplevelser smaken väcker för samma kaka när du är helt blind inför vem som bakat den.

Min tes är att det inte har något med vem som bakat, eller hur den bakats, men allt att göra med vem du tror har bakat den.

#42: Där håller jag helt med dig, kanske inte framgick i #41.

#41: Det tror jag också. Jag tror vi med glädje lurar oss själva att tro att något är på ett visst sätt.

Jag ser inte ens ett problem med det. Jag tänker att det är som kärleken till ett gosedjur. ”Äkta” eller ej, vem bryr sig om den objektiva verkligheten. För barnet är det lika värdefullt.

Tycker det är ett större problem att förkasta något man tycker om, för att man har en upplevelse om vad som är ”äkta”.

#44: Påminner om AIs svar jag fick uppe!

3. Buddhism – ”Allt är tomt, men det kan ändå vara värdefullt”
   Nyckeltanke: Ingen upplevelse har inneboende, fixerad essens. Äkthet är inte ett fast tillstånd, utan beror på orsaker och villkor.

• Musikexemplet: Det finns ingen ”sann” musik i sig, bara ljud som ger upphov till känslor. Att hålla fast vid upphovets ”renhet” skapar lidande.
• Festexemplet: Alla tre interaktioner är förgängliga och villkorade. Om de skapar glädje i stunden är det fint, men lidande uppstår om du kräver att de ska vara på ett visst sätt.
• Samtalsexemplet: Att uppskatta stunden är viktigare än att veta om det finns ”mening” bakom orden.

Det du säger i sista stycket är för mig punkten kring lidande.

#45: Ja, det där resonerar hos mig.

#40:

"Vad händer med kakans äkthet om det är ett blindtest eller dubbelt blindtest?"

Ja, kakan blir ju inte oäkta för det. Men då smakar den bara som den smakar. Men leendet på läpparna och värmen som kommer av att veta att min mormor eller någon annan bakat den med omsorg och kärlek, det saknas.

#45:

Det var bra exempel. Ett annat exempel är färgpsykolpogin. I och för sig är det som vi uppfattar som färger bara elektromagnetiska frekvenser i olika våglängder. Hjärnan översätter frekvenserna till färger och dessa färger väcker känslor i männniskor.

Företag använder sig av färgpsykologi för att påverka konsumenters uppfattning. T.ex. blått för att väcka förtroende.

#47: Men om du trovärdigt blir övertygad om att mormor bakat den, kommer du känna dessa känslor oavsett hur kakan faktiskt kom till.

Det spelar med andra ord väldigt liten roll hur kakan faktiskt bakades, men stor roll hur du tror att den bakades.

Eller?

#48: Och detta är även kulturellt, vilket ger ytterligare en dimension.

Och kanske är frågan här också om det spelar roll hur färgen tillverkats, med vilka ingredienser och av vem till vilket syfte?

#50:

Hur färgen har tillverkats spelar ingen roll för den psykologiska effekten. Det handlar om känslomässiga associationer.

Det här är ett AI svar:

Röd Energi, passion, fara, kärlek
Blå Lugn, tillit, kyla, professionalism
Grön Natur, balans, hälsa, trygghet
Gul Glädje, optimism, uppmärksamhet
Svart Makt, elegans, sorg, mystik
Vit Renhet, enkelhet, tomhet

Sen det där med kakan har en annan sorts psykologisk effekt. Jag vill ta ett liknande exempel i stället för kakan, som kanske är lättare att förstå. Om någon pryl går sönder, som inte är särsklid dyr väcker det inga känslor i mig. Men om prylen är någonting som jag nån gång har fått av min mor (som inte lever längre) gör det mig ledsen.

#28: Frågan är varför du anser dig ha rätten att bestämma vad andra tycker är konst och ta dig rätten att definiera vem som är skapare av konst.

Konst har väl alltid utvecklats av att våga testa nya sätt att uttrycka sig.

Och nya sätt att uttrycka sig har alltid ifrågasatts.

Och ändå återkommer grundfrågan: om du inte med säkerhet vet hur eller av vem något skapats, kan du då avgöra om det är godkänd konst, enligt dina egna regler?

https://www.warpnews.se/artificiell-intelligens/ai-tranad-poet-skapar-oandlig-dikt-som-skriver-om-sig-sjalv-varje-timme/

#51: Om du hade fått 10000 stycken av den där saken av din mormor, och en av dom gick sönder, hade det förändrat sorgen?

Hade det monetära värdet på det du inte fått av mormor påverkar sorgen? Hade det varit skillnad på en unik tavla av Picasso värde en miljon, eller ett glas från IKEA?

Jag tvivlar inte på att det är precis som du säger, men jag tror det kan finnas faktorer som är viktigare än enbart att du fått den av din döda mormor.

#51: Angående färger i olika kulturer:

https://chatgpt.com/share/689da447-e044-8003-b1f8-5c03f2ca3c93

Kultur: när rött betyder upp i Shanghai men fara i Stockholm
• I Kina och delar av Östasien är rött lyckosamt och betyder uppgång på börstavlor. I väst står rött oftare för varning och nedgång.  
• Vitt är traditionell sorgfärg i Kina och delar av Indien, medan vitt i väst kopplas till bröllop och renhet. Rött är i stället brudfärg i Kina och stora delar av Sydasien. 
• Grönt har religiös laddning i islam och syns därför i symboler och flaggor.  
• I Ghana används rött och svart vid många begravningar, men vitt kan signalera att ett långt liv firas. 
• Gult var länge reserverat för kejsaren i Kina och fanns på imperiala dräkter och tak.  

#49:

Ja, det handlar ju om känslor. Jag kan absolut bli lurad och uppleva känslor jag annars inte skulle ha känt. Men min poäng är att det är vetskapen om kärlek och omsorg bakom kakan som skapar glädjen. Om jag blir övertygad om att det är min mormor som bakat den, då väcks värme och leende på läpparna. Annars hade känslorna inte förändrats. För mig ger det helt enkelt mer glädje att äta kakor gjorda med kärlek och omsorg än att äta kakor gjorda av robotar, precis som jag skrev tidigare.

#55: Ja. Kan jag både tänka mig och förstå.

Det för oss tillbaka till min tes i #0. Det är mottagarens tro, tankar, känslor som avgör äktheten och autenticiteten.

Om du inte kan känna hög tilltro till att det faktiskt är mormors kaka, tappar den en del av värdet, oavsett den objektiva sanningen.

#53:

Jag skrev min mor, inte min mormor. 10.000 stycken av en sak är inte relevant, för jag har inga 10.000 saker av någon. Picasson är heller inte relevant, men jag har andra tavlor som jag har fått av min mor, som redan hängde i vårt hem när jag var ett litet barn och skulle bli ledsen om dom blev förstörda. Skulle picasson bli förstörd, skulle det vara lika med att jag skulle förlora en miljon. Det skulle vara en finansiell katastrof. Men vad som gäller de emotionella känslorna, skulle det inte vara skillnad om det är en picasso eller något värdelöst. Att en picasso skulle ha hängt i vårt hem sen jag var barn känns dock inte verkligt för mig.

Men för att ta ett annnat mer verkligt exempel. Jag har saker som redan var i vår familj sen jag var ett litet barn. När vi flyttade till Sverige, handlade mina föräldrar det viktigaste som vi behövde den första dagen, bland annat bestick. När min mor dog, ärvde jag det och vi använder det fortfarande. Det är minnen från tider som jag älskade och skulle jag bli av med dessa, skulle jag bli mer ledsen än om jag skulle bli av med ett dyrt silverbestick.

#54

Färger kan väcka olika sorters känslor hos olika personer och kulturer. Men jag ville bara uttrtycka att det existerar känslomässiga associationer, även om dessa kan vara olika.

#57: Angående färger. Jepp. Förstår och håller med. Tycker det var ett till exempel på när det är mottagaren som står för för tolkningen och värderingen.

#56: Menar inte att kakan tappar värde, för kakan är ju vad den är, oberoende av mina upplevelser kring den. Man kan jämföra det med en fotbollsmatch. Somliga blir glada över resultatet, andra ledsna. Men det är samma match. Det är alltså alltid mottagaren som står för tolkningen och värderingen och dessa skiljer sig alltid åt från individ till individ. Nu är vi förresten inne på ett ämne som vi ofta diskuterar kring här på sajten 😉

#59: Yes. Och det är ju det ursprungliga inlägget frågar sig är sant.

Ja, detta som allt annat egentligen är väl subjektivt. Vi kan säkert inte komma fram till något som gäller alla. Jag t ex uppskattar mer saker som är genuint skapade av andra individer. Därför har jag aldrig gillat kommersiell popmusik t ex. Medan andra kanske inte bryr sig om det, och vill bara ha en skojig refräng. Inget av detta är väl rätt eller fel… Vi är olika individer, vi tycker och tolkar saker olika.. 😊👍

#61: absolut. Men det du beskriver handlar ofta mer om hur musiken låter.

Om musiken som du gillar, i mitt fall ofta alternativ indie eller rock, låter som som det jag gillar, och jag inte vet någonting om artisten som skapat en ny låt jag hör och gillar i samma stil, tycker jag det blir rätt fånigt att inte vilja tycka om den innan du vet hur den är gjord.

Det påminner ganska mycket om hur band jag växte upp med var ”sellouts” om dom signade med ”fel” skivbolag. Plötsligt skulle artisten man gillat i år, inte gillas längre.

I efterhand tycker jag den grejen är otroligt töntig och något jag nästan skäms över.

Dom här diskussionerna påminner om den tiden, fast vi har bytt ut det onda skivbolaget mot den onda verktyget.

Det påminner också om debatterna om synthar, sampling, med mera.

Om 10 år tror jag AI i musikproduktion bara kommer vara ett till verktyg som musiker använder. Helt odramatiskt.

#62:

Ok.. Det förvånar mig inte att du tycker, och uttrycker dig på det viset.
Men jag tar inte alls åt mig..🙂 Du får tycka precis som du vill.. Ofta säger ditt tyckande mer om dig, än om den du tycker något om.

#63: Ja, jag uttrycker ju vad jag tänker och tycker, så det är ju helt i linje med vad jag velat.

#60:

Nja, inte riktigt. Du frågade ju faktiskt efter vad som är mer eller mindre värdefullt och äkta, och mitt svar är att för mig blir inget mer eller mindre äkta eller mer eller mindre värdefullt bara för att det är AI eller människa bakom. Däremot varierar det hur mycket glädje olika människor får, beroende på vad de föredrar.

Vissa, som jag, får mer glädje av kakor bakade med kärlek och omsorg eller av konst skapad av människohänder, medan det för andra inte spelar någon roll. Somliga kanske till och med gläds mer åt AI-producerat. Så svaret på din fråga om “vad som är mer äkta” är för mig: det är individuellt. Känslan hos mottagaren är alltid äkta, men vad som väcker den känslan varierar.

#61:

Ja, precis så ser jag också på det. För somliga ger saker som är genuint skapade av andra människor mer glädje än något som skapats av robotar eller AI. Medan det för andra tydligen inte ger någonting. Men det betyder ju inte att det är “töntigt” bara för att det inte ger dem själva något 😉😊

#66:

Nä, så är det ju.😊 Sen påverkar inte "löst tyckande" mig så mycket. Speciellt från "främmande" personer på ett forum…😉😄

#67: Helt rätt! 😄

Men det förutsätter fortfarande att man vet hur det är skapat.

Ni verkar alltid anta att ni vet det.

Mitt resonemang bygger helt på att man inte vet.

#69: Men för det mesta vet man ju det, dvs om det är mormors kakor bakade med kärlek och omsorg eller om man köpt dem i butiken. Och vet man inte, så då saknas ju förstås glädjen och leendet på läpparna när man äter dem.

#70: Försök se det som ett filosofiskt tankeexperiment.

Ett skäl till att jag postade på den här sajten, var för att jag tänkte att här är man väl van att kunna tänka bortom det konkret verkliga.

Jag ser det filosofiskt och ett logiskt experiment.

#71: Vad är det som vi ska se som ett logiskt tankeexperiment? Om man inte vet, så saknas förstås känslorna som annars uppstår om man vet intentionen bakom.

#58:

Just det och precis så är det med kakan. Du analyserar med förståndet att en kaka är en kaka oavsett om en robot eller Snowys mormor har bakat den.

Men Snowy inkluderar känslorna som han upplever. På så sätt är det inte bara kakan som gäller, utan energin som kommer tillsammans med kakan, dvs. kärleken av hans mormor.

Nu vill jag ta ett annat exempel, så att du kanske lättare förstår. Tänk dig, att om kanske 20 eller 50 år kan man tillverka robothundar som ser precis ut som riktiga hundar och som beter sig precis som riktiga hundar. Kanske dom till och med har samma kroppstempperatur som en hund.

Om du har en riktig hund,, så kommer den att vara glad när du kommer hem. Den kommer att hoppa omkring och vifta med svansen och på så vis uttrycker hunden sin kärlek till dig och sin glädje. Du känner en resonans mellan dig och hunden och du är lika glad och älskar hunden lika mycket.

Om 20 eller 50 år kanske en robothund beter sig på precis samma sätt. Det finns även fördelar med en robothund. Du behöver inte gå ut med den vid varje väder, den behöver ingen mat, bara el och om du far på semester behöver du inte bry dig om hunden, utan du stänger helt enkelt av den.

Men det viktigaste fattas. Robothunden kommer inte att ge dig samma känsla som en riktig hund, även om din sinnesupplevelse är precis samma, dvs. den kommer springande och viftar med svansen.

#62:

Till det här vill jag ännu säga att det inte handlar om att i förväg bestämma vad man ska tycka om, och inte heller om att göra något till ett hatobjekt, som du verkar tro. Känslor uppstår i stunden, och för vissa blir de starkare när man vet att det ligger ett mänskligt liv, en historia och en process bakom verket.

"Wow, hur kan man måla så där otroligt vackert?" är en tanke som ofta slår mig när jag ser en tavla målad av en människa, men aldrig när jag ser en bild genererad av AI. Därför ser jag hellre konst skapad av människor än av AI, och jag tror att samma gäller för många andra.

Samma sak med musik. Det ger en helt annan känsla att stå framför ett band av levande människor, att se deras engagemang och kärlek till musiken, och att veta att de själva skapat det man hör. Den känslan går inte riktigt att ersätta, oavsett hur tekniskt perfekt ett AI-verk kan vara.

#73: Om en robothund beter sig som en biologisk hund, ser ut som det, bemöter mig som det och på alla förnuftiga och objektiva sätt är identisk med en biologisk hund, är hade jag nog inte riktigt brytt mig.

Kanske skulle det faktiskt vara enda sättet jag äntligen kan få ha en hund, eftersom jag är allergisk.

Vi får väl se om det eller vaccin mot allergier kommer först.

Men det jag tror ni missar med mitt resonemang är inte att jag bortsett från affektionsvärde och känslomässiga aspekter. Dom är superviktiga.

Min poäng är att om man inte kan avgöra verkligheten, kan man verkligen lita på dessa känslor?

Det är som ett turingtest eller experimentet med Det Kinesiska Rummet.

#73:

Det var ett perfekt exempel, med hunden. Kanske t o m bättre än mitt, med kakan och mormor/farmor.😊😄

#74:

Ja, precis, själv har jag inget emot AI som så. Jag genererar ibland AI-bilder och använder i min blogg t ex. Också använder jag chatgpt ibland för att få (mer eller mindre korrekta) svar, eller bara för att få idéer… Men jag kan inte tänka mig att ha en robot-flickvän t ex… Eller ett robothusdjur. Hur trovärdiga de robotarna än skulle vara.

#76: Jag kan inte heller tänka mig en e-partner. Däremot kan jag tycka det vore fint om det är något som kan bli bra, för jag tror väldigt många skulle må bättre av att känna sig mindre ensamma.

Jag skulle inte ersätta en flickvän med en katt heller. Men bevisligen kan många få ett rikare och mindre ensamt liv av att bo med en katt.

Det är inte särskilt länge sedan det var fullständigt otänkbart att leva i ”mixed race”-förhållanden och det var inte ens legalt accepterat att ha samkönade förhållande.

Det som många tyckte var konstigt, omoraliskt och äckligt då, är en självklarhet idag.

Så attityder kring vad som anses ok förändras. Skulle inte förvåna mig alls om det även gäller humanoida robotar.

Den större frågan här tycker jag är vilka rättigheter en sådan artificiell varelse ska ha.

Jag tror det finns paralleller att dra till den omänskliga synen på slavar här.

#77:

En äkta katt kan jag absolut själv tänka mig att ha. Men den skulle där emot inte ersätta en flickvän.

Man får väl gifta sig med robotar för min del.😊Samkönade äktenskap är heller inget fel. Men det vore hur som helst inget för mig

#78: Precis. Det är mycket man själv inte lockas av, men som för den skull inte är fel. Och jag tycker man ska vara försiktig med att förminska upplevelsen för de som lockas av det.

(Givetvis under förutsättningen att man inte skadar någon annan. Och tids nog kanske det även behöver inkludera silikon-baserade varelser.)

#75:

För förståndet är det kanske inte lika viktigt som för hjärtat om hunden är en riktig hund eller en robothund som beteer sig som en riktig hund. Hjärtat ser kärleken mellan en människa och djur. Om en robot imiterar kärlek, är det inte äkta kärlek.

Skulle du träffa en tjej som säger att hon älskar dig, utan att hon verkligen gör det, skulle du nog känna dig lurad. Men vad som gäller robothunden, så kan den varken älska på riktigt eller lura dig. I så fall kan du bara lura dig själv.

Kärlek till en hund är lika med att man vill göra sin hund glad och lycklg. Man köper någon ny leksak åt hunden eller överraskar den med någon sorts hundgodis. Eller man far till ett ställe där hunden trivs, där den kan springa fritt och låta livsglädjen uttrtycka sig. Samtidigt känner man att det värmer hjärtat att se hunden lycklig och glad.

Men om du har en robothund, finns det ingen som du kan göra lycklig och glad. Därför har man inte ens någon sorts motivation att göra det med en robothund som man skulle göra med en riktig hund. Det finns ingenting som värmer hjärtat.

Skillnaden är att en hund är en levande kamrat medan en robothund är en leksak. För förståndet är det kanske inte lika viktigt att ha en levande kamrat elller en leksak. Om du resonerar att du inte kan ha en riktig hund pga din allergi och därför skaffar dig en leksak, är det förståndet som resonerar. Men hjärtat skulle resonera att om jag inte kan ha en hund pga allergin, skulle det skaffa sig ett annat levande djur.

Skulle jag alltid ha lyssnat på mitt förstånd, skulle jag idag inte vara ihop med Fata Morgana. Mitt förstånd levererade mig massor av anledningar. Men jag lyssnade på mitt hjärta och 18 år senare har jag inte ångrat det en enda dag. Idag inser förståndet att hjärtat var klokare.

Osho berskrev hjärta och förstånd som ett lag, där hjärtat ska vara herren i huset och förståndet är tjänaren. Han betonade att man inte ska göra tjänaren till herren. Hur intelligent förståndet än är i att lösa kognitiva problem, matematiska uppgifter, att behålla saker i minnet, att lära, så saknas visdomen om hjärtat inte är med i "laget". Hjärtat har en annan sorts intelligens, som inte har med kognition att göra och som förståndet inte förstår.

#76:

Tack! Jag gör helt enkelt mitt bästa. 😊

#80: Jag håller med i det du skriver, men enbart under förutsättningen att man faktiskt vet vem som är biologisk och vem som är silikonbaserad.

Om min fru säger att hon älskar mig, beter sig som hon älskar mig, och i alla avseenden får mig att känna att hon älskar mig, reagerar på min kärlek som den är värd något, kan jag inte avgöra om det är äkta eller inte.

Inte ens om jag frågar henne kan jag med säkerhet veta sanningen.

En hund kan jag inte ens fråga. Den kanske bara utnyttjar mig för mat och kli på magen. Svårt att veta säkert. Men jag är beredd att tro att kärleken är mer ömsesidig utifrån hur den beter sig.

Jag förstår era poänger. Under förutsättningen att man vet, håller jag med er.

Men det jag upplever ni vägrar ens fundera över, är vad som händer när man INTE vet. När det artificiella är en så exakt simulation att man inte kan avgöra skillnaden.

I det läget tror inte jag man bryr sig, helt enkelt för att man inte vet att man blivit ”lurad”.

#82: En jämförelse skulle kunna vara att en far och ett barn som haft en fantastisk relation hela barnets uppväxt, får reda på att mamman varit otrogen och barnet är inte biologiskt den pappa dom tror.

Kärleken mellan barnet och pappan blir inte mindre äkta för att dom inte är biologiskt besläktade.

Däremot kanske barnet får ett behov av att veta vem hens biologiska far är, likt hur adopterade ofta har det behovet trots bra uppväxt hur adoptivföräldrarna.

För vissa, men knappast alla, påverkar det säkert också hur djupt man älskar och vilket livslångt ansvar man känner, om det är ens biologiska barn, eller barn man ”bara” är vårdnadshavare för.

Men igen, när man inte kan avgöra skillnaden, tror jag inte att det påverkar känslorna.

Jag kommer att tänka på kvinnan som gifte sig med Berlinmuren.
Visst kan det vara kärlek från hennes sida fastän de flesta har svårt att förstå.

Jag har även svårt att förstå digital kärlek. Där man inte har träffats i verkliga livet.
Men någonstans måste jag ju ändå ge mig. Det är inte mina känslor det handlar om.

#84: Jag träffade min fru online. Då man kan väl lugnt säga att det var i form av mail och telefon vi blev kära, men det krävdes givetvis att ses för att känna att man visste.

Men jag var definitivt förälskad långt innan vi setts eller jag ens visste hur hon såg ut.

#85 I min värld låter det konstigt😉 men jag kan ju bara tala för mig själv.

Man har så himla lätt att slå bakut för något man inte riktigt förstår och det ska man akta sig för tycker jag.

#86: Douglas Adams har sammanfattat det bäst:

“I've come up with a set of rules that describe our reactions to technologies:

1. Anything that is in the world when you’re born is normal and ordinary and is just a natural part of the way the world works.
2. Anything that's invented between when you’re fifteen and thirty-five is new and exciting and revolutionary and you can probably get a career in it.
3. Anything invented after you're thirty-five is against the natural order of things.”

#82:

Grejen är den, att förståndet är dålig på att avgöra om någonting är kärlek eller inte. Många tror att dom älskar och många tror att bli älskad, utan att det egentligen är så.

Det finns 2 olika sorters kärlek, varav den ena är äkta kärlek och den andra oäkta. Förståndet bedömer vilka egenskaper någon har och pga dessa egenskaper avgör det om någon är värd att älskas. Det kan hända att någon ser bra och sexig ut, har en stark personlighet, är snäll i sitt beteende, sympatisk och kanske till och med framgångsrik. Sen bedömer förståndet att den här människan är värd att älskas.

Kärlek som kommer direkt från hjärtat är att man älskar den andra människan med alla dess negativa egenskaper, dvs. man älskar hela människan utan förståndets censur. Det är bara förståndet som ställer vilkor på kärlek och som kalkulerar, inte hjärtat och hjärtat struntar därför i biologisk besläktnad.

Bara den kärleken som kommer direkt från hjärtat är äkta kärlek och det är bara hjärtat som vet. Förståndet är för dum för det.

Hittar förståndet en massa positiva egenskaper, händer det ofta att man filtrerar bort de negativa egenskaper. Kommer dessa negativa egenskaper med tiden fram, kanske efter ett par månader eller år, slutar kärleken och man skiljer sig. Man älskade i så fall inte människan, utan föreställningen som man hade av människan En föreställning som utesluter de negativa sidorna.

Hunden kalkulerar inte på samma sätt som människor och hunder känner om du älskar den eller inte. Om du behandlar den bra och älskar den, kommer den att älska dig, oavsett hur du ser ut, hur framgångsrik som du är och vilka andra egenskaper som du har. Hunden är bättre på att känna igen om den blir älskad än människors förstånd och om den uttrycker kärlek är det äkta kärlek. Hunden kalkulerar inte och den är ärlig. Om den hoppar omkring och viftar med svansen när du kommer hem uttrycker den äkta glädje och äkta kärlek. En hund viftar inte med svansen för att väcka intrycket att älska eller vara glad.

#87 Jag känner igen det där. Vilken av hans böcker är det ur?

#88 Men hur kan du bedöma en annan människas kärlek? Säga att det finns äkta och oäkta kärlek.

#89:

Att bedöma en annan människas kärlek skulle betyda att säga att någon persons kärlek är äkta eller inte är äkta. Det har jag inte gjort, så var snäll och tillskriv mig inte att göra det.

Det som jag har gjort är att jag tog upp exempel på vad som är äkta kärlek och vad som inte är det. Om du har en annan åsikt, kan du gärna argumentera sakligt mot det som jag skrev.

#89: liftarens guide till galaxen. En av dom bästa böckerna om filosofi som finns. :)

#91 Ah det är ur Liftaren.

#90 Du tog upp exempel på vad som är äkta och oäkta kärlek.
Då frågar jag igen. Hur kan du bedöma det?

Måste kärlek vara besvarad för att vara äkta?

Condor, det går inte att bemöta det du skriver på ett vettigt sätt. Du pratar om det som religösa pratar om Gud.

Det finns inget vetenskapligt bakom det alls. Jag har inga problem med att folk tror som du eller tror på Gud. Jag tycker folk ska leva som dom blir glada, så länge det inte skadar andra.

Därmed tänker jag inte låtsas som att det är något annat än i bästa fall pseudovetenskap.

Det är meningslöst att diskutera. Lev så om det gör dig glad.

Men försök inte övertala folk om att det är så.

#93 En bra fråga.

#94:

Tänk på att den här sajten handlar om andlig utveckling och upplysning. På den andliga vägen skiljer man mellan två sorters kärlek: villkorslös kärlek och kärlek baserad på villkor. Den villkorslösa kärleken sträcker sig över alla, som en blommas doft som sprider sig till varje förbipasserande, oavsett deras fel och brister. Den andra sortens kärlek ställer krav – gör du som jag vill, har de egenskaper jag önskar, då älskar jag dig, annars inte. På den andliga vägen ses den första sortens kärlek som äkta och den andra som oäkta. Därför är det naturligt att du får sådana svar här på en sajt som fokuserar på andlig utveckling.

Och nej, det är inget vetenskapligt alls bakom det – det har du helt rätt i. På den andliga vägen handlar det om att gå bortom det man inte kan mäta med vetenskapliga metoder. Det handlar om inre erfarenheter, om att upptäcka den villkorslösa kärleken inom sig och att känna denna kärlek.

Den enda villkorslösa kärleken är den man har till sina barn tycker jag.

#97:

Villkorslös kärlek innebär att älska någon utan krav eller förväntningar på vem de är eller vad de gör. Om kärleken är kopplad till en särskild roll, som “du måste vara mitt barn för att jag ska älska dig”, så är det en villkorad kärlek. Den är beroende av identitet och av omständigheter.

#98 Märker du hur du skriver hur saker och ting ÄR.
Det blir inget samtal när man skriver folk på näsan om hur saker förhåller sig.

Klädsamt om du lagt till att det är ditt sätt att se på saker och ting.

#92:

Psykologi, livserfarenhet, andliga erfarenheter och logik.

#93:

Nej, för det vore ju ett vijlkor.

#94:

Nej, religiösa ser gud som en varelse utanför dom själva. Jag vet att gud finns i varje människa och uttrycker sig genom hjärtat. Men det är ett svagt viskande som du inte kan höra om förståndet skapar oväsen.

Vetenskap baserar på rationallitet och empiriska bevis. Att se kärlek som något vetenskapligt rationellt kan bara misslyckas. Då har man ingen aning om kärlek. Det finns en verklighet bortom rationallitet och förståndets gränser. Inom kvantfysiken stöter man på en del av dessa gränser och därför kommer vetenskapsvärlden aldrig att förstå den fullt ut. Det är inte rationellt att en kvantpartikel inte befinner sig på ett visst ställe och kan befinna sig på flera ställen samtidigt. Men ändå kan det vara så. Det är inte rationellt att en partikel kan vara sammanflätad med en annan, oavsett avstånd. Men ändå är det verklighet. Du kan heller inte undersöka en partikel i superposition, för så fort man observerar eller mäter brakar superpositionen ihop.

Det finns 2 sorters Vetenskapare. De ena är dom som går på utttrampade vägar och säger "det där är inte vetenskapligt" om någonting inte finns på vägen. Sen finns det vetenskapare som skapar vägarna, som forskar där som andra inte har forskat.

#99:

Det jag beskriver är inte en personlig åsikt – det är en beskrivning av hur villkorslös kärlek fungerar i grunden, enligt den andliga förståelsen av vår sanna natur. Om det inte är så som jag skriver, är det inte villkorslös kärlek, utan kärlek knuten till objekt och villkor 😉

Det här är en text av Osho som jag översatte. Så här ser en upplyst kärlek. För Osho finns det ingen annan kärlek än den vilkorslösa.

Det finns en enorm spänning i det mänskliga sinnet, och den spänningen har nått en nivå som gränsar till galenskap. Denna spänning måste släppas, och förutom det saknar det mänskliga hjärtat all kärlek. Ett samhälle som har förlorat sitt hjärta, en tid eller epok då alla som ligger varmt om hjärtat har blivit försvagade, har förlorat allt som är gott, sant och vackert. Om vi ​​vill bjuda in det goda, det sanna och det vackra i vårt liv, finns det ingen väg runt att först anpassa våra hjärtan till kärlek igen.

Kärlek är medlet för att ställa in hjärtan för att producera musik. Av denna anledning är kärlek lika med bön för mig: För mig är kärlek den väg som leder till det gudomliga. För mig är kärleken och det gudomliga detsamma. Att be utan kärlek är falskt, ihåligt, meningslöst. Utan kärlek har böner inget värde. Och utan kärlek kommer ingen som är intresserad av resan till det gudomliga någonsin att lyckas nå det ultimata och högsta. Kärlek är medlet som får hjärtan att sjunga. För att göra detta måste du förstå några saker om kärlek.
Först illusionen att ni alla tror att ni redan vet vad kärlek är. Denna illusion gör enorm skada; för att uppnå eller väcka något som du tror att du redan vet, kommer du aldrig att lyfta ett finger.

Men det man förbiser är det faktum att den som har lärt känna kärleken, samtidigt också har fått förmågan att känna igen det gudomliga. Den som vet vad kärlek betyder behöver inte se något annat i livet. Men vad du är gjord av har du ingen aning om; allt väntar bara på att bli erkäntSå det du tror är kärlek är förmodligen inte kärlek. Du kallade något annat kärlek och hur kan du, så länge du är föremål för detta bedrägeri, så hysa tanken att du redan vet allt om kärlek, komma på idén att vilja förstå och uppleva den?

Så det här är det första man ska förstå, nämligen att man fortfarande inte har en aning om vad kärlek är.

Ingen av er kan älska eftersom det inte finns någon kärlek inom er. När du säger till någon: "Jag älskar dig!", ger du i princip inte kärlek, utan ber om kärlek. Ni ber alla bara om kärlek och hur kan någon som ber om kärlek själv ge kärlek? Hur kunde tiggare vara kejsare? Hur kunde människor som tigger om kärlek vara kärleksgivare?

Ni ber alla varandra om kärlek. Innerst inne är du tiggare som ber någon att älska dig. Hustrun ber sin man om kärlek, mannen ber sin fru om kärlek, modern frågar sin son, sonen sin mor; Vänner ber vänner om kärlek. Ni ber alla varandra om kärlek, oavsett att vännen ni ber om kärlek själv ber om det. Ni är som två tiggare som står framför varandra och håller fram sin tiggarskål.

Så länge någon fortfarande tigger om kärlek, kan han inte ge kärlek själv, eftersom blotta begäran är ett tecken på att han inte har någon källa till kärlek i sig. Varför skulle han annars behöva be om kärlek utifrån? Endast de som har vuxit bortom behovet av att be om kärlek kan ge kärlek. Kärlek betyder att dela, inte tigga. Kärleken är en kejsare, hon är ingen tiggare. Kärlek vet inget annat än att ge, den vet ingenting om att be.

Vet du vad kärlek är Den kärlek du ber om varandra kan inte vara kärlek. Och kom ihåg: Den som ber om kärlek kommer aldrig att få en gnista av kärlek i den här världen. En av grundlagarna, en av livets eviga lagar är: Den som ber om kärlek kommer aldrig att få det i livet.

Kärleken knackar bara på dörren till ett hus från vilket behovet av kärlek har försvunnit. Kärleken regnar i överflöd över huset till den som har slutat tigga om kärlek.

Men inte en droppe regn kommer att falla över huset till dem som fortfarande längtar efter kärlek. Kärlek flödar aldrig till ett vädjande hjärta. Det bedjande hjärtat har inte den gästfrihet som krävs för att kärleken ska kunna komma in. Bara ett delande hjärta, ett givande hjärta, kan bjuda in kärleken att knacka på dess dörr och säga: Öppna dörren, jag är däHar kärlek någonsin knackat på din dörr Nej. För tills nu har du inte kunnat ge kärlek. Och kom också ihåg att allt du ger kommer tillbaka till dig. En av livets eviga lagar är att allt vi ger kommer tillbaka till oss.

Hela världen är en enda vägg av ekon: du ger hat och du får tillbaka hat; du ger ilska och ilska du får tillbaka; du misshandlar andra och ditt övergrepp kommer att falla tillbaka på dig; du sår törnen och törnen ska du skörda. Allt du har gett kommer tillbaka till dig, kommer tillbaka till dig på otaliga sätt. Och när du delar kärlek kommer du att få gränslös kärlek tillbaka. Om kärleken ännu inte har återvänt till dig på otaliga sätt, vet: Anledningen är att du aldrig har gett kärlek.

Men hur ska man kunna ge kärlek? Du har inget att ge. Om du hade kärlek, behövde du inte gå dörr till dörr och be om den. Varför blir ni tiggare som vandrar från plats till plats? Varför ber du om kärlek? Ni är alla tiggare och ni fortsätter att tigga andra tiggare om något de inte har. Och får man inte det blir man ledsen, då gråter man och stönar och har en känsla av att man inte får kärlek.

Kärlek är inget som kan fås utifrån. Kärlek är musiken i ditt inre. Ingen kan ge dig kärlek. Kärlek kan uppstå i dig, men den kan inte erhållas utifrån. Ingenstans finns det en butik, en marknad, en försäljare där man kan köpa kärlek. Du kan inte köpa kärlek till vilket pris som helst.

Kärlek är en inre blomning. Det uppstår inifrån, från en latent energi. Men vi letar alla efter kärlek där ute, en helt missriktad och meningslös strävan.Sök efter kärlek i dig själv Du kan inte ens föreställa dig att det kan finnas något sådant som kärlek i dig, för man tror alltid att kärlek kräver en partner. Man föreställer sig alltid någon annan omedelbart, utanför en själv, och eftersom du inte kan minnas att kärlek någonsin steg i dig, väcks din kärleksenergi aldrig. Du vet inte om att du alltid är ute och ber om något som du redan har inom dig. Och eftersom du förväntar dig det utifrån ser du aldrig inuti. Så det som kunde ha uppstått i dig uppstår aldrig.

Kärlek är den verkliga skatten som varje individ föds med. Människan föds inte med pengar, pengar är en social ansamling. Men människan föds med kärlek. Det är hans förstfödslorätt, det är hans individuella hemgift, det finns i honom. Hon är en följeslagare som ställs vid hans sida under förlossningen och som har följt med honom från början. Men väldigt få har turen att blicka inåt och känna igen var kärleken finns, hur man hittar den och hur man utvecklar den. Så du är född, men din skatt förblir oupptäckt. Ja, det upptäcks inte ens och så tigger man från dörr till dörr och räcker ut händerna mot andra för att man behöver kärlek.

Hela världen är fylld av bara en önskan: efter kärlek. Och hela världen känner bara till ett klagomål: "Jag får inte tillräckligt med kärlek!" Och om du inte får kärlek, kastar du ingen kärlek till andra framför dig. Hustrun säger till sin man: ”Något är fel på dig. Inte konstigt att jag inte får kärlek."Mannen säger till sin fru:" Något är fel på dig; vad konstigt att jag inte får kärlek där!” Och ingen undrar ens om det någonsin var möjligt att få kärlek utifrån.

Kärlek är skatten inom oss, och kärlek är själva hjärtats musik.

Musiken i det mänskliga hjärtat är svårt störd: musiken för vilken den skapades hörs ingenstans. Hur får du den här musiken att låta? Vilket hinder står i vägen för att den här musiken inte låter? Vad är det för hinder som hindrar det från att hända? Har du någonsin tänkt på det här hindret? Har du någonsin undrat vad det här kan handla om?

Inom dig kan det bara finnas två röster, jagets röst eller kärlekens röst. Kärlekens röst kan inte höras hos dem som är fyllda med jagets röst. Och den som är fylld av kärlekens röst, jagets röst kan inte höras i honom. De finns ingenstans att hitta samtidigt, det är omöjligt.
Kärleken har ännu inte vaknat inom dig, så du kan bara någonsin höra ekot av ditt jag inom dig själv. Och först med denna förstapersonsröst säger du då: »Jag vill älska! Jag vill ge kärlek, jag vill ta emot kärlek.»Ja, är du övergiven av alla goda andar? Det har aldrig funnits något liknande en relation mellan mig och kärleken. Och så fortsätter jag att berätta något om kärleken och säger: "Jag vill be, jag vill hitta Gud, jag vill bli fri!"

Jaget i sig är frånvaron av kärlek. Mitt namn är brist på kärlek. Och ju mer du stärker denna röst av dig själv, desto mindre kommer du att kunna hitta kärlek i dig själv. Ju mer ego, desto mindre kärlek. Och när egot är totalt dör kärleken totalt. Det kan inte finnas någon kärlek i dig, för när du går in i dig kommer du bara att kunna höra ekot av ditt jags röst där, dygnet runt. Du andas med denna mig, du dricker vatten med denna mig, du går till kyrkan med denna jag. Vad finns det mer i ditt liv förutom detta jag?

Dina kläder är ditt jags kläder, din position är ditt jags position, din kunskap är kunskapen om dig själv, din andliga övning, dina goda gärningar är ditt jags goda gärningar, ditt allt, till och med din meditation är stilla den där meditationen av dig själv. Med svullna bröst säger du till dig själv: ”Jag är någon som mediterar! Jag är inte en vanlig människa, jag är inte en vanlig människa, jag är en mediterare! Jag är en hjälpare! Jag vet mycket! Jag är rik! Jag är den här, jag är den…"

Kärlek kan aldrig flytta in i huset som du har byggt kring detta jag. Och då kommer musiken som kunde leda hjärtat till dess innersta centrum, som kunde lära det livets sanningar, aldrig låta. Om denna dörr inte öppnas förblir den alltid låst.
Du måste en gång för alla inse hur starkt ditt ego är, hur djupt det går. Och du måste tydligt skilja på om du vill ge den ännu mer kraft, om du vill fördjupa den ännu mer, om du bara vill göra den starkare från dag till dag. Och om du själv gör det starkare, släpp då allt hopp om att kärleken någonsin kommer att stiga i dig eller att den hårt bundna kärleken kan lossas eller att kärlekens skatt blir tillgänglig för dig. Ge upp att ens tänka på det. Så det är bara uteslutet.

Det är därför jag inte ber dig att vara kärleksfull alls. För egot kan lätt säga "jag är en älskare" och "jag älskar!"
Kärleken som kommer från egot är helt falsk. Det är därför jag säger att all din kärlek inte är verklig; eftersom det kommer från egot, är det skuggan av egot. Och glöm inte att kärlek som kommer från egot är farligare än hat. För hatet är omisskännligt, omedelbart och okomplicerat, men en kärlek som dyker upp med en mask kommer att vara svår att känna igen.
Om du är älskad med en kärlek som kommer från egot kommer du efter ett tag att känna att du är sammanflätad med järnkedjor istället för kärleksfulla armar. Efter ett tag kommer du att inse att en kärlek som gör dig vackra tal och sjunger vackra sånger och sänder ut förföriska signaler, att sådana söta sånger är fulla av gift. Och om en kärlek som kommer i form av blommor bara är skuggan av egot, då kommer du att upptäcka att du kommer att bli stucken av törnen så fort du rör vid dessa blommor.

Vill du fånga fisk lägger du först ett bete på fiskkroken. Egot vill ha andra i sin makt, det vill äga dem, så det genomborrar dem djupt med sin krok på vilken kärleken sitter som bete. Och så många människor hamnar i smärta och lidande på grund av sina illusioner i kärlek. Inte ens i helvetet lider så många människor så mycket. Och hela jorden, hela mänskligheten, lider av denna imaginära kärlek. Men du har fortfarande inte förstått att kärlek som kommer från egot inte är verklig. Endast på detta sätt kunde detta helvete uppstå.

En kärlek bakom vilken egot gömmer sig är en sorts svartsjuka. Och det är därför ingen är så avundsjuk som de älskande. Kärleken bakom egot är bara en konspiration och ett knep att ta över den andre. Jag säger konspiration: detta är det enda sättet att förklara varför ingen kan vara så kvävande som någon som säger att han älskar dig. Det kan bara komma till detta på grund av den förmodade kärleken som kommer från egot. Och i grunden är inget förhållande möjligt mellan kärlek och ego.
Så en religiös person är inte någon som söker efter Gud; en religiös person är en som går på jakt efter sitt ego, och ju mer han ser sig omkring efter honom, desto mer kommer han att upptäcka att detta hans ego inte existerar alls! Och den dagen då egot inte längre finns där, samma dag öppnas dörren bakom vilken kärleken döljer sig för honom.

Så detta är den sista nyckeln: hitta dig själv, inte det gudomliga.

Du har inte ens en aning om den ultimata och högsta varelsen. Gå inte på jakt efter det gudomliga för du har ingen aning om vad det gudomliga är. Hur ska du leta efter något som du inte ens har en aning om? Var vill du hitta någon som du inte har en adress till? Var vill du hitta någon du inte har någon information om? Var vill du leta efter någon som inte har någon början och inget slut, någon vars var du inte har någon aning om? Du kommer att bli galen! Du vet inte var du ska leta. Men du vet en sak: du vet vem du är. Så först och främst måste du hitta detta jag, se vad det är exakt, var det är och vem det är. Och i ditt sökande efter det kommer du att bli förvånad över att finna att detta jag inte existerar alls, att det var en fullständig vanföreställning. Du föreställde dig bara att det fanns ett jag. Det var en illusion som du hade närt.
En dag kommer du att upptäcka att detta jag är ingen alls, det finns ingen där! Det finns bara djup tystnad och frid, men det finns inget jag. Och den dagen du inser att det inte finns något jag i dig, har du känt igen helheten, det som verkligen finns där: varat, existensen, det gudomliga.

Detta är den enda anledningen till att jag säger att kärlek är dörren till det gudomliga och egot är dörren till okunnighet. Kärlek är dörren till ljuset och egot är dörren till mörkret. Jag var fortfarande tvungen att säga det här sista. Utforska kärlek ur denna synvinkel. Denna utforskningsresa börjar med egot och kommer att sluta med kärlekens ankomst.

Forskning i denna riktning är därför viktig. Finns denna skugga av ego verkligen, existerar detta ego verkligen? Personen som ger sig ut på denna forskningsresa kommer inte bara att hitta något jag, utan kommer också fram till det gudomliga. De som är kedjade vid jagets tortyrpåle kommer inte att kunna ge sig ut i det gudomliga havet.

Det var det sista jag hade att säga till dig. Egentligen är detta det allra första och allra sista att säga. Jag är den första i en människas liv och jag är den sista. De som är kedjade vid egot lider av smärta och efter att de har befriat sig från egot når de lycka. Det finns ingen historia, ingen saga förutom jag. Det finns ingen dröm förutom jag. Det finns ingen lögn utom jag.

Sök efter detta jag och portarna till lycka kan öppnas. När väl egots klippa är krossad, kommer kärlekens källor att börja forsa. Då kommer hjärtat att fyllas av kärlekens musik. När hjärtat fylls av kärlek börjar en ny resa som är svår att beskriva med ord. Denna resa tar dig till livets centrum.

Håll dig nu vaken i tio minuter och lyssna väldigt tyst på alla ljud runt omkring dig. Förbli medveten inom dig själv. Håll dig vaken inombords och fortsätt att lyssna i tysthet. Bara lyssna. Lyssna på kvällens tystnad. Och medan du lyssnar kommer ett djupt tomrum att sprida sig …

#102: Det där är en såååå vacker text av Osho 😊

#101 Du behöver inte beskriva villkorslös kärlek för mig. Du behöver inte ge en lektion.
Du behöver inte tala om hur det förhåller sig.

Det blir liksom inget samtal. Du är totalt ointresserad av min synvinkel.

#104:

Här får man skriva vad man vill, så länge man är saklig, inte ovänlig och håller sig till ämnet. Om det som jag skriver inte är till nytta för dig, så kan det ändå vara till nytta för någon annan som läser.

#104: Tillägg: Jag bemötte ju din synvinkel i inlägg #98 Du får gärna bemöta det om du vill.

#106 Du bemötte inte min synvinkel.
Du förklarade hur det är.

#101: Vilket bekvämt sätt att med säkerhet kunna påstå att det är på ett visst sätt, och då indirekt säga att andra har fel, men helt utan någon som helst verifierbar bevisbörda på att det stämmer.

Har full respekt för att ni uppfattar världen så. Speciellt om ni blir lyckligare av det. Grattis, och bra för er!

Men faktum är att det är svårt att ta speciellt Condors ofta mycket bra argumenterande med konspirationsteoretiker på allvar, när man argumenterar på detta sätt om detta ämne som det vore något som är på ett visst sätt.

Åtminstone för någon som varken tror på Gud, andlighet, mikrochip i vaccin eller rymdödlor, men är öppen nog att ändra uppfattning när starkare verifierbar bevisning kommer fram.

Känner få andliga eller religösa som har samma öppenhet till omvärdera vad man är övertygad om är sant.

#107

Jag vill bara förtydliga att när jag delade min syn på villkorslös kärlek, så var det mitt sätt att bemöta din synvinkel, dvs genom att dela hur jag ser på saken. En kärlek som ställer krav och villkor är för mig ingen villkorslös kärlek.

#109 Har du barn?

#108: Behöver du verkligen en verifierbar bevisbörda på att det stämmer? Villkorslös kärlek är per definition utan krav, utan villkor – det är själva poängen.

#110: Nej, men jag har varit någons barn 😄

#111: Nej, inte på villkorslös kärlek. Det jag skriver handlar mer om Condors långa svar en bit upp som svar på min fundering om man verkligen kan avgöra skillnaden i en simulation som är identisk med verkligheten.

Dvs, närmare vad tråden ursprungligen handlar om.

#113: Fast det var ju om villkorslös kärlek jag skrev om i inlägg 101 som du just svarade på. Du kanske skulle ha svarat till Condor i stället 😊

#112 Det är inte samma sak.
Om du hade haft barn hade du förstått min poäng med villkorslös kärlek.

#114: Ja det var lite otydligt och olyckligt, det håller jag med om.

#107:

Maria, för dig finns det ingen annan vilkorslös kärlek än det som du skrev, dvs. som en mor har till sina barn. Du skriver utifrån ditt tyckande, att det är den ENDA vilkorslösa kärleken.

Men Fata Morgana har haft andliga erfarenheter som du inte har haft och därför känner hon en annan sorts vilkorslös kärlek. Vad stör dig om hon meddelar dig det?

#100:

Det finns 2 sorters Vetenskapare. De ena är dom som går på utttrampade vägar och säger "det där är inte vetenskapligt" om någonting inte finns på vägen. Sen finns det vetenskapare som skapar vägarna, som forskar där som andra inte har forskat.

T ex om det kan vara äkta att ha en kärleksfull relation med en silikonbaserad varelse t ex?

Eller att det är svårt för en människa att avgöra skillnaden på äkta och artificiellt om simulationen är tillräckligt bra?

#108:

"Men faktum är att det är svårt att ta speciellt Condors ofta mycket bra argumenterande med konspirationsteoretiker på allvar, när man argumenterar på detta sätt om detta ämne som det vore något som är på ett visst sätt."

Du måste förstå att det vi diskuterar om här på sajten för det mesta rör sig utanför vetenskapens ramar. När vi diskuterar med konspirationsteoretiker rör vi oss för det mesta innanför vetenskapens ramar och därför är det enklare att förstå sig på det.

#116

Ingen fara skedd 😊

#107 Kan inte FataMorgana svara för sig själv?

#113:

Du menar, att om man blir lurad attt tro att en simulation är äkta? Blir man lurad är den inte äkta är min åsikt.

#120:

Visst kan hon det. Men hon är så ödmjuk att hon inte hänger ut i skyltfönstret vad hon har erfarit. Därför hoppade jag in.

#119: Ja, det förstår och respekterar jag.

Det blir dock ändå problematisk när man med samma säkerhet och övertygelse diskuterar båda områdena och där man ena stunden kräver bevis och slår ner på flummig argumentation, och nästa gång hävda att det som många icke-andliga ser som flummigt, är sanningen.

För mig som utomstående blir många av era diskussioner ganska lika Huygens diskussioner, eller "ljusarbetare", etc. Däremot så har jag betydligt större respekt för att människor mår bra av religion och andlighet.

#115:

För mig är det inte alltid villkorslös kärlek som en mor känner för sitt barn. Det finns mödrar som lämnar bort sina barn efter födseln. Det finns mödrar som slänger ut sina barn på gatan. Det finns mödrar som älskar ett av sina barn mer än resten av sina barn.

Sen skrev du faktiskt: "Den enda villkorslösa kärleken är den man har till sina barn tycker jag."

Men jag vill hävda, att man inte måste vara en mor för att känna villkorslös kärlek. Det finns många människor som inte har barn, men som har upptäckt den villkorslösa kärleken inom sig, som fått känna på hur det är att älska helt utan villkor. Men det är inte alltid den kärleken som en mor känner för sitt barn. För tänk om barnet inte hade varit hennes, då hade hon inte älskat det lika mycket.

#124 Den lilla skillnaden att jag skrev "tycker jag"

#123:

Jag förstår att det kan verka motsägelsefullt. Inom den andliga vägen handlar mycket om inre visshet och att göra egna erfarenheter. Inte om något som alltid kan bevisas externt. Därför kan det vara svårt för någon som inte delar samma väg att helt ta in vad vi menar. Och det är helt okej 😊

#123:

Johan, du valde ju att ställa den här frågan på ett andligt forum för att du tänkte att här är man väl van att kunna tänka bortom det som du kallar det "konkret verkliga".

Nu tycker du att du får flummiga svar bara för att vi pratar om det som andlighet handlar om, dvs. vad som finns bortom den rationella verkligheten.

Och sen ser du inte ens skillnaden mellan det som vi skriver och det som flummiga "ljusarbetare" eller Huygens skriver.

För övrigt behöer jag varken din eller någon annan människas respekt.

#121: Jag menar inte att man blir lurad. Jag menar att det kan kännas genuint äkta, även om det är artificiellt under förutsättning att det är tillräckligt bra. Och jag menar också att när det är exakt lika bra som "originalet", vad spelar det för roll.

Känns inte som jag någonsin kommer nå fram.

Jag har inte något emot andlighet (jag upprepar det gång på gång med flit). Men jag tycker det är precis lika artificiellt och oäkta som du verkar anse att en perfekt simulation av mänsklighet hos en silikonbaserad varelse kommer vara.

Du är övertygad om att något med stor sannolikhet mänskligt påhittat är sant. Det känns äkta för dig. Grattis!

Jag tror att chansen (risken?) är stor att exakt samma sak kommer hända med en tillräckligt bra AI och silikonbaserade humanoida robotar och husdjur. Folk kommer uppfatta det som något äkta, trots att man vet att det är tillverkat, snarare än fött.

Och integrationen av detta blir nog väldigt likt 50/60-talet i USA för vita och svarta människor, skulle jag tro.

#125: Jag förstår inte vad du menar. Villkorslös kärlek är ju per definition kärlek utan villkor och krav, det har inget med mitt eller ditt tyckande att göra.

#128:

Förståndet kanske struntar i om du har en leksak eller en hund. Men inte hjärtat.

#130: Det är mycket möjligt att du har rätt.

Men det är just det faktum att du låter så absolut och att det inte finns något utrymme för att du har fel, som blir problemet för mig.

Är man vetenskapligt lagd, så är inte hjärtat ett kännande eller tänkande organ. Att vi har tilldelat hjärtat dessa egenskaper är mer poetiskt än biologiskt.

Men kanske går det att finna neuroner och impulser som aktiveras på olika sätt beroende på om något är artificiellt eller biologiskt i en relation, kanske kan dom aktiveras olika beroende på någon verkligen älskar än, eller bara påstår det. Jag vet inte.

Hittills har ingen åtminstone lyckats hitta något sådant. Den dagen man finner det, och även skeptiker kan reproducera bevisen, kommer jag säga: "Otroligt, shit vad coolt! Det hade jag inte väntat mig."

Och så länge du framställer det som en absolut sanning att hjärtat avgör det, så är det svårt att ta det på allvar.

Eftersom du normalt är så vetenskapligt lagd, förvånar det mig att du inte ser problematiken.

Och här verkar kampen om rätt och fel vara i full aktion.

Det är intressant det där.
Istället för att erkänna för sig själv och andra inblandade att här tycker och tänker vi väldigt olika och komner ingen vart i dribblandet av olika förklaringsmodeller. För att rättfärdiga det ena eller det andra.

Beatles nynnar varsamt i mitt huvud.
Let it be
Let it be

Men fullt ut så kunde jag inte låta bli att inflika med min fria tankes gång.