Stillhet
Den senaste veckan har jag njutit av långa, och sköna stunder av stillhet, både i sinnet och runt omkring mig. Först kan stillheten kännas lite påträngande, men efter ett tag sjunker den in på djupet och blir bara underbart energigivande, och avslappnande.
Ganska nyligen mådde jag ofta dåligt av stillheten, då jag var i situationer som inte var bra för mig socialt sett. Men nu kan jag njuta av stillheten igen, så som jag brukar kunna göra.
Mediterade nyss till exempel och sjönk ganska djupt ned i stillheten. Det är verkligen himmelriket på jorden, denna stillhet…
Och igår innan jag somnade var det lika dant. Stillheten som är så ren, energigivande, och helande. Ens verkliga hem, och den man på djupet Är.
#0:
Jag älskar också stillheten. Inte bara för att den är avslappnande och energivande, utan också pga klarheten som man får i huvudet.
#1:
Ja, den ger också en klarhet i huvudet😊 man kan lyssna på alla omgivande ljud, som mitt i stillheten blir så vackra, även om de bara är vardagliga omgivningsljud, som att det susar i träden utanför, eller till och med stadens lugna sus i bakgrunden…😊
Men finast är så klart ljudet av porlande bäckar, fågelsång, och så vidare, naturens ljud. Men på något sätt, det som gör det så fint, är stillheten omkring ljuden.
#2:
Ja och om man inte har den inre stillheten i sig, missar man naturens ljud.
#0: Ja det var fint beskrivet; himmelriket på jorden 😊
#4:
Tack 😊
Starta ny diskussion