Medkänsla
Jag hade läkartid idag, och som vanligt gillar jag att vara i tid, så jag kom 20 minuter innan tiden skulle börja. Satt i väntrummet, och när jag hade väntat nästan en timme kom min kontakt där ut och sade att läkaren behövde vara med på en akut sak som gällde en annan patient, men han bad mig att vänta och sade att läkaren skulle ha tid med mig om en stund.
Tiden gick och medan jag satt där började det bli lite jobbigt. Jag ville helst hem, och spendera eftermiddagen som jag tänkt. Men hade något som Eckhart Tolle pratat om i bakhuvudet, att när man väntar så ska man göra det medvetet. I stället för att bli irriterad, och i sitt sinne börja skylla på allt och alla, är det bättre att inte vänta alls på något. Så jag gjorde så, och till slut blev det nästan som en liten meditation att sitta där. Åtminstone en övning i medvetenhet och tålamod.
När läkaren till slut kom (då jag väntat i ungefär två timmar) sade han att han tyvärr inte hinner med mig alls idag, och gav mig en ny tid. Han bad om ursäkt och verkade uppriktigt besvärad.
Det enda jag kunde säga till honom att jag förstår att det var akut, och han tackade mig för förståelsen med ett leende på läpparna.
Men vad som inte fick mig att bli bitter på allt där när jag väntade (på ingenting) var tanken på den här andra personen som det var akut för. Jag tänkte att jag ändå inte har så mycket planerat för idag, och det kändes nästan skönt då jag visste att den här andra personen fick den akuta hjälp den behövde.
Man har ju varit i många psykiska akuta lägen, och fått den hjälp och förståelse man behövde. Så det var väl mycket det som skapade den där känslan av medlidande för den här personen vilken jag inte känner, inte har träffat, och aldrig kommer att träffa.
Tänk om jag hade varit i dennes situation just nu.
#0: Så väldigt klokt och insiktsfullt skrivet - Det är ju just det där att faktiskt uppmärksamma tankar och känslor - och kunna välja sitt fokus - på sina villkor.
Det är STORT.
Själv vandrade jag längs den snitslade känslobanan allt eftersom jag läste - käns skönt att följa det flöde du beskrev 🤗
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#1:
Tack, det var snällt sagt😊🤗 kul att det uppskattades.
Det är nog just i dessa stunder som man verkligen kan öva…Var det inte Gangaji som sade nåt sånt i en av sina videos att när man mediterar så övar man för att få en paus från övandet. Och när man har mediterat klart, så börjar övandet igen (i vardagen).🌻
#0: Det är ju det som är det fina med att praktisera medveten närvaro – att man kan göra det när som helst och var som helst, även i väntan på ingenting (som hos läkaren). Det är lite som vi skrev om igår: "Vad du än gör – gör det medvetet" Så öppnar vi upp oss för djupare insikter och för hjärtats högre energier, vilket bland annat uttrycker sig i medkänsla för andra 😊
#3:
Just det, det var bra sagt😊
#0:
När man vet varför man fick vänta i onödan och vet att anledningen var ett akutfall, då är det lättare att förstå och att acceptera. Jag hade för över 20 år en gång en tid klockan 8,00 bara för att ta ett prov på ett ställe på huden i Wiens största sjukhus (AKH). Klockan 15,00 talade man om för mig att jag ska komma nästa dag klockan 8,00 igen. Jag visste inte varför och var så sur att jag valde att beställa tid i ett annat sjukhus i stället.
#5:
Det kan jag ändå förstå, att du beställde tid på ett annat sjukhus. Och som sagt, jag visste ju anledningen och så var det en helt ledig dag för mig. Om jag som förut jobbat skift, och det kanske var min enda lediga dag på flera veckor eller så, och jag fick vänta utan att få veta anledningen, sen bara gå hem. Ja, då hade nog inte jag varit så glad heller vill jag medge.
#6:
Jag fick stiga upp klockan 4,00 för att vara där klockan 8,00. Man räknar inte med att vänta så länge och därför hade jag varken mat eller vatten med mig. Det går ju heller inte att lämna ett väntrum för ett par minuter, för det kan hända att man blir inropad just då. Hos somliga läkare finns det nummer, så att man kan uppskatta hur länge man kan lämna väntrummet. Men inte i det sjukhuset.
Man sitter där i 7 timmar, utan mat och dryck, efter att ha stigit upp klockan 4,00, har kämpat sig genom morgontrafiken i Wien och att äntligen ha hittat en parkeringsplats. Sen är det bara att betala för parkeringen för 7 timmar och ta sig hem genom trafikkaoset igen.
För mig är väntrum hos läkare det hemskaste som finns. 😄
#7:
Jo, det är faktiskt dåligt gjort av sjukhuset i ditt fall. Undrar själv om jag orkat suttit där i 7 h, kanske hade jag bett om en ny tid och gått hem, jag vet inte. Men är det en viktig tid så vill man ju få den gjord.
En läkare ringde mig idag 10 min före utsatt tid i alla fall, och hon bad åter igen om ursäkt för igår😄
Tänkte att det här passar bra i tråden om medkänsla. Igår såg vi på EM matchen Österrike mot Holland och blev jätteglada när Österrike sensationellt vann och till och med blev gruppsegrare, fast dom hade den svåraste gruppen med både Frankrike och Holland.
Idag när jag läser i internätet såg jag ett klipp när den holländska spelaren Veerman satt och grät när han blev utväxlad redan efter 35 minuter, eftersom han spelade så dåligt. Malen som skjöt självmålet kan heller inte må bra och Simon ser hela tiden lite gråtfärdig ut, redan i spelet mot Frankrike när hans mål inte blev godkänt grät han nästan.
Idag tycker jag synd om Holländarna.
#9:
Ja, sådant kan ju också ge upphov till medkänslor. Det verkar även som att spelarna känner med varandra som blir så känslomässiga.
Själv ser jag sällan på fotboll, och hänger därför inte med i det. Men i och för sig är det ganska kul att se när jag väl har gjort det.
#10:
Men sen när jag tänkte på hur mycket som dom tjänar, höll sig medkänslan i gränser. 😄
#11:
He he 😄
Starta ny diskussion