#0:

Det är speciellt nybörjare på den andliga vägen som försöker att hitta svaren genom att ta till sig informationer, mest från internätet, i stället för att se världen med egna ögon. Men informationer från andra måste inte stämma och det är speciellt saker som sprids ut med en andlig etikett som ofta inte stämmer. Men det som man själv iaktar och erfar, utan att ge iaktagelsen någon sorts tolkning, kan bara stämma.

Vi lever i en tid där vi matas så mycket med informationer (och falskinformationer) att människor inte är vana att observera själva. Före det fanns massmedia var människorna tvugna att se världen med egna ögon. På så vis kunde de t.ex. komma fram till saker som även den moderna forskningen har kommit fram till.

Andliga mästare i Indien har t.ex. beskrivit akasha krönikan och akasha intelligensen, bara pga egna iaktagelser. Det verkar att vara samma sak som kvantfältet.

Både akasha och kvantfältet beskrivs som osynliga energifält som omger och genomsyrar allt i universum. Båda koncepten innehåller all information som någonsin har existerat eller kommer att existera. Både akasha och kvantfältet anses vara en form av kollektiv medvetenhet där individer kan ansluta sig för att få tillgång till kunskap och insikter som överstiger det individuella medvetandet. Både Akasha och kvantfältet föreslår att allt i universum är sammanlänkat och att det finns en universell anslutning mellan alla ting och varelser.

Skillnaden mellan kulturerna är att vetenskapen analyserar kvantvärlden. Ger beteckningar för partiklarna som t.ex. bosoner, leptoner, kvarkar, neutriner. De forskar hur dessa bildar materia. Men i de gamla kulturern hade de inte samma möjligheter att analysera detta. I stället lärde de sig att ta till sig informationer från akasha krönikan och att upprätthålla kontakten till den här intelligensen.

Dagens vetenskap är en "huvudgrej". Den leder till mer kunskap, men inte till de djupa insikterna om livets stora frågor. De djupa insikterna får man genom att iakta.

Vi är ju vana att ta till oss kunskap från böcker, radio, TV, internät och tidningar. Men där finns bara kunskapen, inte de djupa insikterna som man kan få själv. Men även den helt vanliga kunskapen kan man få genom att iakta. T.ex. kunde jag iakta att när våra lila violer mår bra när det är kalt, mår dom oranga dåligt. När det blir hett mår de oranga bra, men de lila mår dåligt.

På samma sätt har indianerna kommit fram till vilka växter som man kan äta, vijlka som man kan använda som medicin, som drog eller insektskydd. De har en enorm kunskap om medicinska växter. Vetenskapen analyserar kemin i växterna och hur de påverkar kemin i kroppen. Den möjligheten hade inte indianerna och de hade ingen kunskap i kemi. Men de visste ändå om effekten.

#1:

Det är ganska fantastiskt hur äldre kulturer kunnat komma fram till vad som är ätligt, och inte, vilka effekter olika växter har osv. Tänker att de måste ha provat äta dessa saker också, för att komma fram till svaren. Kanske åt de bara väldigt lite av en växt, såg om de blev dåliga i magen eller sjuka… Också kanske vissa fick sätta livet till för att få reda på om en del växter var ätliga eller giftiga.🤔

#2:

De har nog lärt att observera växternas egenskaper, smak, doft och utseende för att avgöra deras användningsområden.

Naturen och djuren sänder ju ut signaler ävern till andra djur, t.ex. finns det färger som signaliserar "jag är giftig". Indianerna hade ett nära förhållande till naturen och har lärt sig att tolka den bättre än vad vi kan. Men säkert fanns det också "olyckor" när de testade något giftigt.

Ibland stöter man på djur som ser helt harmlösa ut, men som är giftiga. T.ex. såg vi en gång en skalbagge som vi aldrig tidigare hade sett. Vi tog närbilder med kameran och googlade fram att det var en oljebagge, som kan spruta sitt gift på andra. En oljebagge innehåller tillräckligt med gift för att döda en människa.

#3:

Jo, lever man så nära naturen och i samklang med den får man ju ett helt annat förhållande till den. Kanske så att man till och med kan "känna av" om något är ätligt, osv. Nån slags intuition.
Men ja, det är ju lika med djur. Tänkte på det när jag såg dokumentären om apor nyligen, när en apa åt några bär från en buske. De måste ju också ha en känsla för vad som är ätligt och inte, sådant som säkert förs ned generation efter generation även för dem.
Men intressant är det, att fundera lite på.

#4:

Apor brukar iakta andra apor, djur och människor och härma deras beteende. Det som andra äter kan de också äta. Sen är det ju så att om någonting smakar gott, kan man äta det. Smakar det beskt, kan man inte. Men det som smakar beskt äter man ju ändå inte.

Om man ser djur t.ex.som äter svampar, så väljer dom de ätbara. Svampar som är giftiga luktar dom på och går förbi.

Människan får ta till en svamp expert för att avgöra om svampar är ätbara eller inte. Gäller då mig i högsta drag.😃

#6: Ja jag skulle heller inte våga mig på att avgöra vilka svampar som är giftiga eller inte 😄

#7:

Samma här😅

Bäst är att bara plocka kantareller och karl johan svampar. Dom är lätta att känna igen.