Vem är jag?
"Vem är jag" är en av de frågorna som filosofer, andliga sökare och psykologer har fundert på sen lång tid.
Jag översätter en text av Osho:
"Vem är jag?" – det finns inget svar, frågan kan inte besvaras. Ditt huvud kommer att ge dig många svar. Ditt huvud kommer att säga, "Du är kärnan i livet. Du är den eviga själen. Du är gudomlig”, och så vidare och så vidare. Alla dessa svar måste förkastas: Man måste fortsätta att säga: "Varken detta eller det."
När du har förnekat alla möjliga svar som ditt huvud har gett och föreslagit dig, när frågan förblir absolut obesvarbar, då händer ett mirakel: plötsligt försvinner frågan. När alla svar har avvisats har frågan inte längre en anhängare, den har inte längre något stöd inifrån och kan inte längre hållas. Den bara spricker, den kollapsar, den försvinner.
Om frågan också har försvunnit, då vet du. Men denna kunskap är inget svar: det är en existentiell erfarenhet.
Jag vet att jag själv har ställt in den frågan som en frågeställare här på sajten ett par gånger, alltså frågan om "vem är jag" och börjar nu att fundera på hur smart det har varit 😀 För som också UG Krishnamurti sa, är det ingen intelligent fråga eftersom man genom att ställa sig frågan antar att det finns något "jag" vars natur vi inte känner till och som vi behöver gå till botten med. Men allt är ju bara en illusion, det finns varken ett "jag" att hitta eller ett "jag" som har något att hitta 😊
#1:
Om jaget ställer frågan "vem är jag" kan svaret bara vara "en process i huvudet som leder till en falsk identifiktation, dvs. en illusion".
Jaget kan inte göra sig rätt föreställning av vad vi till vår sanna natur är. Det som Osho nämnde som t.ex. "den eviga själen" är beteckningar som kommer från förståndet, men som förståndet som sagt inte kan göra sig en föreställning av. I den gudomliga eviga tidslösheten existerar frågan inte för att det inte finns ett jag som ställer frågor. Det existerar varken frågor eller ett jag.
Starta ny diskussion