Vem bestämmer över min sinnesro? / En vishetshistoria
Hittade en till vishetshistoria här av Mingqing Xu som jag bara ville översätta och dela med mig av. Jag har översatt den lite friare på sina ställen, eftersom allt inte riktigt går att säga på samma sätt på svenska.
Det var samma förödmjukelse som upprepades varje morgon. Varje dag steg den gamle herrn in i den lilla butiken på hörnet för att köpa sin tidning. Och varje dag väntade honom bakom disken samma kyliga, närmast demonstrativa arrogans. Den unge mannen ägnade honom inte en blick, slängde växelpengarna på disken med en nästan föraktfull nonchalans och bemötte honom med en kyla som skulle ha sårat vem som helst.
En vän som följde med honom den morgonen iakttog det ordlösa dramat. Han kände hur upprördheten steg inom honom, otålig och skarp. Knappt hade de klivit över tröskeln och ut på trottoaren förrän han brast ut:
”Varför uthärdar du detta dag efter dag? Varför går du inte två gator längre bort? Varför finner du dig i att bli behandlad så här varje dag?”
Den gamle herrn stannade upp. Ett svagt, nästan omärkligt leende syntes i hans ansikte – inte av bitterhet, utan ur den djupa sinnesro som bara förståelsen för människans svagheter kan skänka.
”Om jag lät mig påverkas så till den grad att jag tog en omväg på grund av hans humör”, sade han stilla, ”då skulle jag ha gett honom makten att bestämma min väg. Jag skulle behöva offra min tid, anstränga mig och rätta mig efter honom. Hans oartighet är hans öde, hans börda, hans oförmåga. Varför skulle jag låta hans mörker störa min morgonfrid?”
#0:
Jag skulle också strunta i hur en tidningsförsäljare bemöter mig och skulle bemöta honom på samma sätt. Kunden sitter alltid på den längsta grenen. Jag kände en gång en tjej som jobbade som kassatant. Hon berättade att en gång hade hon en kvinna med sitt barn som kund och kvinnan sa till barnet "se till att du får en bra utbildning, annars är du också tvungen att ta ett jobb som det här".
Som kund kan man låta sin kreativitet tala. Man kan betala sin tidning med en massa småmynt som försäljaren behöver flera minuter för att räkna. 😄
Eller man ger mannen 2 öre dricks. 😄
Det kan ju vara en engångsföreteelse. Att man helt enkelt har en dålig dag.
Så man ska ju inte vara för snar att döma.
Som kunder har vi alla olika förväntningar, och även försäljarens ansvar.
Så det ligger mycket psykologi bakom, vet av egen erfarenhet. Att kunna ta människor på rätt sätt.
Men intressant att du tog upp denna berättelse.🙂
#2: Ja, absolut. Så kan det också vara. Och visst är det viktigt att ta människor på rätt sätt. Men också det kan vara svårt ibland 😊
![[snowy00]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
#0:
Nu kommer jag att tänka på igen, hur jag blev bemött i den där glasögonbutiken som jag tänkte köpa mina glasögon hos först. De försökte nästan tvinga mig att hyra deras glasögon, och när jag kom med mina tankar om varför det var onödigt dyrt osv, så överröstades jag bara av expediten.
Jag bad om att få mitt glasögonrecept utskrivet, sen gick jag till andra sidan gatan till en annan glasögonbutik. Där fick jag bara trevligt bemötande, och priset för samma sak som de första erbjöd var väldigt mycket mindre.
Kanske man gör det praktiska som krävs…kanske bemöter man till slut som man blir bemött…men om man låter hela tillvaron bli förstörd av vad någon främling säger eller gör…då får man det jobbigt.
En sak är säker dock…jag går inte dit till samma butik igen….😊😎
#4:
Det var rätt val att gå till den andra butiken. Det handlar ju inte bara om hur man blir bemött, utan det handlar om pengar. Klart att man köper där som det är billigast och om man blir bättre bemött där det är billigare har man gjort allt rätt.
#5:
Ja, precis..😊 nu ser jag till och med fram emot mina nya brillor (igen)😄
#0: Så klok historia…. Ja vem bestämmer min sinnes ro?
Det fanns en tid då det låg i andras händer…. för om de inte hade sagt, gjort eller inte gjort… då skulle minsan allt vara så bra………..
Men med tiden så insåg
jag nått annat…. Var jag lägger min tid och energi nu. Beror helt enkelt på mitt humör…. ibland blixtrar mitt inre tomtebloss till och gör mig blind….
Ibland går det mig helt förbi vad andra säger eller gör…….
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#4: Ja, det är nog det som det handlar om, att man får det väldigt jobbigt om man låter hela ens tillvaro bli förstörd av vad en främling säger eller gör 😊
#7: Ja, så går det för mig med. Stor igenkänning där. Ibland blixtrar det till och ibland går det förbi 😊
Starta ny diskussion