Jag hör allt oftare och oftare talas om himmelriket på jorden eller om den femte dimensionen som somliga kallar det för. Många är det som tror att jorden inom den inom snaraste framtiden kommer att förvandlas till ett paradis, där ingen ondska råder, ingen egoism, inga sjukdomar, inga onda gärningar, utan där endast kärlek och harmoni råder.

Men redan Jesus sa att Guds rike inte kommer att komma på ett sådant sätt att det kan förnimmas med ögonen och inte heller ska man kunna säga, att se här är det eller där, för Guds rike är inom er.

Nu har jag nog skrivit om det här förr, men tycker det är viktigt att ta upp det igen och att påminna om, att det inte är meningen att vi ska tro på ett framtida paradis och på allt vad andra talar om för en, utan meningen på en andlig väg är att söka inåt och att jobba på sig själva, på sina egna fel och brister, för att upptäcka himmelriket inom sig själv. Himmelriket som var och en, utan undantag har inom sig. Det som alltid har funnits där och som alltid kommer att vara där och som inte är något som först komma skall.

Har man upptäckt himmelriket inom sig, eller med andra ord det gudomliga inom sig, så finns det förstås mycket som förändrar sig för en och också världen börjar man att se med helt andra ögon. Medlidandet för levande varelser ökar och kärleken för andra börjar växa inom sig. Man kan säga, att den gudomliga upptäckten inom sig får en att förändras som människa.

Men även om man upptäckt detta, så kommer det alltid att finnas saker på jorden som lidande, sjukdom och död. Trillar det en tegelsten på ens huvud, så kommer det alltid att ta ont. Äter man giftig mat, så kommer man alltid att bli sjuk av det. Det är inget som vi med några upptäckter som helst kan ändra på. Så paradiset folk väntar på är bara en dröm, en dröm som aldrig kan bli verklig. Först när vi dör finns det inga sjukdomar längre, inget lidande, ingen egoism och inga rädslor. Vad folk väntar på är alltså på en tillvaro som kommer efter döden.

Skulle alla människor söka inåt, jobba på sig själva och upptäcka det gudomliga inom sig, skulle nog jorden bli till en mycket fredligare plats att leva på, men det är en väg man själv måste vandra. En upptäckt man själv måste göra. Och det finns inga som helst tecken på att den stora massan människor ens vill vandra denna väg. De flesta vill inte söka inåt, utan de flesta vill ha ett paradis serverat framför sina fötter. De vill inte titta in i sig själva och reflektera över sina egna begär, över sitt eget ego och över sina egna rädslor. De vill att andra ska ändra sig, men själva vill de inte sluta upp med dela in människor till att vara hög eller lågfrekventa eller till att vara mer eller mindre gudomliga.