Tror det är som med alla andra själar, man vandrar vidare till nästa människa.

Man får göra om det liv man är i nu för de kunskaper man ska lära sig under en livstid blir ju inte kompletta om man avslutar livet i förväg.

Jag tror att om man tar livet av sig måste man lixom "börja om" och får leva samma liv igen med samma svårigheter tills man helt enkelt klarar sig igenom dom och överlever o dör naturligt (eller av en olyckshändelse eller sjukdom) o ja då kan man få leva 20 gånger om det så skulle behövas

#1  , tack!

#2 , Tack. fina smycke

#3, kanske du har rätt…

# bara min teori

Ja, jag förstår.

Jag tror alls inte på själavandring på det sättet som ni beskriver. Lärdomar kan man få även på andra sidan. Inga straff delas ut med andra ord enligt min tro.

Vet ni, självmord är inte kul för människan och själen. En sådan död minns man långt efter. Fråga bara han som bedrog jesus för länge sedan vad han tycker. Klart han lever än, och nog har han men från att hänga sig själv.
(hämtat ur videon från svtplaay)

Men även finns ju visst buddhister som tar sitt liv då de kommit till en viss nivå av utveckling. Det har jag sett i en film iallafall. Livets hjul heter filmen. Mycket harmonisk.
Var den är gjord vet jag inte. Kommer inte från samma stad som den som skapat filmen :P

Tro mig, att en i ens närhet (mitt fall storebror) tar livet av sig är inte så himla kul heller

Men usch så hemskt..!

Han har det säkert bra någonstans.

#8 Det är inte straff att göra om den läxa man inte klarar. Det är bara att göra om och att göra rätt.

stjej: Beklagar-Min storebror dog på samma sätt, men vi får hoppas att de båda har fått ro & har det bättre nu än de hade i livet =(

stjej och  liawilson

Jag har just läst de intressantaste böckerna som jag läst om livet efter döden.  De är skrivna av Michael Newton och heter Själarnas resa och Själarnas öde.

Tror det är i Själarnas öde som självmord tas upp. Den berättelsen är väldigt mild. Själen blir visserligen uppmärksammad på att man inte bör avsluta sitt liv i förtid….Ungefär såhär…andliga ledaren tar kontakt och säger: du har kommit hit i förtid,,varför?

För mig känns dehär böckerna som den stora sanningen…vad säger ni andra som säkert läst dem?

#12 :) kollade just mina betyg från gymnasiet. De var tråkigt höga.

#13 jag har ett gäng med småsyskon, och de springer runt benen på mig bara för att få mig att tänka på annat. Försöker spela fia med knuff, och jag vinner

#15 ursäkta ?

#15: Va? fel tråd?

#16 Jag menade att man inte skall jobba ihjäl sig i skolan. På tal om själmord.

#17 Mycket fel tråd (delvis). Är lite disträ bara. Som sagt, jag har huvudet i brädet så har svårt att koncentrera mig.

Det är väl skillnad på utbrändhet och självmord?

Jo, visst är det. Men för min skull var det en bidragande orsak.

Jag känner många, inkl mig själv som har blivit utbränd men fortfarande lever.

Skönt att du lever. Vet inte vad att leva är. Har försökt på många sätt, men inget har funkat.
Fast menar du att leva, som att inte vara död, så lever jag också. Ingen kyrkogård här iallafall :P

Det sägs att vid självmord så fastnar man i den känslan som man hade vid självmordet och är kvar i detta tills den dag man skulle dött enligt sin livsplan. Sedan går man vidare som vanligt i den astrala världen och bearbetar det man varit med om i det fysiska livet.

Ett citat från Döden - det stora äventyret del 9:

"Motivet till självmordet är avgörande för på vilket plan man träder in på astralplanet - men det blir alltid lägre än om inkarnationen hade levts till slut. Förklaringen är enkel. Inkarnationen startas med att själen framsäger "skapelseordet". Det är själens "utandning". Denna utandning är den utströmmande kraft från själen som milt men bestämt tvingar människan ner i inkarnation - och fasthåller henne där. Och denna utandning är fastställd till att vara en inkarnation av en viss planerad längd.

Denna utströmmande kraft fortsätter alltså hela den fastlagda inkarnationslängden, och när en människa tar sitt eget liv försöker personligheten därför att "simma mot strömmen". Pressen från den utströmmande kraften håller därför personligheten nere i de lägre astrala regionerna under hela den planerade livslängden."

Det är en mycket intressant artikelserie om vad som händer efter döden mellan inkarnationerna.

#22 Jag har fått tillbaka livslusten igen. Vaknade en dag och insåg att livet gick o jag bara kollade på. Ska snart börja studera igen, har världens bästa fästman o 2 underbara katter

härligt stjej=) Lycka till med allt!

#24 Det är väl lika hära ungefär. Men för mig har jag haft den varkenheten i två år nu. Är som att ha nattodag i ett evigt liv. Ssom att se på film ungefär. Fast lite värkligare.

Med själen händer inte så mycket den tar varken mer eller mindre skada av det valet däremot ditt ego - för att nå högre kunskap så är grunden att förstå sig själv. Så som stjej sade, anden kommer igen för att lära sig. tills den lärt sig elelr alla liv är slut (108) stycken.

#27 Utifrån vilken information har du dragit slutsatsen att själen har 108 liv?

Själen sade jag inte kropparna har sedan försvinner de o man bara är ett medvetande. Som börjar om på nytt igen.

Hur mångte livet lever vi  här nu…jag…du..? Kan man veta det…?

Man lever väl inget utsatt antal liv. 108 liv är för lite, upp emot väldigt många gånger fler, och oändligt med det. Är väl så att man egentligen i varandet inte funderar på hur många liv man lever, man lever helt enkelt.

#29 Jag förstår inte ditt svar.

Vad exakt är det som har 108 liv och varifrån kommer denna till synes slumpmässiga siffra?

#14 Jag har läst själarnas resa. En intressant bok faktiskt.

Har hört att det kan vara upp till 600 liv, av en Indisk guru från Humaniversity i Poona.

#34 Alla har ju olika uppfattning, har även hört miljoner liv, men man litar väl på det som känns rätt. Fni Avatar..

Hmm inget avet är fel beroende hur du räknar dem. Jag räknar tills dess du börjar om igen men säkerligen kan 600 liv skapas beroende på vartdu kommit. När du kommit en bit så komemr inte liven ha lika stor betydelse. Mer hur du lever dem och utvecklas.

Den enda utvecklingen är att tömmas på saker som är skräp, och sådant man håller på plats genom diverse lögnaktiga sätt. Visst, var en person men då får man räkna med att någon annan kommer och spräcker ens personlighet också. Vill ni slåss, så gör det, men bli inte förvånade om ni förlorar det som ingen kan förlora. Vi är bara råttor i en bur, brickor i spelet. Den lögn de flesta vill försvara och leva ut.

beror från person till person. Det finns ingen standard lösning på självmord. Beroende på vad du har åstakommit under livet och förstått och lärt dig så lär du dig att definitivt inte göra det igen. Vissa får leva ett snarlikt liv igen. Andra får helt andra uppgifter i nya liv. Eller tid för "rehabilitering".

slingrar mig inte bara förklarar att det finns inget generellt svar. Det enda generella att säga om självmord är att du gör det bara en gång under din "livscykel". Hur exakt de går tillväga för att lära dig alla fel med den utgången det kan jag inte svara på utöver att du får skåda konsekvenserna av ditt val väldigt tydligt (vilken skada man kan göra andra).

Eftersom en del har tagit upp vad som händer därefter så har inte det med självmordet att göra utan hur mycket du har åstakommit av det du ska, vad du har lärt dig och förstått för att ge grunden/skissa upp ditt nästa liv. Har personen misslyckats totalt med det som var det viktiga så får personen leva ett snarlikt liv. har personen levt exp 80 år och levt klart sitt liv så får personen knappast leva om sitt liv. Därefter så är det nästintill omöjligt att ta livet av sig hur mycket personen önskar eftersom det finns en spärr hos dig.

Jag rekomenderar verkligen inte självmord. Det är ett oerhört smärtsamt sätt att dö på jämfört med den "naturliga" döden. På alla sätt.

#39 Olämplig kommentar, jag har därför tagit bort den.

#32 Talet 108 är ett heligt tal inom de österlänska religionerna.

***

Jag ser det som att vi lever för evigt. Under denna utvecklingscykel så går vi ned i fysisk inkarnation och vi lever ett stort antal liv genom en fysisk kropp. När vi har lärt oss att behärska den lägre naturen, dvs fysisk, emotionell och lägre mental så behöver vi inte göra den erfarenheten längre att födas i fysisk kropp.

Vi har då inte något i oss som drar oss ned i inkarnation. Ingen längtan efter fysisk erfarenhet men vi har heller ingen motsättning eller motstånd till fysisk inkarnation. Då accepterar man livet som det är med det som kommer i vår väg i den fysiska erfarenheten.

Enligt esoteriken har mänskligheten haft fasta fysiska kroppar sedan mitten av Lemurien för 18 miljoner år sedan. Före det hade vi eteriska kroppar och innan det astrala kroppar. Då behövde vi inte förnya kropparna lika ofta som vi gör nu, och vi hade heller ingen "död" mellan inkarnationerna.

#40 Har aldrig sagt att det finns ett generelllt svar. Alltid spärr hos människor för att ta sitt liv. ingen gör det om de på något sätt inte blir puttade av andra till det.

#32…Riktigt intressant det du berättar.

Känner som theone2. Håller med dig!

Och givetsvis Gaiatri som ger bra förklaringar idenna tråden! Mycket intressant!

Jag har också funderat över den frågan. Likaså tänkt när de säger att det finns någon för alla, vad händer då med de människor som dör i förväg av sjukdom, olycka eller självmord? Fick aldrig dom någon, och vem va dom ämnade till?

Det kanske fortsätter på andra sidan, med den man gillar, för allt händer nog samtidigt i olika plan. Fast tycker också att hela frågan om självmord är orelevant, för det skall inte ens finnas i huvudet.

Nej, det är mycket som inte ska finnas i huvudet, men ändå gör det det.

Sant.

Hmm..kom nu att tänka på att jag läst om ett "andligt" par som, när de var gamla och båda kände att de var helt nöjda med sina långa liv och ville gå vidare, helt enkelt slutade att äta. De somnade in tillsammans (antagligen inte exakt samtidigt men de hittades bredvid varandra).

På sätt och vis är väl det självmord…att svälta sig till döds medvetet….men om det är så som Gaiatri beskriver i #23, så måste deras intention med deras död och även den känsla de upplevde då, påverka deras nästkommande liv.

Det är ju en stor skillnad mellan att vilja dö som en flykt från livet och att vilja dö för att man känner sig helt nöjd och färdig med sitt liv och redo för nästa äventyr….

De hade även talat om det för barn o barnbarn, så de var beredda, dvs de skapade ingen chock hos anhöriga som man ju kan göra vid ett plötsligt självmord…

Jag vet inte…men något i den berättelsen var väldigt tilltalande för mig..att välja att sluta äta och somna in när man är nöjd och redo…även om det " enligt lagar" inte ska vara upp till oss själva när vi ska dö…

då kan man fundera på alla former av missbruk eller ett våldsamt liv eller kanske tom att värva sig i militären när det är krig någon form av självmord?! Att begå självmord är att vara tillsynes fullt frisk eller på något sätt avbryta sitt liv innan det var dags.

Det paret kanske var mogna att dö nu oavsett. Någon av dem kanske var sjuk osv…

# 52 tjaaa, det kanske man faktiskt KAN fundera på…missbruk, ja även rökning är ju att "välja" att förgifta sin kropp, vilket kan leda rakt in i döden…

jag skriver " välja" eftersom det här med val är en hel vetenskap i sig….

"Att begå självmord är att vara tillsynes fullt frisk eller på något sätt avbryta sitt liv innan det var dags."

Enligt vad/vem ? Är ett självmord som görs pga svår sjukdom mindre ett självmord anser du? Och vad menar du med tillsynes fullt frisk?

Och att avbryta sitt liv innan det är dags GÖR man ju om man slutar äta. Var det dags skulle man ju redan vara död ;) (De var f.ö inte sjuka_)
_

Svåra saker det här…

Jag tror att det är många äldre som känner när det är dax att gå vidare. De vet att det inte är långt kvar för det fysiska livet. Men det är klart då behöver man faktiskt inte sluta äta utan det kommer ske ändå. Man kanske tycker att det är slentrian i livet och man redan gjort sig mentalt förberedd på döden, men ibland tar det tid för själen att förbereda sig på att dra sig tillbaka. De erfarenheter som man gjort i det fysiska livet behöver man få tid att reflektera över. Den tiden är viktig också och har man fått möjligheten att leva länge så ger det tid för reflektion. I dagens samhälle uppskattar vi inte ålderdomen tillräckligt.

Jag förstår det så att ju mer man gör sig obunden under den fysiska inkarnationen desto lättare blir erfarenheten i kama loka (den astrala tillvaron efter döden). Det fysiska kroppen dämpar intensiteten i känslorna man känner och så länge vi har en fysisk kropp så upplever vi inte begär och känslor med samma intensitet som utan fysisk kropp. Det betyder att ett begär efter något tex tobak är tuffare att hantera efter döden.

#54

"Det fysiska kroppen dämpar intensiteten i känslorna man känner och så länge vi har en fysisk kropp så upplever vi inte begär och känslor med samma intensitet som utan fysisk kropp. Det betyder att ett begär efter något tex tobak är tuffare att hantera efter döden."

Men om du inte har en kropp, vilka begär vill du tillfredställa då?

Intressant det där Gaiatri! Menar du att man kan känna sug efter droger när man lämnat sin fysiska kropp? Jag håller på att sluta röka. Ganska passande se ditt inlägg nu, för det gör det ju INTE svårare att sluta precis!

#54 ja, det där med beroenden förklaras en del inom antroposofin…det sitter kvar i eterkroppen och kan vara en stor plåga…där sitter vanor öht, så därför handlar mkt i den " skolningsvägen" att skaffa sig goda vanor.

All sorts andligt arbete som kan frigöra oss från olika föreställningar och behov, även icke fysiska, utan sånt som har med egot att göra, underlättar ju tiden då vi inte har någon fysisk kropp…

Begär är ju också aldrig enbart rent fysiska…själva giftet lämnar ju tex kroppen ganska snabbt medan abstinens kan hålla i sig väldigt länge, dvs det är "mentalt" och DET finns ju kvar när vi är utan fysisk kropp…

Jag upplever det som att många äldre förknippar sitt värde väldigt mkt med sitt arbete eller att " vara till nytta"…och då känner de att meningen med livet försvinner då de är gamla och kanske mest är sängliggande och behöver hjälp med det mesta….jag tror också, eller är övertygad om att det finns en mening med den tiden, som du säger, att reflektera över sitt liv och göra sig redo på alla plan att vandra till nästa fas…

Begär och känslor sitter i astralkroppen. Efter döden lever vi kvar i astralkroppen en tid (flera år oftast) innan vi även lämnar den astrala kroppen och går vidare till högre plan (lägre mentalplan och sedan kausalplanet (själsplanet)). Obs, det är inte ett jordbundet tillstånd som menas med att man lever kvar i astralkroppen. Astralkroppen och själskroppen är olika kroppar.

När själen inkarnerar så börjar man att "klä på sig" de olika kropparna. Först mentalkroppen sedan astralkroppen och därefter eterisk kropp. När sedan själen drar sig tillbaka så går vi ur kropparna i omvänd ordning.

#58

Jaha, jag trodde att känslor sitter i den emotionala kroppen och när jag dör kommer jag till gud

Lite om astralkroppen. Mer om eterkropp och astralkropp. Och mer om processen när vi lämnar de olika kropparna.

Citat från del 4 av döden- det stora äventyret:

"Vi ankommer till astralplanet fulla av begär, känslornas och begärens egen värld. Men vi har ingen kropp för att tillfredsställa dessa begär. Vi tar därför inte längre emot de impulser från det fysiska sinneslivet, som aktiverade begären. Detta leder oundvikligen till större eller mindre frustration för en kortare eller längre period. Men vid en eller annan tidpunkt dör begären ut, för begären ska stimuleras genom impulser. När dessa uteblir svälts begären gradvis ut och upphör till sist helt. Hur lång tid processen varar är beroende av begärens kraft. För vanliga, känslodominerade människor, kommer denna utsvältningsprocess att pågå många år, men till slut kommer den att vara genomlevd, och alstralkroppen kan kastas av."

#57 ja, det är tråkigt att många känner att de är en börda. Förstår vi mer om själen och om livet så kommer det förhoppningsvis att förändras.

#59 Emotionalkropp är samma som astralkropp.  Du är hos Gud hela tiden Shakti, allt är Gud.

#60

"Emotionalkropp är samma som astralkropp"

Det beror på helt på vilken lära du tror på.

http://heartofhealing.net/energy-healing/human-energy-field/various-models/barbara-brennan/

 "Du är hos Gud hela tiden Shakti, allt är Gud. "

Varför tror du då att vi är i vår astralkropp när vi dör?

När jag skriver astralkropp så menar jag samma som emotionalkropp. Dvs det är en del av personlighetens kroppar.

Sju medvetandeplan och Den esoteriska läran del 4.

När man läser olika texter och olika läror så är det bra att ha det i minnet att många använder olika termer för samma sak och ibland samma termer för olika saker än andra. Man kan försöka ta in själva idén och hela konceptet inte fastna så mycket i termerna.

Tyvärr är det så att det finns många olika termer och sätt att beskriva samma idé och en del vill gärna sätta sin egen prägel på det hela så det blir många olika termer att hålla reda på.

Jag skriver ofta om de olika kropparna och läser du #58 och har lite kunskap om kropparna och medvetandeplanen oavsett vilket system du använder eller lära så bör det inte vara så svårt att förstå att jag pratar om astral/emotionalkroppen som tillhör personlighetens kroppar. Jag skriver dessutom att själskroppen och astralkroppen inte är samma.

#61 ""Du är hos Gud hela tiden Shakti, allt är Gud. "

Varför tror du då att vi är i vår astralkropp när vi dör?"

Jag förstår faktiskt inte din fråga. Vad har var vi befinner oss med att allt är Gud? Tror du inte att vi kan vara i vår astralkropp fastän att allt är Gud?

#62

För mig är alla våra kroppar bara manifestationen för vår fysiska tillvaro och när vår fysiska tillvaro är över (när vi dör) löser alla våra kroppar upp sig och det finns bara det gudomliga kvar. Det gudomliga har inga behov eller begär.  

"Tyvärr är det så att det finns många olika termer och sätt att beskriva samma idé och en del vill gärna sätta sin egen prägel på det hela så det blir många olika termer att hålla reda på."

Det här gäller även Bailey, som bara beskriver de lägre kropparna och som har bakat i hop den emotionala kroppen med astralkroppen.

#63

"Vad har var vi befinner oss med att allt är Gud? Tror du inte att vi kan vara i vår astralkropp fastän att allt är Gud?"

Egentligen befinner vi oss hela tiden i det gudomliga och allt annat är en illusion. Kropparna är bara en beskrivning för hur illusionen manifesterar sig. När illusionen upphör försvinner allt utom gud.

# 64 Den som lever får se.. vad som händer efter döden.

Illusionen är också en del av Gud…

Att Bailey bara skriver om lägre kroppar är helt fel. Läs länkarna så ser du hur Bailey beskriver både personlighetens kroppar och de högre kropparna.

Beskrivning av Kropparna  (från Bailey):

De lägre kropparna består av: fysisk, astral/emotionell och lägre mental,

Dvs personlighetens kroppar eller det lägre självet.

Själskroppen som befinner sig på det kausala planet och det kausala planet är den högre delen av mentalplanet.

Den andliga triaden som har sin lägsta punkt på kausalplanet och dessutom innefattar det buddhiska planet och det atmiska planet.

Monaden befinner sig på det monadiska planet.

Planet ovanför detta Det gudomliga eller Logos plan är det omanifesterade som sedan manifesterar sig på de 6 lägre planen genom olika kroppar.

Plan                                             Kroppar

• Gudomligt (Adi, Logos plan)
• Monadiskt (Anupadaka)                 Monaden
• Andligt (Atmiskt plan)                   Den andliga monaden
• Intuitivt (Buddhiskt plan)              Den andliga monaden
• Mentalt (Manasiskt plan)               Själskroppen och lägre mentalkropp
• Emotionellt (Astralt plan)              Astralkropp/emotionalkropp
• Fysiskt                                         Fysisk och eterisk kropp

#65

"Illusionen är också en del av Gud…"

Nej. Gud består inte av delar, utan det är bara förståndet som tänker på det här viset. Illusionen är en inbillning och en inbillning kan aldrig vara en del av gud.

Kropparna beskriver vi också enligt våra inbillningar. Vi beskriver dem i olika färger, fast färger egentligen inte existerar, utan det är bara hjärnans översättning för olika ljusvågors frekvens. Sen tolkar vi dem med våra föreställningar och fogar i hop dem till ett system som vårt förstånd kan betrakta som logiskt. Sen skriver vi böcker om det och på så vis står det något annat i varje bok. Hur kan det vara sanningen?

#66 Du säger att Gud inte består av delar men ändå så delar du upp Alltet i Gud och något som inte är Gud.

Allt är Gud; tankar, känslor, kroppar.

#67

Var delar jag upp alltet i gud?

Tankar, känslor, kroppar är något som kommer, går och förändrar sig och det är bara en del av vår illusion. Gud är det som är evigt varande och som aldrig förändrar sig.

Tack Gaiatri detta är ju logiskt! Fast detta inte är helt obekant(men lite), så behövde jag din push för att få in poletten! Undrar varför inte jag fattat det tidigare? Kanske för att jag var rökare, kan jag tänka?…beroenden är ju aldrig bra

Om Gud är allt så är det manifesterade också en del av Gud. Dvs Universum, planeter, människans uttryckskroppar, växter, djur, etc. Det manifesterade förändras i cykler, det kommer och går, utvecklas och tar sig nya uttryckskroppar. Det evigt varande finns kvar hela tiden i det omanifesterade. Ur det omanifesterade manifesteras världarna.

Jämför det högsta planet i #65. (som är det högsta i vår värld men det tillhör det kosmiskt fysiska planet och ovanför detta plan så finns det ännu högre plan; kosmiskt astralt, osv. ) Det Gudomliga planet i #65 är för oss det högsta men vi har inga kroppar på detta plan. En kropp oavsett om den är del av personligheten eller om det är en andlig kropp (formlös) så är den en del av manifestationen och därmed en del av illusionen. Själen är också en del av manifestationen.

Kul Marr att du fått mer inspiration nu när du tänkt sluta röka.

#71

Det som vi upplever som manifestationen är en "verklighet" som bara existerar för att det finns varelser som upplever den. Skulle det inte finnas några varelser som upplever den och till och med kategoriserar den skulle den här verkligheten inte existera. Den enda verkligheten som verkligen är verklig är den verkligheten som även existerar om det inte finns varelser som upplever den. I den verkligheten existerar ingen tid och ingenting förändrar sig. Om någonting ska kunna förändra sig måste tiden existera och tiden är också bara en illusion.

Det är bara förståndet som tänker som du skriver och det är egentligen inget fel med det för att så är vi skapade. Man måste bara se upp att man inte tror för mycket på sitt förstånd för att förståndet inte känner till sanningen.

"Det är bara förståndet som tänker som du skriver och det är egentligen inget fel med det för att så är vi skapade. Man måste bara se upp att man inte tror för mycket på sitt förstånd för att förståndet inte känner till sanningen."

Det du skriver kommer ju från ditt tänkande och ditt förstånd Shakti. Och det gäller ju dig också då att inte tro för mycket på förståndet för att förståndet inte känner till sanningen. Jag tycker överhuvudtaget att det är onödigt att kommentera på det sättet. Du presenterar teorier utifrån ditt förstånd och jag gör samma sak, precis som andra som skriver om hur de uppfattar saken.

Vad har du att säga om självmord för att återgå till trådfrågan.

Men Gaiatri. Du tog det väl inte personligt det där? Jag tror ju heller inte på mitt förstånd och därför målar jag inte upp några teorier heller, utan försöker snarare att göra hål på dem som förekommer här. Vilka teorier anser du att jag har tänkt ut mig?

Saken är den att det inte finns någon som kan svara på trådskaparens fråga om vad som händer med själen efter självmord, men alla kan naturligtvis skapa sig en egen tro om saken och sedan anse att det är sanningen.

#75 jaha, så du försöker göra hål på mina teorier (det är bara mina kommentarer du kommenterat) genom att presentera dina egna teorier.

Du har dina föreställningar och idéer och dessa är du välkommen att skriva om på sajten som alla andra. Det går bra att dela med sig av det man förstår och uppfattar. Olika synsätt ger bredd och perspektiv. Men ser du inte att det du skriver i bla #64, #66 och #73 också är teorier?

Håller med om att högsta av allt är inte delar, det är en helhet. Den ser och förstår allt den delar inte upp något och kräver inte delas upp.

Detta med kroppar är intressant och vi har ganska lika syn på det. Men kropprna är bara delade så länge de inte är hela o delningen gör vi. Alla kroppar ihop blir en helhet som blir en del av alltet så där av är det ologiskt och absurt att dela in en helhet i olika bidtar om man själv är helheten.

Kropparna är ju inte separata delar. Varje kropp från den högsta kroppen eller vehiklet vecklar ut sig ur det högre och är fött ur den högre kroppen. Dvs ur monaden kommer den andliga triaden och ur denna kropp vecklas kausalkroppen upp, etc. De är alla del av samma livsenergi och sprunget ur samma frö. Det vanligaste är att vi är medvetna om personlighetens tre kroppar. De högre nivåerna är många omedvetna om. Då verkar man genom tre kroppar men de högre kropparna finns ju där fast vi är omedvetna om dem. En person som är medveten om själens energier verkar medvetet genom personlighetens kroppar och själskroppen samt buddhinivåer. En sant upplyst tex är inte försjunken i astralplanets illusioner dvs den astrala/emotionella kroppen reflekterar det rena ljuset från buddhi utan att färgas av astral/emotionell energi. Den blir då som en bärare för högre energi. En sådan person behöver inte stanna länge i den astrala kroppen efter döden.

Själsmedvetandet ser helheten och uppfattar ingen separation som vi vanligtvis uppfattar världen. Det är personlighetens tre världar (maya) som uppfattar att vi är separerade. Från själsmedvetandet förstår vi att tankar och föreställningar kommer ur en gemensam idé. Man ser likheten i idén bakom föreställningarna och teorierna. Men helhet handlar inte bara om att själv uppleva sig som förenad med Gud eller helheten. I själsmedvetandet så finns det ingen upplevelse av separation från människor eller omgivningen. Det finns ingen separation från mänskligheten. Man kan fortfarande uppfatta olikheterna men utan att identifiera sig med separationen eller ett separatistiskt sinnelag.

Finner man ingen anledning att dela upp vår organism i olika kroppar och sätta det i ett system så behöver man ju inte det. Det är inte nödvändigt, men för mig har det hjälpt att förstå mycket mer. Tex varför det är så stor skillnad på hur vi upplever saker. En person som är "andligt" intresserad pratar om andar medan andra pratar om änglar och ytterligare andra pratar om Själen eller Helhet. För en del är det andliga synonymt med att vara i kontakt med astralplanet/emotionalplanet medan andra har kontakt med själen på kausalplanet eller är i det buddhiska ljuset.

Men detta kan ändå ses från ett helhetsperspektiv.

Jag tänker att när man dör så försvinner bara allt runt om en. Man är fortfarande den man var men utan tankar och föreställningar. Dock är det också en föreställning hos mig…

vem säger att så mycket egentligen försvinner, våra tankar o föreställningar? Jag tycker dem jag har mött på andra sidan har sina tankar kvar o är oerhört lika dem de var innan de gick över, ofta bara mer insiktsfullare ju längre de har varit på andra sidan. De har mer kunskap om sina tidigare liv o mer insikt om andras liv o erfarenheter, vad de har gjort rätt o fel osv i sitt egna liv….

Det är inga teorier som jag presenterar Gaiatri. En teori skulle vara en förklaringsmodell över hur det gudomliga fungerar och vad det gudomliga är, som t.ex om vad som händer efter döden. Men faktum är att man inte kan förklara vad det gudomliga är eller vad som händer efter döden utan man kan endast förkara vad det gudomliga INTE är och vad som INTE händer efter döden. Att det inte finns några begär eller behov efter döden är jag helt säker på, lika säker som jag är på att gud inte består av delar och att våra kroppar, känslor, tankar i själva verket inte existerar, utan bara är en illusion…

Shakti

Detta är en teori och en förklaringsmodell: "Det som vi upplever som manifestationen är en "verklighet" som bara existerar för att det finns varelser som upplever den. Skulle det inte finnas några varelser som upplever den och till och med kategoriserar den skulle den här verkligheten inte existera. Den enda verkligheten som verkligen är verklig är den verkligheten som även existerar om det inte finns varelser som upplever den. I den verkligheten existerar ingen tid och ingenting förändrar sig. Om någonting ska kunna förändra sig måste tiden existera och tiden är också bara en illusion."

Och detta är en teori: "Men faktum är att man inte kan förklara vad det gudomliga är eller vad som händer efter döden utan man kan endast förkara vad det gudomliga INTE är och vad som INTE händer efter döden."

#Gaiatri

Det första som du citerar är ingen teori, utan det är vetenskap (läs om ögon och synsinnet). Här kan vi ta våra ögon som exempel och hur vi ser på saker och ting. För oss människor är det helt normalt att vi ser olika färger som rött, blått och grönt och en massa andra färgnyanser, alltså för oss existerar dessa färger och det på grund av hur våra ögon är uppbygda.

För delfiner däremot som ser i svartvitt existerar dessa färger inte och sen finns det djur, fåglar t.ex som kan se fler av ljusets frekvenser och ser därför mycket fler färgnyanser än vad vi  människor gör. Men egentligen existerar färger inte utan färger är bara hjärnans översättning för olika ljusvågor. Det betyder att om vi inte skulle se dessa färger skulle de inte existera. Allt som vi upplever som verklighet är bara ett resultat av våra sinnen och hur hjärnan tolkar sinnesintrycken. Men det är ingen verklighet, utan bara ett sätt att förnimma verkligheten.

Hur verkligheten upplevs av olika arter skiljer sig alltså markant åt. Varför skulle det vara just den verklighet som människan upplever som skulle vara den verkliga verkligheten och inte den verklighet som fåglar upplever? Eller föreställ dig att alla människor dör ut och att det bara finns djur kvar, då skulle det inte finnas en kotte mer som upplever verkligheten som människan gjorde och därmed skulle denna verklighet inte längre existera.

Här citerar jag ett par stycken från en sida som förklarar det ganska bra. Lite av det som jag försökte säga i stycket du citerade.

"Brahman, som är ditt eget väsen, är den självexisterande Verkligheten, det som finns till endast på grund av sig självt och inte på grund av något annat." (t.ex på grund av vad våra sinnen förnimmar och hur hjärnan tolkar det)

"DEN INDISKE FILOSOFEN SHANKARA (686-718) föreläste och skrev ivrigt under sitt korta liv om detta som han upplevde som den stora sanningen, att Brahman är absolut vara, kunskap och sällhet - och den enda verkligheten. Universums otaliga former är däremot inte verklighet, ty de är obeständiga, förgängliga; de är maya, illusion, de har inte absolut utan endast relativ existens"

"Djupt i den föränderliga yttervärldens innersta finns en oföränderlig verklighet: Brahman. Djupt i det föränderliga inre livet finns en oföränderlig verklighet"

Som jag skrev är den enda verklighet som verkligen är verklig den verklighet som även existerar om det inte finns varelser som upplevder den. Men den kan man inte presentera några terorier eller förklaringsmodeller om och det har jag heller inte gjort.

Och att säga att man inte kan förklara vad det gudomliga är eller vad som händer efter döden är ingen teori om vad det gudomliga är eller om vad som händer efter döden… Det är bara ett konstaterande.

#84 saken ärväl att det är en skillnad på att vara i koppling med det du förklarar, det gudomliga, och att uppleva det andra. aldrig kommer man att endast vara i det gudomliga.

Shakti

Jag citerar inte något om ögon och synsinnet… hmm, vetenskaplig teori som inte är teori ….

…jag förstår inte varför du skriver om hur olika arter upplever världen genom synen eller något utav de andra yttre sinnena. Hur vi upplever den inre verkligheten handlar om inre varseblivning, det kan man inte uppleva genom de fem yttre sinnena.

Jag förstår mycket väl vad du skriver om i stycket jag citerade… jag är också väl införstådd i de teorier och föreställningar som du citerar i #84….

Du skriver: "Och att säga att man inte kan förklara vad det gudomliga är eller vad som händer efter döden är ingen teori om vad det gudomliga är eller om vad som händer efter döden…"

….det är din tro och föreställning.

Men var och en blir ju salig på sin tro ….

#Gaiatri

"Jag citerar inte något om ögon och synsinnet… hmm, vetenskaplig teori som inte är teori …."

Nej, men du citerade mig och det som jag skrev ;) Och för att förklara för dig varför det som jag skrev inte är en teori om det vad det gudomliga är och hur det gudomliga fungerar skrev jag att det är vetenskap och tog synen som exempel. Det har ingenting att göra med vad det gudomliga är och hur det gudomliga fungerar, utan det är en förklaringsmodell över något helt annat, över manifestationen och inte över det gudomliga. Jag har ju skrivit flera gånger att det är om det gudomliga man inte kan göra sig några teorier eller förklaringsmodeller om. Ändå lämnar du alltid bort eller låter bli att citera just det. Jag undrar ju om du gör det med flit?

"Hur vi upplever den inre verkligheten handlar om inre varseblivning, det kan man inte uppleva genom de fem yttre sinnena."

Och inte kan vi förklara hur den inre verkligheten fungerar heller, eller göra oss några föreställningar om den. Lika lite som vi kan göra oss några föreställningar om vad som händer efter döden.

"Jag förstår mycket väl vad du skriver om i stycket jag citerade… jag är också väl införstådd i de teorier och föreställningar som du citerar i #84…."

Gör du verkligen det? Ledsen, men det tror jag inte på.

"Du skriver: "Och att säga att man inte kan förklara vad det gudomliga är eller vad som händer efter döden är ingen teori om vad det gudomliga är eller om vad som händer efter döden…"

….det är din tro och föreställning."

Men det är fortfarande ingen tro eller föreställning om det vad det gudomliga är eller hur det gudomliga fungerar ;)

#85

Egentligen är vi ju i det gudomliga hela tiden. Vi bara inbillar oss att vi är någon annanstans för att våra sinnen och vårt förstånd lurar oss :)

Varje upplevelse är oförklarlig. Man kan inte mäta det före döden. Inte heller efter.

#87 "Och inte kan vi förklara hur den inre verkligheten fungerar heller, eller göra oss några föreställningar om den. Lika lite som vi kan göra oss några föreställningar om vad som händer efter döden."

Tror man att det inte går att förstå eller veta vad som händer efter döden så gör man sig kanske inte föreställningar om det heller. Men föreställningar finns det ändå många genom tiderna, mycket beroende på religion eller livsåskådning…

Sen finns det beskrivningar av nära döden upplevelser och andra erfarenheter på de inre planen. Där finns det en stor källa till kunskap och mycket återkommer i de beskrivningar som olika personer gjort om både nära dödenupplevelsen och andra upplevelser på de inre planen.

Tror man inte att det finns något mer efter döden så gör man sig kanske inga föreställningar om det heller. Tror man däremot att efter döden så kommer man till himmelen eller att man förenas med Gud eller det gudomliga så har man ju gjort sig föreställningar om vad som kommer att ske.

Tror man heller inte att det finns en inre verklighet så gör man sig troligtvis inga föreställningar om det inre.

Tror man inte att det går att förstå hur det fungerar på de inre planen så är det ju också en föreställning…

Det är intressant att höra vad andra har för tankar och erfarenheter om det inre livet och de inre planen, men det jag erfarit i mitt inre lägger grunden till hur jag uppfattar den inre verkligheten.

Man kan skriva hur många förklaringar som helst om hur den inre verkligheten är beskaffad (utan tid och att allt är illusion, etc) som #73 (vilket många har gjort och gör), men det förändrar inte att grunden till förståelsen och den inre varseblivningen kan man bara få i sitt inre och inte genom andras ord och förklaringar.

Liknande förklaringar har jag hört i mängder. Men med olika idéer och teorier om vad som händer efter döden, och om man återföds och hur många liv man i så fall har innan man lämnar reinkarnationskedjan, etc.

Jag har varit med om utanförkroppenupplevelser. Mycket otrevligt faktiskt.

#Gaiatri.

Har du någonsin upplevt vad som händer när du dör och kommit tillbaka med kunskapen om det? Kanske du svarar att du upplevt det ena eller det andra eller talar om nära döden upplevelser som du eller andra haft som du hänvisar till.

Jag har läst om vetenskapliga studier där dom jämförde nära döden upplevelser av hundratals människor. Nästan alla hade upplevelsen med tunneln, men när det väl hade passerat tunneln och de kommit fram till ljuset skilde sig upplevelserna väldigt mycket från varandra och de var färgade av deras religiösa tro.

Vem som t.ex trodde på Jesus mötte Jesus i tunneln. Vem som trodde på något annat mötte det som de trodde på. Sådana upplevelser stärker naturligtvis den egna tron att den uppfattningen som man har är rätt.

Nu är det så att det mänskliga förståndet har vissa referensramar, men det gudomliga är någonting som ligger utanför dessa referensramar. Men om det gudomliga på något sätt uppenbarar sig för oss kan det bara kommunicera genom det som befinner sig inom våra refenrensramar. Men det är inte verkligheten och det är inte det gudomliga utan det är förståndets sätt att tolka det. På så vis har mänskorna med nära döden upplevelser nog upplevt det gudomliga men inte så som det verkligen är utan så som förståndet översätter det och då är det även färgat av trosföreställningarna.

Tro och verklighet är två helt olika saker. Verkligheten kan du bara uppleva om du slutar att tro på allt som du kan föreställa dig. Om du lyckas stoppa alla ord, alla bilder och alla föreställningar, då är det bara verklighten som blir över och då ser du att det gudomliga inte är någonting som man kan prata om, utan att vi kan endast prata om våra föreställningar av det gudomliga.

Vad du sen hela tiden missar eller inte har förstått är att det inte är en förklaring för hur den inre verkligheten /det gudomliga är beskaffad när det talas om att allt är en illusion och att tiden inte existerar, utan det förklarar endast hur det gudomliga inte är beskaffad. Dvs att det gudomliga inte är med tid beskaffad.

Tid är bara en illusion, som egentligen inte existerar, precis som allt annat vi känner till. Inte ens vårt "jag" finns på riktigt och därför kan det heller inte finnas ett jag som får reda på hur det gudomliga verkar och fungerar och heller inget jag som kan uppfatta den inre verkligheten. Varken jag eller du existerar på riktigt utan vi bara inbillar oss att vi finns och det är den största insikten en människa kan komma till här i livet, att lösa upp sig från illusionen / inbillningen om vem eller vad vi tror att vi är. Och då tror du inte bara att det inte går att göra sig föreställningar om den inre verkligheten / det gudomliga, utan då vet du att det inte går och du vet varför det inte går.

Nu är jag inte så insatt i alla religioner och trosföreställningar som finns, men vad jag har läst finns det inte ens i buddhism ett bestånde jag eller en bestående själ som föds om och om igen, liv efter liv, utan vad reinkarnation egentligen innebär för buddhisterna är att det är illusionen om oss själva som förnyar sig (återföds) för ögonblick efter ögonblick, eller som det står här

"The Buddha said, “Oh, Bhikshu, every moment you are born, decay, and die.” He meant that, every moment, the illusion of "me" renews itself. Not only is nothing carried over from one life to the next; nothing is carried over from one moment to the next." http://buddhism.about.com/od/karmaandrebirth/a/reincarnation.htm

Den andliga vägen börjar ofta med att man bygger upp sig olika föreställningar som kan komma från religioner, New Age, böcker osv. Det är så som du bygger ett torn högre och högre ända tills du kommer på att du bara bygger din egen illusion och sen måste du riva ner tornet igen för att komma någon vart. Jag har försökt att förklara det här för dig i tidigare diskussioner men jag kan tänka mig att det kan vara svårt att riva ner trosföreställningen som man har byggt hela sitt liv på. Därför ger jag upp nu. Jag inser att mina ord inte kan övertyga dig och du måste vänta tills din tid kommer.

Tack Shakti, det är precis det jag menar. Du behöver inte försöka övertyga mig, själva erfarandet eller upplevelsen att vara i det Gudomliga kan man inte med ord ge någon annan. Visst kan man ge inspiration, och man kan peka på en väg att gå (tex meditation eller andliga övningar som kan möjliggöra en närvaro och ett erfarande av det gudomliga). Det kan också ge mycket när man läser eller hör om olika erfarenheter, upplevelser eller när någon delar sin förändrade världsbild. Men illusionen eller illusioner kan man bara själv lösa upp. Man kan inte göra hål på andras illusioner. Man kan delta i upplösandet av gruppillusioner när man själv har en del i illusionen, men inte andras illusioner eller de gruppillusioner som man själv inte har tagit del av.

Du skriver ofta mycket intressanta saker och det ger perspektiv. Personligen så har jag redan hört och bearbetat det mesta som du skriver om, men det ger säkerligen nya perspektiv till andra på sajten som inte är så insatt i detta. Jag tycker det är jättebra att du förmedlar det du insett och förstått.

Men det är ganska fruktlöst att diskutera bort illusioner eller försöka övertyga mig genom tråd efter tråd. Dela gärna med dig utan att försöka övertyga mig om något som inte med ord kan förklaras eller genom att försöka göra hål på mina illusioner.

Varför man upplever det olika efter att man passerat tunneln kan förklaras esoteriskt och att man bygger upp sin egen tillvaro efter döden genom de illusioner man har byggt upp under livet i den fysiska kroppen. Och ju mindre illusioner man har när man dör desto friare är man i det astrala tillvaron efter döden.

Men varför dela ut illusioner till andra när du i stället skulle kunna hjälpa dem att lösa upp dem?

Som shakti verkar förklara, finns det bara en illusion som upplöses konstant.

Illusion is illusion.

Allt är sant

objektivt som subjektivt.

#19: Det är väl skillnad på utbrändhet och självmord?

Jag vet inte det, jag..

Utbrändjet kan leda till självmord. Men är inte att rekommendera.

Finns så mycket bakom det jobbiga, sån stor lättnad :)

#97: Jo, plus att: När det är som jävligast så kan det ju bara bli bättre.

#47
Hejsan! Ber om ursäkt om jag avbryter dem tidigare personernas diskussion!

Nattuggla: Det finns en bok med Rita Rogers som besvara dem frågor du undrar över.

Den heter "Själsfränder" och där står det bl a om vad som händer med ens kärlek om man går vidare för tidigt. Man möter alltså personen i sitt nästa liv (dvs när man har gått vidare). Den boken rekommenderas!

Peace :)

#99 Tack för ditt tips..

*

Ibland avslutar en själ sitt liv därför att de människor som lever runt den själen skall lära sig något av den, att begå självmord är alltid plågsamt för själen men det leder inte alltid till att man måste börja om eller att man inte lärt sig sin "läxa" Olika själar har olika avsikt och mål med sin inkarnation och det är först när vi vänder hem efter detta livs skola som vi med säkerhet vet vad detta livs lärdom var.

Att döma självmord som rent dåligt tror jag är en okonstruktiv generalisering, det kan leda till så många missförstånd och felaktiga upplevelser. när det kommer till detta tragiska agerande är det vettigt att tänka i större perspektiv och lämna bra/dåligt värderingar utanför… och istället tänka att varje själ har sina skäl hur ofattbara vi än finner dem.

Mitt liv stora kärlek valde denna väg (vi levde inte tillsammans när han valde att avsluta sitt liv), han spenderade 6 månader efter sin död med att besöka mig i mina drömmar och prata med mig under meditationer och förklarade många saker om livet, döden och självmordet. Och hans själ strålade av lugn och styrka trots de omständigheter under vilka han avslutade sitt liv.

Till er som förlorat någon på detta sätt vill jag säga: Fortsätt älska den ni förlorat, tänk kärleksfulla ljusa tankar om personen och vet att den ni saknar har det bra och inte lider på något sätt.

Man avslutar sitt liv när allt är sagt och gjort, då man inte ser annan utväg. Det är total frustration, och att tron på den andra sidan är starkt ljusare än på denna sida.

Man kan också bli puttad mot självmordsförsök för att de andra tycker det är roligt att se människan försöka, och misslyckas, eller för att de har tankar om att ta sitt eget liv, och lägger skuld på den andre.

En vis människa vet att om det är dags så sker det, annars stannar man kvar, och de flesta vet egentligen om de kommer lyckas eller inte. Om de är menade att stanna. De med djup intuition vet att de ska leva länge, oavsett vad andra säger.

Jag har en tjejkompis som följer mig, hon är lättretlig, och gillar att ta ut det över främst mig, men också över andra killar i sin omgivning som hon har lagt vantarna på.
Den människan har ont, och otroliga kontrollproblem vilket tar sig uttryck i stark kontroll över djur, och hets i sociala sammanhang, även att ta ut det över sin familj, och sin kille.

Försöker prata med henne, men hon går på med samma sak. Tar saker till sin spets. Hennes kille tycker hon blir mer och mer löjlig med sitt prat, och han säger till mig hur saken blir mer och mer fånig. Att han tidigare ville, och har funderat på att dö har inget med henne att göra.

Du, föregående inlägg har en konstig syn som uttrycks. Det är fegt att vara osäker, och hymla med en sådan sak som liv och död. Den säkre säger: ge inte upp. Stanna kvar, och fullfölj din resa.

# 102 Fint skrivet

#103 en person som väljer att ta sitt liv gör det nog sällan av feghet, utan de är så övertygade om att de gör ANDRA en tjänst…ofta är de svårt plågade av skam och skuldkänslor och tror att omgivningen mår bättre av att slippa dem.

Det är enkelt att tro att bara man "härdar ut" livet så har man sedan fullgjort sin uppgift för denna gång…men så enkelt är det nog inte. Lever man största delen av sitt liv i tex. bitterhet och hat så får man nog komma tillbaks och " göra om, göra "rätt" minst lika mkt som om man tar sitt liv…stor vikt ligger, tänker jag, i HUR man lever sitt liv (via tankar, känslor, handlingar), den stunden man är här.

Med detta menar jag inte att jag på något sett tycker att självmord är en bra utväg på något sätt…men jag kan inte döma dem som gör det, för jag kan inte uttala mig om den personens syfte, i denna inkarnation.

#104 Tycker att du säger emot dig själv. Vilket tyder på delning. Menar inte att göra personpåhopp, men ser du att du först talar om en person som inte tar sitt liv på grund av vad andra tycker för att sedan tala om hur man ska leva.

Hur går det ihop?

# 105 Kanske det är du som får läsa om, det står faktiskt om någon som TAR sitt liv…och inte för vad andra tycker, utan för att personen tror att den gör andra en tjänst….och jag kan inte se att jag talar om någonstans hur man ska leva…bara att det är av vikt hur man lever

#106 Man tar oftast sitt liv för att slippa andras krav, och sina egna som är skapade av andra. Därför ser det motsägelsefullt ut att först tala emot självmord, sedan sätta krav. Jag förstår dock att det går ihop hos dig, och det är ju inga problem här på min sida av saken.

"och jag kan inte se att jag talar om någonstans hur man ska leva…bara att det är av vikt hur man lever"

Vad är skillnaden? Säger du att det spelar roll hur man lever, tror jag att du har en tanke om hur man ska leva också. Antingen har man tanken om att leva, och leva som man gör, eller så ser man det fine med självmord, och att de som inte lever gott kan ta sitt liv.

Visst är det härligt att vi alla har rätt att tycka, tänka och tro som vi vill om olika saker och att vi alla respekterar varandra för de olika åsikter som kan råda i en så het fråga som dennaIngen har mer rätt eller fel i detta issue, vi har bara olika syn på det.

#108Du har så rätt men på denna punkt är jag fast och kommer alltid vara.