
Religionen
Religionens uppgift är att lätta livets bördor, inte öka dem. Religionens uppgift är att förädla människan och därigenom skänka henne glädje, frid och harmoni. Religionens uppgift är inte att utfärda bud eller förbud, utan att förädla och förstärka känslor så att alla bud blir överflödiga. Religionens uppgift är inte att blidka vreden hos ett kosmiskt väsen, utan att förbrödra oss med våra medmänniskor. Religionens uppgift är alltså att förädla känslorna, förkunna broderskapet och praktisera tjänandet.
Religionens väsen
Religionen är till sitt väsen känsla. Den är en instinktiv och omedelbar livskänsla - utan förnuftsföreställningar och teoretiska konstruktioner - med en oreflekterad, självklar visshet om allt livs oskiljbara och ofrånkomliga enhet, en längtan och strävan att bli delaktig av denna enhet. Denna livskänsla innefattar i sig livsförtröstan, livstillit, livsvisshet, livsmod och livsvilja.
Denna livskänsla är även ett behov av och en allt medvetnare strävan till förädling av alla förädlingsbara känslor. Den är ett behov av att älska och beundra, vörda och dyrka allt den kan och får. Ingenstans framträder känslan av enhet så starkt som i verklig religion. Denna enhetskänsla, som fyller den i hängivenhet uppgående med en allförsonande frid, sträcker sig inte endast mot det osynliga utan innesluter och omfattar allt, även de bittraste fiender.
Där denna enhetskänsla tillåtes taga sig uttryck, omhuldas och uppmuntras istället för att förkvävas, denna enhet i ostördhet får förverkligas, finner vi de levande gestalter vi spontant kallar verkliga människor.
Känslan är i sin egen sfär såväl vilja som makt och verklighet. Känslans omedelbarhet och visshet förstörs, när känslan söndras mot sig själv. För att förnuftet skall kunna skada eller besegra en känsla fordras, att en känsla medverkar på förnuftets sida mot en annan känsla, att en känsla ansett sig behöva och söka förnuftets stöd. Förbinds den känsla som vädjat till förnuftet, med i längden ohållbara föreställningar, förlorar känslan sitt stöd och förgörs. Religion är känsla och denna känsla är drivande kraft i tjänandets handlingar.
Satyat Nasti Paro Dharmah
Sajtvärd på Existens och Filosofi.
Som religionen beskrivs här vill jag att den ska vara, tyvärr är det alldeles för mycket av dyrkan i de kristna, muslimska etc religionerna. jag vill leva min religion och uppleva, det är då jag växer i min andlighet. En mycket fin text.
Religion är känsla och denna känsla är drivande kraft i tjänandets handlingar.
Så sant så.

Om varje ord i GT är Guds ord, så är judendomen lika ofelbar och lika gudomlig som kristendomen. Frågan är om inte även judarna har förlorat nyckel till sitt testamente genom att bli "västerlänningar" och "bokstavsträlar" från att ha varit österlänningar och symbolister. De ord vi jan förstå i bibeln är människans ord och inte ord av kosmiskt väsen. Gud förkunnar ingen sanning och skyddar inte heller sanningen från förfalskning och bedrägeri. Vi människor har fått vårt förnuft för att använda det till att själva söka och finna sanningen.
Den religiösa dogmläran lider i regel av tre missvisande föreställningar: felaktig gudsuppfattning, felaktig synduppfattning och felaktig försoningsuppfattning.
Satyat Nasti Paro Dharmah
Sajtvärd på Existens och Filosofi.
Jag ser det som ett förhållande mellan mig och det Gudomliga som går via hjärtat. Om jag "lyssnar" på hjärtat finner jag sanningen…
Boskstavstrohet har inget med religion att göra, religion innebär ansvar att på egen väg finna "målet" inte att följa en skriven instruktion.
Värd: för Astrologi. Medis: för Astronomi, Filosofi & Finland

Så borde det vara, men det leder mest till missförstånd då det finns olika att välja mellan. Ödmjukhet inför andras sanningar är något som inte är helt vanligt. Om inte religion fanns kanske det hade varit svårare att hitta på en bra anledning till att kriga.

Alla olika trosbekännelser behövs för att vi skall utveckla oss som människor, trots alla krig och hemskheter. Allt ingår i vår utveckling och vår karma..
Satyat Nasti Paro Dharmah
Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Allt ingår i planen, men ett syfte med krig och elände är väl att vi bara kan lära oss känna medkänsla genom eget lidande
?
"Ödmjukhet inför andras sanningar" är ju precis dit vi behöver nå för att hat och dömande ska upphöra…
Kan man säga att religionernas syfte är att människan till slut ska inse att det inte behövs olika religioner
? Ungefär som den buddistiska knuten, att man behöver lida för att inse att lidande är en illusion som vi kan höja oss över?
Det var en vacker text om ett svårt ämne men jag tycker att det känns helt rätt med ett undantag .
Varje religion är en relation mellan människan och Gud genom en uppenbarare , en lärogrundare , en mänsklig kontaktlänk mellan mänskligheten och Gud (Guds värld). Denna kontakt är ju det redan förverkligade mänskliga medvetandet som är såsom ett föredöme för andra och som har tagit på sig uppgiften att ochså lära , träna och vägleda andra till samma grad av förverkligande .
Sedan kan det vara så att religionen håller så sakta på att spela ut sin roll därför att Gud vill i slutändan ha en värld där han talar och verkar direkt med människorna .
Buddhas lidande försvann då han blev upplyst.
Jag vet att dom kristna som träffas och sjunger säger att dom är lyckliga men det är då dom umgås med likasinnade skulle dom inte tex inte träffas på flera månader skulle dom inte vara lika lyckliga längre .
Men vissa tycker inte att detta med sjungande etc skänker dom lycka. Det räcker helt enkelt inte eller att det inte passar dom.
I alla tider och inom de flesta religioner har grupper av andliga sökare inte känt sig tillfredsställda med att enbart följa religionernas föreskrifter för den stora massan av troende. Sökarna har letat sig inåt tills de har närmat sig ett stadium av inre upplysning.
Eftersom upplysning ej kan nås genom dessa religionerna kan dom inte heller ta bort lidandet för alla. jag kan tänka mig att många inte finner tillräckligt med tröst även fast dom går i kyrkan etc. Det hjälper helt enkelt inte. Hade dom kunnat blivit upplysta hade det förmodligen sett mycket annorlunda ut.
När ska religionen ta sitt anvar och hjälpa folk fullt ut? Kanske en ny religon kommer eller en modiferad som redan finns som verkligen hjälper folk fullt ut.
Den nya världsimpulsen håller ju på förfullt! Den skapas av nytt och av att gammalt lyfts upp i en högre spiral. Öst och väst möts och smälts samman. Att den fysiska världen och den buddhiska världen smälts samman. Att Kristus barnet föds i människors hjärtan (1 inv) osv osv….
Kan det vara så att religionerna behövs för att människor ska börja där, för att fortsätta när man känner att det inte räcker längre, man behöver vidare i sin upplevelse?
Att allt håller på att smälta samman är också en känsla jag har, i de flesta debatter på forum jag är på upplever jag detta.
jag tycker den artikel som vi har här som heter Den nya Kristusimpulsen säger mycket…
jag tycker även denna säger en del om utvecklingen, mänsklighetens första invigning
kanske även denna kan ge en pusselbit Uppstigning
#11 Visst kan det vara så, men jag tror nog vi vandrar ut ur och in i religionerna, beroende på var vi bäst tjänar ett högre syfte och när vi har reella möjligheter att förändra och lyfta ( 2 invigda) så är ju religionerna en utmärkt plats för det.
Och religionerna är ju på väg in i en förändring i sitt synsätt också, med tanke på människors utträden.
För övrigt har jag redan läst dessa du lagt upp Marianne.
Tack
#14 Det ser jag mer som en yttring i att bli individualiserade, att lära sig tänka själva och ifrågasätta. behövs en hel del ifrågasättande inom "new age" också 
Dvs det som som Kristus arbete ligger i de tre I:
Individualisering (som det handlar om här)
Invigning
Identifikation
Sen tror jag att i väst har man en förmåga att ej lyssna på andra utan dom vill vara dom duktiga själva.
kanske det är så att eftersom väst är det kristendomen som styr mest att det är den enda religion som skulle accepteras för väst har svårt att acceptera saker som kommer från nåt annat än just väst.
Så det kanske är det som krävs för att vi ska få en religion och fred. Det är ju samma i förhållanden en partner måste vika sig för att det ska fungera båda kan inte vara dominerande. Det är väl därför vi har så många skilsmässor idag. För att båda ska vara jämlika.Det fungerar ju bevisligen inte hos alla. eftersom det ser ut som det gör idag.
Den nya religionen som ni säger växer fram verkar vara vilsen det är många som bildar sin egen tro eller uppfattning men ingen vet egentligen riktigt vad som stämmer eller vad som händer. Men förhoppningsvis kommer det komma upplysta ledare som har sanningen som sin källa och kan förklara detta för alla dom nya anhängarna.
Precis Yogflame, de gamla religionerna växer ur sig själva och flätas samman med det nya.
Så ser jag det.
Det har ju med ursprunget att göra, inte enbart individualitet, sammhället förändras ju helt ioch med den andliga utvecklingen i sig.
yodhe jag tror att religionerna började som en och sedan delade upp sig och sedan flätar samman sig såsom dom säger att allt skapas ur gud och återvänder sedan till gud.
likväl som barn föds blir sedan gamla (som vuxna barn) och sedan lämnar man jordelivet.
Jag har märkt att många pensionärer blir lite som barn dom blir ledsna om ingen hör av sig då känner dom sig ensamma och dom bir lika glada som barn blir av presenter på julafton medans en vuxen inte visar samma uppskattning i den grad dom gör …..
en lustig sak är också att nyfödda har lite hår och är lite tjocka precis som äldre tenderar att se ut på äldre dagar . lite tjocka och tunt hår.
Det är som att man föds som barn och lämnar jorden som barn i grova drag lite lustigt är det ändå. Detta är något jag tänkt på ofta och jag ser lite likheter i detta.
Jag kan hålla med om det du säger om de äldre, har arbetat med dem i många år och faktum är att det tenderar att vara så med många av dem.
De till och med pratar som småbarn i det sista.
Ganska komiskt att lyssna på.
Men med religionerna pratar vi om samma sak, ursprunget, kärnan, allt kommer från en källa och har blivit uppdelat och nu återgår igen..
Så tror jag att det blir, för enligt esoteriken/teosofin kommer människan att höja sig själv och återgå till astralt väsen.. väldigt många år framåt pratar vi nu.
Jag satt o läste på ett ställe där präster svara om inlägg där beskrivs djävulen bara sågott som i nya testamentet det är ju lustigt men jag tror att det är för att dom sätter skräck i folk så dom ska lyda av rädsla.
Det konstiga är att vissa utav dom som är kristna säger sig själva inte tro på djävulen fast han finns beskriven i nya testamentet det säger ju en hel del om bibeln. Som säkerligen är ändrad för att sätta skräck i folk som ska följa den av rädsla , fruktan är ett starkt vapen.
svaret som skrevs var.
Hej
Om du går till Svenska Bibelsällskapets sida där bibeltexten finns, http://www.bibeln.se/avan_sok.jsp, och söker på ordet djävulen får du fram att ordet finns med i 25 bibelverser. Alla dessa är från Nya testamentet. Så när du undrar var i Bibeln det står mest om djävulen så är det alltså i Nya testamentet.
Men inom kristendomen menar man att denna onda gestalt också finns med i Gamla testamentet. Men då är det inte under namnet djävulen. Istället menar man att det är samma figur som i Gamla testamentet dyker upp som exempelvis ormen i 1 Mosebok eller anklagaren i Jobs bok.
Men figuren djävulen eller satan är inte särskilt vanlig i Gamla testamentet. Själva begreppet djävulen är något som tydligast börjar komma fram vid tiden när Nya testamentet skrivs.

djävuel, satan är ett kristet påfund…
Satyat Nasti Paro Dharmah
Sajtvärd på Existens och Filosofi.
#0
Tack Aldebaran!
Vilken vacker och livsbejakande text. Den käns precis så som jag önskar att det ska vara.
Ännu en kristen beskrivning av djävulskhet :
satanisk är någon som med illistighet vill beslå den andre med lögn och svek i syfte att omintetgöra något gott . någon som använder split , kiv ,debatt för sina egna hemliga destruktiva syften . dvs någon som vill härska genom våldsmakt och söndring .
Kristenhet är då att göra samförstånd , enhet , fridsamt samarbete och allt annat kärleksfullt gott i Jesu Kristi namn .
Att religionerna håller på att smälta samman har ju en avig sida i det att de ursprungligen var ämnade att praktiseras precis som de lärdes ut . Om man som nu vill göra svensk akademisk filosofi av allt på en gång så blir det ju bara en sorts soppa av det hela som inte går att praktisera men mer att konstatera att allt verkar vara för gud och vilja gott . En filosofisk lakonism .
#23 vi får inte glömma att kristendomen kommer från judendomen och islam är i stort sett en kopia på judendomen. buddismen kommer ifrån hinduismen. osv. så att dom var ämnade på ett sätt att läras ut ,så är dom flesta religioner influerade av andra religioner. visste du att ordet lingua härstammar från ordet lingam som betyder penis. då kali sticker ut tungan när hon får en lingam i sig. lotusstälningen förbjöds i väst då den ansågs anspela på sex. Detta är dock bara vad jag läst vet ej huruvida det stämmer enligt historien eller ej.
Men det betyder att romarna när dom hade stora delar utav världen måste ha pratat med indierna och fått saker därifrån och kanske tvärtom.
Mannens patriarkaliska herravälde verkade genom tankemönstret som onekligen gynnade penisens kontrollerande och styrande funktion ända in i familjens sängkammare .
Religionens "väsen" är att ha en förnuftig Tanke om hur jag som människa bäst kan vara "till för helheten". Religionens väsen är att inte vara en religion.utan något som tillåter Tankefrihet och är fritt från ramar som begränsar vårt växande. En Ramlös världsbild,med en gemensam arbetshypotes om hur Livet fungerar och vad som är dess syfte.
På det vis religionen har utövats så här långt i vår nedtecknade historia, har det mest handlat om att utnyttja människors s.k tro till förtryck av dessa. Det har spelats på människans "rädsla"för det stora okända och "vägen till gud"har bara gått genom vissa utvalda "herrar".
Det har alltid varit mer piska än morot, med avarter som sexuell avhållsamhet,avbön mot synder (så de går att fortsätta vara syndfull) och "tagelskjortan på". För min del så hoppas jag att vi människor så fort som möjligt genomskådar den s.k religionen och en gång för alla släpper den pga dess oförmåga att låta människor växa på sitt sett och i sin takt.
Men eftersom vi befinner i den emotionella tidseran, så lär det dröja innan människan förstår att det är Tanken som håller förnuftet, inte känslan, och med den utgångspunken skapa en mer tolerant värld vad gäller icke värderandet och att kunna skapa "samfund" utan inbördes tävlan om "rätt livssyn" e.t.c.
Jag ser det så här;det finns bara ett syfte med vårt varande,(monadens medvetande växande) ett mål dit vi alla kommer(allmakt och allkunskap) men vägen dit är olika för alla.

lika för alla är nog dock att det varit en mening med alla dessa dogmer som olika typer avreligionstolkningar pådyvlat oss under århundradena för att inte säga årtusendena…
Satyat Nasti Paro Dharmah
Sajtvärd på Existens och Filosofi.
#26 du har en intressant tankegång när du skiljer på att det är bättre att leva rätt utan religion än att leva fel med religion .
Men bakom bägge sätten står ju ändå tron på att det finns en gud och en gudomlig himmel och att den guden gynnar dem som lever rätt .
Religionerna har behövts under tidens gång, för när de allra flesta människor levt via solar plexus och via alla begär av diverse slag, så har religionerna visat på vägen genom sina dogmer. Gjort att många ändå kunnat "hålla sig på mattan" och inte skapat mer karma än nödvändigt.
Att vi nu håller på att skifta etage i det kollektiva medvetandet också att mer leva via hjärtats egenskaper så har de spelat ut sin roll för denna grupp, men vi får inte glömma att vi har en stor del av mänskligheten som har kvar sin utveckling via de lägre begären och de kan behöva ha dessa religioner som en ram.
Tids nog när fler och fler kliver över tröskeln till hjärtats vibrationer kommer de att betyda mindre och mindre, för då har människan en egen kontakt med Gud. Sin egen gudsförståelse/upplevelse och behöver då inga dogmer och ser också igenom dem.
Idag gjorde jag en intressant iakttagelse. Jag kikade en repris av Michael Pailin där han vara i Vietanam och bla. besökte ett underjordiskt Buddhisktiskt tempel. Där strax efter ingången stod figurer som var onda och goda och guiden förklarade att de onda kom till helvetet och de goda kom till himlen….
Mariann , buddhismen har ju en tradition av beskrivning av de andliga världarna i minst 7 nivåer från kalla lidande helveten till strålande varma vackra paradis och himmelriken .
Väldigt intressant tråd måste jag säga!
Mariann: menar du de tror på helvetet himlen som här och nu? eller senare liv? efter döden?
väldigt intressant
Vill kommentera jag såg en del skrev där om Djävulen och satan.
Just detta om Gott Vs Ont Mörker Vs Ljus är ju något av de äldsta begreppen i vår människans historia sedan urminnes tider som tål att tänkas på…
När jag ser världen och allt Negativt som sköljer över oss via TV Media Korruption och KRIG!
känns de faktiskt som att satan styr denna planet måste jag säga..
Såg programm med Operah och Eckhart tolle där sa det att
"EGOT i människan" var kallad för satan i vissa kulturer
Jag tror på öppenhet emot religionerna respekt emot varandra
vi kan alla lära oss av varandra så ser jag det :D
#32 Ingen aning… det fanns dessa statyer som symboliserade goda och onda människor och de goda kom till himlen och de onda till helvetet… det var det enda som sades.
mariann: aha okej Du vet inte vad denna Film hette skulle vilja se den :D
okej tackar så mycket skall kolla upp!
#28.Ja jag föredrar att vara en så god människa som möjligt,utifrån mina egna erfarenheter av dom konsekvenser mina livsval ger. Det skulle aldrig falla mig in att kliva in i vilket samfund som helst , med sin färdiga konsept på vad "Gud och Livet" är och har för betydelse.
Angående Gudsbilden, så finns det enligt min arbetshypotes ingen "dömande gud i himlen" utan det som finns är dömande människor på jorden, som genom att göra begreppet "gud till sin avbild" såsom vi själva är, skapat den "dömande guden." I det begreppet ingår också den största av illusionerna, den att vi skulle vara separerade från "gud",när det i själva verket är så att vi alla är "potentiella gudar" och så småningom kommer att uppleva tillståndet av Allmakt och Allkunskap.(då är vi inte inkarnerade i fysisk form längre). Men det finns ett viktigt "men" här, ingen "gudomlighet" vilken nivå den är på i sin utveckling,når dit utan kunskap om Livslagarna och då framför allt Frihetslagen som ger alla rätt att vara sin egen lag och frihet inom gränsen för alla andras lika rätt. För högre stående väsen är detta en självklarhet, det är bara vi människor som inte förstått detta.
"Vi har lärt oss att fara till månen men inte lärt oss att uppföra oss som folk"
#33. Om det upplevs som om "satan styr vår planet", så är bara för oss människor att titta oss själva i spegeln. Den verklighet vi upplever med alla dess konsekvenser,har vi alla varit med om att skapa och inte fören var och en inser sitt eget personliga ansvar och delaktighet i den helhet vi kallar Liv, kommer det att se ut som det gör utanför våra fönster.
Begreppen Gud och satan är olika sett att "vara på som människa".Dom är samlande namn för vilken väg vi som mänsklighet väljer att gå. Det är det "bästa sättet att se dom" inte som "en himmel där uppe eller ett helvete där nere". Det är symbolik på en nivå som var tänkt att vi skulle förstå men tydligt nog så gör vi inte det.
För den som vill gå den gudomliga vägen,handlar det om att börja med sig själv.
Jag har tänkt på det där med religion som ett spel för egot. Eftersom man kategoriserar sig , jag är buddist , jag är muslim jag är kristen osv När vi egentligen är universella.
Alla borde följa dharman istället. Den eviga sanningen. Det kanske är dit vi är på väg i den nya tidsåldern aquarius
#38 "det finns ingen dömande gud i himmelen" en stimulerande utgångspunkt för spekulation om vad är sanning .
Hur vi lever på jorden blir ju till vår egen dom över oss själva . Ifall sanningen är att himmelen är indelad i sju nivåer eller plan så kan vi inte komma högre än vi har gjort oss förtjänta av .
Huruvida vi kan bli dömda för våra hyss i himmelen är ju en hissnande tanke om hur länge vi lever i himmelen och vilka lagar och regler det finns där .
Men det beror på vad man menar och pratar om egentligen . En del tror att man alltid pratar om hur vi har det i samhället här och nu . Men jag tror att det går att veta litet om hur det blir när kroppsorganismen dör och anden går över till sitt eget .

#39… Ja, vi är på väg.. Vi har nu nått så långt ner i materien som vi bara kan komma vi har kmmit hälften in på våran utvecklingsrund/eon i fysisk form…Nu vänder det uppåt i vårt medvetande men det är inget som vi kommer att märka av ens under kommande generationers levnad…
I fysisk form har vi varit under dom senaste ca 40 miljoner åren…(enl. dom esoteriska texter och skrifter som jag läst)
Hela våran sk. rund som är den fjärde spänner om ca 500 miljoner år och vi har hunnit drygt hälften av den..Så tiden spänner nog över lite mer än 2012-12-21. Sedan att något är på väg att hända, ja det är nog sant…
Satyat Nasti Paro Dharmah
Sajtvärd på Existens och Filosofi.