Jag ber om ursäkta att jag profaniserar din dikt, men jag kom att undra om nåd egentligen är det överlägsnas välvillighet till den svagage, och bara understryker den existerande ojämlikheten.

Tja, man lägger ju ofta olika innebörder i ord. För mig står nåd för något helt annat än vad det gör för dig. Men det är ju det som är det som är så spännande med dikter. De kan lyfta fram bitar ur det inre, som man kan må bra att bli medveten om.

Tack för att jag fick ta del av din läsupplevelse!!

Jätte vacker dikt!

För mig är också nåd något vackert. dvs nåden från det gudomliga….

Precis!! Det var nåden från det gudomliga som jag hade i åtanke när jag skrev dikten. Så roligt att du tyckte om den, Marianne.

hello myy!

Jag föreslår en uppgift till dig, om du vill, en dikt om gud och människa som delar av den samma totaliteten.

Jag tror att jag redan har en sådan någonstans här hemma i gömmorna. Ska titta efter…

Här kommer en, direkt från garderoben…

Nova

I kärlekens expanderande ljus
andas Livet

Naket, famnande
varandets dualitet

i pulserande

Stjärnkaskader

Men det skulle vara roligt att skriva en ny som mer specifikt beskriver hur hela skapelsen med gudom och allt, genomsyrar varandra.

Inväntar inspiration…

 tack