Intressant detta med kosmiska lagar.

Den mest kända lagen inom "new age" är väl karmalagen, men det finns ju fler att grunna över…

Såsom i himmelen - så ock på jorden .  Vi har varit medvetna om den lagen i många hundra år . Men vad innebär det egentligen .

Att tänkandet är viktigast - känslorna följer av det - beteendet är resultatet .  Men det kanske ochså betyder att denna världen är underställd vad de bestämmer i högre världar och vi följer efter vad vi får "känna" genom änglaskarorna ?

#2 sedan är det intressant vad vi lägger för betydelse i ordet tänkandet också.Det är väl vad många missuppfattat , att vi tror att intellektet är grejen, men ett intellekt som inte har kontakt med hjärtat springer automataiskt egots ärenden.

Jag ser tankar, känslor och handlingar som i en triangel.Man kan ändra vilken av dem och få förändring i de andra.

Jag lånade ett fint litet häfte som hette "kosmiska lagar" tror jag, för 15 år sedan.Det var bla det som fick mig intresserad av det andliga.Det var så enkelt beskrivet, med korta visdomsord.

Någon som vet vilket jag menar? Jag skulle verkligen vilja ha det!

Där kallades tex en lag för bumeranglagen- att det du sänder iväg kommer tillbaks till dig.Och att även om du gör goda saker , så är det viktigaste med VILKEN INTENTION du gör det med, DET är vad som sänds åter till dig.Är det av sann kärlek, eller har du i baktanken att du vill ha något tillbaks eller bli omtyckt osv?Jag tror att den saken är rätt viktig att förstå, hur viktigt det är att rannsaka vår intention med vår godhet.

Jag läste nyss att inom buddismen säger man att tom önskan att vara god kan vara av begärsnatur. Kanske det andliga egot vi grunnat kring?

Överge alla begär - även begäret att vara god som Guds barns guld ? Hur gör man det …

Antag att man är ett gäng som vill reparera bilen . Antag att man har ett val . Antingen kan man göra det med militära kläder och en strikt militär disciplin som inte innehåller något annat än lydnad, effektivitet och god moral . Eller så gör man det med vin ,kvinnor och sång i sköna kläder med glad lycklig lekfullhet .

Det är klart att vad man väljer kommer tillbaka i det att man vill upprepa det nästa gång . Det blir ju något man lär sig och förväntar sig ska hända igen . Det blir "vägen" därför att vi är vanebildande och har nåt upprepningsdrift.

Ifall man nu vill reparera bilen med sann kärlek …med sann kärlek. Då börjar man med meditation eller gruppterapi eller brainstorm ? Vad är Sanning ? Vad är Kärlek ? Vad är Kärlekssanning ? Vad är Sann Kärlek ? Hur reparerar man bilen ?

Måste man bekänna att detta är ett teologiskt problem . Frågan är kanske om man är villig att reparera bilen i Jesu Kristi namn ?

Bra funderingar tycker ajg….

i synerhet tanke o hjärta, där tror jag du har rätt.

Önskan att vara god är ju ett begär och inom andevetensakpen kallas just den sortens begär  aspiration. Dvs ett högre slags begär, men finns ändå i astralkroppen, men ligger väl mer i hjärtats nivå av det astrala….

Andligt ego kan nog hängas in där lite, fast jag grunnar mer om inte aspirationen efter godhet, det gudomliga osv är den utrensade delen av personlighetens begär

Jag funderar om andligt ego är mer fast i själva ego delen… att den kan hänga lite ihop med tröskelväktar problematiken. Man menar ju på att det andliga egot uppträder omkring 2 inv. När andlig kraft blivit större i personligheten men personligheten inte är tillräckligt utrensad i det mentala.

Andra tankar?

Jag har mött en man några ggr som är rätt känd inom andlig utveckling.Jag kände ett obehag kring hans sätt att ta så stor plats, det fanns en sån vikt vid vad han gjort och tycker och vem han är.Allt är ju i gott, hjälpande syfte och det är ju fantastiskt, men likväl fanns en sån stor "ton" kring " SE hur god jag är och hur mkt jag hjälper världen."

Först tänkte jag att det rörde sig om en typisk projektion från min sida, att jag omedvetet kände nån avundsjuka på hans stora karisma, som fick mig att känna mig grå.Men ofta brukar känslor av det slaget försvinna när jag identifierat det.Men här var det ngt som liksom skavde.Jag undrar om det är detta "andliga ego" som uppfattas i mig.För det är just det där - att personligheten fortfarande är så viktig för honom, hans egna identitet med det goda.Jag tänker att om man släppt egot så blir personligheten fullkomligt oviktig, man har släppt den illusionsslöjan.

Jag menar inte att det är något "fel" i att identifiera sig med sin personlighet, det gör vi ju alla tills vi kommit ganska så långt.Jag funderar bara över att egot visar att många nog inte kommit så långt som de anser sig ha gjort…och det stör sig MITT ego på

Att öht vara uppmärksam på att det finns ett "andligt ego" också, gör ju att man kan sträva efter att få syn på det i sig själv.

Jag tänker att det där andliga egot är den här lilla undertonen som lätt infinner sig som ett behov av yttre bekräftelse när man gjort något.

Någon som har andra tankar? Hur blir ni varse om ert andliga ego i er själva?

# 3  håller med om att begreppet för dagen är Hjärtesinne eller Hjärtelag .

Hjärtat är alltså fullt av vishet i tre kammrar : livsrummet - naturrummet - modifieringsrummet .

Frihetslagen : rätt att tänka känna säga göra som finner för gott .

Enhetslagen : alla tillhör en och samma (kosmiska) medvetenhet .

Utvecklingslagen : högre materia(världar) attraherar lägre .

Självförverkligandelagen : varje ind. måste själv förvärva egenskap

Skördelagen : allt som ind förorsakar andra måste skördas .

Ödeslagen : när och hur växande sådd skall skördas .

Aktiveringslagen : plikt att vara aktiv i sin medvetandeutveckling .

Minnesord …USA FES Ö

#7 Det är garanterat ett andligt Ego.

Den märker andra mer än man själv.

För mig har denna kunskap om andligt ego varit en viktig bit att få med för att just kunna vara vaksam omkring detta i mig själv.

#7 Jag kan också reagera på personer som "framhäver" sig…Har läst någonstans att det är karaktärer som jag själv har och inte är så nöjd med som jag ser hos andra. En tes jag fick till mig var när jag fick mitt horoskop. Hon berättade att enligt horoskopet hade jag i mitt förra liv   Lejonet i Accendenten, lejonets egenskaper; stark, bestämd och kanske inte alltid så ödmjuk medans i detta livet har jag Vågen i Accendenten och ska utveckla diplomati bla. Om vi då genom våra inkarnationer ska utvecklas i ALLA egenskaper/ personligheter osv så förstår man att ett enda liv bara är en pyttebit på väg…

lägger in en länk till artikeln om det andliga egot…

#10 eller som man kanske nästan föraktar hos andra men omedvetet önskar att man hade mer av själv…( typ om nån säger "usch en sån slarvmaja! " fast de själv är fast i kontrollbehov och städmani och kanske nånstans önskar att de kunde slappna av och låta dammråttorna dansa lite mer…)

 jag har också läst en del om detta, det intresserar mig väldigt.Projektionstanken och Jungs skugga osv handlar ju om detta.Och har man reinkarnationstro så känns den rätt enkel att ta till sig:  man möter alltid sidor hos andra som man själv nån gång haft i tidigare liv eller har i detta liv.Oavsett ,så ligger arbetet i att inte döma andra utan utveckla förståelse för dem.När man dömer andra, dömer man egentilgen sidor av sig själv, som man behöver försonas med för att kunna tranformera helt.

och så har vi den lilla problematik att ju längre upp eller fram på vägen man är, ju mindre har man det i sig själv, men möter det ändå för att världen är sådan.

De människor som är i slutet av evolutionen offrar sig så för världen att de möter all negativitet utan att inneha den själva, det är en del av offret så att säga…

och

eftersom man ju inte går från att vara ofullkomlig till fullkomlig från ett liv till ett annat, så måste vi väl ta med i beräkningen att detta sker succesivt, dvs allt man möter inte nödvändigtsvis finns inom dig…. utan man möter saker som en del i träningen och för att livet i de fysiska världarna är sådant…

tänker att när det är ett så enormt spann mellan människor och var de är på evolutionsbågen, så är det oundvikligt…

men döma ska man ju aldrig och alltid söka skiten i sig själv… alltid….