Välkommen hit!

Här finns massor av artiklar att dyka in i :) Klicka på artiklar till vänster och välj och fördjupa dig :)

ev kan  du finna nått under fliken artiklar och andlig psykologi. Där står om självrealiseringens psykologi vs andlig psykologi.

För å läsa om upplysning som ev kan vara det samma som uppstigning (?) många pratar om hittas här

Så ser jag det som det skrivs här iaf…

Oj, jag var och titta på den hänvisade artikeln om uppstigningen.

Intressant, måste jag säga….

Vet inte om jag törs säga något mer….

Du törs nog säga vad du vill… det är väl inte alltid alla tycker lika ;)

Det viktiga här är väl att möta andra med respekt och att den som möter andra med respekt får det tillbaka.

Det är väl underbart att alla inte uppfattar livet lika!? Mångfald i enhet är en av mina många paroller….

Ett annat sätt att se på självförverkligande finns i tråden Orins Väg Till Självförverkligande.

Jag har lång erfarenhet av att gå på den vägen….

Välkommen hit!

Med respekt för alla dem som finns på detta forum…håll i er…

Allt detta som det stod om i artikeln om uppståndelse och upplysning skulle jag kunna ha som praktexempel på VAD upplysning INTE är…..

Inte det att det INTE finns och att det inte har en betydelse…

Men från mina glasögon har det ingenting med upplysningen att göra…….inte ett dugg.

Vad som verkligen Är skalar bort allt onödigt. Det behövs inga änglar eller olika nivåer(?), det är oerhört enkelt, simpelt men INTE lätt…

Så skönt att du har hittat din väg roshi1 :)

Ja, jag vet inte riktigt….

Jag försvann någonstans på vägen…

För att upptäcka att jag är i en okänd mörk skog utan upptrampade stigar.

Ibland måste man gå vilse för att upptäcka en glänta som man inte hade sett förut.

Vi är inte mänskliga varelser som har andliga upplevelser. Vi är andliga varelser som har mänskliga upplevelser.

#8 Absolut att vi hittar smultronställena i livet just när vi går vilse..berätta gärna om din uppfattning om upplysning, uppvaknande och självrealisation.

Att få se saker från olika synvinklar ger en mycket bättre helhetsbild! Därför är det bara intressant när människor ser olika vinklar på samma sak.

Säger det samma, visst är det fantastiskt när man känner att man går på rätt väg för en själv.

jag inbillar mig att jag går på den väg jag behöver i just detta livet iaf… kanske den ändras någon gång…

Min tanke är nog att man alltid går på "rätt" väg, för hur gör man annars? Ibland så ändrar den riktning men det är fortfarande rätt väg för det är ju min väg  Precis som vi fötts i "rätt" kropp för det är den kropp vi fötts i… Ibland kanske vi måste slå oss ner och vila men den väg vi fortsätter på är ju fortfarande rätt :) även om den viker av åt ett annat håll.

#11 Huvudet på spiken!!

Man har ju inte pluggat massor av sociologi förgäves  världens roligaste och mest upplysande ämne för övrigt

Det kan jag tänka mig,

nästa liv ska jag göra nått sånt tänker jag mig… hoppas jag…

Hm, nästa liv finns det mycket jag kan tänka mig att göra mera klokt och rätt… jag hoppas att jag kommer ihåg bara

*fniss*

det var ju ändå lite upplyftande att läsa om den permanenta atomen… det gäller bara å jobba på nu så går man nått renare in i nästa inkarnation… *suck* *slit å släp*

Jo, jag tänkte oxå på det… det känns ju som att allt man går igenom ändå kanske förhoppningsvis inte är till spillo :) Som sagt, bara att gneta på… :)

#11 Jaaa så rätt!

Varför vänta till nästa liv…?

För det här livet har kört fast och fungerar inte som det ska.

För att jag inte orka studera vid 47 års ålder…. ingen som anställer en så "gammal" människa….

+ att det jag gör nu ska jag göra….

Får man fråga vad det är som har kört fast?

Som jag ser det är det är det fullt möjligt att slänga sig ut i "upplysning". Men det gör ont om man inte är förberedd.

Jag vet var dörren Gud finns, men jag undviker den.

För att personligheten har nåt ANNAT FÖR SIG…

Den samlar erfarenheter…

Det där gillar jag….

>>Jag vet var dörren Gud finns, men jag undviker den.

Där är det nog många som känner igen sig

Vi polerar den. Förfinar den. Men vi vill egentligen inte släppa den. Astralvärldar, Atlantis, esoteriska läror, andliga resor. Vad som helst bara vi inte öppnar dörren.

Det gäller att fortsätta samla erfarenheter…hålla sig igång. Undvika dörren…….men den finns där.

Nyfikenheten kanske tar överhanden.

Nyfikenheten döda katten…skoja bara    he he

#24 Om du har förmågan att öppna dörren till Gud, varför undervisar du inte om hur man går igenom den?

Jag kan peka på var dörren är, men det är du som måste gå igenom den.

Kan inte du berätta hur och varför?

# 26

var är dörren, kan du peka på den?

Om självförverkligande kan man läsa HÄR!

Hej roshi1!

Jag håller inte heller med om detta med inkarnationer, änglar, planetkedjor och grejor - men jag får inte riktigt något grepp om vad du tror heller. Vill du berätta mer?

Från första stund när jag började skriva i forumet har jag pekat och pekat……….Det är enkelt, simpelt, men………men inte lätt.

Verkligheten kallar, måste jobba………

Namaste

Roshi

Jag fick egentligen inget svar på min fråga i #25.

Varför undanhåller du sanningen om du känner den?

Du får ursäkta roshi1, men om man pekar och pekar och INGEN man pekar för kan se riktningen man pekar mot, då bör man nog ställa sig frågan om man pekar otydligt eller om det verkligen är "fel" på alla andra.

Ingen härinne känner sig ju missguidad utan det är i så fall du som anser att vi behöver riktas mot ett annat håll. Kanske har vi olika levnadstro och båda är nöjda med det. För utifrån ditt sätt att se kan det ju vara så att ingen har rätt… eller alla, eller hur?

#31: Jag är kanske inte intresserad av att springa dit du pekar, utan av att förstå hur du tänker. Kan du tänka dig att tala om det? En del verkar ha kommit fram i tråden The basic, men du får gärna förklara från början eller länka till någon annan sida där din livsförståelse beskrivs.

Nu är det många som tycker att det är lite flummigt eller svårt att greppa vad jag talar…….så här

Andlighet för mig är att förlora något…..

Min grej är att bli lättare, avlasta, avspänning, relaxa. Ha en tillbakalutad inställning till existensen…

Ha modet att "inte veta"….

Att säga till någon att göra något, är att bygga ett fängelse för personen, du odlar enbart egot, den som gör, den växer bara mer och mer. Motsatsen av att göra något är "ickegöra"……och…hur gör man det?

Jag kan peka men jag har ingen aning om hur man "ickegör"…?…kanske det är ett släppande, eller att man låter bli att reagera på alla impuser som rycker i" jaget".

Min andlighet handlar om att förlora något……frihet…bli fri

Och vem vill förlora något, vad är det för lära, kan man fråga sig??  Alla vill ju ha, uppnå eller vad det nu är frågan om.

Det finns ingen agenda, inget att sälja, ingenstans att gå…därför att vart vi än går så är vi där.

De som är nyfikna på vad jag sysslar med eller håller på med är välkomna på min Blogg:

http://roshi1.blogspot.com/

MVH Roshi :)

Tack för svar!

Under artiklar finns det en rubrik som heter andlig utveckling. Under den ligger det inte mindre än tre artiklar om att mista… kanske kan vara av intresse?

http://andligutveckling.ifokus.se/Articles/Read.aspx?ArticleId=d3a268f8-50b1-41fa-ad72-a7e43098f283 här är den första delen.

andligutveckling handlar absolut om att mista… mista sig själv för att vinna sig själv…. som det ju så fint heter…

Precis……..som det ju så fint heter….

… mista sig själv för att vinna sig själv….

ALLT som jag pekar på finns i denna mening. Men den är lätt att missförstå. Den har stor djup. På ett sätt är det bokstavligen, men sen är det frågan vad man vinner på det….wow tänker egot, man kan vinna något!!

När man kommer ut på andra sidan är landskapet totalt ommöblerat……det kommer aldrig att vara sig likt….även om man känner igen ett och annat.

Det själv man vinner är inte samma som innan..

men då pratar vi ju om samma sak…  den har sannerligen ett mkt stort djup, den meningen….

Jag vet… man känner igen det men ändå är det nytt….

men för mig dör man denna "död" fler gånger… djupare och djupare för var gång…

Jag hade den liknelsen om att….vär sanna jag eller sanna natur knackar på vår dörr ständigt och att vi aldrig är hemma…

… mista sig själv för att vinna sig själv….

Den meningen resonera (vibrerar) mot det sanna jaget, eller sanna natur………DEN vet vad meningen vill säga, därför har vi en Känsla om att vi vet något….men den kommer inte riktigt fram för att egot försöker tänka vad den innebär eller vad den betyder….det här är rätt kul…

Det går inte att tänka "mening", MEN den sanna naturen vet vad det är. Mening kan kännas men inte tänkas…..men oftas är det det vi gör..

Ja, att mista sig själv för att finna sig själv…..där som i allt annat i livet så lär man inte av att bara fundera, studera andra, tänka…..

Man lär genom att göra, genom att mista sig själv, där får man en sann kontakt med den delen man vinner, själen.

Vi alla går olika slingriga vägar mot samma mål verkar det som, har man överblick ser man att det är så.

Camilla777

Vad anser du är själen?

Vad gör du för att mista dig själv?

Vad är det mål du talar om?

Att mista sig själv är inget man medvetet gör, det händer,tex genom tradegier i livet som tvingar oss att omvärdera allt vi tidigare trott på och tyckt.

När allt ytligt mister sin mening och man bara har en enda önskan kvar i livet, bara att hitta livslusten, ett inre liv/ljus, villkorslös kärlek, kontakten med själen och gud, då har man på ett sätt mist sig själv för att finna sig själv.Detta är kort vad jag gått igenom.

Detta vaccum utan inre liv varade i ca 4år,(den tiden tog det för egot att dö?) Den Camilla som kom ut ur detta är en ny Camilla.

Klart bättre men långt ifrån färdig! ;)

Det jag miste var sömnen, minnet, förmågan att kunna tänka, läsa böcker, hade svårt att köra bil, visste ju inte vart jag skulle,kroppen värkte och mådde illa,svårt att andas, konstant huvudvärk i nästan ett år,ständig yrsel. Kunde inte se på tv, lyssna på radio, prata med människor. Hjärnan stängde av, kroppen med.

Mest av allt miste jag tron på mig själv, tron på duktiga Camilla som alltid klarade och kunde allt. Jag miste allt jag då var, jag var bara det jag hade gjort den dagen. Nu kunde jag inte göra något längre. Jag gick in i väggen. Något jag tror att många här gjort.

Dessa mista processer är oerhört svåra!!!

Ja du Camilla….

Det där var en riktig vägg det där…..

Har du klart för dig hur du hamna där?

Usch ja, det där känner jag igen Camilla!!

Ja både hur och varför ;) Detta är guds hjälp så som jag ser det, ett sätt att stoppa upp en väldigt präktig personlighet som mer och mer stängde av själen.

Men hur jag hamnade där, ja två systrar valde att lämna detta livet, husbygge, tio år av dålig sömn,två små barn, jobb, ja det var ohållbart att hålla ett sånt tempo.Ger inte plats för liv, själen.

#49 Då är frågan: Ska man sikta mot den där väggen för att väcka sin själ? Eller finns det skonsammare sätt?

Eller ska man fortsätta att "leva" och passera dörren utan att bry sig om den?

Jag tror, men det är min högst personliga tanke, att väggen är resultatet av att man under många år vägrat lyssna på sin själ. Alltså är det en sorts nödlösning för att få egot att stanna upp och lyssna lite.

#50

jag tror inte man siktar på väggen… man hamnar där bara (om själen vill)

sedan finns det skonsammare sätt, men väggen är nog bäst ;)

Som ajg ser det så uppenbarar sig dörren när det är dags, man sk aleva och göra sitt bästa, söka de vägar som uppenbarar sig och smaka av diverse olika föda (förståelser)

se vilka som smakar godast i sin egen mun så att säga…

så leder livet en till dörren, förr eller senare….

så ser jag det hela iaf….

#51 Ja, alltså, återigen: Lyssna till ditt hjärta.

#51 Just så menar jag också!

Jag vet att för mig var väggen resultatet av att jag var för svag för att fortsätta att med viljekraft sätta mig över kroppens. Jag tycker fortfarande att det var en ynkedom att vara så klen …

Jaa det tror jag i alla fall :) För har man en bättre kontakt med sin själ så går det ju aldrig så långt. Därmed inte sagt att det inte är den vägen en del av oss SKA gå… det lidandet väggen innebär är svårt att få på andra sätt. Och lyssnar man på själen så tar man kanske en annan väg… Bara funderar högt här…

#56 precis… lyssnar man så…

men sedan vet nog själen om att personligheten i ett visst liv inte KAN lyssna det är då väggen kommer!!!!

Nu ska ni alla få höra en intressant tanke.. lite sennare idag.. har med olika steg i utvekcling att göra, men just nu kan jag inte ens rätta stavningsfelen jag har, måste springa till plugget!!!!!

Det ser vi fram emot då!!! Glöm nu inte det ….

Hur menar du då Gronstedt? En ynkedom att ha begåvats med en kropp som bättre begriper när du är på väg att gå över gränsen än egot gjorde ;) För man kan ju gissa att det är egot som vill orka allt… för att känna sig duktigt?

En ynkedom att ha så svag vilja att den kan besegras av kroppen. Lite samma idé som späkelse eller att meditera och vara asketisk i stället för att mata sin kropp. Jag tror inte det har med att "känna sig duktig" att göra, för mig var det en överlevnadsfråga. När sedan inte pressen fanns längre, hade jag inget själ att vidmakthålla samma viljedominans över kroppen och förlorade förmågan. Men jag saknar den styrkan.

Egot är ett överlevnads jag… man kan behöva känna sig duktig för att alls orka leva….

det är väl därför som egot är gör viktigt! MEN vid en viss tidpunkt är det dags att förvandla egot…..

Överlevnadsfråga, hur då?

Att inte tillåta kroppen att ta till sig och reagera på fysisk, mental och emotionell smärta är en viljehandling. Att välja att låta bli att reagera är nödvändigt, därför att reaktionerna inte kan tillåtas ta upp fysisk, mental och emotionell kapacitet.

#64 detachment!!!! :)

Men detatchment var väl bra?

#64 Jo det är helt sant, men så länge vi bor i en kropp så måste även den få sitt s.a.s. En kropp kollapsar ju till slut om dess behov enbart och uteslutande körs över.

Jag har alltid sett vilja och kropp som två icke samhöriga, alltså det har inom mig alltid pågått en strid om vem som är starkast, kroppen eller viljan… men kroppen har ju vunnit och den styr ALLT i mitt liv nu och jag kan bara acceptera mina fysiska begränsingar.

Tja, min vilja vann så länge det fanns ett yttre tryck, vilket var i ganska många år. Sedan tog kroppen över styret, men nu börjar själva jag hitta tillbaka till ljuset.

Och hur är då balansen fördelad mellan vilja och kropp?

Min vilja har aldrig vunnit egentligen, kroppen har hela tiden visat upp sin styrka… först nu försöker jag sluta fred med den istället.

#69: Den balansen är nog individuell, och dessutom beror den väl på orsaken man har till att utöva viljan (hur viktigt det är att kroppen inte reagerar på smärta, till exempel).

Jo det förstod jag, jag menade din balans.

#71: Åhå! Som sagt, förr var det viljan som gällde, kroppen fick foga sig (och gjorde det). Sedan följde en lång tid då kroppen regerade och jag släpade mig fram som en tilltrampad snigel. Viljan räckte bara till att fortsätta jobba, men inte till att förmå kroppen att sluta känna smärta.

Nu är viljan på gång upp igen och jag kan sätta mig över kroppens gnäll igen, fast nu försöker att inte göra det genomgående, utan att bygga upp kroppen till att orka med bättre. Jag tror nämligen att det skulle bli svårt för mig att vidmakthålla några emotionella relationer (till hus, häst, hoj, partner med mera (eller kanske inte hojen )) om jag lät mig själv bli så helt viljekontrollerad som förut.

:) låter som bättre balans, jag tror ju att måste ha balans för att må bra.

Viljan är ju lite knepig för den är ganska orealistisk och krävande så när den får styra slutar det ofta i större eller mindre katastrofer.

#66 Mkt bra!!!

#72 vilken sorts hoj?

GSX 1100 EF -84. Den har stått i flera år, eftersom jag varit sjuk, men jag blir tokig om jag inte får ihop den snart …

*grymt hojkåt, alltså*

säger mig nada… ett fartvidunder antar jag?

sånna japanska vidunder som min gubbe får eksem av

En delikat gammal Superbike, från den tiden då Superbikes FANNS och inte hade toppeffekten vid 16000 varv. En momentkurva att dö för …

Är gubben din sån där hådis?

En suzuki?

Marianns man mekar hoj HD hoj… Han är Gud på en Harley Davidson…

#80: Japp!

#81: Är den han eller Mariann som tycker det ?

Symaskinshoj som jag kallar dem  de låter som en uppvarvad symaskin…

blev visst inte så bra språk där… uppvarvade symaskiner ska det vara…

Nix, det gör de INTE. Du blandar ihop dem med moderna japsar (som har toppeffekten över 10000 varv/min). Den här har ett förtroendeingivande avgrundsmuller och behöver sällan varvas över 7000. OCH drar från 0.

Joodå han är min Gud på Harley ;)

ok då är din en typ glidar hoj?

ojdå… nu är vi OT igen….

#85: Nix, en superbike, från den tid då det var stake i sporthojarna.

Japp, det var dem jag tänkte på :) missade åldern på din :O

Ok… en sån som gubben får eksem av alltså ;)

Är han panhead eller knucklehead?

han håller på med en  från 50 talet…

Gronstedt, den måste du ju få igång nu, vad härligt! Har alltid varit rädd för såna där tvåhjuliga fordon, men har en gammal citroen padda-68 som skulle må gott av lite vårsol…och en besiktning..;)

Men hörrni, harkel harkel… jag tror att vi på ett brutalt sätt har kapat roshis tråd här

Hahaha, tycker du verkligen det?

Jaaa, typ… lite…

det har vi helt klart!

ursäkta oss roshi1

nu handlar det bara om upplysning hädanefter!

Fan, kom inte ihåg va det var jag skulle skriva.. Återkommer lite senare:p

Jag vet inte, men det vart en slags hojklubb av något slag….he he…..

Dagens samhälle som den är idag sliter hårt på själen. Jag har aldrig varit i väggen, men kan känna att trycket är lite väl hårt ibland.

Det där med utbrändhet, jag tror inte folk i gemen inte har en aning om hur lite stress vi egentligen tål, och hur sårbara vi egentligen är. Det som händer är som det är. Om någon går iväggen, som det nu heter, får helt enkelt egentligen sondera läget och agera därefter.

Att skuldbelägga den som hamnar där är inte kreativt, varför man hamna där kan man älta i evighet. Allt du gör i nuet bygger din framtid, därför att den redan är här.

Min agenda för att inte låta egot hamna i spinn är detta.

- Förenkling av tillvaron, avskalat.

- Anpassa dagen efter vad man klarar av.

- Medvetet skapa utrymme för vila, relaxa, softa.

- Ibland ta en "Day of".

- Ha ett reträttställe. Ett ställe för dig, dit ingen annan har tillträde till.

- avlägsna "energysuckers".

- Söka "energygivers", när du går därifrån så har du mer energi än innan du kom.

- En dag i taget, låt nuet leda dig.

- Lagom med miljöombyte (???)

- Det som e lätt e rätt och det som e rätt e lätt.

Det var någon som sa att en som är utbränd inte kan vila sig ifrån utbrändheten, utan personen behöver en helt ny om orientering( inte kanske att vila är fel men att det inte är lösningen, man hamnar där snart igen)

Mitt ego är monumentalt, men jag börjar vänja mig. Den är inte så viktig hur stor den än är.

Kom på lite nu. Det är lite som steg i upplysningen. Första steget mot att förstå tar vissa runt 15 års ålder. Då blir man riktigt medveten om sina tankar. Sen finns det många fler steg. Någon gång på vägen så lär man sig att analysera sina egna tankar. Sen går det bara på och på och på;)

#98 bra, jag gillar din agenda!

99# Ett lättare sätt som jag ser det att närma sig upplysningen är genom utvecklingspsykologin, vad som händer med det mänskliga medvetandet. Rekomenderad läsning för den som är intresserad är Ken Wilbers bok "En kortfattad historia om allting". En milstolpe för mig.

32# Sanningen kan man aldrig gå på direkt då sinnet och språkets natur är uppdelning. Helhet är en direkt händelse eller upplevelse som inte ryms inom språk eller ord, dess natur är just att den är fri från den.

#101 Jag läser inte saker som specialiserar i någonting. Romarer endast. Allt jag vet kan osv är självlärt:p Så ska jag utveckla den tanken så kommer jag göra det själv:D

INget fel på romaner, de väcker ofta tankar, så får man tänka själv sedan. Roligare och mer givande än "färdiggjorda" tankar i en fackbok. Fast jag läser gärna faktaböcker också, alltså sådana som handlar om handgripliga saker.

#103 Jag håller med dig där=) Luskar böcker efter gömda budskap:P Faktaböcker är bra, men inte för psykologi.. det är ingen vetenskap, utan en Teori..

Hej,

Jag är oxå rätt ny här,tänkte besvara din fråga..så gott jag kan..

För mej är det hela livsåskådningen…allt har ett samband,det verkar för mej som om det inte finns ngt. tak,ju mer jag förkovrar mej ju bättre mår jag,faktiskt.

Min önskan är att vara i varandet,nuet o känna balans o harmoni,jag har länge kallat mej sökare…o på ett sätt är jag kanske det.

Tror att allt är gudomligt,tror på kärleken..

Jag vill tro att vi levt tidigare liv,tror även på själsfränder..

Guider,änglar det vill jag oxå ha i mitt liv :-)

Tror helt enkelt på andlighet,…svårt att förklara det närmare..sen tror jag på att allt har en mening och att vi har en livsplan.,som vi väljer själv om vi vill följa..

Livet är mer än det vi ser på ytan,för mej handlar det numer att "skala" bort från ytan för att hitta ett inre,mer tillfredställande sätt att leva på.

Ett litet axplock från mej

Kram//Tm