Livets väg
Vi i västerlandet är så vana att se livet som en väg som följer en plan med ett mål. Man vill uppnå allt möjligt. Förståndet vill ha kontroll och struktur. Allt som vi planerar har ett mål.
Efter detta schemat vill vi också se en mening med hela livet och då kan målet vara att komma i himlen, stiga upp till andra dimensioner eller att inkarnera igen, ända tills man har uppnått ett mål där man inte behöver inkarnera och i stället lever i en sorts paradis där allt är frid och fröjd och pepparkakor. Vi jagar nästa steg, nästa mål, nästa prestation. Men andetaget finns alltid här och nu, som en påminnelse om att livet inte sker i framtiden
Det är egots och förståndets sätt att se världen och livet som en plan med ett mål. Men det finns ett annat sätt att se världen, hjärtats väg. När man dansar är det hjärtat som dansar och det finns ingen som dansar bara för att komma till slutet av en dans som mål. Det är själva dansen som är dansens mening.
Precis så är det med livet. Om vi bara lever för att uppnå saker och har målet framför ögonen, missar vi vägen. Ser man livet med hjärtat är livet en lek och man leker i nuet och inte för att komma till slutet av leken. I många österländska traditioner är lek, spontanitet och mjukhet en del av visdomen. I väst kopplas visdom ofta till allvar, disciplin och intellekt.
När vi släpper taget om målen, om strävan och om tankens krav, öppnar sig något annat. Det är som om livet börjar andas genom oss i stället för att vi försöker pressa oss genom livet. Hjärtat känner rytmen, inte riktningen.
När vi stannar upp märker vi plötsligt sådant som förståndet aldrig hinner se: hur ljuset faller över golvet, hur vinden bär en doft av något bekant, hur en vanlig dag kan kännas som en gåva. Det är i dessa små ögonblick som livet faktiskt sker.
När vi slutar att jaga en mening med livet, ger vi livet en möjlighet att komma till insikt om att det är själva livet som är meningen med livet. Precis som själva dansen är dansens mening.
Livet väntar inte på att vi ska bli färdiga med det. Det väntar på att vi ska bli närvarande.
#0 Tänkvärt på många vis. När vi vandrar på villovägar från oss själva.
Livets väg en öppen motorväg som ständigt löper frammåt och i minnesgrenen.
Där alla mål som ger mening
bockas av.
Klart och färdigt riktas den ivriga målmedvetenheten vidare - ständigt på väg. Ständigt i rörelse.
Mål och mening är moroten som trenderna skapat och dessa hängs upp framför den lata åsnans ögon.
Åsnan går och går
Kommer aldrig ikapp.
Idogt kämpande tills h*n stupar.
Och det är där!
Mitt i den ofattbara katastrofen…..
Som många av oss vaknar . . . .
😉
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#1:
Vi växer ju upp på den här villovägen, att sträva efter allt möjligt och att planera hur man når sina mål. Men hjärtat har inget mål och ser livet som en dans. Sen är det upp till oss att bli medvetna om hamsterhjulet och hoppa av. 😊
Jag måste tänka på Castnedas böcker och Don Juan, som sa, att alla vägar leder ingenstans. Det enda viktiga är om det är en väg med hjärta.
#2: En väg med hjärta…. fint med Hjärtats väg.
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#0:
Vi har inte ett liv, vi är livet…var det någon som sa.😊
Det är en sanning som måste levas.
#0
Ja, livets väg och dess mognad. Mål att uppfylla, av självförhävdelse eller ett mål som har egentligen inte har något med ett yttre mål att nå, för den breda publiken.
Ett mål, kan vara en milstolpe i sitt eget liv. Är att våga möta sig själv och sina egna demoner. Som är som ett påklistrat frimärke, som framträder vid vissa obehagliga tillfällen.
Som man inte vill se sig i, men allting börjar med sig själv och sin egen tillit att ta tag i. Endast efteråt, när man klarat av denna milstope är man mogen att sen fortsätta på den krokiga väg som kallas livets väg, genom snårskogens milstolpar.
#4:
Ja, precis. 🙂
#5:
Sen är det ju så att det kommer en milstolpe varje mil. Att möta sina egna demoner är inte lätt, eftersom man för det mesta inte är medveten om dom. Människor vill ju mest se sig som bra och goda och det är lättare att tränga bort vad som inte passar in i den föreställningen än att acceptera sig själv med dessa saker.
#7
Precis, så är det.
- Redigerat 2026-01-17 12:25 av Gråeld
Starta ny diskussion