#0:

Fint skrivet och så sant. Det är som du säger – strategier, inget annat.
Som om de hade en slags auktoritet man själv inte kan nå. Men i slutändan är det ju bara en idé. Ingen annan kan leva vårt liv.

Kanske är det nog att bara se att det är strategier. Man behöver inte ens göra dem till ett problem. Bara genomskåda dem 😊

#0:

Jag ser det som så, att alla människor är lika andliga. Andligheten är människors sanna natur. Det enda som skiljer människorna är medvetheten om detta och då talar jag inte om en medvetenhet som förmedlas med ord till en annan, utan den medvetheten som uppstår pga att erfara det.

Efter en sådan erfarenhet börjar en utvecklingsprocess där man integrerar medvetheten i ens liv. Jämför jag mig med personer som t.ex. Buddha eller Jesus, verkar deras medvetenhet för mig vara ouppnålig. Men om jag jämför mig med vissa andra, t.ex. Fata Morganas syster, känns det som att hon aldrig kommer att uppnå medvetenheten som jag själv har.

Poängen i det hela är, att sluta att jämföra sig med andra och fokusera på sin egen väg. Att bli medveten om sina egna styrkor och svagheter och att acceptera sig med alla dessa i stället för att sträva efter det som man anser är perfektion. Utifrån sin sanna naturs perspektiv är vi alla perfekte som vi är.

Jag tänker då på en anekdot som Osho berättade om en puckelryggad man, som han beskrev som "den mest perfekta puckelryggen i världen". Det är en berättelse som illustrerar hur vi kan omfamna våra tillkortakommanden (eller det vi uppfattar som brister) som något unikt och vackert i sig.

Jösses vad svårt det var, att sätt ord idag.🫡
Sida upp och ner, i papperskorgen ner.
Får väl försöka någon annan dag som ger.😉

#2:

Kanske kan man säga att vi alla till vår sanna natur är precis lika "utvecklade"? Och att det som utvecklas mer är av denna värld, det "fysiska livet".

Kanske är det personen, människan, och egot som utvecklas. Som blir mer ödmjukt, kärleksfullt, osv.

Om man "identifierar sig" med ens sanna natur… Då ser man också att ingen egentligen är mer eller mindre utvecklade än en själv. Det slutar finnas en mening med att jämföra sig med andra, för oftast ser man ändå genom till Själen/Anden/den sanna naturen, och fastnar oftast inte i personens och egots o-fullkomlighet.

Man kan kanske då också säga, som Jesus ska ha sagt:

"Jag är världens ljus, och du är världens ljus."

#4:

Just det! Det som vi till vår sanna natur är, är lika hos oss alla och det är ingenting som kan utvecklas till någonting, eftersom det redan är allt. Medvetheten om detta är den enda skillnaden och sen finns det dom som utvecklar deras ego i tron att det är andlig utveckling.