Är människan obetydlig?
Ibland hittar man, av helt okända människor där ute, riktiga skatter. Det här citatet har jag snott från en tysk Facebook-grupp, utan att jag vet vem personen är som skrivit det. Men han sätter verkligen pricken på i´t, tänker i alla fall jag. Frågan är, vad tänker ni. Är vi människor obetydliga, dvs., inte mer i centrum än något annat? Har våra liv en större meningen än t.ex., myggens och maskarnas liv eller inte?
"Nietzsche verkar mer meningsfull för mig än alla dessa andliga marionetter som desperat söker efter mening - och blir alltmer galna i processen.
Vi är alla obetydliga - upprätt gående apor som följer biologiska mönster. Inte mer.
Prova det … det ger omedelbar klarhet - varken jag eller något annat i denna värld står i centrum på något sätt.
Och från och med då kan man vara andlig - till exempel är taoism mycket berikande på det sättet.
Eller också det mystiska studiet av det allomfattande intet - som kan berikas med fysik."
#0:
Det är ett mänskligt beteende att sätta sig själv i centrumet. Så har det alltid varit. Först ställde människorna jorden i centrumet, men faktan är att jorden bara är som ett dammkorn i universum och när jorden inte existerar mer, har den för ingen en betydelse längre. Just nu har den bara för oss som lever på jorden en betydelse.
Människors förstånd vill se en betydelse i allt, för att det tänker rationellt. Allt måste ha en mening, en betydelse, speciellt det egna livet. Men vilken betydelse har det egna livet efter döden och vilken betydelse hade det under livstiden? Jag skulle säga, att för hela universum spelar det egna livet ingen roll. Det spelar bara den rollen som man själv och andra människor och varelser ger den. Man har betydelse för varandra, men det är allt.
Att man skulle ha någon sorts högre livsuppgift är bara egotänkande. Inte ens om hela galaxen plötsligt skulle försvinna, skulle det ha en betydelse för universum, med tanke på ett oändligt antal miljarder existerande galaxer. Vilken betydelse har då en galax mer eller mindre?
Det har nog hänt miljoner ggr. att det fanns liv på planeter och som försvann igen eller hela planeten försvann. Man kan braa undra, vilken mening har hela existensen, vilken mening har livets existens? Men dessa frågor finns det nog inget rationellt svar på.
#0:
"Vi är alla obetydliga - upprätt gående apor som följer biologiska mönster. Inte mer."
Det är nog så…egentligen är vi bara däggdjur, men vi har satt en gräns mellan oss och djuren. Vi kallar oss människor, och resten av de levande varelserna djur… Som om det vore en skillnad.
Sen skapar vi det ena och det andra med tanken, hus, städer, bilar, datorer, (kärnvapen…), sen ser vi det vi skapat och blir imponerade av oss själva. Därför tror vi människor att vi är överlägsna alla andra djur…
Till slut blir vi i stället vår och alla andra på jordens undergång.
#2:
Så sant.
#2: Ja precis, kan också bara hålla med 😊
Här hittade jag ett utdrag ur en intervju med U.G Krishnamurti och vad han har att säga om saken. Jag har översatt det här från tyska till svenska.
Fråga:"Om man tar bort alla psykologiska faktorer och egenskaper från kroppen - skulle du säga att det inte finns någon skillnad mellan människan och djuret?
U.G: Nej, inte alls. Vi är alla som djur. Vi skiljer oss inte det minsta, och vi är inte skapade för ett högre syfte än myggan som suger ditt blod.
Fråga: Finns det någon tydlig skillnad mellan en människa och ett vanligt materiellt djur?
U.G: Tänkandet har separerat oss från de andra arterna på denna planet. Vi vill behålla tänkandet. Så det är det som är skyldigt till alla problem som den mänskliga hjärnan har skapat.
Fråga: Naturligtvis finns det något som kallas rent biologisk överlevnad. Men har inte tänkandet bidragit till att människan har kunnat överleva på ett bättre sätt?
U.G: Som jag sa tidigare har tänkandet separerat oss från de andra arterna. Med hjälp av tänkandet har vi kunnat skapa bättre förhållanden och överleva längre än de andra arterna.
Fråga: Varför tror du att vi lever i denna illusion, och varför fortsätter den?
U.G: Illusionen fortsätter eftersom om illusionen tar slut inträffar det som kallas klinisk död. Så om vi ger upp en illusion kommer vi alltid att ersätta den med en annan.
Fråga: Varför?
U.G: Det är det som ger oss känslan av att besegra det oundvikliga slutet, som vi kallar döden. Det är den enda döden som finns. Annars finns det ingenting som döden. Och döden är slutet på illusionen, slutet på rädslan, slutet på kunskapen vi har om oss själva och världen runt oss."
#5: han uttrycker detta bra, U.G. Har också sett videor med honom när han pratar ungefär lika.
#6: Ja han uttrycker det väldigt bra. Gillar det också, att han är så ärligt rak på sak, utan att mystifiera eller glorifiera något 😊
Översatte även det här från intervjun med honom: "Det finns ingen död. Ni föddes aldrig. Ni föddes inte alls. (skratt) Jag försöker inte glorifiera något. För livet har varken en början eller ett slut. Har det en början, har det ett slut? Era tankar skapar början. Varför skrämmer döden er så? Det finns faktiskt inget som heter död. Er födelse och er död kan aldrig bli en del av er upplevelsestruktur. Om ni vill uppleva döden - kommer ni inte vara där. (skratt) En annan kommer vara där. Det kommer att vara en annans lidande."
#7: Precis, det gör det faktiskt oftast skönt att lyssna på honom…😊
#7:
""Det finns ingen död. Ni föddes aldrig. Ni föddes inte alls. (skratt) Jag försöker inte glorifiera något. För livet har varken en början eller ett slut."
Det påminner mig om texten som står på Oshos grav:
"Never born. Never died. Only visited this Planet Earth between Dec 11, 1931 - Jan 19, 1990.”