Inre tystnad
Det finns ju flera inlägg på denna sajten om tystnad, men jag skrev en text på ämnet som jag ville dela med mig av😊
Jag promenerade nyligen i naturen och märkte hur tyst mitt sinne var. Jag kunde verkligen uppskatta ögonblicket när jag gick där, lyssnade på fåglarnas sång, vinden som viskade… Att titta på de olika växterna här och där.
Jag antar att detta är från en form av tomhet, tomhet från sinnets prat. Till en början kan denna tomhet kännas för mycket, som om den verkligen är tom. Det kan finnas en vilja att fylla detta tomma utrymme igen med mentalt prat, drama och sånt, bara för att inte kunna känna sig så tom.
Men om man stannar kvar i tomheten kan känslan av en negativ tomhet och negativ tystnad bli en lugn förnöjsamhet med nuet. Ett tyst lyssnande och seende till och av ens omgivning, och ibland bara ett lyssnande till tystnaden inom en.
Men först måste man släppa viljan till mentalt ljud och bli bekväm med tystnad och tomhet. Inte förrän då kommer man att kunna uppskatta och känna sig nöjd med denna tystnad, och börja lyssna… kanske för första gången.
- Jag på DeviantART: PerceivingPhoto
- Redigerat 5/24/23, 10:54 PM av snowy00
#0:
När man promenerar i naturen,. då kan det hända att den inre tystnaden kommer per automatik. När man hör fåglarna och vinden och ser livet i naturen i sin mångfaldighet, är det som ett balsam för sinnet. Man slappnar av och man kan erfara att vinden som man hör i träden är väldigt meditativ. Jag älskar den här inre tystnaden.
#1:
Ja, det är väldigt meditativt. Den skönaste tystnaden är ju den som kommer automatiskt, och det hjälper naturen mycket med.
- Jag på DeviantART: PerceivingPhoto
Jag tänker också som så, att denna inre tomhet som kan kännas för mycket ibland, är något som du själv också säger, något som inträffar i början, eller strax innan. Det är då det kan kännas skrämmande, som om man inte vet vad som ska hända till näst. Men om man verkligen låter det vara som det är, inte stretar emot och inte fyller detta tomrum med en massa drama igen, så kommer den inre tystnaden per automatik att breda ut sig av självt och fyllas av en inre frid och harmoni. Men ungefär det skrev du ju redan 😊
#3:
Ja, jag märkte också det. För ett tag sedan hade jag så mycket att skriva om med min blogg och över allt, men plötsligt var det som att alla ord tog slut, och jag började känna en påträngande tomhet i stället. Men när det nu gått någon månad och jag vant mig så har som vi skrivit denna tomhet övergått till något lugn inombords, frid och harmoni. Den fanns där även när jag hade så mycket att uttrycka, men mer på insidan, i mitt center. Men nu är det som att den har brett ut sig mer till det yttre också… Om det håller i sig får väl visa sig 😊
- Jag på DeviantART: PerceivingPhoto
#4: Jag tror att det är som dom visa säger, att denna inre frid och harmoni till en början kommer och går och kan trängas undan av andra mindre trevliga tillstånd som av oro, stress och ilska ibland. Men att det med tiden som man går den andliga vägen bara blir lättare och lättare att "ta sig tillbaka" till tystnaden igen, eller med andra ord, att det för tystnaden blir lättare och lättare att breda ut sig igen. För vad som än händer och sker så finns ju den inre tystnaden kvar djupt inom oss och även vissheten om den, som gör det möjligt för oss att bli påminda om den igen och att på något sätt ta fram den igen eller hur man nu säger det bäst😊
#5: det var bra sagt. Så är det nog 😊
- Jag på DeviantART: PerceivingPhoto