Annons:
Läst 252 ggr
rore
2023-04-28 09:54

Smärtkroppen

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Smärtkroppen som jag tolkar den
Efter att ha läst E.Tolles böcker:
Lev livet fullt ut och En ny jord.

🌿🌿🌿🌿🌿🌿🌿🌿🌿☘️☘️

Det regnar lyckoljus ner
över alla andra.
De som hänger med.
Den maniska räkningen på likes.
Bilder med tallrikar delikat
uppdukade med godsaker.
Moderiktigt och hälsosamt
ska det vara.
Människor med fröjderfullt
tindrande ögon och leende
munnar.
Perfektion.
De moderiktiga trenderna.
Visar upp det bästa de har!

De har så roligt.
De trivs med livet.
De vet hur man lever.
Det syns ju lång väg.
Inget bekymmer som drar ner bilden.
För det är inget du ser.

Flödet rullar på år efter år.
En bild säger mer än tusen ord.
Och visst talar bilderna.
De berättar så mycket om
andras glädje och lycka.
I jämförelsen av
det du tror dig inte ha.

Bilden talar till den
som betraktar.
Så vad är det egentligen
du ser?
Där lyckoljuset faller ner.
Kanske det berättar om
avsaknaden av det som
önskas vara?

Illusionen om lyckan.
En smärtsam fälla som vrider
om i jagets vara.
Lyckan du ser regna ner över
dessa andra.

Det kan vara dammet från dina egna övergivna drömmar.
Men det kanske du inte ser?
Där illusionens villfarelse drar ner.

Kan hända att vintergryningens klena sken
steg in med snöbyarna mellan husen som vindpinat tjöt runt husknutarna.
Medan smuts slasket på backen långsamt förvandlades till renaste vitt.

Förljuget lade sig snötäcket vitt, rent och oskyldigt förföriskt inbjudande tillrätta över slask marken och den log mot morgonrodnadens klena tillblivelse. Denna gråkalla vinter morgon för så länge sedan.
Sällan skådades Livet ur tacksamhetens ögon.
Där mödorna tyngde och sorger begrovts på skuldror som fryste hjärtat till is.
För människan att bära i mjukhetens anletsdrag.
Kan hända att vintergryningens klena sken
gav mening åt Livets teaterscen?

Där den falska stoltheten knycker
på nacken, blåser upp sig
och talar högt
med anklagande stämna.
För att slippa möta sin
egen rädsla, litenhet och oförmåga.

Den falska stoltheten vill inte
bli synliggjord eller framdragen
i ljuset till andras beskådan.
Den vill inte bli genomskådad.

Den falska stoltheten håller hårt
på sin rätt till att finnas till.
Den i klär sig offerkoftan och
skyller på andra.
Ett alldeles vanligt
mänskligt fenomen
som finns i oss alla.

Självkännedom.

Det sägs att genom sig själv,
så känner man andra.
Det är sant att vi speglar varandra,
att vi är varandras spegelbilder.

Men kanske inte på det sätt
som vi tror.
I själva verket finns det otaliga
hinder i det resonemanget som
gör att vi går vilse i oss själva,
eftersom vi riktar blicken utåt
mot de andra.

Vi känner inte andra.
Vi vet ingenting om någon annan.
Det vi tror oss se i andra.
Det är ingenting annat än tolkningar
och projiceringar, som baserar
sig på våra tidigare erfarenheter,
allt för ofta sprungna ur vår rädsla.

Hjärnans logiska del älskar att
hålla kvar strategier och försvar.
Den vill skylla på andra.
Den vill försäkra sig om att undvika känslomässig och fysisk smärta.
Och den gör nästan vad som helst
för att undvika känslomässig smärta.
Den får oss att upprepa det
förflutnas mönster i nuet.

Alldeles för sällan ser många av oss
vår egen del.
Hjärnans logiska del förskönar,
omskriver och skyller ifrån sig.
När den känner sig kränk,
sämre än, utpekad, osv.

När vi lever livet efter den
inlärda strukturen i hur det
ska eller bör vara.
Då förnekar vi det som är.
Då levs livet i kamp och motstånd.
Den invändiga dörren till
lyckan är stängd.
Väl gömd för den större bilden av
den lycka som andra tycks nå.

Reflexmässiga reaktioner
sätter krokben.

Uppgivenheten skrattar hånfullt
allvaret i ansiktet.
Det är så den förklädda stoltheten
oftast visar sitt missnöje.
Innan den strykrädd vänder inåt igen.
Till ensamhetens trygga bo.
Där inget annat än missmod gror.
Isolerad i sin osynliga självömkan.
I tron på att faktiskt ingen
påriktigt bryr sig.

2022 04 20
Eget foto.


Kedjor som tynger
Blir till länkar som bär

Annons:
rore
2023-04-28 10:31
#1

Ni får gärna reflektera o dela tankar om ni vill.


Kedjor som tynger
Blir till länkar som bär

Condor
2023-04-28 10:36
#2

#0:

Tack för inlägget! Det var fint skrivet i poetisk form. 🙂

En sak som jag undrar över, är om Tolle skriver om hur man läker smärtkroppen. Jag har sett på många exempel hur en sårad smärtkropp uttrycker sig i människor. Tar vi som exempel Fata Morgana. Hon växte upp med en storasyster som alltid ställde sig över henne. Hon sa till Fata Morgana saker som t.ex. att hon inte har någon allmänbildning, men det är ju klart att ett barn inte kan ha samma allmänbildning som en 8 år äldre syster. På så vis fick hon i sig ett mentalt program att "inte duga" som hon tog med sig ända tills hon blev vuxen.

När jag initierade Fata Morgana i reiki, hände det som alltid händer, att saker som måste bearbetas kommer fram till ytan. Ju mer ljus som strålar, ju bättre ser man skuggorna. Jag förklarade för henne att det som hennes syster sa inte har med henne att göra, utan det var systerns egna brister och att hon behövde någon att ställa sig över pga den egna dåliga självkänslan. Även om hon förstod det mentalt, tar det en tid att bli av med programmet. Men först av allt måste man förstå det mentalt.

Det är inte lätt att bli av med sådana program och vi arbetade på det i åratal tills hon kunde läka den delen av smärtkroppen.

Ett annat exempel är en relation med en tjej som jag hade på 80-talet, som varade i ett par månader. Jag använde ett tyskt ord som är vanligt att man säger till en människa som man älskar. Men hon flippade totalt ut och började gråta. Vad jag inte visste, var att hon blev missbrukad när hon var yngre och att våldtäcktsmannen använde just det ordet när han missbrukade henne. På den tiden visste jag inte mycket om psykologi och var över huvud taget fortfarande "lite grön". Det var i alla fall början på slutet av relationen. Så kan en sårad smärtkropp ställa till det för människor.

Läkningen av smärtkroppen är en mycket svår sak. Eftetrsom Tolle är en klok människa, undrar jag vilka råd han gav.

rore
2023-04-28 10:40
#3

Det finns flera övningar i Tolles bok lev livet fullt ut. Som har hjälpt mig väldigt mycket.
Stilla Sinnet och betrakta det som sker. Han skriver också om alla de osynliga tankar vi har som väcker känslor och som vi människor ofta reagerar ut. Utan att förstå.
Han är mycket klok den mannen och hans bok talade djupt in i mig. Gör så fortfarande. Saknar mina böcker väldigt mycket 😉

Jag har för mig att det även finns i boken en ny jord också men känner mig osäker. Kanske Snowy00 vet?


Kedjor som tynger
Blir till länkar som bär

  • Redigerat 2023-04-28 10:44 av rore
Condor
2023-04-28 10:44
#4

#3:

Vi får se vad Snowy skriver. Jag väntar med spänning. Det är en viktig del av den andliga vägen att bearbeta sådana här saker och att läka sin smärtkropp.

rore
2023-04-28 10:45
#5

#4: Ja, om smärtan lever kvar så blir det svårt att ta sig vidare på den andliga vägen. Om inte omöjligt rent av.


Kedjor som tynger
Blir till länkar som bär

rore
2023-04-28 10:54
#6

#2: Det poetiskt skrivna, är bara ord och fraser som jag skrivit ner då och då och den blir ett sammanhang.
Som om något inom vill ge uttryck för.
Så när jag skriver du eller ni. Då gäller det även mig själv. Den har blivit min ledstjärna och vän även om min smärtkropp knorrar ibland 🙄


Kedjor som tynger
Blir till länkar som bär

Annons:
Condor
2023-04-28 11:10
#7

#6:

Jag har sett att du ofta använder dig av en poetisk skrivstil. Du har talang för det. Hur blev du poet? 😊

Nu måste jag i alla fall göra mig klar för att handla för helgen och måste vara färdig med allt tills Fata Morgana kommer med tåget om 2 timmar, för jag måste fara till tågstationen och hämta henne. Jag är tillbaka på eftermiddagen igen.

rore
2023-04-28 11:22
#8

Jag tror inte jag är någon poet precis. Men när jag började söka efter mig bakom alla mina föreställningar. Så ja, då ändrades mitt skriftspråk helt enkelt.

Och jag började mer och mer inse att klyschan : Du har svaren inom dig. Faktiskt inte var en klyscha. 😇


Kedjor som tynger
Blir till länkar som bär

snowy00
2023-04-28 13:01
#9

Jag minns inga specifika övningar ur En ny jord, men det kan ju ha funnits. Men jag kan tänka mig att Tolle anser att man läker smärtkroppen genom att vara medveten och i nuet, och avidentifiera sig till den (lite som i exemplet jag skrev först här nedan i texten).

Jag skrev denna text igår kväll, och lät den vila över natten. Kanske kompletterar den Rores fina poetiska text i #0?
Det här är i alla fall min förståelse av Eckhart Tolles beskrivning av den så kallade smärtkroppen. Jag har inte riktigt haft hans böcker tillgängliga, så har skrivit ur mitt minne, och ur min egen förståelse, och har inte kunnat dubbelkolla allt med böckerna.

~~~

Eckhart Tolle beskriver det som att smärtkroppen är mer eller mindre kompakt hos olika individer, beroende på hur mycket emotionell smärta de har samlat på sig under sitt liv. I en av sina böcker tar han upp ett exempel på en person som levde under förintelsen (andra världskriget), och hon hade mycket smärta som hon bar på (kompakt smärtkropp). Tolle fick henne att avidentifiera sig med smärtkroppen genom att bara finnas där hos henne, och lyssna på allt vad hon hade att säga utan att döma, eller bekräfta att det hon sade var sant eller inte. Till slut när hon hade pratat färdigt om allt som tyngde henne, var det som att hon vaknade upp ur sina tankar och känslor och sade bara till Tolle som lyssnat en längre stund, ”allt detta är inte så viktigt egentligen, är det?”

Tolle beskriver det också som att ens smärtkropp dras till andra människors smärtkroppar och ”utfodrar sig” genom negativiteten hos den andra människans smärtkropp. Han säger att det är därför två människor kan hamna i, och söka sig till gräl, eftersom smärtkroppen vill utfodra sig i negativitet. Jag vet inte om han menar det bokstavligt, men han säger att smärtkroppen är som en egen entitet som ligger mer eller mindre aktiv hos människor, och som ibland vaknar för att utfodra sig på negativitet. Ibland kan den ligga o-aktiv under lång tid, flera år till exempel, innan den vaknar och söker sig till det negativa hos en annan som den kan utfodra sig på.

Exempelvis kan ett barn som har vuxit upp med två föräldrar med kompakta smärtkroppar själv få en kompakt smärtkropp, men samtidigt få en bakomliggande förståelse hur den fungerar genom att ha sett sina föräldrars smärtkroppar leda till gräl och annan negativitet under barnets uppväxt. Ett exempel han tar upp i en av sina böcker är ett barn som trots att det älskade sina föräldrar, tänkte för sig själv när det såg föräldrarna bråka ”de här människorna är ju galna”. Barnet hade tillräcklig medvetenhet inom sig för att se det galna i vad föräldrarna gjorde.

Han säger att tanken kan göda smärtkroppen, och även att tankar kan komma på grund av ens smärtkropp, som jag förstått det. Kan tänka mig att det menas att om man ständigt går och tänker negativa tankar om saker och ting, så göder man också sin smärtkropp som utfodrar sig med denna negativitet. Men som jag förstår det så kan smärtkroppen även påverka ens tankar, så att de går mer åt det negativa hållet på grund av den.

Tolle menar också att en kompakt smärtkropp inte enbart är negativ, då den i sig själv kan leda till ett andligt uppvaknande hos en människa. Det gjorde den för honom själv, när han en natt var så tyngd av allt i sin livssituation, att tanken kom i hans sinne ”jag kan inte leva med mig själv längre”, och han släppte taget om allt, vaknade upp andligt, och erfor sitt Själv, Samadhi.


rore
2023-04-28 13:09
#10

#9: Så jätte fint du skriver och berättar. Blir alldeles rörd här bakom skärmen.


Kedjor som tynger
Blir till länkar som bär

Condor
2023-04-28 14:40
#11

#8:

Men i alla fall skriver du som en poet. 🙂

snowy00
2023-04-28 15:10
#12

#10: Tack, det var snällt 😊 jag har lyssnat på så otaligt många videos med Tolle så något borde väl ha fastnat 😉


Condor
2023-04-28 15:20
#13

Det får inte varra sant! Nu höll jag just på med ett långt svar till Snowy och sen plötsligt fick min dator fnatt och jag befann mig på mina meddelanden. Nu är allt som jag skrev borta. 😥

Jag får börja om på nytt.

Annons:
rore
2023-04-28 15:43
#14

#11: Tack 🌱🏵🌱


Kedjor som tynger
Blir till länkar som bär

Condor
2023-04-28 15:52
#15

#9

Tack för en bra redovisning om Tolles lära! 🙂

Jag hade inte föreställt mig smärtkroppen som en självständig agerande entitet, utan snarare som det som såras om det inte är den fysiska kroppen. Emotionala sår har man i psyket, i energikroppen och sen finns det även ett cellminne. För mig var uttrycket smärtkropp ett symboliskt uttryck för dessa delar av oss som såras.

Men hur som helst, så menar Tolle och jag nog samma sak och uttrycker det med andra ord. I alla fall kan man känna negativiteten som uppstår av emotionala sår som ett gift i kroppen. Man tar med sig känslan även om man inte tänker på saken. Känslorna framkallar dock tankar och dessa göder i sin tur den negativa känslan.

Det som "agerar som en entitet" betraktar jag som ett mentalt program. Dessa agerar bortom sunt förnunft och utan kontroll, alltså som en egen entitet. Tar vi som exempel tjejen som jag skrev om i inlägg 2. Jag sa ett positivt ord till henne, men visste inte att hon hade en negativ upplevelse i samband med orden. Sen reagerade bara programmet eller smärtkroppen, om man går efter Tolles beskrivning.

Tjejen var ju inte dum. Hon var studerad och visste rationellt att det kom något positivt från mig, men hennes tidigare erfarenheter med ordet fick programmet att reagera som hon reagerade.

Det är därför så viktigt för personlig och andlig utveckling att bearbeta sådana saker och läka smärtkroppen. Man ska ju inte styras av program.

Jag hade en liknande samadhi erfarenhet som Tolle. Det hände när de emotionala smärtorna var som störst och jag gav upp och släppte loss allt. Tolle skrev att han ville dö, men jag släppte loss så mycket att det inte spelade en roll för mig om jag levde eller var död. Sen när det hände var smärtorna borta och jag undrade, var är den negativa känslan? Varför är jag så full av energi, när jag borde ligga omkring helt utmattad? 😄

Men ändå blr man inte "immun" mot nya sår. Men man kan hantera det mer medvetet.

  • Redigerat 2023-04-28 15:53 av Condor
snowy00
2023-04-28 16:53
#16

#15:

Nej, så jobbigt att allt du skrev på försvann.😓 Jag brukar få skriva i ett wordpad om jag skriver långa inlägg… Har varit med om för många gånger att det man skrivit och gjort på datorn gått förlorat så 😅

I vilket fall. Jag tror egentligen det Tolle beskriver om entiteten är symboliskt menat, han menade nog att smärtkroppen är Som en entitet.(vi kanske får bjuda in honom till forumet så han kan förklara hehe😉)

Det du beskriver om tjejen har jag haft något liknande. Inte precis lika så klart, men det enda förhållandet jag haft i stort blev förstört av att jag gjorde något som de flesta i ett förhållande skulle varit okej med, och alla jag pratat med tycker att det inte var fel gjort av mig. Men hon jag var ihop med tog det på helt fel sätt, och överreagerade tills hon låg i sängen och grät och halvskrek rakt ut typ sista gången jag såg henne. Hade hon kanske en ovanligt kompakt smärtkropp som aktiverades av tolkningen av vad jag gjorde (som inte var något ovanligt fel, eller illa menat)? Som sagt inte samma sak som det du beskrev, men jag kom att tänka på det iaf…🙂

Ja, det låter liknande som Tolles uppvaknande som du var med om.


FataMorgana
2023-04-28 17:02
#17

#8:

Det är lite som med Rumi eller som med Walt Whitman t.ex, dom uttryckte också sina andliga erfarenheter och insikter poetisk, så som du 😊

Det var en fin text om smärtkroppen som du skrev. Tack för den. Kommer nog att läsa den igen och fundera över den en stund. Har nyss kommit hem och har inte riktigt hunnit koppla bort all veckans stress än, men jag återkommer.

FataMorgana
2023-04-28 17:09
#18

#9: Det var fint skrivet av dig med 😊

Condor
2023-04-28 17:18
#19

#16:

Jag tänkte att det måste vara en symboliskt beteckning.

Ibland har man osis med det som man gör och säger. 😄 Man funderar vad man har gjort för fel, när man egentligen inte har gjort något fel. Det känns som om man inte förstår världen, när det egentligen är världen som inte förstår en. Det är livet. 😄

rore
2023-04-28 17:29
#20

#19: Jag tänker att det finns så många olika sätt att uttrycka saker på så det är inget konstigt med att missförstånd uppstår😇


Kedjor som tynger
Blir till länkar som bär

Annons:
rore
2023-04-28 17:30
#21

#17: Tack så mycket och välkommen åter. Låt veckans händelser rinna av.


Kedjor som tynger
Blir till länkar som bär

Condor
2023-04-28 17:41
#22

#20:

Ja och missförstånd finns överallt i världen och kan till och med leda till krig.

rore
2023-04-28 18:09
#23

#22: Ja, smärtkroppar beter sig så.
Sorgligt nog.


Kedjor som tynger
Blir till länkar som bär

rore
2023-04-28 19:41
#24

#12: Jag har läst böckerna om och om igen genom åren. Men minns inte de fakta han skriver om. Det är mer känslan som landar i mig.🙂


Kedjor som tynger
Blir till länkar som bär

snowy00
2023-04-28 20:12
#25

#18: Tack!

#19: Just så 😄

#24: Jag trodde nästan att jag inte skulle minnas så mycket fakta heller, men det hjälpte att jag håller på att lyssna om boken igen just nu. Men det blev ju bra, då fick vi med både känslan, och lite fakta så att säga, här i tråden 😊


FataMorgana
2023-04-29 12:26
#26

Nu har jag läst alla inlägg här flera gånger om och om igen, men tycker att ni har tagit upp så mycket redan och skrivit så fint att jag verkligen inte kommer på något att tillägga 😊 Inte just nu i alla fall, men det dyker säkert upp mer tankar kring ämnet vid senare tillfälle.

Hittade dock en video om smärtkroppen som handlar om hur vi kan iaktta smärtkroppen och lära oss av den. Videon är inte från Tolle, men jag hittade den på hans Youtube-Kanal, så jag tänker att det nog är bra och det tyckte jag också efter att jag sett den.

  • Redigerat 2023-04-29 12:27 av FataMorgana
snowy00
2023-04-29 22:29
#27

#26: det var en bra video. Det där är Kim Eng, Eckharts partner. Hon är också bra att lyssna på😊


Annons:
FataMorgana
2023-04-30 12:30
#28

#27: Jaha, det visste jag inte. Men då är hon säkert bra hon med, som du säger 😊

FataMorgana
2023-05-01 18:39
#29

Kom ännu att tänka på smärtkroppen, på våra reaktioner och på vad Rore skrev om hur vi sällan vill se vår egen del och hur vi skyller ifrån oss på andra.

Det fick mig att tänka på alla svåra och jobbiga relationer det finns där ute, speciellt familjerelationer, där barn, föräldrar och syskon strider med varandra, skyller på varandra, pekar finger åt varandra, hatar varandra och t.o.m bryter kontakten med varandra.

Säger inte att det kanske inte skulle vara nödvändigt ibland, att bryta kontakten med en annan människa, men ändå är det så sorgligt när det sker på något sätt.

Det kan handla om allt möjligt, som t.ex från att en dotter inte anser sig ha fått tillräckligt med kärlek eller uppmärksamhet av sin mor. Det kan handla om föräldrar som förolämpar sina barn, misshandlar dem psykiskt eller om föräldrar som ser brännvinsflaskan som viktigare än sina barn. Allt det där och mycket till, kan förstås göra att familjerelationer spricker, att människor mår dåligt och att man vill bryta kontakten med de människor som egentligen borde vara de närmaste och käraste som man har. Så jag vill inte döma ut någon som brutit kontakten, för som sagt är det kanske nödvändigt ibland.

Men vad som hjälpte mig att komma över de känslomässiga sår jag själv drog på mig i min familj och vad som hjälpte mig att förvandla ilskan till kärlek och att verkligen förlåta i stället för att bryta kontakten var att inse att de inblandade också är offer och inga medvetna förövare.

Tänk er att den mor som har svårt att visa kärlek åt sina barn, själv kanske inte fått den kärlek hon skulle ha behövt av sin mor. Tänk er att den mor, som misshandlar sin dotter psykisk, kanske själv blivit psykiskt misshandlad av sin egen mor.

Att se andra som offer av omständigheterna och inte bara som förövare kan faktiskt hjälpa en att förlåta och hjälpa en med att börja älska igen. Det handlar alltså inte bara om oss och vad vi blivit utsatta för, utan det handlar i allra högsta grad också om den andra och vad hon eller han själv har blivit utsatt för. Sen sprider det sig som ringar på vattnet.

Så kan man också läka sin känslokropp och rädda trasiga relationer.

rore
2023-05-01 18:51
#30

#29: Ja absolut. Då läks det trauman både frammåt och bakåt i tidens rum.
😘


Kedjor som tynger
Blir till länkar som bär

snowy00
2023-05-01 19:01
#31

#29: Fint skrivet…👍


Condor
2023-05-02 10:02
#32

#29:

Det var ett bra inlägg!

Kanske känslokropp, som du skrev, skulle vara en bättre beteckning än smärtkropp?

snowy00
2023-05-02 21:50
#33

Håller med, känslokropp var en bra beteckning🙂 vi har ju förhoppningsvis fler känslor än smärta.


FataMorgana
2023-05-03 08:20
#34

Egentligen skrev jag känslokropp av misstag, kanske för att jag själv förknippar det med så mycket känslor och emotioner. Men annars är det väl bara en fråga om vilken beteckning man föredrar och känner sig mest bekväm med, för att beskriva samma sak 🙂

Annons:
Condor
2023-05-03 10:34
#35

#33:

Ja och sen är det ju så att det är känslorna som orsakar smärtorna och känslorna som blir sårade. Smärtorna är ju inte såret utan resultatet av såret.

#34

Ibland kan ett misstag visa sig vara det rätta. I alla fall enligt mitt tyckande i det här fallet.

Condor
2023-05-03 11:27
#36

Det där med känslokroppen fick mig att fundera. Barbara Ann Brennan delar upp vårt energifält i flera kroppar. På fysiskt plan är det 3 kroppar, bortsett från den fysiska kroppen, dvs. den eteriska kroppen, den emotionala kroppen och mentalkroppen. På astralt plan är det bara en kropp, dvs. astralkroppen och på andligt plan är det 3 kroppar som speglar de 3 kropparna på fysiskt plan.

Det är den emotionala kroppen som blir sårad. På 80- och 90-talet brukade jag göra aura fotos som erbjuds på esoterik mässorna. Den emotionala kroppen är den som består av alla färger. I vanliga fall brukade jag ha en fin aura, men en gång när jag gjorde ett foto, när jag just var sårad och inte hade sovit mycket såg min aura fruktansvärd ut. Jag vill inte ens beskriva den. 😄 Att emotionala smärtor syns där fick jag bekräftat.

Men de mentala program, dvs. reaktionsmönster som man lägger till sig pga emotionala sår uttrycker sig i mentalkroppen. Kanske man skulle kunna säga att smärtkroppen befinner sig i både den emotionala och mentala kroppen?

För övrigt, i Barbara Ann Brennans andra bok, beskriver hon interaktioner mellan människors energikroppar. Det är t.ex. försvarsmekanismer som att "ställa upp taggar" och sånt.

Själv har jag boken bara på tyska, där den heter "Licht Heilung". Det är en tjock bok med över 700 sidor. Men jag tror att det är den boken som på engelska heter Light Emerging.

Här hittade jag en sida med alla hennes böcker:

https://www.goodreads.com/author/list/124038.Barbara_Ann_Brennan

Där finns det knappar att klicka på, där det står "want to read". Men för att kunna läsa dom måste man logga in sig med facebook eller annat som jag inte är medlem i.

Barbara Ann Brennan has 30 books on Goodreads with 27242 ratings. Barbara Ann Brennan’s most popular book is Hands of Light: A Guide to Healing Through t...
Upp till toppen
Annons: