Vi människor är ju så himla bra på att föreställa oss en massa saker i huvudet. Oavsett vad det än handlar om, så målar vi upp den ena historian efter den andra som t.ex om vad som händer efter döden eller så gör vi oss en bild av vad gud är som vi sedan tror på. Vi gör oss tankar om politikerna, om människorna vi möter på gatan, om framtiden och ja om allt möjligt målar vi upp oss olika föreställningar. Men sällan brukar det vara så som man föreställer sig någonting. När vi t.ex får reda på att någon som vi känner köpt ett djur, säger vi t.ex en hund, så är det ju inte samma hund som vi föreställer oss som den här personen verkligen har köpt och så är det med det andliga också, att våra föreställningar som vi gör oss om andliga teman aldrig matchar verkligheten och därför hör det till den andliga vägen, att befria sig från alla sina föreställningar och från allt vad man tror på. Det heter att tömma sinnet.

Nu är det ju inte så enkelt att bara tömma sinnet sådär. Så fort en föreställning är borta dyker nästa upp. Ja ni vet ju hur det svårt det är att inte föreställa sig den där ljusröda elefanten om någon ber en att låta bli 😀 Så fungerar vårt sinne helt enkelt, att den ena tanken följer den andra och att vi hela tiden föreställer oss en massa saker. Så inget fel i sig att vi gör så och vi kan heller inte sluta att föreställa oss saker och ting med ansträngning. Att göra någonting med ansträngning leder bara till ansträngda tillstånd, vad som är raka motsatsen till meditation.

Men vad vi kan göra, är att observera oss själva och försöka bli uppmärksamma på vårt eget sinne och hur det fungerar. Vi kan lära oss att lägga märke till våra tankar och föreställningar på ett mer medvetet sätt. När någon t.ex berättar för oss att han köpt sig en hund, så om vi i detta ögonblick som vi föreställer oss hunden gör oss medvetna om att det här bara är en föreställning och inte verkligheten, så har vi redan kommit en bit på vägen. Man kan praktisera det här dagligen om man vill. Vi kan hela tiden observera oss själva och bli mer och mer medvetna om hur det egentligen inte är verkligheten som dikterar vår tillvaro, utan alla våra föreställningar som vi gör oss om verkligheten. Verkligheten är verkligen aldrig så som man föreställer sig den, utan så som den verkligen är.

Vi kan inte bli av med alla våra tankar och föreställningar, för som jag redan skrev, är det så vårt sinne fungerar. Vi behöver vårt tänkande och vår föreställningsförmåga för att kunna leva som människor på jorden, men vi behöver inte fantisera ihop en massa föreställningar om allt möjligt, som ändå inte stämmer överens med verkligheten och vi kan bli medvetna om hur alla våra föreställningar om det andliga, bara är föreställningar utan verklighetsanknytning. När vi väl blivit medvetna om det här, så upphör vi så småningom att föreställa oss en massa saker. VI blir mer medvetet närvarande i nuet och våra inre konversationer minskar. Det blir tystare i sinnet.