På samma sätt finns även möjligheten att se sig som odelaktig i konceptet att allting är ett. Man uppfattar sig istället vara det som identifierar sig med den biologiska kroppen och att livet börjar och slutar inom dess livscykel. Vilket är en annan teori och även den värd att utvecklas men ingenting jag går in på djupare i den här texten.
**
I den förra tidsåldern levde vi i den religiösa doktrinen att vi behövde göra något för att komma tillbaka till Gud, vi behövde en Messias som kunde föra oss genom en separation tillbaka till en andlig gemenskap med Gud. Vi har nu gått in i just den nya tidsåldern då detta har hänt, numera är vi alla ett med Gud, det finns ingen separation, Gud är med var och en av oss och vi kan alla vara budbärare av ett Guds budskap på det sätt som är unikt för var och en av oss. Vi är själar som färdas i en köttslig kropp som vi har att älska och vårda på bästa sätt. Vi är alla unika på många sätt men vi har det gemensamt Att Vi Alla Är EN. Det har vi ju bekänt sedan länge…Herren vår Gud är En…eller har du en annan åsikt?
Normalt…vad är det…? Ett samhälle behöver lagar och regler…traditioner och kulturformer…oskrivna lagar…olika sätt att koda vår uppfattning om hur man ka vara som en kärleksfull medmänniska i den ekonomiska organisation av ett varuproducerande samhälle vi vill leva i. Vad som är normalt är ju också ifrågasatt i ett psykoterapeutiskt perspektiv. I den nya tidsåldern är det en större frihet i begreppet normalt för det finns ingen dom det finns inga villkor eller krav. Vi är alla ett med Gud och därmed måste vi ge varandra frihet att leva detta…inom ramarna för vad vi som samhälle kan acceptera…och dessutom gör vi klokt i att hedra den visdom vi redan uppnått i den messianska tidsåldern.
För föreningen, klubben, klassen, skolan, bloggen, hobbyn, intresset, spelklanen, familjen, kompisgänget, bostadsrättsföreningen, samfälligheten...
Kom igång på några minuter. Gratis förstås!
En sak som jag tänkt på är hur som s.k. normal är man som människa "kodad" att inte gå över gränsen och göra sånt som skadar en själv eller andra eller på annat sätt äventyrar något på ett felaktigt sätt ex. mot några naturlagar?
Detta är komplicerad fundering då vi är präglade av vår uppväxt etc. för att avgöra vad/om det finns något inbyggt i oss!?
#2 Det finns ingen människa som är fullkomligt normal. Vi som människor är människor utanför vårt normala tillstånd, som är Gudomligt. Det hjälper inte med fina formuleringar och en tro. Allt kan inte vara ett förrän anden lämnar kroppen. Hur mycket vi än kallar oss andliga. Det finns ett mycket stelbent sätt att se på andlighet fastän vi Alla är andliga-har en ande. Inget är bättre eller sämre, alla är mer eller mindre " onormala".
Nä jag tror inte att vi ska leva efter vad samhället som grupp accepterar. Det leder till fångenskap bortom kärlek - Guds vilja.