Vidare…

All Paths Lead to the Same Place

Essential to this teaching is the postulation that all of these Paths eventually lead to the same place: the Central Spiritual Sun.

Var hittar vi den platsen i universum? STORA BJÖRN!

Evolution in the Universe

Level

Example

Centers

Human Kingdom

Human Being

Seven Centers

Planetary

Planetary Logos

Seven Globes

Systemic

Solar Logos

Seven Planetary Schemes

Cosmic

Cosmic Logos

Seven Solar Systems

Super Cosmic

Super Cosmic Logos

Seven Constellations

Our solar system forms or is part of the heart center of the Cosmic Logos.

INTRESSANT!!

Att vårat solsystem är en del av eller formar den stora kosmiska väsendet som kallas för Cosmic Logos.

 Det är intressant detta att man alltid sagt: så i det lilla som i det stora…

Då flummar jag vidare… vi har ett hjärta, som ju är ett miniatyr väsen, som har en kommunikation med de andra organen/väsendena i kroppen…

Tänk om "Gud" som det sägs i kristendomen att "han" har skapat oss till sin avbild. Och det betyder att "han" har en kropp som liknar vår, eller rättaresagt att vår kropp liknar "hans"…

Jag trodde när jag var yngre att vår jord/solsytem kunde befinna sig i knät på "Gud". att alla vintergatans solsystem formade Gud var min tro… jag tror det fortfarande..

Fast vi bildar inte knät, vi är tydligen en del av detta enorma enorma väsens hjärta!

Vintergatan är en GUD,  Andromeda galaxen är en GUD … tänk om alla dessa galaxer bildar EN GUD? Så i det lilla som i det stora…

japp nu har jag flummat klart… detta var morgonens stora tankeverksamhet…

Men tror du att man avser kroppen när man säger att vi är hans avbilder…?

Jag vet inte hur kristendomen menar när de säger så… om de menar att gud är 180 hög och ser exakt ut som oss…jag vet inte…

*fundersam*

Hihihihi, så beskrivs det ju av talesmännen för den kristna religionen… själv är jag väl tveksam till om det, den fysiska kroppen vi bor i, är vad som avses.

jag tror inte heller att gud har en fysisk kopp som vi… jag tror att mästarna och då dessa ännu högre väsen som det blir när vi snackar gud/logoier är lika olika oss som vi är djuren till utseende

men vad menar du jag läser knas här..

den fysiska kroppen vi bor i, är vad som avses.

Alltså att det skulle vara den fysiska kroppen som avses när det står att vi är skapade som avbilder.

Kroppen är ju liksom den form vi har här på jorden och jag tror inte att den likanr Gud.

precis… det är bara symbolik som allt annat i bibeln…

Mmmm, pratade lite med mamma och pappa om det när vi var där sist… tråkigt nog så tror de att varje ord i bibeln är en skriven sanning och MÅSTE tolkas exakt som det står… annars hädar man nog och blir straffad sen… pust och stön!!

*suck*

ja att diskutera med kristna är som att köra huvudet i väggen, för bibeln ÄR sanningen. När jag har diskuterat min uppfattning tycker de att det låter så krångligt, då är det lättare att gå och lyssna på vad någon präst eller pastor säger och hur han tolkar bibeln istället för att tänka själv, eller?

Precis, varför tänka själv när andra kan göra det för dig

Mmm, härur kommer mitt starka motstånd emot det jag menar att dessa anhängar lagt beslag på. Jag förstår ju att det kanske var tvunget… men för mig var det som att växa upp i ett fängelse när det gällde tankar. Hela jag var ju fel, de förstod inte och tyckte antagligen att mitt tänk ända från barnsben var hotfullt och rubbade deras värld.

BRA! Då har du verkligen upplevt på egen kropp att vara i ett tankarnas fängelse!! Du lär aldrig hamna där igen…;)

Kan du utveckla det där mer?? *nyfiken* för nu upplever jag ju att jag lever i ett kroppens fängelse istället…

Du kommer inte att leva i ett mentalt fängelse och köpa andras tankar lätt…. du är inne i urskiljnings tankarna… att skilja det verkliga från det overkliga….

kroppens fängelse sprängs inte så lätt… det är den svåraste av uppstådnelserna, att häva själva det fysiska ….

men det kommer att gå från att vara fysiska till att bli fysisk/eterisk till i en avlägsen framtid vara helt eteriska   och då kommer jorden se ut som vilken annan planet som helst i vårt solsystem… tom kal och utan liv (tillsynes)

Nej det har jag fått lov att fatta… kroppen är inte klok ju :) den håller mig i ett järngrepp och utgör mina levnadsvillkor. Om jag inte lyder den slaviskt så straffar den mig genom diverse symptom som till slut inte går att förbise.

puttar upp denna för människor som grunnar på vad kan komma efteråt när inkarnationscykeln som människa ( 5 inv) är förbi.

Dvs detta gäller ju de som går invigningsvägen på jorden och vars utveckling leder in i Det stora vita broderskapet och vidare…

En klok man sa en gång en stor sanning! " Helvetet är ingen plats, det är ett sinnestillstånd" Och exakt så är det, endast du själv sätter dej i helvetet/kroppen/fängelset.. endast du själv kan ta dej ur det, det är en stor livsuppgift, en av dom största faktiskt! Men ha förtröstan, du kommer att lyckas!

Mariann… du är mycket nära att ta till dej en fantastisk insikt, Att det FAKTISKT är så att allt går igen, i stort som i smått, i kropp som i ickekropp, mönstret är alltid detsamma!! Ni talade om universumets olika galaxer…. Studera en atom omgiven av sina protoner och neotroner, fungerar och ser exakt ut som ett solsystem, en stor ansamling av olika atomer med vidhängande protoner å neutroner.. bildar en galax i miniatyr… Allting går igen, och igen och igen…. *L*

Väl mött!

#20

Min uppfattning om just det att "allt går igen", och uttrycket "så i det lilla som i det stora", har jag vetat sedan jag var ung.

"Helvetet" ser inte jag heller som en plats utan mer som du säger Wassago, ett "sinnestillstånd". Fast för mig är det mer de lägre astrala planen som är "helvetet", inte våra kroppar. Jag är mer av den uppfattningen att det är viktigt att vi ser våra kroppar som "tempel", inte som fängelse, även om jag är medveten om att den kan uppfattas så.

Men om vi ska förena ande och materia så kan vi inte springa runt och se kroppen som det största mörkret, som helvetet. Utan det viktiga här är ju då att se den som ett ljustempel eller vad vi nu väljer för nån vision för den.

Tankar var ju som sagt skapande

Det viktiga för mig är att förena "himmel" och Jord, ande och materia. Det gör inte jag genom att förneka materian eller se den som helvetet.

Helvetet är ett sinnestillstånd som besegras vid första invigningen, men menar man mörkret som sådant med helvetet dröjer det ända till iaf 3-4 invigningen att den kan anses någotsånär besegrad, dvs i min livsförståelse

den är inte den ultimata sanningen ifall någon tror det… den är min sanning ingen annans…

Men för många människor ÄR kroppen ett fängelse och livet hellvete, eftersom dom upplever det så. Men även det har ju sin mening, utan mörker söker vi inte ljuset, utan att vara bundna söker vi heller inte friheten, dessutom skall vi ju när vi är redo lämna våra kroppar för att gå vidare i vår utveckling, älskar vi dom för mycket är vi kanske inte villiga att släppa dom?

För dej i detta livet är kroppen ett tempel för att du därigenom skall  få de insikter och erfarenheter som just du skall finna i detta liv och således helt sant och riktigt.

För mej i detta livet är kroppen mitt redskap att testa mina teorier i praktiken för att därigenom bevisa att man med blotta viljestyrka kan tvinga kroppen att utföra ting som ej skall vara möjligt. I en av mina journaler har en läkare skrivit att jag omöjligt kan leva och om jag nu trots allt skulle leva vilket jag inte kan så skulle jag vara totalförlamad… Vidare skriver han att det inte är möjligt att bara på ren tur och eller skicklighet överleva så många gånger när jag enligt all vetenskap skulle ha dödats vid minsst ett tiotal händelser Skulle jag ha skött min kropp som ett tempel skulle jag inte ha vänt hela hans världsuppfattning upp och ned, jag skulle heller inte ha kommit till min "sanna födelsen" och ej heller lärt mej så mycket om smärta som jag nu lärt mej. Inte skulle jag heller ha alla dom minnena med mej i bagaget när jag nu snart skall gå vidare. Inte heller skulle jag ha lärt mej en tiondel av det jag kan om djuren och deras beteende. Därmedd sant och riktigt!

För Hoppfull är hennes kropp ettt fängelse och en "boja" så att hon kan finna ut sina lärdommar. Detta kanske är hennes väg mot att separera kropp och ande fullt ut, men utan att för den skull i framtiden se den som sin fiende utan som vän, vänskapen kan endast födas mellan kroppen och själen när dom kan enas bortom tvång!! Därmed sant…. *L*

Det ena utesluter mycket sällan det andra utan allt som oftast tvärt om.

Väl mött!

#22 Verkar som du gått igenom en hel del och du har mycket kloka budskap i dina inlägg. Ser gärna mer utveckling hur du gjorde med din smärta.

Ja, har gått igenom mycket, många gånger medvetet och ännufler gånger omedvetet utatt min kropp, psyke å själ för oerhörda påfrestningar… Jag är idag inne på mitt 40:e år och förtidspensionerad för mina skador,

kan börja med dom Ena knät e trassigt efter en spark från en Elefant, ena axelns ligament och muskelfästen (någåtsånär läkta så gott det går) sönderslitna av en Chimpans som utmanade mitt ledarskap när jag levde bland en grupp Chimpanser på deras villkor hon slog dessutom sönder fyra revben och ett av dom punkterade min ena lunga, jag inte bara överlevde den attacken, jag vann den åxå. Tre ryggkotor i nedre delen är förskutna samt sammanpressade efter ett slag från stjärten på en 4.7 meters krokodil när jag fångade in henne med mina bara händer i vattnet och tog upp henne på land. Lever och njurar är skadade efter ett Skallerormsbett -99 och min högra hand har en förslitningsskada samt nervskada efter en spark från en Struts. En fyra meter lång Tigerpyton högg mej i bröstet och slingrade seej runt mej och höll på att kväva mej, dom var två man för att få loss mej, då var tre revben spräckta samt fyra tänder satt kvar i bröstben viket jag opererade bort själv. Två gånger har jag knivskurits, den ena gången sydde jag själv ihop det med vanlig synål å björntråd 11 stygn. Under tio år drev jag firman Reptile House of sweden då jag i snitt arbetade 16-17 tim dygnet runt i tio år, sov i snitt 3-4 tim. per dygn, drog på mej en stressrelaterad sjukdom som heter Hortons samt hade hjärtflimer tre gånger och hostade blod mot slutet

Rammats av en 22 meters långtradare som gav mej en svår nackskada samt lämnadde fyra glasbitar i bröstet som jag själv opererade bort och sydde ihop. Skulle kunna fortsätta en lång stund till men det kan vi göra en annan gång.

Jag har begravt mer än tio nära vänner och sex, sju släktingar under denna tiden, två av vännerna följde jag dagligen genom deras smärta, ångest och ilska till deras sista andetag. Jag har levt som storebror till en syster som våldtogs vid 13 års ålder och levde i många år med skammen av att inte varit där för att skydda henne den gången, tagit hand om henne och mor dom åren som följde genom bup (barn å ungdomspsykiatrin) levererade åxå under den tidden min mor till AVC en natt under den perioden då hon försökte ta sitt liv i förtvivlan Två gånger har jag gått igenom dygn av väntan på svar om jag skulle överleva ett par av mina olyckor eller ej.

Under mina yngre dagar tillhörde jag även klubbvärlden, vi som bär västar m ryggmärken där våld, hot och droger hörde till vardagen Jag har överlevt den ekonomiska förlusten som sjukpensioneringen innebar då jag tvingades sälja mina djur, lämna min gård, förlorade min kvinna och alla mina drömmar om framtiden.. även här skulle jag kunna fortsätta en bra stund….

Jag har lärt mej allt om både psykiskt och fysisk smärta, jag har lärt mej att smärtan i sej inte är ffarlig å går att betvinga, jag har åxå lärt mej att njuta av dee enklaste ting och glädjas av dom, jag gläds åt att jag kan klia mej på näsan själv när det kliar där, att njuta av att inte behöva hjälp med hygien å toabesök, att njuta av en timma nästan helt utan värk, att njuta av vetskapen att jag klarar mej vad som än händeer mej, njuta av att ha blivit av med all rädsla och att inte längre behöver ha behovet av kontroll… Och mycket mycket merr…

Ja, har gått igenom mycket, många gånger medvetet och ännufler gånger omedvetet utatt min kropp, psyke å själ för oerhörda påfrestningar… Jag är idag inne på mitt 40:e år och förtidspensionerad för mina skador,

kan börja med dom Ena knät e trassigt efter en spark från en Elefant, ena axelns ligament och muskelfästen (någåtsånär läkta så gott det går) sönderslitna av en Chimpans som utmanade mitt ledarskap när jag levde bland en grupp Chimpanser på deras villkor hon slog dessutom sönder fyra revben och ett av dom punkterade min ena lunga, jag inte bara överlevde den attacken, jag vann den åxå. Tre ryggkotor i nedre delen är förskutna samt sammanpressade efter ett slag från stjärten på en 4.7 meters krokodil när jag fångade in henne med mina bara händer i vattnet och tog upp henne på land. Lever och njurar är skadade efter ett Skallerormsbett -99 och min högra hand har en förslitningsskada samt nervskada efter en spark från en Struts. En fyra meter lång Tigerpyton högg mej i bröstet och slingrade seej runt mej och höll på att kväva mej, dom var två man för att få loss mej, då var tre revben spräckta samt fyra tänder satt kvar i bröstbenet,

vilket jag opereradee bort

Det är sannerligen ett mirakel att du lever!

Eller åxå bara ett bevis på mina påståenden… Allting har en mening!!!  Utan att ha gått igeom allt detta hade jag nog fortffarande varit en troende eller en tvivlare… Jag är lyckligt lottad!

#25 Wow, vilken historia du beskrev här. Jag tror alla kan lära sig av dig. Var nog en mening du kom hit också ;-)

Jag beundrar ditt mod och styrka och tack för att du delade med dig av allt. Det krävs en mental styrka för att gå igenom allt detta.