#0: Tack för du delar med dig. Jag förstår att det inte är lätt att öppna upp sig så här. Jag vill inte skriva ett svar i all hast, utan jag behöver läsa igenom ditt inlägg minst några gånger först och sen fundera på det en tid innan jag svarar, så därför vill jag bara säga att jag återkommer med utförligare svar i morgon. Hoppas det är okej för dig.

#1: Ja självklart är det OK! 💗
Tack så jättemycket för att du engagerar dig och vill hjälpa ❣️❣️ Så snällt att du är villig att lägga tid på att läsa igenom hela mitt inlägg fler gånger och fundera!! 💓💓💓

#0:

Du får nog ett bra svar av FataMorgana sen, hon är bra på att ge sådana.

Men tänkte på en liten övning som jag själv gör ibland (man behöver inte ens kalla det meditation) och det är helt gratis. Om man sätter sig ned, tyst och stilla, och bara låter alla tankar, och känslor komma och gå.
Har man svårt att sitta stilla, eller så, kan man ha en svag, oansträngd uppmärksamhet på den delen av näsan där luften strömmar in och ut.
Man kan sitta så en passande tid, så länge det behövs för stunden, eller kanske 10-15 min åt gången. Går det bra utan fokus, är nog det att föredra… Men en medveten uppmärksamhet kan ibland hjälpa att stilla kroppen…

Efter ett tag kan man få en distans till tankarna och känslorna, och en stillhet kan infinna sig inombords, men det är inget man tvingar fram

#3: Tack! 💓🙏
Kan det göra att man mår bättre på lång sikt? För jag behöver en långsiktig lösning och inte bara lösningar för stunden!

#4: Ingen fara!😊

Det kan nog hjälpa på lång sikt, men då kanske man behöver göra det varje dag helst… Alltså ganska regelbundet. Men då börjar det likna en meditationsrutin, hehe.

Även de upplysta har någon varit så kallade
vanliga människor och känt av depressioner, ångest,
och all annan slags lidelse. Det existerar all slags skojare
över allt, det svåra är att urskilja vem som är vad.
Det är nog många som har blivit duperade inte
bara du personligen. De med ett stort hjärta
är de som oftast faller eller blir offer för manipulation.
Det finns många som kallar sig helbrägda görare,
healers och alla andra möjlig varianter av detta.
Twin flames eller tvilling lågor, jag själv tycker att det
låter dubiöst. Hur kan brinnande lågor vara tvillingar?
Själv började jag studera böcker om andlighet innan
internet fanns. Detta blev räddningen ur våndans dal.
Det finns otroligt mycket god material på internet
att fördjupa sig i och det är helt gratis.
Så beställ och framför allt betala inte för någonting.
Var uppmärksam om materialet även, på
nätet återfinns bedragarna.
En stor fördel är kunna engelska.
Ett sätt att hela sig är att utöka sin egen förståelse.
Den inre läknings processen kommer att tid.
Det kan gämföras med läknings tiden av ett
brutet ben.

#0:

Det finns en historia om en zen mästare som blev frågad av sin elev hur han hittar lyckan. Zen mästaren svarade, lyckan är som en fjäril. Om du jagar den, flyr den ifrån dig. Men om du sätter dig ner, kanske den sätter sig på din axel. Eleven frågade "men vad kan jag göra?". Zen mästaren: "sluta att jaga den". Eleven: "men finns det ingneting som jag kan göra?". Zen mästaren: "Varför sätter du dig inte ner, om du vågar".

Man vill ha saker för att bli lyckig och när man har vad man vill ha kommer ångesten att förlora det som man har. Sen kan det hända att man vill ha mer. Det är just detta som man ska ta sig ur på en andlig väg. Det finns en lycka som inte är beroende av det som man har eller inte har.

Nu är det så att jag själv var i en situation där jag hade en "on - off" relation med någon som jag var övertygad om att det där är min tvillingssjäl. Det var för länge sen, dvs. 90-talet. Jag läste också om det där hur ont det gör att sakna sin tvillingssjäl och hur problematiska relationer kan vara. Att det kan vara karma som måste lösas upp och det är invecklat.

Jag fick hjälp av den visaste mannen och den bästa healern som jag känner. Han sa "ensam kom du till jorden och ensam kommer du att lämna jorden". Han sa också att den där kvinnan inte är bra för mig och jämnförde det med ett gift för min kropp och hälsa. Jo, det där gjorde mig sjuk, men jag var inte mottaglig för hans råd, för jag inbillade mig ju att det där är min tvillingssjäl.

En dag när jag mådde så riktigt dålig och var i en djup depression, gav jag upp allt. Jag beslöt att göra slut på den här relationen" om man vill kalla den så. Jag orkade inte mer. Det kändes som om ingenting i livet var viktigt mer. Jag hade inga mål mer i livet och levde bara för att jag inte var död. Jag släppte taget om allt. Det var inte den sortens "släppa taget" för att uppnå någonting, utan för mig fanns det ingenting mer att uppnå. Sen på kvällen hade jag den intensivaste av alla mina samadhi erfarenheter.

Om du inte vet vad samadhi är, kan du gärna läsa här:

https://andligutveckling.ifokus.se/discussion/1533840/andligt-uppvaknande-samadhi

På natten sov jag inte mycket, säkert inte mer än 3-4 timmar och det var ingen djup sömn. Men när jag sen vaknade upp på morgonen, kände jag mig full av energi. Det första som jag gjorde när jag vaknade var att jag gjorde armhävningar, för att jag inte visste vad jag skulle göra av energin. Det kändes som en generator som "överladdar mig". Men vad som mest förvånade mig, var att jag kände en lycka, fast jag egentligen borde vara olycklig. Jag hade inga trötta ögon, som man borde ha efter en nästan sömnlös natt, utan mina ögon strålade och jag kände mig klarvaken.

Att släppa taget på riktigt, frisätter energier som var bundna pga blockeringar. Idag, när jag har mer erfarenheter med livet och den andliga vägen än på den tiden, ser jag det där med tvillingssjälar på ett annat sätt:

Det som vi kallar själen är det gudomliga ljuset i oss. Inom det gudmliga finns det ingen separation, dvs. inga individuella själar. Vi är alla resultatet av en och samma själ / ljus, fast det kan verka som om alla har sitt eget ljus.

Det kan du jämföra med ett ljus som träffar många speglar. Det ser ut som om speglarna har ett eget ljus, men de reflekterar bara ett och samma ljus. Men egentligen är vi inga speglar, utan kristaller som bryter ljuset och det bildas regnbågar. Regnbågarna är våra chakrasystem, med alla färger.

Inte alla regnbågar ser exakt lika ut. Om vi träffar en "regnbåge" som liknar den egna eller som har precis det som vi själva saknar, kan det leda till känslor av en djup förbundenhet och om man sen läser vad son skrivs om tvillingssjälar hamnar man i illusionen att det där är min tvillingssjäl. Om man läser vad det skrivs om hur man känner igen sin tvillingssjäl, skulle jag säkert ha 3-4 tvillingssjälar enligt vad som skrivs. Idag vet jag att det inte finns tvillingssjälar.

Efter den här upplevelsen tog det 10 år tills jag träffade Fata Morgana, dvs. den människan som jag av alla människor på jorden passar bäst ihop med. Jag är glad att det är hon och inte en av "tvillingssjälarna". 😊

Sen det där med avunden. Om människan som du är avundsjuk på inte sklle ha vad du är avundsjuk på, skulle det ju heller inte göra dig lyckligare. Tänk vad många människor på jorden det finns som har saker som man själv inte har. Var medveten om vad du själv har och även om livet är svårt finns det alltid ljusglimtar.

#0

Först av allt vill jag dig fråga hur du vet att alla dessa som skriver om sin lycka med sina ”twin flames” verkligen är så lyckliga som dom påstår och vilken lycka handlar det egentligen om?

Det finns så många olika sätt att vara lycklig på där ute i världen. Man kan vara lycklig för att man har vunnit pengar på lotto, man kan vara lycklig för att man träffat en man som man passar bra ihop med, man kan vara lycklig för man har ett stort hus med trädgård osv… Men ingen av denna lycka är bestående.

Vi lever i en dualistisk värld där lycka och olycka bara är två olika sidor av ett och samma mynt. Efter lycka kommer olycka, efter glädje kommer sorg. Det ena kan inte existera utan det andra i en dualistisk värld. Det betyder all lycka som vi söker efter där ute i den yttre verkligheten och ibland även finner där ute inte är bestående. Jag postade ett av mina blogginlägg här en gång som handlar lite om Buddhas undervisning i ämnet, som du gärna kan läsa om du finner det intressant: https://andligutveckling.ifokus.se/discussion/1502892/buddhas-undervisning

Även om dessa personer som du pratar om att skriver om sin lycka verkar lyckliga och skriver om hur lyckliga dom är, så vet vi ingenting om vilka sorger dom bär på i sitt inre och vi vet heller inte något om vad som ännu kommer att drabba dessa. Plötsligt kan dom förlora sitt hus eller jobb och så är dom inte lyckliga längre. Många har dessutom tendensen att låtsas vara lyckligare än vad dom verkligen är.

Mitt råd är att glömma andra och vad dom påstår om sig själva. Vi vet för lite om vad andra går igenom och vad andra ännu kommer att drabbas av, vilka kriser och tragedier dom ännu kommer att gå igenom. Men det är igenom de svåra tiderna, som vi utvecklar oss som mest, dvs om vi ser det som en utmaning i stället som för en kamp. Då finns det massor med saker vi kan lära oss om oss själva och utvecklas genom det.

Så det enda vi kan göra, är att vända blicken bort från andra till oss själva för att börja arbeta på våra egna fel och brister. Vi har ju ingen större kontroll över den yttre verkligheten och kan inte ändra på alla omständigheter som vi befinner oss i och som vi hamnar utför i livet, men vi kan ändra på oss själva så pass mycket att det som händer och sker där ute inte påverkar oss på samma destruktiva sätt som innan.

Eftersom lycka och olycka bara två sidor av samma mynt, som jag skrev om här tidigare, kommer vi alltså aldrig att uppnå bestående lycka genom att leta efter lyckan där ute i den yttre verkligheten och därför handlar den andliga vägen om att lära sig acceptera livet som det är och alla svårigheter som livet som människa för med sig.

I full acceptans uppstår en inre frid som är oberoende av yttre omständigheter och när man kan acceptera livet fullt med alla svårigheter som följer upphör den inre kampen och jakten efter lycka, vad som i sig genererar en sorts inre frid och harmoni. Men det är inget som sker övernatt, utan det kan ta åratal av inre arbete och att arbeta på sig själv är inte alltid enkelt. Det finns inga Quick-fix lösningar. Men du kan välja att börja vandra den vägen här och nu och med tiden kommer du att upptäcka vilka skatter som redan gömmer sig inom dig, vilken inre frid och harmoni som redan finns inom dig.

Det finns en hel del övningar här på sajten som du kan göra, som t.ex., den här chakra-balanseringsövningen, såna övningar gör man helst dagligen för en långsiktig effekt.

https://andligutveckling.ifokus.se/discussion/1502425/en-visualiseringsovning-for-chakrabalansering

Att meditera dagligen är också bra och att göra yoga eller qigong t.ex. Vad som är viktigt är att du hittar ett par andliga metoder eller övningar som du känner dig bekväm med och som du gärna ofta sysselsätter dig med. Alla metoder passar inte alla människor.

Att jobba psykologiskt med sig själv är också viktigt, dvs att iaktta sig själv, sina tankar och känslor genom att titta på dem och se var dom kommer ifrån och hur dom uppstår. Det är också viktigt att upptäcka sina fel och brister och vara medveten om vad man ännu har att jobba på. Du skriver om att vara bitter, ledsen och avundsjuk och det är bra att du är medveten dessa känslor inom dig, för bara så kan du arbeta på dig själv. Många vill inte ens erkänna sin svagheter och brister för sig själva, så du är redan på en bra väg att lyckas med ditt inre arbete.

Egentligen finns det så mycket mer som jag skulle vilja skriva om, men jag är rädd att det blir för mycket på en gång, så jag tänker att det kanske är bättre med att ta lite i gången. Så jag är mycket medveten om jag att kanske inte svarade på allt, men är något som jag inte tog upp som du vill prata mer om, så säg bara till och finns det något jag varit otydlig med, så är det också bara att säga till. Men jag tänker att det kanske är bättre att ta lite i taget och vi inte rusar fram alldeles för fort, så att det finns tid för funderingar och reflektioner.

Och vad jag glömde att skriva, är att Snowys övning i inlägg #3 är ett alldeles utmärkt sätt att stilla sitt sinne på. Ju oftare du sätter dig ner så där och bara iakttar dina tankar, hur dom kommer och går, desto större kommer ditt inre lugn och din inre harmoni att bli. Så gör det gärna varje dag. Det kostar inget och är egentligen det som äkta meditation handlar om och är, dvs att stilla sitt sinne så där.

Kommer också själv att tänka på när jag var yngre och nyligen hade upptäckt detta med andligheten. Jag kände även jag att jag mött min tvillingsjäl… Men det var inte besvarat (åtminstone inte på samma sätt). Minns ännu hur det smärtade inombords under flera år, det var en verkligt påtaglig och näst intill fysisk smärta. Kanske var och är vi tvillingsjälar på ett plan (?), men inte som i att vi måste ha ett romantiskt förhållande, som jag så gärna ville då.
Jag kan fortfarande sakna personen ibland, men det smärtar inget längre… Jag har gått vidare.

#9: Vad bra att du tycker övningen jag skrev verkar bra.😊

#6: Vad menar du med att jag blivit duperad och manipulerad? Av vem?

#7: Det är inte väsentligt huruvida tvillingsjälar existerar och om det är min tvillingsjäl eller inte! Det väsentliga är att jag mår så dåligt av att människan jag identifierat mig så starkt med och som känts som den enda som har haft ett liv fullt av exakt samma upplevelser och känslor som jag, och därmed den enda jag har känt någon riktig samhörighet med, har kommit upp och ur sitt elände och jag har knappt kommit nånstans!
Det har aldrig handlat om att vara kär och förälskad, utan om en mer gudomlig universiell kärlek. Att älska en medmänniska och känna att det är sig själv man ser utifrån, fast i en annan skepnad. I början var det bara ovillkorlig kärlek och därför fick jag tecken på att den var besvarad och våra liv fortsatte följa varandra parallellt. Sedan kom alla mina obearbetade sår upp till ytan och jag har känt mer och mer avsmak och agg, för att emellanåt må bättre och känna kärlek och hans energier igen.

Jag har stagnerat och jag har depression, beroenden och tycker att det mesta är meningslöst. En Twin Flame sägs spegla hur du känner om dig själv och relationen. Så jag är inte så förvånad över att jag inte känner nån samhörighet längre, och jag har hela mitt liv märkt att personer jag har fokuserat på plötsligt har uppnått popularitet, perfektion och att de får en massa saker som jag saknar! Det kan inte vara en slump; man skapar ju sin verklighet som blir som man tänker!

Men suck, som jag har försökt förklara för flera på olika sajter så är jag inte kär och saknar honom på det sättet! Det tror alla för att det är så de själva känner! Det här handlar om en fruktansvärt smärtsam sak som jag trodde att jag växt ifrån: lidande och avundsjuka på någon som har varit som jag men sedan har blivit en symbol för allt jag saknar och alltid velat ha! Just nu känns det som att han är orsaken till att jag mår som jag gör, som att han är min förbannelse och jag kan aldrig bli fri från honom.

Jag vill helst inte behöva veta av honom för det skulle få mig att må bättre. Men ibland kan man inte välja! Situationen är tyvärr så att jag inte kan undvika att få reda på saker, se och höra.. utan att gå in på detaljer.
Det känns orättvist och jag har svårt att fokusera på att jag ska må bra istället för att jag har fokus på att han har så mycket mer att vara glad för och hur dåligt det får mig att må.

#10: OK, men det som smärtar mig är ju inte samma sak som du led av! Läs mitt svar till Condor som jag skrev ovanför det här!

#8: Oj vilket långt svar! 🙂👍 Behöver läsa det flera gånger till för att plocka ut delar av den att börja jobba med!

#12:

Den gudomliga universiella kärleken är ingenting som får en att må dåligt. Den gudomliga universiella kärleken är inte beroende av yttra faktorer och den är vilkorslös. Den gudomliga kärleken väntar heller inte på att bli besvarad. Gudomlig kärlek kan bara "ge".

Den gudomliga kärleken kan man erfara i en samadhi erfarenhet. Det som du skriver om är något annat än den kärleken.

Osho skrev en artikel om det. Tyvärr har jag bara hittat en tysk översättning. Jag vet inte om du kan tyska, men ställer i alla fall in den:

http://www.astrologon.com/jyotish/osho.htm#:~:text=Liebe%20heißt%20Teilen%2C%20nicht%20Betteln,sie%20weiß%20nichts%20vom%20Bitten.&text=Die%20Liebe%2C%20um%20die%20ihr,bittet%2C%20kann%20keine%20Liebe%20sein.

Jag översätter med google:

Den mänskliga anden är under enorm spänning, och den spänningen har nått nivåer som gränsar till galenskap. Man måste släppa denna spänning, och samtidigt saknar det mänskliga hjärtat all kärlek. Ett samhälle som har förlorat sitt hjärta, en tid eller epok då alla hjärtvärden har försvagats, har förlorat allt som är bra, sant och vackert. Om vi ​​vill bjuda in det goda, sanna och vackra i våra liv, finns det ingen väg runt att först anpassa våra hjärtan till kärlek igen.

Kärlek är medlet för att anpassa hjärtan att producera musik. Av denna anledning, för mig, är kärlek som bön: för mig är kärlek den väg som leder till det gudomliga. För mig är kärleken och det gudomliga detsamma. Bön utan kärlek är falsk, ihålig, meningslös. Utan kärlek har böner inget värde. Och utan kärlek kommer ingen som är intresserad av resan till det gudomliga någonsin att lyckas nå det ultimata och högsta. Kärlek är medlet som får hjärtan att sjunga. För att göra det kommer du att behöva förstå några saker om kärlek.

Först illusionen att ni alla tror att ni redan vet vad kärlek är. Denna illusion gör enorm skada; för att nå eller väcka det man tror att man redan vet, kommer man aldrig att lyfta ett finger.

Men det man förbiser är att den som har lärt känna kärleken samtidigt också fått förmågan att känna igen det gudomliga. Om du vet vad kärlek betyder behöver du inte känna igen något annat i livet. Men som du är har du ingen aning; allt väntar bara på att bli erkänt.

Så det du tror är kärlek är förmodligen inte kärlek. Du kallade något annat kärlek och så länge du är i villfarelsen att du redan vet allt om kärlek, hur kan du få tanken på att vilja utforska och uppleva den?

Så detta är det första att förstå, vilket är att du fortfarande inte har någon aning om vad kärlek är.

Ingen av er kan älska eftersom kärlek inte flödar inom er. När du säger till någon, "jag älskar dig!", ger du inte riktigt kärlek, du ber om kärlek. Ni ber alla bara om kärlek och hur kan någon som ber om kärlek ge kärlek? Hur kunde tiggare vara kejsare? Hur kunde människor som tigger om kärlek vara kärleksgivare?

Ni ber alla varandra om kärlek. Inuti är du tiggare som ber någon att älska dig. Hustrun ber sin man om kärlek, mannen ber sin fru om kärlek, modern frågar sin son, sonen sin mor; Vänner ber vänner om kärlek. Ni ber alla om kärlek från varandra, trots att vännen ni ber om kärlek själv. Ni är som två tiggare som står framför varandra och håller fram sin tiggarskål.

Så länge någon fortfarande tigger om kärlek, kan han inte ge kärlek själv, för att bara fråga är ett tecken på att han inte har någon källa till kärlek inom sig själv. Varför skulle han annars behöva be om kärlek utifrån? Endast de som har vuxit bortom behovet av att be om kärlek kan ge kärlek. Kärlek betyder att dela, inte tigga. Kärleken är en kejsare, den är inte en tiggare. Kärleken vet ingenting annat än att ge, den vet ingenting om att be.

Vet du vad kärlek är Den kärlek ni ber varandra kan inte vara kärlek. Och kom ihåg: den som ber om kärlek kommer aldrig att få en gnista av kärlek i denna värld. En av grundlagarna, en av livets eviga lagar är: Den som ber om kärlek får aldrig någon i livet.

Kärleken knackar bara på dörren till ett hus från vilket behovet av kärlek har försvunnit. Kärleken regnar ner i överflöd på hemmet till den som har slutat tigga om kärlek.

Men inte en droppe regn kommer att falla över huset till den som fortfarande längtar efter kärlek. Kärlek flödar aldrig mot ett vädjande hjärta. Det tiggande hjärtat har inte den nödvändiga gästfriheten för att låta kärleken komma in. Bara ett delande hjärta, ett givande hjärta, kan bjuda in kärleken att knacka på dess dörr och säga: Öppna dörren, jag är här.

Har kärlek någonsin knackat på dina dörrar? Nej. För tills nu har du inte kunnat ge kärlek. Och kom också ihåg att allt du ger kommer tillbaka till dig. En av livets eviga lagar är att allt vi ger bort kommer tillbaka till oss.

Hela världen är en vägg av ekon: Du ger hat och du får hat tillbaka; du ger ilska och ilska du får tillbaka; du förolämpar andra och dina förolämpningar kommer att slå tillbaka på dig; du sår törnen och törnen ska du skörda. Allt du gav kommer tillbaka till dig, kommer tillbaka till dig på otaliga sätt. Och när du ger ut kärlek kommer du att få obegränsad kärlek tillbaka. Om kärleken ännu inte har återvänt till dig på otaliga sätt, vet då: Anledningen är att du aldrig har gett kärlek.

Men hur ska man kunna ge kärlek? Du har inget att ge. Om du hade kärlek, skulle du inte behöva gå från dörr till dörr och be om den. Varför blir du tiggare som vandrar från plats till plats? Varför ber du om kärlek? Ni är alla tiggare och ni tigger alltid andra tiggare om något de inte har. Och när man inte får det blir man ledsen, och då gråter man och gnäller och känner att man inte får kärlek.

Kärlek är inget man kan få utifrån. Kärlek är musiken i ditt inre. ingen kan ge dig kärlek Kärlek kan stiga inom dig, men den kan inte fås utifrån. Det finns ingen butik någonstans, ingen marknad, ingen säljare där man kan köpa kärlek. Kärlek kan inte köpas till vilket pris som helst.

Kärlek är en inre blomning. Den stiger inifrån, från en latent energi. Men vi letar alla efter kärlek där ute någonstans, en fullständigt missriktad och meningslös strävan.

Sök efter kärlek inom dig själv Du kan inte ens föreställa dig att det kan finnas något sådant som kärlek inom dig eftersom folk alltid tror att kärlek kräver en partner. Du föreställer dig alltid omedelbart någon annan, utanför dig själv, och eftersom du inte kan minnas att kärlek någonsin uppstod inom dig, väcks din kärleksenergi aldrig. Du inser inte att du alltid bara är ute och ber om något som du redan har inom dig. Och eftersom du förväntar dig det utifrån ser du aldrig inuti. Alltså, det som kunde ha uppstått i dig uppstår aldrig.

Kärlek är den verkliga skatten som varje individ föds med. Människan föds inte med pengar, pengar är en social ansamling. Men människan föds med kärlek. Det är hans förstfödslorätt, det är hans individuella hemgift, det finns inom honom. Hon är en följeslagare som ges till honom vid födseln och som har följt med honom från början. Men väldigt få har turen att titta in och se var kärleken finns, hur man hittar den och hur man utvecklar den. Så du kanske föds, men din skatt förblir oupptäckt. Ja, det går oupptäckt och så du tigger från dörr till dörr och sträcker ut händerna till andra för att du behöver kärlek.

Hela världen är fylld av bara en önskan: efter kärlek. Och hela världen känner bara till en klagan: ”Jag får inte tillräckligt med kärlek!” Och när du inte får kärlek, skyller du dig själv för att inte ge kärlek till andra. Hustrun säger till sin man: "Något är fel på dig. Inte konstigt att jag inte får kärlek." Mannen säger till sin fru: "Det är något fel på dig; inte konstigt att jag inte får kärlek där!» Och ingen undrar ens om det någonsin var möjligt att få kärlek utifrån.

Kärlek är den inre skatten och kärlek är själva hjärtats musik.

Musiken i det mänskliga hjärtat är allvarligt störd: musiken som den skapades för hörs ingenstans. Hur får du den här musiken att låta? Vilket hinder står i vägen för att den här musiken inte ska höras? Vad är det för hinder som hindrar det från att hända? Har du någonsin tänkt på det här hindret? Har du någonsin tänkt på vad det kan handla om?

Inom dig kan det bara finnas två röster, jags röst eller kärlekens röst. Den som är fylld av egots röst kan inte höra kärlekens röst. Och som är fylld av kärlekens röst, egots röst kan inte höras i honom. Samtidigt finns de ingenstans att hitta, det är omöjligt.

Kärleken har ännu inte vaknat inom dig, så du kan bara någonsin höra ekot av ditt ego inom dig. Och först med denna jag-röst säger du då: »Jag vill älska! Jag vill ge kärlek, jag vill ta emot kärlek.« Ja, är du då öde av alla goda andar? Det har aldrig funnits något liknande ett förhållande mellan jag och kärleken. Och så fortsätter jag att prata om kärlek och säger: »Jag vill be, jag vill hitta Gud, jag vill bli fri!«

Själva egot är frånvaron av kärlek. Jag kallas brist på kärlek. Och ju mer du stärker din egen röst, desto mindre kommer du att kunna hitta kärlek inom dig själv. Ju mer ego, desto mindre kärlek. Och när egot är totalt dör kärleken totalt. Det kan inte finnas någon kärlek inom dig, för när du går in i dig kommer du bara att kunna höra ditt jags ekande röst där, 24 timmar om dygnet. Du andas med detta jag, du dricker vatten med detta jag, du går till kyrkan med detta jag. Vad finns det mer i ditt liv förutom detta jag?

Dina kläder är ditt egos kläder, din position är ditt egos position, din kunskap är kunskapen om ditt ego, din andliga övning, dina goda gärningar är ditt egos goda gärningar, ditt allt, till och med din meditation är stilla den där meditationen av ditt ego. Med en svullen bröstkorg säger du till dig själv: ”Jag är någon som mediterar! Jag är inte en vanlig människa, jag är inte en vanlig människa, jag är en meditator! Jag är en hjälpare! Jag vet mycket! Jag är rik! Jag är den här, jag är den…"

Kärlek kan aldrig komma in i huset som du har byggt runt detta jag. Och då kommer musiken som kunde leda hjärtat till dess innersta kärna, som kunde lära det livets sanningar, aldrig låta. Om denna dörr inte öppnas förblir den alltid stängd.

Du måste en gång för alla inse hur starkt ditt ego är, hur djupt det går. Och du måste göra en tydlig skillnad mellan att ge den mer kraft, fördjupa den, bara göra den starkare varje dag. Och om du själv gör det starkare, ge upp allt hopp om att kärleken någonsin kommer att stiga upp i dig eller att den hårt bundna kärleken kan lossas eller att kärlekens skatt blir tillgänglig för dig. Ge upp tanken på det. Så det är bara omöjligt.

Det är därför jag inte ber dig att bli kärleksfull. För även egot kan lätt säga »Jag är en älskare« och »Jag älskar!«

Kärleken som kommer från egot är helt falsk. Det är därför jag säger att all din kärlek inte är verklig; eftersom det kommer från egot, är det skuggan av egot. Och glöm inte att kärlek som kommer från egot är farligare än hat. För hat är omisskännligt, omedelbart och okomplicerat, men en kärlek som kommer med en mask kommer att vara svår att känna igen.

När du är älskad med en kärlek som kommer från egot kommer du efter ett tag att känna att du är omgiven av järnkedjor istället för kärleksfulla armar. Efter ett tag kommer du att inse att en kärlek som gör dig till fina tal och sjunger fina sånger och sänder ut förföriska signaler om att sådana söta sånger är fulla av gift. Och om en kärlek som kommer i form av blommor bara är skuggan av egot, då kommer du att upptäcka att så fort du rör vid dessa blommor kommer du att stickas av törnen.

Vill man fånga fisk lägger man först bete på fiskekroken. Egot vill ha andra i sin makt, det vill äga dem, så det genomborrar dem djupt med sin krok, betet av kärlek. Och så många människor hamnar i smärta och lidande på grund av sina kärleksillusioner. Inte ens i helvetet lider så många människor så mycket. Och på grund av denna imaginära kärlek lider hela jorden, hela mänskligheten. Men du har fortfarande inte förstått att kärlek som kommer från egot inte är verklig. Det är det enda sättet detta helvete kunde hända.

En kärlek som döljer egot är en sorts svartsjuka. Och det är därför ingen är så avundsjuk som älskare. Kärleken som egot ligger bakom är bara en konspiration och ett knep att ta över den andre. Jag säger konspiration: det är det enda sättet att förklara varför ingen kan vara så kvävande som någon som säger att de älskar dig. Det kan bara komma så långt på grund av den påstådda kärleken som kommer från egot. Och mellan kärlek och ego finns det i princip ingen relation möjlig.

Så en religiös person är inte någon som söker efter Gud; en religiös man är en som går på jakt efter sitt ego, och ju mer han ser sig omkring efter honom, desto mer kommer han att upptäcka att hans ego inte existerar alls! Och den dagen jag inte längre är där, samma dag öppnas dörren bakom vilken kärleken döljer sig för honom.

Så detta är den sista nyckeln: sök efter dig själv, inte efter det gudomliga.

Du har inte ens en glimt av det ultimata och högsta väsendet. Gå inte på jakt efter det gudomliga för du har inte den minsta aning om vad det gudomliga är. Hur ska du leta efter något du inte ens har en aning om? Var vill du hitta någon du inte har en adress till? Var ska du hitta någon du inte har någon information om? Var ska du leta efter någon som inte har någon början och inget slut, någon vars var du inte har den minsta aning? Du kommer att bli galen! Du vet inte var du ska leta. Men du vet en sak: du känner ditt ego. Så först och främst måste du spåra upp detta jag, se exakt vad det är, var det är och vem det är. Och i ditt sökande efter det kommer du att bli förvånad över att finna att detta jag inte existerar alls, att det var en fullständig vanföreställning. Du föreställde dig bara att det fanns ett jag. Det var en illusion som du hade närt.

En dag kommer du att upptäcka att detta jag är ingen alls, det finns ingen där! Det finns bara djup stillhet och frid, men det finns inget jag. Och den dagen när du inser att det inte finns något jag i dig har du känt igen det hela, det som verkligen finns där: varat, existensen, det gudomliga.

Det är bara av denna anledning som jag säger att kärlek är dörren till det gudomliga och egot är dörren till okunnighet. Kärlek är dörren till ljuset och egot är dörren till mörkret. Jag var tvungen att säga det här sista. Utforska kärleken från denna utsiktspunkt. Denna utforskningsresa börjar med egot och kommer att sluta med kärlekens ankomst.

Så forskning måste göras i denna riktning. Finns den här skuggan av ego verkligen, finns det här jag verkligen? Den som ger sig ut på denna utforskningsresa kommer inte bara att inte hitta ett ego, utan kommer också att komma fram till det gudomliga. De som står fastkedjade vid jagets plågarpåle kommer inte att våga sig ut på det gudomliga havet.

Det var det sista jag hade att säga till dig. Egentligen är detta det allra första och det allra sista att säga. Jag är den första i människans liv och jag är den sista. Den som är egobunden lider av smärta och, efter att ha befriat sig från egot, uppnår han lycka. Det finns ingen historia, ingen saga utom jag. Det finns ingen dröm förutom jag. Det finns ingen lögn utom jag.

Sök efter detta jag och portarna till lycka kan öppnas. När jagets klippa är krossad kommer kärlekens källor att börja flöda. Då kommer hjärtat att fyllas av kärlekens musik. När hjärtat fylls av kärlek börjar en ny resa som är svår att beskriva med ord. Denna resa tar dig ända till livets hjärta.

Håll dig nu vaken inne i tio minuter och lyssna väldigt tyst på alla ljud runt omkring dig. Förbli medveten inom dig själv. Håll dig vaken inuti och fortsätt att lyssna tyst. Bara lyssna. Lyssna på kvällens stillhet. Och när du lyssnar blir det en djup tomhet…