#0:

Det var verkligen en bra text! Världen som vi erfar är bara sinnestillstånd, oavsett om man är vaken eller drömmer. Så länge som det handlar om sinnestillstånd, är det som man erfar inte samadhi, oavsett vad man erfar. Samadhi är inget sinnestillstånd.

"I Vedanta tas gärna dröm, sömn och vaken som ett tecken på att den fysiska [världen] inte är så verklig som du tror. När du sover och går till drömvärlden skapar du din egen värld. När du vaknar ur drömmen säger du, oh synd att det bara var en dröm eller så säger du, som tur var det bara en dröm. Och precis som du vaknar från drömsömnen till det vakna tillståndet, kan du vakna upp från det vakna tillståndet till upplysning." https://wiki.yoga-vidya.de/Schlaf

Man brukar prata om de sju medvetandetillstånden

1. Vakenhet
2. Djup sömn
3. Dröm
4. Transcendentalt medvetande
5. Kosmiskt medvetande
6. Gudsmedvetande
7. Enhetsmedvetande

I det sjunde skulle jag säga att de olika tillstånden upphör att existera. Inget inre och yttre finns längre. Allt är ett, och i enhet med allt annat. Drömmaren har insett, att det bara var en dröm

#3:

Från vilken lära kommer det där? Jag kan ju följa med från 1-4, men sen har jag mina funderingar om vad som är skillnaden mellan de som ligger mellan 5 och 7. T.ex. gudsmedvetande, alltså att vara medveten om gud genom erfarenhet kan ju inte sklja sig från enhetsmedvetande, för enheten är ju det gudomliga. 🤔

Texten påminner mig mycket om en modern variant av detta tänk - En kurs i mirakler och En kurs i kärlek (https://ekik.se)

Hur vi behöver vakna till "den verkliga världen", som inkluderar men transcenderar den fysiska världen, och som innebär medvetenhet om det dessa böcker kallar Ettheten.

#4:

Skulle säga att den kommer direkt ut Veda, Vedanta, så som tråden handlar om.

I kosmisk medvetenhet (även kallad upplysning) brukar man säga att man är fri på det inre planet, men det yttre är samma.
I gudsmedvetenhet säger man att den inre friheten har smält samman litet mer med det yttre…
I enhet, har inre och yttre sammanfogats, blivit ett… Det finns därför inget inre och yttre mer. Alla tillstånd var bara en dröm, i drömmen 😊

#6: Det som du beskriver som enhetsmedvetandet låter för mig som det som sker efter den kliniska döden. Då finns där inget yttre och inget inre mer och heller ingen som sover eller är vaken, men så länge vi lever behöver vi ju både det yttre och det inre och vi behöver både sova och vara vakna 😊

#6:

Jag har inte läst Vedanta, så jag undrar vad dom menar med den inre friheten och hurvida den smälter ihop med det yttre.

Hur jag ser på den inre friheten skrev jag här:
https://andligutveckling.ifokus.se/discussion/1503320/frihet!

Men det har ingenting med upplysning att göra, utan snarare med psykologiskt arbete och insikter som kan ändra på livet och sättet att tänka. Men å andra sidan kan man ha erfarit samadhi utan att ha den inre friheten i sig också.

Ja, man kan ju tolka den vediska läran på alla möjliga sett. Så det är säkert som ni skriver också,beroende på vilka ord man använder och hur man tolkar dem.

Men ju mer man funderar och beskriver det, ju mer suddigt och o-sant blir det ju. 😛

#9: Ja så är det nog, som du säger 😊 Själv funderar jag på varför man ska dela in det här med medvetandet i så många olika delar och tillstånd när alla tillstånd i slutändan bara är en del av illusionen / Maya. För att ta ett exempel: Det att jag nu är vaken och på nätterna sover, hör ju till Illusionen, till drömmen som utspelar sig just nu.

#10:

Jag tror att Maharishi Mahesh Yogi (som är "ur" den vediska traditionen) ville ge feedback på de som utövade "hans" meditation (som han lärt hos sin guru/lärare, ur den vediska traditionen) när de erfor Samadhi osv (transcendentalt medvetande) "i" meditationen. Så kanske är jag lite dum, och krånglar till det när jag beskriver det så här😊

https://tmhome.com/books-videos/7-states-of-consciousness-video-interview/

😊

#11 #12

Inte är du dum, vissa saker är helt enkelt bara väldigt svåra att beskriva och andra saker omöjliga att beskriva 😊 Sen är jag inte så insatt i den vediska läran, så jag vet ganska lite om hur saker och ting beskrivs i dessa skrifter. Det mesta som jag vet om Veda (vad som inte är mycket) har jag fått från den tyska Yogawiki-sidan 😄
Tack förresten för länken.

#13:

Nej, precis. Tänkte bara det kunde vara ett intressant tillskott i trådens ämne. Annars tänker jag att Vedant är slutet av Veda. Nämligen, slutet på illusionen som vi känner den, att vakna upp ur drömmen… Till ett nytt erfarande.

Man säger, att Veda inte bara är en skrift. Det är egentligen skapelsen som vi lever i. På ett djupare plan, där impulsen ur Det börjar… Och slutar om man vill 😁 🐱

Please kan någon förklara vad "helgat tjänande" är.

God-känd studie litteratur. För denna person tog det drygt två år att klura ur eller begripa informationen i detta fenomenala verk.
Rekommenderas hjärtligen.
Verkets titel en kurs i mirakler.

In the end we can't claim ownership of eternity.
We don't even own our bodies.
Our bodies belongs to mother earth our provider.
Our physical bodies is a loan. There is no way
to avoid physical death.
The funny part is if we support our mother in her
ascending agony.
She will release our karmic bondage.
Those of us who have climb to a certain
level of Jakobs latter.
Will be freed.
As humans we are demanded to pay interest.
When the interest payment is reached.
Mother earth will loose her grip and let us go.
The interest means love our mother.

goat11_maya13. Jag förstår egentligen inte mycket av det du skriver 😛 men det i #17 låter ju fint i alla fall.

#18:

Samma här. 😄

#4:

Fick bara lusten att översätta lite ur Tony Naders bok One unbounded ocean of consciousness: Simple answers to the big questions in life. Hoppas jag inte "rör om i grytan" onödigt mycket.

Citat ur boken nedan. Var lite svåröversatt så har med både min svenska översättning och den engelska originalversionen.

Min svenska översättning:

Kosmiskt medvetande

"Nästa högre steg i medvetandets tillväxt, kallat Kosmiskt Medvetande, inträffar när en person med tiden och genom den upprepade erfarenheten av att transcendera och komma tillbaka till vanlig aktivitet gång på gång upptäcker att medvetenheten om Jaget aldrig går förlorad, inte bara när du vaknar, utan också i djup sömn och drömmar. Oavsett om det är i tystnaden av meditation, där subtila impulser av mantra eller tankar åtföljs av den mjuka närvaron av ren medvetenhet, i de mest dynamiska faserna av aktivitet, eller under de varierande färgerna och nyanser av dröm och sömn, medvetenheten om Jaget kvarstår mer och mer stadigt, som om den "klibbar" till sinnet, tills dagen kommer då man inser att det har blivit permanent."

Gudsmedvetande / Glorifierat Kosmiskt Medvetande

"Det är ett tillstånd där den stadiga uthålligheten av det rena medvetandet som är karakteristiskt för kosmiskt medvetande fortsätter som ens innersta, subjektiva verklighet, och vid sidan av det börjar uppfattningen av all objektiv verklighet förvandlas till något glorifierat. Återigen, verkligheten av vad som finns där förändras inte, ens uppfattning förändras för att införliva mer av sanningen. I en ständigt ökande grad ser individen den perfekta ordningen i hela omfånget av liv och levande, och perfektionen av vad som upplevs vara den gudomliga naturen, i alla objekt som verkar vara 'inte-Själv' - med andra ord, hela fältet av relativ skapelse."

"Man kan lätt se varför Maharishi kallade detta 'Glorifierat Kosmisk Medvetande'. Men varför 'Gudsmedvetande'? Det beror på att, oavsett om du uppfattar Gud som en opersonlig livlig intelligens, ett rent väsen eller som en 'han' eller 'hon' skapargud som producerar och upprätthåller universum, oavsett hur det verkar som om det gudomliga riket måste vara på den subtilaste nivån, som vi vet från vetenskapen är den mest kraftfulla. Som den opersonliga formlösa gudomliga verkligheten är Gud den intelligenta (medvetna) källan till allt, som ligger bakom allt, föder alla. Å andra sidan, den personliga aspekten av Gud, om det finns sådan, måste kunna fungera i korsningen mellan det oskapade Absolutet och den skapelse som Han eller Hon för fram. För att faktiskt ha förmågan att förstå, känna, uppleva eller uppfatta ett så stort väsen krävs den fullaste förfining av vår sinnesapparat – vilket är precis vad som kännetecknar Glorifierat Kosmiskt Medvetande."

Enhetsmedvetande

"Istället för att uppehålla oss mycket vid sekvensen av tillväxtstadier före Enhetsmedvetande, som är nivåer av partiell eller ofullständig upplysning, hoppade vi rakt in i enhetens totala upplysning, det enda tillstånd där man, baserat på direkt erfarenhet, kan säga, 'Medvetande är allt som finns'."

"Naturligtvis är det ett annat medvetandetillstånd, men inte bara ett annat medvetandetillstånd där vi bara har ett annat perspektiv. I överensstämmelse med vår teori om att medvetande är allt som finns, och som en nödvändig följd av den teorin, kommer vi att säga att Enhetsmedvetande, långt ifrån att bara vara ytterligare ett sätt att se jaget och perceptionsobjekten, är sättet att se alla saker i existensen. Det är den enda sanningen om tillvaron eller själva verkligheten. Alla andra sanningar är relativa, och de är giltiga inom sina egna domäner. De är trossystem, baserade på begränsad uppfattning. Du kan ha olika begränsade uppfattningar av verkligheten, en mer utvidgad än en annan, och en annan mer glorifierad än den första, och en annan så absolut glorifierad att den är gudomlig, och vi kallar det Gudsmedvetande. Ändå är var och en relativ, ett ofullständigt medvetandetillstånd från vilket man kan se världen."

"Det enda medvetandetillståndet som är absolut sant i termer av hur saker och ting faktiskt är, är Enhetsmedvetande. Du känner aldrig verkligheten som den verkligen är, förrän du är i Enhetsmedvetande."

---

Orginalversionen:

Cosmic Consciousness

"The next higher step in the growth of Consciousness, called Cosmic Consciousness, occurs when, over time and through the repeated experience of transcending and coming back to ordinary activity time and again, a person finds that awareness of the Self is not ever lost, not only during waking, but also in deep sleep and dreaming. Whether in the quiet of meditation, where subtle impulses of mantra or thoughts are accompanied by the soft presence of pure awareness, in the most dynamic phases of activity, or during the varying colors and shades of dream and sleep, awareness of the Self persists more and more steadily, as if 'sticking' to the mind, until the day comes when one realizes it has become permanent."

God Consciousness / Glorified Cosmic Consciousness

"It is a state in which the steady persistence of the Pure Consciousness characteristic of Cosmic Consciousness continues as one’s inmost, subjective reality, and alongside it, perception of all of objective reality begins to be transformed into something glorious. Again, the reality of what is there does not change; one’s perception changes to incorporate more of the truth. To an ever-increasing degree, the individual sees the perfect orderliness of the whole range of life and living, and the perfection of what is felt to be the Divine nature, in all the objects that appear to be 'not-Self' - in other words, the whole field of relative creation."

"You can easily see why Maharishi called this 'Glorified Cosmic Consciousness.' But why 'God Consciousness?' It’s because, whether you conceive of God as impersonal lively intelligence, pure Being, or as a 'He' or 'She' creator deity producing and maintaining the universe, either way it seems the realm of the Divine must be at the subtlest level, which we know from science is the most powerful. As the impersonal formless Divine reality, God is the intelligent (conscious) source of all, underlying all, giving birth to all. On the other hand, the personal aspect of God, if there is such, must be able to function at the junction between the uncreated Absolute and the creation which He or She brings forth. To actually have the ability to understand, know, experience or perceive such a great Being requires the fullest refinement of our sensory apparatus – which is precisely what characterizes Glorified Cosmic Consciousness."

Unity Consciousness

"Rather than dwelling extensively on the sequence of stages of growth prior to Unity Consciousness, which are levels of partial or incomplete enlightenment, we jumped right into the total enlightenment of Unity, the only state in which, based on direct experience, one can say, 'Consciousness is all there is.'"

"Of course, it is another state of Consciousness, but not just another state of Consciousness in which we have just another perspective. Consistent with our theory that Consciousness is all there is, and as a necessary corollary of that theory, we’re going to say that Unity Consciousness, far from being just another way to see the self and the objects of perception, is the way to see all things in existence. It is the only truth about existence or reality itself. All the other truths are relative, and they are valid in their own domains. They are belief systems, based on limited perception. You can have different limited perceptions of reality, one more expanded than another, and another more glorious than the first, and another so absolutely glorious that it is divine, and we call it God Consciousness. Yet each is relative, an incomplete state of Consciousness from which to view the world."

"The one state of Consciousness which is absolutely true in terms of how things actually are is Unity Consciousness. You never know Reality as it truly is, until you are in Unity Consciousness."

#20:

Men om man t.ex. erfar samadhi, existerar inga tillstånd, dvs. heller inga medvetandetillstånd.

Men ok, även inom buddhism har man beteckningar för allt möjligt. Jag tror att beteckningar och beskrivningar för beteckningar leder till tankar och föreställningar som kanske inte stämmer överens med det som man försöker att föreställa sig.

#20:

Egentligen tycker jag att det där är en jättefin text som du översatt, men undrar också lite över vad man ska med indelningen till? Det brukar ju för det mesta vara så, att man genom upprepade erfarenheter blir mer och mer medveten om det som aldrig går förlorat och att man i en ständigt ökande grad börjar se den perfekta ordningen i allt tills den dag man verkligen känner verkligheten som den är. Men även här är vi alla olika, som närmar oss källan / det gudomliga på våra egna unika sätt, precis som att varje blomma också blommar på sitt unika sätt.

För att ta mig själv som exempel, så började ju min andliga resa först efter min kundaliniresning. I det ögonblicket som den skedde så existerade det ju för mig heller inget inre och yttre mer, inte ens ett jag fanns där som skulle ha kunnat uppleva några tillstånd. Det enda som existerade var gud, det som blir kvar när alla illusioner är borta och var det som fick mig att bli medveten om det som aldrig går förlorat, om det enda som är verkligt. Men det här var som sagt bara början på min väg, för sen dess har ju fler erfarenheter följts och en ökande grad i att se den perfekta ordningen i allt.

Så varför kategorisera den andliga resan så här och dela in det i olika medvetandetillstånd? Texten i sig är ju fin, men tycker att rubrikerna kunde slopas 😊

Det är ju inte meningen att vi ska försöka uppnå det ena eller andra medvetandetillståndet och jag är rädd för att man inom Vedantan snarare hänger en morot framför näsan på folk än att plocka bort morötter när man kategoriserar och delar in våra erfarenheter och ökade andliga medvetenhet, så här som dom gör.

Ps. Jag vet att jag kanske inte formulerade mig så bra, så var snälla och fråga mig om det är något som ni som läser det här inte förstår, så att jag kan försöka förklara igen vad jag menar.

#21:

Ja, det är ju lätt att få en felaktig föreställning om det som beteckningen och beskrivningen försöker förklara. Speciellt när man använder termer som Glorifierat medvetande osv. Själva erfarenheten av sitt Själv, och det som det ger en, är ju inte särskilt glorifierat egentligen.

#22:

I det ögonblicket som den skedde så existerade det ju för mig heller inget inre och yttre mer, inte ens ett jag fanns där som skulle ha kunnat uppleva några tillstånd. Det enda som existerade var gud, det som blir kvar när alla illusioner är borta och var det som fick mig att bli medveten om det som aldrig går förlorat, om det enda som är verkligt.

Ja, det var väl din erfarenhet av Samadhi?
Och visst är det bara början. Och det kanske är det som man försöker förklara med dessa beskrivningar och beteckningar (på gott och ont).

Varför jag lade till rubrikerna var för att Condor funderade på de olika medvetandetillstånden i #4. Men visst är texten finare utan dem😊

#23:

Just det. Man gör sig en föreställning och sen kan det hända att man strävar efter det som man föreställer sig. Jag hörde en gång ett klokt uttalande, där samadhi jämfördes med en växt. Växten växer av sig själv. Man kan inte få den att växa på något sätt. Man kan bara förbereda jorden och vattna den. Allt annat gör växten själv.

#24:

Jo, precis. Själv har jag personligen inte strävat efter något inom det andliga. Minns att jag började meditera pga att jag kände mig stressad, och ville lugna mig lite. Men hade ingen aning om vilket djup som där fanns… Så egentligen behöver man inte bry sig om alla dessa beteckningar, och tillstånd.

Men kan också minnas att jag hade en ej verklig föreställning om "upplysning". Jag trodde att man 24/7 skulle erfara exploderande bliss inom sig. Men det visade sig vara mer som Mooji m fl alltid sagt (man är bara "den" som ser och bevittnar, den man alltid varit, den "bakom", innan det personliga jaget…. osv).

#23:

Ja det är helt okej att du ställde in rubrikerna. Det var ju inte dig jag kritiserade, utan att Vedantan kategoriserar det på det här viset. Du redovisade ju bara hur det står skrivet 😊

Sen var min kundaliniresning för mig bara början, men enligt kategoriseringen så kommer den erfarenheten jag hade till sist som enhetsmedvetande. Det är det jag menar med att vi alla blommar på unika sätt och därför jag tänker att det är dumt att dela in våra andliga erfarenheter och den ökande andliga medvetenheten i olika medvetandetillstånd.

För det mesta går det ju till som det står skrivet, att man först har upprepade erfarenheter och sen i en ökande grad ser individen den perfekta ordningen och till sist erfar man den gudomliga enheten. Jag bara undrar varför man i Vedantan ska dela upp det här i tre olika medvetandetillstånd?

#26: Bara som ett tillägg till det som jag skrev om hur det ofta går till, vill jag säga, att det likväl ofta också går till på helt andra sätt för att vår andliga resa är en väldigt individuell process som sker från väldigt olika utgångslägen och på olika nivåer och djup.

Jag förstår hur du menar

Men det står också att man i "enhetsmedvetande" om man nu ska säga vad det står, fortsätter att utvecklas. Man menar att det egentligen inte finns ett slut på utvecklingen.😊

Personligen tänker jag att man inte slutar att utvecklas för att man "är upplyst"… Men kanske blir utvecklingen icke egoinriktad, och mer behaglig.

Men det är ju termer man slänger sig med… Egentligen har man ju alltid "varit upplyst" i sitt innersta väsen… Och egentligen har utvecklingen aldrig varit egoinriktad, eftersom egots utveckling ledde till insikten om att man alltid "varit upplyst".

Det var bara min reflektion.

Sen tror jag denna uppdelning bara är tänkt som ett stöd i ens utveckling, om man så vill ha det. Som att hålla sig i trappräcket när man går upp för trappan.

Det är alltså inget man ska, eller behöver tro på.

#28:

Ja, det stämmer! Exempel, Fata Morganas andliga väg och utveckling började ju med att hon hade erfarit samadhi. Men även dom som först erfar samadhi när de har vandrat länge på den andliga vägen, börjar att se världen med andra ögon efter den erfarenheten, så det är en sorts utveckling som man bara kan gå igenom om man har gjort den erfarenheten.

Jag håller också med om att vår sanna natur alltid har varit upplyst. Så är vi födda och det är vårt naturliga tillstånd. Men ett ego kan aldrig bli upplyst och ändå är det alltid egot som strävar efter upplysning. Förståndet kan förstå detta intellektuellt, men det är inte samma sak som att erfara det och det är just förståndet som med alla sina tankar bildar rökridån för att erfara det.

#29:

Ja, och har man väl erfarit Samadhi, så klättrar man ju på trappan med eller utan den teoretiska modellen av andlig utveckling. Men om den modellen stämmer för precis alla som erfarit Samadhi vet jag inte. Jag kan ju bara referera till mina egna erfarenheter… Och vad som jag läst.

#28: Ja det är ju det att utvecklingen aldrig tar slut. Alltid kommer det nya insikter och nya erfarenheter i olika djup och intensitet och det händer och sker oavsett om man kategoriserar det eller inte, så egentligen är det helt onödigt att göra det.

Men det är väl som med buddhism, att det finns en massa visheter att hämta därifrån, men ändå blir jag ibland nästan galen 😄 på hur dom ska kategorisera allt och ge en massa beteckningar för allt. Det är lite som med hinduism, att det förekommer en massa gudar i den religionen, men i slutändan ska den högsta insikten bestå av att Brahman och Atman är ett och att allt annat är en illusion. Varför från första början inte hoppa över alla gudar och säga att dom är illusion och att det enda reala som existerar är Atman? Samma med Vedantan, varför inte hoppa över alla medvetandetillstånd och från första början säga att allt annat än Självet (eller vad dom nu än kallar det för) är en illusion?

Jag förstår ju att man behöver beteckningar för att kommunicera med varandra, men varför klyva isär allt i så många delar och ge beteckningar för precis allt. Nu är det här inga frågor som jag ställer dig Snowymountains, utan det är bara lite allmänna funderingar som jag har 😊

Själv tänker jag på TM. Grundaren hade ju en vetenskaplig bakgrund, sedan blev han munk under upp emot tio år. Efter det började han sprida "läran" över jorden. Han gav den en vetenskaplig betoning. Säkert för att han visste att många idag accepterar vetenskapen mer än "andligt". Och inom vetenskap delar man ju på saker, dissekerar, kategoriserar och delar in. Men den betoningen tilltalar ju inte alla så klart.

Personligen bryr jag mig inte så värst mycket om kategorier, jag kan se förbi dem om jag behöver. Men visst, en del går säkert lite vilse i dem😊

Jag tror alldeles för många går vilse i dem 😄

Släpp vidhäftandet till ord.
Ord skapar beroende, ordens betydelse är vilseledande.
Ord är som att bli stungen av ett bi.
Ord sårar.
Kärleken till pratandet är endast ett begär.
Erövra ordens träldom genom tystnad.

#16: Om du gillar En kurs i mirakler, kommer du att älska En kurs i kärlek! (https://ekik.se)

Hello universe here, yes it's me the wholeness of it.
Nothing is absent all that is is present.
Live well.

En kurs i mirakler rekommenderas hjärtligen, studerade detta verk i tre år.

#34: Egentligen är det väldigt visa ord som du skriver där 😊

Inte vetarna är inte medvetna om att de inte vet.

En hög utbildad lärare höll ett föredrag om karma.
I denna inkarnation är du en tjuv, du stjäl en brödlimpa.
I kommande inkarnation är du brödlimpan som blev stulen.

Bästa sättet att lära sig är att inte lära sig
via andras titt-ande eller hör-ande.
Lär via eget seende eller lyssnande.

Mänsk-lighet existerar.
Undraren undrade om kvinnsk-lighet existerar.

Innanför livets "moder" är vi infödingar.
Utanför livets "moder" är vi nyfödingar.
Vid utförande av gärningar vandrar vi på ytan av "moder" jord.
Som döingar återförenas vi med "moder"jord.
Är detta "recycling"?

Alla avvikelser från sanningens väg medför konsekvenser.
Strö sanning över gärningar misstagen minskar.
Sanning eller samadhi är fullkommelse.
Sinnet eller intellekt är ofullkommelse.
Okunniga är omedvetna om att de är bärare av sina egna öden.
Global population skapar människors kommande öden.
Släpp förväntningar allt blir annorlunda.

Lös tre mysterier.
Klyv tid.
Förflytta utrymme.
Dela upp sanning.