Etikettandlig-utveckling
Läst 113 ggr
Condor
2021-05-28, 15:04

Frihet!

Frihet är ingenting som händer utanför en själv, utan frihet finner man bara i sitt inre. Man blir inte av med sin frihet bara för att man måste hålla sig till nödvändiga restriktioner och följa lagar, som t.ex. bära munskydd, hålla avstånd osv. Men man är inte fri om man gör sig beroende av någonting, som t.ex. andra människor. Man kan vara beroende av andra människor på alla möjliga sätt, t.ex. ekonomiskt beroende, psykiskt/emotionalt beroende eller beroende av hur omgivningen ser en.

På en andlig väg gör man sig av med alla sina beroenden. Det finns en hel del beroenden som människor är omedvetna om. Vem som är beroende av saker som alkohol, droger, spel, godis, lyx osv. är för det mesta medveten om sitt beroende. Även ett ekonomiskt beroende av andra människor är man medveten om. Men de flesta är inte medvetna om på vilka olika andra sätt de är beroende av sin omgivning och andra människor. Det är så att säga den inre friheten som är den egentliga "andliga friheten". Det är den sortens frihet som ingen kan ta ifrån dig. Man kan bli av med andra friheter, t.ex. kan man bli inlåst, men den inre friheten kan ingen ta ifrån dig.

Vägen till att göra sig medveten om dessa beroenden och att befria sig från dessa beskrivs på olika sätt i olika kulturer, t.ex. inom psykologin, buddhism, filosofin och shamanism. Egentligen är det en och samma väg, som bara beskrivs på olika sätt och med andra ord.

Hermann Hesse skrivet t.ex.:
"Vägen till frihet är att släppa tagit inifrån. Först när jag ständigt smyger mig på mig själv, släpper mitt ego om och om igen, inte längre känner mig hotad och inte har något mer att försvara, är jag fri, fri från mig själv, fri från rädslor, bekymmer och depressiva känslor. I smärtsamma upplevelser måste vi dö en död så att något kan återuppstå i oss som alltid har varit där men begravt. I sådana ögonblick har vi blivit tomma inuti så att ljuset i vårt hjärta kan återfödas."

Även i Castanedas böcker är det på tal om att leva utan att ha något att försvara och att smyga sig på sig själv.

I Castanedas böcker förekom det en shaman, som hette Silvio Manuel. Don Juan sa en gång att han själv bara är "maktens vän", medan Silvio Manuel var "maktens mästare". Han gav Castaneda en text som han skulle tänka i sitt sinne om han känner sig förtvivlad eller svag:

"Jag har redan överlämnat mig till makten som styr mitt öde
och jag klamrar mig inte fast vid någonting så jag vill inte försvara något
Jag har inga tankar, därför vill jag se
Jag fruktar ingenting, därför vill jag upptäcka och minnas mig själv.
Utan att klamra mig fast vid någonting vill jag med lätthet susa förbi örnen för att vara fri."

Precis som Herman Hesse, är det här på tal om den inre friheten, som man uppnår med samma "ting". Att inte ha något att försvara, betyder också att inte i onödan tala om saker om sig själv för folk som man sen måste försvara, t.ex. vilka utbildningar som man har, bara för att skryta.

Ett annat citat av Don Juan ur en av Castanedas böcker:
"Den vanliga människan söker visshet i betraktarens ögon och kallar det självförtroende. Krigaren söker otadlighet i sina egna ögon och kallar det ödmjukhet."

Även där spelar den inre friheten en roll. Vem som söker visshet i andras ögon gör sig själv beroende av dessa människor. I så fall beteer man sig på så vis, att man lever för att uppfylla vissa förväntninga, dvs. så som man vill att man ska betraktas av sin omgivning. Man är inte längre fri att vara sig själv.

Det här beskrivs även i C.G. Jungs psykologi, här:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Persona_(psykologi)

Är det inte fascinerande hur olika läror inom psykologi, filosofi och shamanism flyter ihop till "en enda grej"?

Att inte vara beroende av andra människors åsikter ska inte betyda att inte reflektera över ev. kritik. Det skulle gå emot att smyga sig på sina egna svagheter. Men man ska inte göra andras åsikter om en som krav för den egna lyckan eller hur man känner sig. Gör man det ändå kastar man bort en massa livstid på att varka kränkt, ledsen eller arg. Man förlorar inte bara sin egen inre frihet, utan även sin inre fred.

Jag skulle kunna skriva en hel bok om det här ämnet, men inlägget är redan så långt att om jag fortsätter och skriver, kommer ingen att läsa det. Därför avslutar jag här.

Bild Källa: Pixabay

  • Redigerat 2021-05-28, 15:06 av Condor
FataMorgana
2021-05-29, 12:21
#1

#0:

Det här om frihet får mig också att tänka på vad den tyska yogaläraren Sukadev Bretz skrev någonstans och det var ungefär så här:

Sann frihet är erfarande och insikten att man är obegränsad, evigt medvetande bortom alla gränser. Då känner du dig fri, du känner dig bred, du känner dig evig. Och från denna erfarenhet av frihet kommer energi och glädje. Så ställ frågan "Vem är jag?" Och bli medveten om att du är det odödliga, evigheten själv, för alltid fri. Och ur denna frihet får du en oändlig kraft och styrka.

FataMorgana
2021-05-30, 17:18
#2

Så här säger Osho om frihet:

"Frihet har inget att göra med omvärlden, du kan vara fri även i ett fängelse. Frihet är något inuti, det kommer från ditt medvetande. Du kan vara fri var som helst - du kan vara fri och fastkedjad i ett fängelse - och du kan vara ofri utanför fängelset, i ditt eget hem, helt fri på utsidan. Men om du i ditt medvetande inte är fri, är du en fånge."

FataMorgana
2021-05-30, 17:26
#3

Och ett till citat av Osho, som jag översatt till svenska:

"Observera, bevittna alla dina tankar, och långsamt, långsamt kommer du att se att du varken är ilska eller girighet, varken hindu eller muslim, inte kristen eller katolik eller kommunist. Långsamt, långsamt inser du att du inte är dina tankar - du är inte ditt sinne. Du är en ren observatör. Erfarande av ren observation är upplevelsen av total frihet, men den äger rum inom. Och en person som är helt fri inuti längtar inte efter frihet utanför. Han kan acceptera naturen som den är."

Upp till toppen