Att tänka att något som en demon finns inom en, är felaktigt. Det enda som finns djupt inom, är ljus, och total avsaknad av något som demoner.

Inom finns rent, klart, ljus.

Ta hand om din dotter!

Hälsningar

Måste säga att jag håller med dig, Niklas.

Tanken på att vi kan besättas av demoner är mig helt främmande. Jag upplever sådant prat som ett försök från tex prästerskap att hålla styr på folk. Men om man tror att man är besatt kanske man uppför sig som det förväntas av en besatt person. Tanken är stark och negativa tankar kan säkert påverka negativt.

Eva Marie, du kanske kan hitta något sätt att få din dotter att inse sanningen som Niklas är inne på att hon är vacker och ljus i sitt inre. Epilepsi brukar ju inte heller se likadant ut för alla så hon kanske bara har en speciell variant?

Ta hand om er båda.

//Danda

#2

Där är du nog inne på något. Jag har en känsla av att demoner skapades, för att skrämma folk. Det kan till och med vara så att konceptet "demon" ligger djupt rotat i oss… När det egentligen är så att vi skapar våra egna demoner.

Jag hade lite kontakt med en person, som upplevde stark aktivitet av något personen kallade demon. Han tycktes aldrig bli fri den. Vad jag kunde se, så skapade han demonen, och höll den vid sig… Helt enkelt av rädlsa, och kanske omedvetenhet, för att släppa. Människan verkar till och med vilja hålla fast vid demonerna.

Demoner finns, men det här med besatthet tillhör de kristna fablerna.

Eva-Marie: Vem är personen som har sagt till dig att din dotter är besatt av en demon? Och ännu viktigare: Vad är det som gör att en sådan person har ditt fulla förtroende?

Vänligen/Magica

Föregående inlägg ger viktiga frågor.

Något man också kan tänka på, är att demoner, som allt annat, är en del av upplevelsen. Den är alltid föränderlig..

Om någon är intresserad, så kanske jag kan dela en personlig upplevelse med en mörk varelse

Eva Marie

Vill du berätta på vilket sätt anfallen är annorlunda? Vill du inte berätta öppet på forumet så kan du om du vill skicka ett PM till mig istället. Jag har sett en del olika varianter av EP-anfall.

Det kan ibland hända att ett främmande väsen tar sig in i auran eller i någon av personlighetens kroppar. Det tar sig då olika uttryck beroende på var detta sker.

Det behöver inte vara något "ont" väsen som kommer in i dessa fall men det är ett stort problem för den som är utsatt och hjälp behövs.

#6 jag har inte en massa kunskap på området men jag har jobbat med 5 barn genom åren som har haft EP och alla 5 fick olika typer av anfall. Allt ifrån stelhet, konstiga uttalanden, konstiga ljud till att de ramlade ihop i svåra kramper.

Självklart kan vi bli påverkade av olika väsens eller andeformers närhet men från det till basatthet av demon tycker jag att steget är stort.

Har varit i kontakt med andar och andra väsen hela livet men jag har aldrig träffat på något som varit enbart svart, så som jag uppfattar beskrivningen av demoner. Sorg, ilska och grymhet, visst det kan få alla väsen att bete sig felaktigt… Men de är inte enbart onda för den sakens skull.

Jag tror också som du säger Niklas att vi skapar upplevelsen av demoner själv, medvetet eller omedvetet. Om man får hjälp att släppa rädslan och det som följer med den så är min upplevelse att "demonen" försvinner. Ibland ser jag tyvärr att människor är "trygga" i sin "besatthet" som om det ger en identitet. Precis som att man kan identifiera sig som ett offer och därför tvinga sig själv att stanna kvar i en offerroll.

Alla människor vill inte släppa in tanken på ljus men jag är övertygad om att det är här lösningen finns.

// Danda

Jag tycker att vi kan ge Eva Marie en möjlighet att förklara vad som är märkligt och annorlunda med anfallen innan det går att säga vad som är troligt eller om det verkligen är något ovanligt.

Jag gillar inte ordet demon och utgår ifrån att personen som sagt att det är en demon kan ha använt ordet i en generell betydelse av ett främmande väsen och inte som ett ont väsen.

Att det förekommer att andar försöker ta sig in i kroppen har jag erfarenhet av och kan därmed inte avfärda dessa saker så enkelt. Första gångerna som detta hände mig hade jag inte några föreställningar om att sådant kunde förekomma. Däremot så har man ju sina erfarenheter i bagaget och funderar och söker efter svar på vad som skett och varför.

Självskapade demoner som Niklas pratar om i #3 upplever jag som en annan företeelse. Det är tankeformer som man skapat och håller i sin aura men som inte har något eget liv och medvetande.

Jag hoppas att Eva Marie får ut något av detta, och vill komma med sin respons.

Som du Gaiatri, så har jag haft upplevelsen av andar som blir förföljande, och verkar ha fömågan att fastna. Ändå tycker jag att det blir en suddid gräns mellan vad som är inne i kroppen, och utanför. Allt är ju en upplevelse. Det bästa kanske är att fråga vad personen i fråga upplever, hur hon känner.

Den enda varelse, som jag starkt har känt att den har befunnit sig i min kropp, det visade sig troligen vara min egen mörka skugga. Såg bilder av den i mitt inre… Som ett mörkt odjur. Det krävde en hel del att kapa banden till den varelsen.

Huvudsaken tycker jag ändå är hur människan upplever situationen. För som sagt, det är ju den man vill ändra på, upplevelsen. Utan mer info från Eva Marie, så är det ju svårt att egentligen komma nån stans…

har träffat på nåt som såg ut som en demon…………..körde på ett helsvart väsen i form som en människa . detta var en ren fysisk händelse..det small till i bakskärmen i bilen när jag höll ut., som varelsen slog i bilen

har träffat på nåt som såg ut som en demon…………..körde på ett helsvart väsen i form som en människa . detta var en ren fysisk händelse..det small till i bakskärmen i bilen när jag höll ut., som varelsen slog i bilen

kajmal, är du säker på att du inte misstolkat situationen.. Själv skulle jag tro att demoner, och andra liknande varelser inte kan ta fysisk form på så vis….

detta var ett främmande väsen………det finns berättelser om mörka gestalter flera hundra år bakåt i tiden

#9 Du skriver om vad du tror var din mörka skugga. Jag vet inte om detta är relevant i detta fall men det finns något som kallas för Väktaren på tröskeln. Denna utgör summan av den lägre personlighetens felaktiga begär, önskningar och motiv. Detta är något som vi behöver möta på Vägen. Här är en artikel om Väktaren på Tröskeln.

#14

Jag är ändå inte så teoretiskt lagd. Så just nu är en sån lång text lite tung att ta in. Har läst en del dock, och förstår hur det kan verka sammanfallande..

Som jag själv ser det, så var det mitt sätt att slita mig från det mörka i mig. Inse att jag inte är mörker, utan ljus.
Har egentligen inte så stora viljor att dela personliga saker längre. Märker hur saker kan uppfattas, och jag trivs så bra med alltets karaktär. Behöver inte längre någon annans… Dömmande ögon.

Tack för att du tog dig tid att dela med dig av artikeln, kanske läser jag hela sen

Jag menade inte som något dömmande… utan om det kunde vara någon sådan upplevelse så är det fler som haft liknande upplevelser. Det behöver ju inte alls vara ett möte med Väktaren. Kom bara att tänka på detta som det sägs att vi behöver möta innan vi kan stå i Närvarons ljus.

Ja, vem vet om det var en sådan upplevelse jag haft. För mig spelar det egentligen ingen roll. Kanske för andra, som kan få nytta!

Gaiatri. Nu har jag läst hela artikeln.

Det var faktiskt slående likt vad jag upplevde. Egentligen vill jag inte ha någon etikett på mig… Men öppen som jag är, så har jag mer svårt att inte dela med mig.

Det tog flera dagar i streck av ganska långa pass av andligt utövande. Från meditation, till mer fysiska övningar. På slutet kände jag en enorm kraft inom mig, som jag skickade på varelsen. (såg aldrig den fysiskt, utan inom mig)
Som jag upplevde det, så knuffades jag bakåt, och banden till varelsen var brutna. Landade på rygg på golvet… Min älskade skyddsande hjälpte mig genom ett ljus, och jag kände mig sedan välkomnad hem. Det var rätt läskigt, för kändes under vissa ögonblick, kanske någon minut, precis som att jag skulle dö. Blev nästan lite förvånad att jag överlevde…. Förnuftet sa mig ändå att jag inte skulle dö. Men större delen av mig hade ren dödsskräck. Är väldigt tacksam att min skyddsande fanns med mig… 
Sedan var det mesta annorlunda. Tog rätt lång tid att vänja sig. Ärligt så är jag inte van än.
En artist beskriver det ganska bra: "You can still see everything around you. But it's all completely lost its significance"

Hade en till upplevelse för några dagar sedan… Den passar inte så bra in i tråden. Men då förenades jag med ett ljus jag sett framför mig, i meditationen. Vad det innebär vet jag inte riktigt. Som sagt spelar det väl ingen roll.

Det är som att jag har varit med om detta förr. Känner mig ovanligt van med allt. Blir inte alls överraskad. Inte på djupet. Kanske därför jag har det lite småtråkigt… Inget direkt nytt. Vill gärna tillbaka till himlen. Men dit kommer man väl igen nån gång.

Så, sätt igång och döm mig nu  Hehehe…

#14 denna artikel var intressant.det inträffade mycket inom andligheten under den perioden och efter, påkörning av väsendet för mej

citat..ur min bok…..Det är natt, jag har svårt att andas. Som många gånger förr går jag upp och ut och tar bilen för att köra en bit, och som vanligt får jag lättare att andas när jag kommer ut ur huset. När jag kört sju, åtta kilometer ser jag en svart skugga i form av en människokropp på vägen. Det slår till i bilen när jag kör på den. Jag vågar inte att stanna utan fortsätter att köra någon mil. På hemvägen händer ingenting, andningen har lättat och jag går och lägger mig och sover. På morgonen när jag vaknar går jag ut och kollar på bilen, men jag ser inga märken på den. Långt senare läser jag i en bok att när det är andar närvarande får man för mycket energi och får svårt att andas.

Tack för att ni delar med er av dessa erfarenheter!

#20

Det är ju intressant att höra ditt citat, och berättelse!

En kommentar från mig är, att jag skulle ha funderat om det verkligen inte var en människa jag kört på. Men jag kan tro att du redan har reflekterat över den risken.

#21

Tack själv. Ska se om jag hittar nånstans på AU där man kan se en översikt av alla artiklar.
Inte för att jag är så mycket för att läsa egentligen, som sagt. Men intressant kan det ju vara…

…det var inte så svårt att hitta den översikten, av artiklarna.

#20

För övrigt så känner jag igen det där med att inte kunna andas. Det händer då och då för mig, och oftast när jag vaknar till exempel mitt i natten. Svårt att säga varför, men att det har med andar att göra är inte alls o-troligt.
För tillfället är jag faktiskt på ett ställe där jag har upplevt relativt stor andlig aktivitet.
Kan till och med gå så långt att jag känner mig något kvävd just nu. Ska snart meditera, det brukar lätta upp…

Finns nog inre och yttre demoner

dels i våra egna huvuden sedan i det yttre i think…

theres more than meets the eye so who knows

David icke pratar om demoner som possessar Världsledare tex

George Bush. obama, hillary med mera alltså de antar deras kroppar

Illuminati som bla vill ha "New World order" ett  kontrollsamhället med bla  RFID CHIP ,Mind Control (Styra tankar känslor)

med mera som de nu jobbar för , som vi ser.

Se video nedan för se hur de skiftar i ögonen (Reptil ögon) /Demon

/Peace

Här har ni en till Video med lite mer djupare beskrivning på mitt tidigare inlägg om Demoner/Reptiler

ifrån David Icke - Beyond The Cutting Edge

/Peace

#25 På slutet så ser man att det är två ögon i det högra ögat. Troligen ett misstag och tecken på att videon är manipulerad…

Manipulerad tror jag inte den är då den ser väldigt äkta ut

I videon kan han  inte hålla Ögon formen 100% så den växlar som någon störning

(Tex som en Radio apparat som ej får in kanalen Riktigt)

Kan säga att jag sett hur en persons ögon ibland förändrades under några ögonblick så att det liknande kattögon. Det såg inte ut som i denna video.

David Icke verkar ha stor inverkan på människor. Att ledarna på jorden skulle vara ödlor känns för mig som en saga. Men, men man vet ju aldrig…

Är man rädd för "reptiler", världsledare, eller något annat? Då kan man minnas att allt är skapat ur samma källa, och egentligen innehåller gränslös kärlek.

I mörker, kan man bringa ljus. Mörkret kan inte kväva ljuset, men en tändsticka kan lysa upp ett rum… Samma rum som kan glöda, via trycket på lampknappen.
Finns mörkret? Knäpp med fingrarna, och ljuset framträder!

Vad David Icke gör, är nog att öka medvetenheten. Han kan få folk att se på saker med andra ögon… Men vem granskar honom.
Så det spelar egentligen ingen roll, om det är en reptil, eller människa som talar. Det är ljuset, i vad som framträder, som har betydelse!

…varje medveten person, David Icke, Obama, George Bush, you name… Är dom medvetna, då vet de också att varje sak de säger är lögn. Om det inte bringar medvetandets ljus!

Allt kommer någon gång upp till ytan. Det är tacksamt

Hälsningar

#29

Spännande… Hmm. Jag undrar om du konfronterade personen med vad du såg. Skulle vara lite intressant att höra vad den hade att säga.

Lena: Så sant man vet ju inte som sagt man får vara öppen för allt i denna galna värld, för denna värld vill bara ge oss lögner o manipulation :D

Ja sanningen skall göra er fria sägs det jue

Här kommer en till video där Icke pratar om Ögon skanning

där man upptäckt reptil ögon etc

/Peace

…Då kan man fundera på vad sanningen är. Och om den ska göra oss fria?

Med andra ord, var hittar man "sanningen", hur söker man, och vem är man villig att tro, och lita på.

Jag har för mig att Jesus sa att himlen finns inom oss. Är det honom vi ska lita på…? Eller??

Jag tror sanningen är något var och en av oss får hitta

den inre & yttre ?

följa det som känns rätt för oss etc

/peace

Det inre verkar manifesteras, ta uttryck, i det yttre. Därför vet vi nog, de flesta, att vår inre himel… Faktiskt snart också blir vår yttre!

#22 syntes tydligt i heljuset att det inte var en människa…inget ansikte utan svart hel och hållen

#37

Okej.. Men vad stoppade dig från att stanna. Du var väl rädd, men det låter bara så farligt. Att väldigt snabbt tänka att något sådant är en demon. Är ju så lätt att misstolka.
Själv har jag inte upplevt något sådant, sett ett sådant väsen fysiskt. Inte ens en ande har jag sett fysiskt, på så vis, förutom kanske nån gång i en fönsterreflektion.

Det har pratats om att någon i min familj har sett en svart skepnad gå i mörkret, nära vårat hus. Också har en i släkten pratat om en demon som stod vid dens säng.

Är ju lika där dock. Man vet inte vad rädslorna skapar… Trots allt så är saker ju en upplevelse, som sagt. Vill man dock leva i sinnets värld, eller nära vad som sker på utsidan? Kan man fråga sig. Det vill säga utanför sinnets värld…

Vet inte varför jag rycks med i denna tråd. Jag vet ju ändå, hur lätt man kan skapa vad man vill tro… Och rädslan som finns att ta sig ur det jobbiga. Men när man väl står på utsidan… Det finns inget vackrare! Om nåt så är jag övertygad om det

…och hur lever man utanför sinnets värld…undrar jag?

Det är en bra fråga. Och du vet säkert svaret… 

Eller ska jag skriva det uppenbara?

Som jag ser det så handlar det om olika saker i denna tråd. Det som som #0 frågar om tolkar jag som att i några få fall så kan en främmande väsen komma in i kroppen och störa personen som egentligen skulle uttryckt sig genom denna kropp.

Med främmande så menar jag inte "alien" utan tex en person som avlidigt och inte riktigt förstår vad som hänt eller som kanske vill tillbaka till jordelivet och inte förstår hur proceduren går till.

Personen som blir störd av detta främmande väsen är den som lider. Det är inte vi runt omkring som ska vara rädda utan om man tror att något inte riktigt stämmer så är det den som behöver hjälp att ta tillbaka sin kropp igen och sitt uttrycksmedel.

Det som beskrivs med "reptilteorin" tror jag är en förvrängning av processer som pågår. Det finns som jag ser det materialistiska krafter som vill hålla oss kvar i separationen. Dessa krafter verkar främst på de inre planen och får energi av just rädsla och "vi och dom tänkande". Ge inte energi till detta! Det bästa är att fokusera på ljuset och kärleken till våra medmänniskor.

Det är mycket tråkigt att det pågår en sådan häxjakt på människor och att man urskiljninslöst pekar ut människor som "reptiler". Det är separationen som talar om för oss att någon annan är så fundamentalt annorlunda än vi själva att vi vill skapa en så absurd teori.

#40…och vad är då, det uppenbara?

#41 Bra och viktigt det du säger här Gaiatri.

#34: Varje liten del av helheten har sin sanning.

Människor som lever i enhet men som inte förstår den utgår från sig själva och generaliserar.

Människan lever i enhet och därför tror hon att alla andra människor (som ju är delar av henne själv, "hennes kropp") också känner och upplever samma saker som henne. Om andra människor känner och upplever samma sak som henne så upplever hon enhet (vilket människan hela tiden strävar efter).

Hon resonerar så här: Om en annan människa känner samma sak som mig så måste hon ju också vara en del av mig - vi känner samma sak, alltså delar vi "kropp".

Sorry för OT.

Vänligen/Magica

#42

Hmm… Jag kände när jag skrev att det inte var riktigt, riktigt. Men vad jag menade med utanför sinnets värld, är väl egentligen att man lever djupt i sinnets värld… Det vill säga; att man kanske förnimmer källan, i sitt levande? Eller att man har den kopplingen dit, även om man till exempel är väldigt uppe i det man gör. Vilket skulle vara skillnaden från att leva helt uppe i "sin egen värld"… Avskiljt från andra…

Nu ser jag igen att det inte är helt klart det jag skriver. Ingen riktig, riktighet. Jag vet vad jag menar… Men det svåra är väl att kommunicera.

Det uppenbara var väl att man inte kan leva "utanför sinnets värld", eftersom att det är genom våra sinnen som vi lever… Till och med djupt i meditationen, så skulle jag tro att man erfar källan genom sina sinnen.

#43

Kan känna hur du menar, men förstår inte riktigt. Vad menar du med att "uppleva enhet"? Varför skulle man uppleva det, genom att känna samma sak som någon annan?…

Du menar alltså nån form av empati? Empati är väl en viss enhet… Men ändå ganska illusorisk. Och egentligen borde liknas med en viss form av gruppmedvetenhet. Bättre än att kriga mot varandra, men är det den sanna enheten..?

…#41 Angående reptiler, och David Icke. Jag kan se en viss lidelse i honom, och en frustration. Ungefär som: "Vad gör jag egentligen..? Säger massa trams till folk…" Också som att han inte riktigt når fram, som att han vill banka in nåt i folk… "VAKNAA!!!" Vill han skrika. Också använder han de medel han hittar för att få folk att tänka efter…

#44

Du säger…"Till och med djupt i meditationen, så skulle jag tro att man erfar källan genom sina sinnen".

Som sagt…att erfara Källan eller Varat är ett erfara Rent Transcendentalt Medvetande bortom alla sinnesupplevelser.

Peter, okej. Ja, jag hade väl den känslan också… Då och då kommer jag så pass djupt, och i stillhet, så att hela kroppen blir avslappnad. Känns som att varje liten muskel slappnas av. Som att lugnet når in i varje cell…. Åtminstone kan göra det.

Hej jag är en tjej på 18 år…som är rätt van vid andevärlden och har alltid varit nyfiken av mig. Har många anhöriga som är mycket mediala och utbildade till att hantera sina förmågor. Jag har gått igenom en tung period på ca 9 månader då jag bodde hemma hos min mormor under den tiden då jag inte fick bo hemma pga olika anledningar men det har löst sig nu. Men under tiden jag bodde hos min mormor så började jag må psykiskt dåligt och kände att andar drogs till mig mer..jag bselutade mig att få healing av en vän som är jätte duktig och utbildad det funkade bra i ett tag tills det började igen. Jag började bli väckt om nätterna och var tvungen att sova på ena sidan då jag kände att om jag låg på sidan vänt mot höger så kände jag att någon stog och hånskrattade åt mig. Vissa nätter vaknade jag alldeles kokhet och hörde hur någonting smög runt och ibland tryckte tillbaka mig i sängen. Vissa nätter kände jag att det va något som kontrollerade mig då jag fick otäcka drömmar och ofta grät i sömnen. Jag hörde rent sagt röster och hödljudda hånskratt och de fortsatte även när jag vaknade upp sedan när jag va bestämd och bad dom gå så försvann de tillfälligt.

När jag tog upp det med min mormor så sa hon att jag hade någonting från den undrevärlden fäst vid mig och hon sa att jag behövde hjälp..jag började be om hjälp från änglar och jag renade mig varje dag. Men det hjälpte inte. Det fortsatte med att när jag engång stog i duschen så flög en tung schampoflaska från badkarskanten och jag vet att den inte gled ner då jag stog vänd mot flaskan och såg hur den bara flög iväg jag fick panik och började skrika då jag va i fullständig chock. Men jag hade redan under tiden i badrummet känt att något inte stämmer och att någonting va där och jag visste redan då genom min magkänsla att "nu kommer du att få se på grejer". Men jag ignorerade det tills det faktist hände.

Trakasseringarna pågick konstant och jag vägrade att komma hem själv från skolan då jag visste och kände hur den bara väntade på mig. Det höll på fram tills i mars tills jag sa ifrån men den slutade inte helt, jag visste att den kommunicerade med mig. Den gav mig bilder och jag kände ofta att den villa använda min kropp och använda mitt tal till att uttrycka sig men jag lät aldrig det hända jag sa det högt flera gånger när jag kände att den ville hålla på och väntade på mig jag sa bara "aldrig i livet jag är inte som du jag har goda energier och vill endast dra gott till mig snälla gå" och det slutade. Tills jag berättade för min mormor att jag brukade hälsa på min mamma och då berättade min mormor att enligt många medium som hon har talat med så påstår hon att "min stypappa" har en massa demoner is sig och det är därför han har varit så elak mot mig. Men det tog jag hårt och jag bor just nu hemma hos min mamma och allting funkar bra. Dock börjar jag känna att anden är hos mig igen dock inte lika starkt då den bara ger mig visuella bilder…Jag har som sagt aldrig haft problem med att hantera dessa tidigare då jag har mycket skinn på näsan och är bestämd av mig och jag har alltid kunnat skicka tillbaka dom dit dom ska när jag har hjälpt mina vänner osv det har nästan varit som 2:a världskriget mellan mig och dom och jag har alltid vunnit med en storslagen seger då jag alltid har känt dur dessa andar mara morrar och drar sig undan.

Är det någon som har någon aning om vad detta är då jag inte vet vad jag ska göra då inte änglarna har hjälpt mig….känner mig lite övergiven…

Hej elise93.

Jag tror man får ta tillbaka sig själv, och sitt eget område. Växa i sig själv, som tidigare skrivet. Fylla ut ens eget energiområde, och inte lämna plats över åt ovälkomna väsen.

Det händer inte på en gång. Det kan ta tid…
Antingen säger man bestämt åt dom, eller så får man bli den ödmjuke. Den som blir större i sitt ljus. Nackdelen med att säga åt andarna på skarpen, är väl att de antagligen kommer tillbaka. Eller att man får göra samma sak åt fler andar.

Man anpassar sig nog, och lär sig att hantera detta. Kroppen har nog sådana funktioner… Lika som att man automatiskt ser bort från solen, om den bländar. Det kan dock ta tid. Bra att vara medveten om det i alla fall.