Högre Jaget är för mig den gnista av Gud varifrån allt levande är kommet. Bättre Guide kan man väl inte ha?

Talade med en "guide" för ett par år sedan. När jag frågade vem/vad han var så fick jag bara svaret:

- Kalla mig vad du vill. Jag är DU och DU är JAG.

Blev inte klokare av detta, men det kanske var mitt "högre jag" för rösten påpekade att jag bar oanade kunskaper INOM mig…

Har lärt mig leva med ovissheten. En klok röst talade till mig.

Var den min eller var den någon annans, detta är frågan?

/Lena.

Amen….

JAG är DU och DU är JAG, mycket bra sagt…

"En klok röst", samvetets röst eller tystnadens röst om man så vill.

Den bästa Guiden av alla gudomligheten inom dig…

Mmmm… den rösten var otroligt klok.

Så klok att det kändes som om den kom från någon annan, eftersom den lärde mig mycket om mig själv.

Den där rösten kände mig, visste vad jag hade för rädslor, blockeringar och mentala hinder.

Den visste ALLT om mig!

Hur kunde den känna mig BÄTTRE än vad jag själv gjorde?

Livet är så mystiskt i bland…

/Lena.

Rösten kan kännas att den kommer från någon annan efter som du i allra högsta grad lever i personligheten (det lägre jaget).

Personligheten är förgänglig och byts ut från en inkarnation till en annan, men innan dess så "tankas" erfarenheterna från livet in i ditt högre jag..

Det högre jaget är ju ditt egentliga du som vis av erfarenheter från otaliga tidigare inkarnationer talar till dig.

Det mest påtagliga är ju ditt samvete, som ibland (förhoppningsvis) kan ge dig små sting när du är på väg att göra något som känns orätt.

Tack för att ni delar med er:-)tycker det är både djupa tankar och fina tankar i era inlägg.Vi bär verkligen på en oerhört djup visdom inom oss

Egentligen kan man ju säga att allt är sig själv. Guider, människor. Allt är ett. Men på en annan nivå, då är det ju lämpligt att dela upp. Det är kanske då vi ser röster, och andra, som något annat än Vi.

Det högre Jaget, kan ju ses som själen. Det lägre som personligheten. Men då särskiljer man ju också "guider", skyddsandar från sin själ, det högre Jaget. Då borde flera högre Jag kunna existera bredvid varandra.

Något jag undrar över, är om två högre Jag, två själar, kan vara sammanlänkade? Ett band…som inte går att bryta? Kanske två högre Jag, som delades vid skapelsen, och längtar efter förening? Den sista själ, ens själ vill vara med.

/ Niklas

#8 Hmm samma fundering har jag.. Jag har själv svårt att tro att vi är sända som små gnistor av den stora fullkomliga gudomligheten och rent ut sagt tragglar liv efter liv här nere på jorden enbart för att återvända och gå upp i den samme som vi en gång kom ifrån.. Vad är meningen med det?

Jag tror att det abstrakta som kallas big bang fortsätter i evighet och utvecklar nya big bangs i fler dimensioner. Och i dessa nya livskjedjor så finns det möjligheter för nyaevolutioner att fortsätta, tror att livet även i det fysiska fortsätter i all evighet.  På något sätt…

#10

Kanske är meningen, att det inte riktigt finns någon mening. Något som vi kanske inte kan få svar på så som vi ofta vill. Det är kanske något man får se som det är och acceptera. För mig är det ganska klart att vi färdas från ljuset, till ljuset igen. Men svaret på varför, kan vara något vi upplever.

Det fysiska livet, finns nog hela tiden. Och finns inte alls på samma gång. Dimensioner…föreställningar. Illusioner. Det är komplext!

/ Niklas

Visst finns det en mening med det hela. Själva gudomligheten är ju visserligen lika abstrakt som big bang teorin, men att det finns en mening bakom det hela är jag övertygad om.

Fortsatt  expanderande Lycksalighet!

Ungefär så ja…

Själen eller vårt högre Jag är allt detta och oändligt mycket mer.

Så länge vi ser på det med vårt personliga synsätt, så är det allt detta. Det är vårt lilla jag, det är våra guider och änglar och rösten vi hör, gnistan och gudomligheten.

När vi erfar det, då Är vi Det, samtidigt som vi ser det

Själen vi Är och själen vi ser och uppfattar allt detta med…med det personliga synsättet.

Amen…..

#8 Där sa du något viktigt vi skapades alla av gnistbildaren som två själar Tvillingen på andra sidan som ytterst sällan inkarnerar samtidigt är den själ vi alltid är sammanlänkad till och banden mellen oss kan aldrig någonsin brytas.En del av oss förenas redan på jorden även om den andre är på andra sidan och den föreningen får den där pusselbiten att falla på plats som ofta saknas,så var det för mig.

Min tvillingflamma är även mitt högre jag den som har ett helt annat perspektiv och kan se saker i sin helhet vilket jag ofta missar som är bunden vid den fysiska kroppen.Vi separeras tillfälligt men återförenas alltid med vår tvilling och det verkar bli mer och mer vanligt att flammorna finner varandra även om dom inte inkarnerat samtidigt.Min har visat sig under hela min uppväxt men som barn har man ingen aning om vad en tvillingflamma är eller en guide men när han förklarat för mig var det som om allt lugn infann sig och jag kunde som vuxen ta till mig riktigt vem som manifesterat sig hela mitt liv,innan var det bara någon som fanns men hade en trygghet kring den anden,var aldrig rädd men kunde tycka att tänk om någon ser dig och ville tex inte han skulle följa med till skolan men icke nog var han där med:-))men aldrig någon som sa sig se honom.Däremot som vuxen fick jag mig en liten chock när jag körde tunnelbana och mötte en kollega vid Islandstorget som sa efteråt att en civilklädd man med axellångt hår och underliga kläder åkt med mig i förarhytten,visste att jag var själv men hon stog på sig:-)sen gick det upp för mig och nu finns denna kollega på andra sidan som dessutom var trafikbefäl och vi kan skratta gott åt vad som verkligen hände den där gången.Det var inte tillåtet att ha folk med sig i förarhytten men det stog inget om guiderna våra i säkerhetsparagrafernaså han hade väl universellt tilstånd att visstas i förarhytten

Peter, har själen som är jag, den som inkarnerat i Niklas, ett eget varande utanför den universella Själen, enligt dig?

#17

Det känns som att det kan vara så. Kanske finner alla sin andre hälft…nån gång.

#18

Varande eller Varat…är den Universella Själen!

Niklas är ju den personliga delen i monaden (överjaget)

Niklas är ju därmed förgänglig och kommer att upplösas inför nästa inkarnation…

Din sk. andra hälft finner du när du höjer medvetandet till de övre regionerna i Kausualplanet innan du reinkarnerar… Det är där ditt högre jag "tankar över" alla erfarenheter (karma) från detta ditt nuvarande liv…. Ungefär så tror jag…

#19

Jo, men jag tänkte mer på själen… Den som inkarnerar i min personlighet. Att den skiljer sig från andra själar, som inkarnerar i andra personligheter.

#20

Japp, min personlighet är förgänglig. Jag identifierar mig däremot med min själ, inte med personligheten!

Med min andra hälft…menar jag den själ, vilken o-upplösliga band finns. Inte Gudssjälen… Den vet jag att jag alltid är förbunden till. Jag menar på en annan nivå.

Om man alltid ser att Gudssjälen är den man ska vara med…då behöver man ju ingenting. Då är man Upplyst…och snart ett med allt!

/ Niklas

På ett sätt identifierar jag mig inte med något, för så fort man identifierar sig med något så blir man förgänglig.

#21

När själen har kommit till det stadiet då den åter igen står inför att inkarneras. Då skiljer den sig från andra eftersom den visualiserar sitt eget kommande personliga liv.

I den själsliga sfären och formen skiljer själarnas identifikation sig åt genom de lagar som känner deras själsliga utvecklings nivå.

Strukturer eller regler som vi inte kan relatera till från vår fysiska form eller greppa med intellektet och tanken.

Det kan kanske kan beskrivas med att vissa är mer bundna vid sin tidigare person, medan andra mer eller mindre, eller helt har gått upp i Den Universella Själen.

Peter! Fantastiskt. Det beskriver något jag vet inom mig. Som en bekräftelse.

Kanske är vissa guider, eller skyddsandar…helt uppgångna i den Universella Själen!

/ Niklas

Hej. Nu har jag läst omkring lite på sajten igen, efter en lång tid och vill först av allt säga att jag varken har träffat på några skyddsänglar eller andra guider och inte har jag besökt några andevärldar heller eller träffat på några tvillingsflammor och inte besitter jag någon kunskap om själen eller om något annat som ni talar om. Om jag levt några andra liv vet jag heller inget om, men undrar ändå om jag i min stilla nyfikenhet får fråga er hur många "jag" ni anser att vi har och varför vi över huvudtaget skulle ha ett enda? Är det inte bara inbillning?

#25

Jo, det är nog så…att det är inbillning, en föreställning ända tills vi har en egen erfarenhet av det.

#25

Om det är inbillning har nog #26 svarat på.

Alltet har så många Jag som finns. En uppdelning av dessa jag, hur många du och jag, och alla har…Det kräver nog så pass mycket, att det kan anses omöjligt. Hur man än förklarar, så kommer man inte ha fel, men inte rätt heller.

Illusionen är ju illusion, tills man inser vad illusionen är. Om livet är en föreställning…då är det ju inte verkligt. I förhållande till det innersta. Varandet. Ser man saker för vad de är…då blir föreställningen en reflektion, av vad som är. Alltså, ingen illusion.

/ Niklas

Tack Navojolady!

Härlig varm tråd som jag bokmärker,, finns så mycket aha och annat smått och gott att läsa,,,

Har länge funderat på detta med att se och höra guider,, Vilket jag inte direkt kan säga att jag gör,,,,(någon enstaka gång ibland, har det hänt)

Däremot så flyter orden, meningarna, och svaren upp och in i mitt medvetande,, på något konstigt sätt,, som jag inte riktigt har förstått,,, varifrån de kommit,,,,

.. från dig själv Rore 

#29

Alde!

Mmmm, börjar allt mer känna att det kanske ändå är så …..

…har varit så hela tiden…

…och kommer alltid att vara =)

# 28 Tack Rore,vad snällt sagt av dig

#25 Kan förstå att det är svårt att tro på något om man inte själv stått öga mot öga med andevärlden och inte haft dessa upplevelser.Först den dagen vi ser och hör med egna ögon och öron då kan vi förstå att andevärlden inte är en inbillning.Hade jag inte vart med om allt jag sett och upplevt då hade jag förmodligen inte heller trott utan det bygger oftast på vad vi vart med om och står man öga mot öga med en ande man vet gått över är det lite svårt att förneka deras existenssamtidigt är det viktigt att jag inte dömer dom som inte tror för när allt kommer omkring är det ju oviktigt eftersom vi alla ändå kommer en dag till andra sidan och väl där så blir det ändå svårare att förneka andevärlden och andra sidan.

Det är svårt det här med ord och betydelser. "Jaget" har en något separativ klang som jag hör det. Jag, som en separat person. Även om jag är van att använda begreppet…

Det högre Jaget kanske man kan se som den individuella själen. Den delen av världssjälen som utrycker sig genom en gnista men ändå samtidigt är oseparerad från andra själar eller Jag.

Jag kan tex uppleva hur det är att vara i kontakt med min själ (det högre Jaget) och vara förenad i mitt medvetande med själen. Det är inte riktigt samma upplevelse som när jag känner mig förenad med alltet. Däremot så behöver jag vara uppkopplad på min själ för att kunna uppgå i alltet. Men det finns en skillnad i var fokuset ligger i min medvetenhet.

Jag kan också uppleva hur det är att vara förenad med en annan själ i stunden. Det är också en upplevelse som kräver att jag först är uppkopplad på min själ. Och sedan tar kontakt med den andres själ. Om det andliga fokuset är närvarande så kan då en upplevelse av att vara ett med denna person på själsplanet uppkomma.

Denna själskontakt har jag upplevt med flera olika personer både kända och okända för mig i sina personligheter. Jag upplever det då som att jag och den andra personen är samma och oseparerade.

Gaiatri!

Härlig beskrivning som jag känner igen mig i…