Niklas, jag känner igen mig i att känna uppvaknad, det händer mig när jag får insikter och plötsligt faller saker och ting på plats. "Uppvaknanden" skulle jag kalla dem, och de kan man gå igenom flera gånger i sitt liv fast av olika styrka.
(Nu skrev jag detta som om jag vet något, men det dyker ibland upp sådana här saker i mitt huvud som ett meddelande från någon annan stans och då måste jag bara föra det vidare, ungefär som när jag spår)
Som du beskriver är saker efter det "lika, men annorlunda". Saker har ju inte ändrats, därav lika. Det är du som förändrats. Du ser saker på ett annorlunda sett, därav blir de annorlunda.

Det du skriver att inget längre spelar roll, kommer nog från känslan att man inte längre är ostabil i sina känslor utan kan hålla balansen och se på saker som annars skulle gjort en upprörd, på ett objektivt nytt sätt. Man betraktar, men med ett nytt perspektiv. Och med det man lärt inser man vikten av allt i livet, och hur ALLT har en betydelse och allt hör ihop.

Jag känner ofta att jag befinner mig i en bubbla, en dröm. Ibland undrar jag om det beror på att jag befinner mig lite mitt emellan det fysiska och andevärlden, och har svårt att stänga ned. Dröm känslan är extra stor när jag gör någon slags magiskt arbete.

Tack!

Grejen är att allt står stilla nu för tiden. Hehe.. Det är lugnt och tyst. Det kanske inte är en dålig sak. Men ibland känner man sig.. Ja, man får inte ordning. "Vad händer nu..?"

"…ska det vara så här…?"

Det kan verka som dumma frågor. Men som sagt. Jag får inte grepp om det..

Föreställ, att man tror man vet vad livet är, och vad det går ut på. Sedan så ändras allt, om inte över 10 minuter, så i alla fall över någon vecka. Det är som att greppa efter dimma, eller moln. Inte direkt regnmoln. Inte mer än förr. Som att allt mist sin föregående form… Det är så konstigt, men helt okej. Haha, försöker få grepp, men det funkar inte så… Och jag vet inte vad som kommer. Som att det inte finns nån framtid längre. Inte på ett dåligt sätt… Mer som att jag har tappat kollen på klockan. Men inte riktigt ändå.

Låter nog flummigt.

Hahaha, roligt är det iaf att läsa ditt försök till att beskriva det obeskrivbara Jag kanske får läsa det några gånger till innan jag förstår helt, eller kanske du kan förklara lite mer? Menar du att du glömmer dina insikter, att du plötsligt VET, men sen plötsligt inte vet längre?

=)

Är bara det att jag knappt vet vad jag försöker förklara… Haha!!

? / Niklas…

=)

Är bara det att jag knappt vet vad jag försöker förklara… Haha!!

? / Niklas…

Oj… Dubbelklickade på skicka. Sorry.

Det är lugnt…det är okey…när det inte är kaos, vilar kaos i Lugnet

…luta dig mot ett stort, tryggt, vist gammalt träd.

_Peter

Peter.

Kanske är det så… Att jag är ovan med lugnet. Var är kaoset..? "Hallå!??".. Men kaoset svarar liksom inte. Inte som förr.

Kanske inte borde gräva i detta. Men jag har liksom inga åsikter längre. Känns det som.. Har "svårt" (eller vill inte) bedöma saker. Har märkt att andra undrar.. "Varför tycker han inget, mår han dåligt? Vad är problemet?" Men jag vill inte tycka. Tycker jag nåt, då tappar jag balansen.

Också, så känns det som jag inte behöver äta längre. Skumt.. Jag äter, för jag vill inte dö. Men jag skulle lika gärna kunna låta bli. Ibland vill jag bara sitta, och stirra. Inte ha musik, inget prat. Då undrar jag..: "Vad är detta?"..

Jag älskar träd, för övrigt. Hehe. Kramade ett senast för någon dag sedan..!! =) Förvånade?? Brukar inte ni krama träd..? ;-)

Får se vart detta bär.

/ Niklas

Träd är starka dynamiska varelser med stabil och lugnande energi. Särskilt gamla stora träd.

Träd går i vila och blir stilla, har inga åsikter, bryr sig inte om att bedöma saker, väntar med att tycka tills det blir vår. Står här så stilla tar tillvara sina erfarenheter och är nöjd med att bara Vara. Vet att i den balansen är både vila och kaos.

_Peter

Kanske var det därför Buddha nådde upplysning under ett träd. Har för mig att det var så.

Med tanke på träd. Nu kommer vi något off topic, men jag tror att jag har hört träd prata. Inom mig. Eller mer, hört deras intentioner. Jag vet inte om träd har tankar, men nog är de levande allt. På ett sätt. Ibland känns det, som varje tår jag gråtit, är för naturen.

Jag ber för att vi ska ge naturen den frihet, den behöver. Inte ber, som något religiöst. Utan ber.

Tack för din jämförelse med träd.

Niklas, visst talar träd, det märker man om man bara öppnar sinnet och lyssnar. Dethär är min erfarenhet om detta:

Jag talar med träd, med alla växter, med platser, med element och till och med stenar. De har alla en själ och i dem ligger enorm kunskap och förmåga att hjälpa. Något jag känner var gång jag talar med träd är, att de älskar utan gränser. Även om det är ett gammalt, plågat, halvt sönderbränt och ihåligt träd, så älskar det dig, älskar människor, älskar allt som är en del av alltet. Ett sådant träd gav mig budskapet att det skulle skydda mig om jag befann mig i det. Trädet blir inte argt. Och de alla ger budskapet att de är där för dig om du behöver det, att du kan dra nytta av att bara vara nära det.

Niklas, jag känner igen mej lite i känslan du beskriver. Jag var med om en "födelse" i april, vet inte om det var den som var starten. Jag kände mej som ny. Energin i mej var otroligt hög. Nu är jag mer stabil. Jag tillbringar oxå timmar med att bara sitta och vara. På ett år orkade jag inte ens titta på TV. Jag orkar inte ta till mej problem - jag ser dom helt enkelt inte som problem längre. Det känns som slöseri med tid och energi. Ibland undrar jag om jag är världsfrånvänd? Omgivningen kanske tycker det. Jag engagerar mej inte i materiella problem känns det som.

Träd ja! Kramvänliga och trösterika.

Jag har en favorit vid vårt sommarhus som jag kallar kunskapens träd. En stor vis bok. Dit gick jag många gånger i somras.

#0

Uppvaknande kan kännas riktigt förvirrat, eftersom ingenting blir sig likt.

Trots att allting ser ut som det gjort. En märklig resa är det och frågeställningarna inombords kan bli många.

Att vila i stillheten kan vara svårt emellanåt. Framför allt då "man" inte är riktigt van vid det.

Människors funderingar över ens egna varande, eftersom behovet av att leva efter sitt gamla mönster släpper taget om "en".

Det är en markant skillnad, men så mycket mer energiberikande.

Tack för att du delar med dig!

#11

Härligt att du har erfarenheter inom det också. Jag har till och med hört en drömfångare tala, som en vän gav mig.

#12

TV har jag tröttnat på. Eller. TV:n kanske har tröttnat på mig…? Haha. Förut var det lätt att fastna. Nu är det svårt att stanna kvar…

Ja visst, jag har inte ens någon TV, och vill inte ha heller. Jag blir så mycket mer kreativ och lär mig mer utan den

Ibland om jag vill se en film så kollar jag på datorn, annars använder jag bara dator på jobbet ….oj vad jag jobbar nu!

Alwyn. Jag håller med. Finns inget behov av TV =) som du skriver; Går ofta att se på datorn, om man vill. Då är man mer fri också. Lättare att göra egna val, om vad man ser, och inte! =)

#2 Det du beskriver får mig att tänka på mystiska upplevelser. Under en period gjorde jag övningar i accepterande och tacksamhet över livet och till universum. Efter ett tag kom jag in i ett tillstånd av enorm kärlek till allt och alla. Den här känsaln förändrades lite med tiden och jag pendlade mellan att vara i total medvetenhet och att sen tappa detta efter ett tag. Det kunde vara i timmar eller dagar eller veckor. Ofta försvann det utan att jag märkte det. Sen kommer jag på mig själv och fokuserar mig igen i det som är verkligt i själsaspekten.

Det är mycket tydligt för mig att när jag är i mitt sanna jag så behöver jag inte äta så mycket. Det värdsliga ger ingen direkt dragningskraft eller lockelse. Och jag känner mig mycket mer balanserad.

Jag har sedan försök balansera det värdsliga med det andliga. Jag har en slags inre drivkraft från min själ som säger mig att min plats nu är mitt i samhället bland alla vanliga och ovanliga människor. Men det betyder ju inte att jag måste göra allt det vanliga som att titta på TV tex utan jag försöker välja det som känns rätt för tillfället.

#17

Känner igen det lite grann. Men jag undrar vad meningen är, att vara mitt i ett samhälle man inte trivs i, och som man inte får något av värde från? När det enda som blir värdefullt, är när man slipper samhället…?

Visst, vi skulle ju inte kunna ha diskussioner på ett sånt här forum, till exempel, utan själva samhället med el, och så.. Men ändå. Anledningen till att man använder forum, är väl för att hitta människor som är svåra att hitta överallt. Människor som är utspridda. Så då blir ju egentligen forumet ett sätt att komma bortom gränserna för själva samhället också.

Eller varför använder ni forum, som detta? Varför inte gå och prata andlighet med grannarna i stället?

Jag menar självklart inte att jag inte vill vara på detta forum, eller att jag inte vill ha er på samma forum som jag. Men som ett exempel.

Vänligen/Niklas

Kanske mångas andlighet är en liten del av vardagen. Så kan det vara! Men själv känner jag mer och mer att själva andligheten är meningen.

Som jag känner det när jag utgår från mitt inre så är det rätt för mig att vara i samhället nu. Det betyder inte att alla andra känner likadant. Man får försöka lyssna på vad själen försöker visa en och det varierar från person till person. Det kan också förändras efter ett tag när man integrerat en egenskap eller fått de insikter man behövde. 

För mig så är vikten av att vara förankrad i min själsaspekt medan jag jobbar och lever mitt i samhället ett sätt att inspirera och ge en själslig energi till min omgivning.

Jag känner det som att det går i perioder när jag kan integrera mer av det andliga i mitt vanliga liv. Det är också många jag träffar på som är intresserad av någon slags andlighet och man kan utbyta tankar och idéer. Jag sållar lite i det jag diskuterar med tex arbetskollegor.

Jag försöker få de andliga intressena och energierna påfyllda på olika sätt och har lite olika kontakter så att jag känner att jag får det andliga utbytet som jag behöver. Att diskutera här är mycket givande.  Det som jag saknar är att jag behöver mer naturkontakt och det får jag nog snart ta tag i och förändra så att jag är mer i naturen.