Konstruktiv kritik är för mig, något jag kan lära av och utvecklas.

Det är den som får ta emot kritiken som kan avgöra om den är konstruktiv eller inte.

Kritik är ju något väldigt fint . När en doktor skall ta examen så måste det till kritik . När en Nobelpristagare skall utses föregås detta med mängder av kritik . Hela Valrörelsen är en Orgie i kritik . Kritik är vad vi efterfrågar när vi säger "va tyckte du om filmen i lördas ?

Så vad det handlar om är hur vi tar kritiken . Tar vi den på allvar eller med ett leende . Är vi uppmärksamma , lärande och låter vi förnuftet fälla omdömet ? Tar vi vara på möjligheten att växa med kritik ? Hur skall vi enligt Sajtens intention förhålla oss till allting här inne ?

Kritik i sig är ju bra. Det är ju hur den förmedlas som betyder något.

"Ordet kritik kommer från grekiskans ???t???? (kritikós) att avgöra, bedöma, som i sin tur är härlett från ordet ???t?? (krités), vilket avser en person som erbjuder saklig bedömning eller analys, värderande analys, tolkning eller observation. Termen kan användas för att beskriva någon som är oenig med eller opponerar sig mot objektet för kritiken."

(Från engelska Wikipedia)

Trots att "alla vet" att ordet kritik inte är värdeladdat i sig, tror jag ändå att många upplever det som mer negativt än positivt. Själv har jag väldigt svårt för begreppet konstruktiv kritik, eller positiv kritik. Att kritisera står för mig för ett budskap om att något inte är bra (ofta framfört på ett osakligt sätt) trots att jag känner till ordets egentliga betydelse.

När någon ger sin sakliga och konstruktiva uppfattning om ett arbete jag gjort eller om en åsikt jag har, kallar jag det hellre för respons eller feedback.

Det är också viktigt för mig att responsen framförs som just en personlig uppfattning från vederbörande, och inte som om det vore någon slags allmän sanning. Hellre "jag tycker att du skriver för långa meningar" än "du skriver för långa meningar", alltså.

Man läser ju ofta i texter om att kritikenergin är giftig och att man inte ska dömma eller kritisera….

Detta är ett mycket svårt kapitel tycker jag… människor har ju åsikter om det mesta…

Är det något man ska vakta och tänka på?
Är det ett kultiverings ämne?

Det är ju alltid svårt när man skriver något som ruckar en annas tro. Kritik och arga påhopp får vi nog tyvärr stå ut med…

Joo, men jag tänker mer på den allmänna kritiken som många får om både det ena och det andra.

Tex dottern som ger konstruktiv kritik på en bild som någon bett henne att ha åsikt om, när hon då börjar med det som är bra och avslutande påpekar vad som kunde bli bättre…. så går människan i taket.

Jag tänker på att många är så snara att leta felen och gärna påpekar dom, även inom våra kretsar…

Tex, Herregud hur kan hon se ut så/säga så!? Hon borde ta på sig/eller säga så …. istället. Om man då går fram och säger det till vederbörande, så skulle det kunna räknas som konstruktiv kritik, eftersom den innehåller förslag på förbättringar, eller?

Jag grunnar då över om det är en sida som man bör  observera hos sig själv, dvs om det är ett kultiveringsämne?

tycker förövrigt många fina tankar kommit fram här som jag skriver under på…

Kritik är för mig konstruktiv om jag vill väl med den, dvs hjälpa, stötta till en förbättring eller så gentemot den jag då kritiserar. Man ger ju exempelvis konstruktiv kritik inom högskole studier ( och säkert studier överlag) för att lära sig och få nya infallsvinklar i sitt sätt att tänka och skriva/prata/föreläsa.

Sen är det självfallet oerhört individuellt hur kritik ges och hur den uppfattas. Men precis som med allt annat så finns ju både bra och sämre sätt att förmedla den på.

#9 En stor poäng där, med att det finns både bra och sämre sätt att förmedla den på…

Det är väl det som gör saken så svår.

men i mig lutar det åt att man bör vara mycket försiktig i sin kritik som man själv har behov av att ge uttryck för.

Är man tillfrågad som tex vid studier eller liknande är det en helt annan sak, tänker jag, man vet ju om att arbetet kommer granskas och kritik kommer ges osv.

Så mina funderingar går också på om man ska kika inom sig själv efter syftet bakom (som du också nämner) behovet.

Ska man kanske bara ge kritik om man är ombedd?

# 10 Bra tanke, kanske ska man faktiskt bara kritisera när man blir ombedd eller när det krävs. Men hur vet man att det krävs då kan man fråga sig ? För min del som arbetar inom sjukvården måste jag kanske ibland kritisera ett tillvägagångssätt gentemot en patient från en kollega eller annan. Detta för att något blivit direkt fel gentemot patienten och det är inte okej. Men där får jag ju känna mig för vilket sätt som är bra att förmedla kritiken på.

Så när är kritik befogat ? När någon faktiskt kan fara illa av någon annans handlande och jag med min kritik eller som jag hellre kallar det upplysning/information kan förhindra detta.

Annars är det oftast onödigt och ibland tror jag det är något märkligt inre behov av att vara bättre eller en dålig självkänsla som talar när man kritiserar mycket.

#11 Där i det sista stycket tror jag du träffade huvudet på spiken, kändes helt rätt i mig alla fall…

Jag hade nog gjort som du i fallet om någon människa kunde fara illa på grund av någons fel och att då påtala felet är väldigt viktigt.

OT: Hörde något om att i Danmark är det lag på att alltid anmäla allt på sjukhusen och de har därför lägre incidenter mm…

Dom kanske har färr incidenter, men åxå ett bedrövligt arbetsklimat. Det förkommer ju mycket skvaller i dessa sammanhang. Jag känner en som jobbar inom sjukvården i DK.

Jag har ingen aning om arbetsklimatet, detta sades på nyheterna i går kväll eller om det var förra dagen.. spelar roll…. det är OT ändå…

Jag vet inte varför men jag är en sådan person som ofta kan få kritik helt vad jag själv anser i onödan. Oftast av närstående & vänner. I många år har jag varit väldigt tyst av mig och tagit emot och inte sagt något men numera ifrågasätter jag direkt om jag inte själv håller med. Tex :Vad menar du med det ? Hur tänker du nu ? Vad grundar du din tanke på ?

Många gånger får jag ett person framför mig som ser väldigt paff ut och sedan inte riktigt kan förklara sig. Sen frågar jag om personen kanske mår dåligt över något, haft en skitdag eller nåt annat som stör ? Ofta är svaret ja på den frågan då.

Utifrån den grekiska definitionen, att för att bättre kunna avgöra något behöver man analysera , observera , värdera och tolka och detta framlägges verbalt eller skriftligt som kritik .

Då ser man att detta kan ske med två olika intentioner nämligen kärlek  eller rädsla .

Naturligtvis kan ochså kritik tas emot med två olika intentioner , kärlek eller rädsla .

Det spelar ingen roll hur välmenande och kärleksfull kritiken lämnas för att du ska kunna bättre avgöra exvis sanningshalten om du ser utifrån rädsla att bli av med något exvis stolthet .

Jag måste få berätta om en gång jag blev ombedd att följa med en väninna som skulle köpa en klänning. Hon bad mig eftersom hon litade på att jag först och främst skulle vara ärlig och för att jag jobbat mycket med både färg, form och textilier, så jag visste vad jag talade om. Så vi åkte till stan och gick in i en butik och hon till att prova alla möjliga modeller och färger.

Jag gav mina synpunkter och råd. Jag märkte att hon blev surare och surare. När jag undrade vad det var så sa hon att den där gröna klänningen som hon tyckte va så snygg, hade jag sagt att hon inte skulle ha för hennes hud såg så blek ut i den - och det var ju precis den hon ville ha.

- Ja men då tycker jag att du ska köpa den, sa jag. Men nej det kunde hon inte nu när jag sagt som jag sagt…..

Det slutade med att hon åkte hem tomhänt och jättesur på mig som hon litat så på, innan vi åkte.

Vad jag ville ha fram med den här berättelsen är att  kritik och råd inte ens kan tas på rätt sätt även om man bett om den, av en del människor.

Jag är van att få kritik/omdömmen i mitt arbete så jag tar det som det är - ett sätt att utvecklas och att bli bättre på det jag gör.

Jag måste tillägga att vi, nu 20 år efter, kan skratta hjärtligt åt den historien.

Kritik av kritiken..

..all kritik är väl konstruktiv,är omdömmet bara,sagt av elakhet för att såra finns det andra ord att kalla det ..

sedan kan väl även konstruktiv kritik vara besk,men det är väl av våra vänner vi vill höra sanningen,bara ryggdunk lär man sig inget av.

¿ vad som är konstruktiv kritik ? det är väl ingen bedömning..konstruktiv säger: så här kan man oxå göra/visar ..den andra :du har jättefel,ha-ha

..fast,ibland vill man inte ha konstruktiv kritik,ens från en vän..bara att en vän sitter med en .. (tills man är mogen) :- )

penke

om man är analytiskt lagd och/eller har ett yrke som analytiker då är driften att analysera för att förstå är alltid närvarande, ungefär som att andas

oftast håller man dock sina analyser för sig själv vad gäller personliga saker

det gör man också om man blir ombedd att yttra sig 

 ju närmare man har kommit till "sanningen" /det ohealade traumat desto  starkare reagerar egot

avsikten med kritiken är mycket viktig

Kritik kan även vara en saklig bedömning grundad på observation . Mao typ "jag har varit på Mallorca och har själv sett att det inte växer hjortron där ".  Är det inte denna typ av kritik som kan väcka olika känsloreaktioner ?

#21 Det är väl ingen kritik, det är väl mer ett konstaterande och sådana väcker inga känlsor väl… gör det det hos dig Hukanson kanske?

# 21 Jag förstår nog inte heller riktigt vad du menar här ? Ser det som information, ett konstaterande som inte för min del skulla väcka några särskilda känslor..

Om jag sagt eller gjort något som gör att jag får kritik ges möjligheter både för mig som fått ta emot och för den som gett att granska det inre; Vad var det jag gjorde/ sa som orsakade detta…För den som kritiserade; Varför reagerade jag så starkt på detta. Det blir en självinsikt för båda parter…och vägledning…

#22 måste man tala om allting , den sakliga bedömningens observanta kritik kan ju innebära att den andre känner sig kränkt typ "menar han att jag inte vet" eller "menar han att jag ljuger" och då blir det verkligen personligt . Grejen kan ju vara att de har rätt båda två typ normalt växer det inte hjortron på Mallorca men på PePes Bodega har man faktiskt lyckats odla litet .

Detta är väl den esoteriska vägens sajt och inte existensiellt

# 25 Ska man tänka så så skulle ju i princip vem som helst kunna känna sig kritiserad och kränkt så fort man öppnar munnen…

Att människor kritiserar en( på mer eller mindre "smidiga"sätt) kan man inte komma ifrån här i världen.Det man egentligen bara kan hålla koll på är hur man själv reagerar och agerar på kritik.Är man onödigt snabb på att ta illa upp?Tar man kritiken alltför personlig( dvs man skiljer inte på det man gjort och det man ÄR) ?Eller stänger man kanske alltid av mot andras kritik?

Om man är helt trygg i sig själv kan man ta både befogad och obefogad kritik - utan att ens ha behov att rättfärdiga sig inför andra.

Sedan är det lika viktigt att fundera över sin egna kritik gentemot andra.Enligt Jung så kritiserar man hos andra det man borde rannsaka hos sig själv, alltså att all kritik omedvetet är självkritik.Det tål VERKLIGEN att funderas på…

Att få kritik kan alltid få en att växa,om man har den inställningen att se det som test : Ibland ska man ta till sig kritiken, ibland inte.Oavsett vad, så är alla känslomässiga störningar något som handlar om mig själv mer än den andra personen.

så tänker jag kring det hela

Vad är det med ordet "kritik" som i trettio år varit ett rött skynke för så många . Det finns ju personer som inte tål "kritik" men vad är det de menar med det ?

Antag att kritik är fint , nödvändigt och mycket värdefullt för individer och samhälle . Det hjälper oss att rätta till brister , att göra val , att ta beslut .

Problemet är väl mer att en del vill göra allt själv utan inblandning , tycker att frihet är att få slippa andra människors inblandning .

Sonen sa häromåret att man måste kunna ta kritik, i detta fallet så rörde det sig om jobb och hur det ska utföras. Nu är han ju ung och nyutkommen från skolan och där är de vana att ta kritik, det är väl senare som svårigheterna kommer in…

men där i skolorna osv bör det ju vara mer av den konstruktiva kritiken och den kan väl de flesta elever ta tror jag.

Jag tänker ju mer på den kritik som far runt hela tiden urskiljningslöst…

Jag har svårt att ta kritik när den är oombedd. Särskilt när jag målar/tecknar. "Vad fint du gjort" ("eeeeeeh, vem är duuu att bedöma det - jag är djupt missnöjd, skuggorna känns helt fel och jag har inte fått fram den känsla jag eftersökt och by the way är tavlan inte färdig….")
Jag tycker att du borde målat mer si eller så (Men jag KÄNDE för att måla gröna grisar idag, för det gjorde mig glad…)

När jag efterfrågar kritik (exempelvis genom att visa upp alster med målade hästar) är saken i ett annat läge och då har jag förberett mig på att ta konsekvenserna (exv. "jag tycker den är döful") och fråga vad åsikten grundas på ("jag hatar hästar") och be personen fara och flyga… Eller inte förrresten. Jag blir kanske ledsen om det är personligt, men kan fråga hur det kunde gjorts bättre om svaret baseras på tekniska brister. Motivvalet är fritt ändå.

Kritik i allmänhet, om vi går ut min personliga sfär en stund (jag är märkligt egotrippad för tillfället) är jättesvårt. Man kan ha de bästa intentioner med att ge vad man själv anser vara konstruktiv negativ kritik, men är personen man ger den till inte redo (eller bara tror sig vara redo) kommer motparten omedelbart känna sig påhoppad. De flesta klarar i alla fall av att man ger positiv kritik, även om man ger konstruktiva knuffar till förbättringar samtidigt.

fast samtidigt känner jag ibland att jag bara skulle vilja vara jag med alla mina brister och slippa kritik för att rätta till dem - bara vara den jag är.

#30 Ligger det sådant med "ego" i luften tro… har haft flera dagar då jag är ilsk på folk och särskilt höga bankgubbar/damer och liknande…. jag har noterat att det finns en ilsket röd revolutionär inne i Mariann

sedan håller jag med dig i det sista, varför kan människor inte bara acceptera som det det är…. med fel o brister… vem är fullkomlig?

Frågan som Jesus ställde där om att den som är utan synd ska kasta första stenen…. ingen kunde… har vi inte alla fel och brister? Måste det alltid talas om för vederbörande?

Vad i människan har behovet av att klanka på andra?

Visst kan det också vara lätt att kalla det konstruktiv kritik bara för att mer "få lov att" och rättfärdiga kritiken. Kan sedan människan inte ta den så klankas det ytterligare ner på den…. då är det också något inne i den personen som reagerar och som den genast ska kika på. Den som fäller omdömet eller den konstruktiva kritiken behöver tydligen aldrig kika på sig…. eller?

Nu dyker plötsligt det upp tankar och  likheter med mobbare och mobbade… fel säkert men de kom…

#30  Det du tar upp med tavlan är ju motsatsen till kritik ! Personen kommer till dig och vill dela sin upplevelse med dig - det är definitivt inte kritik . Det kanske väcker självkritik i dig , men det är en annan sak .

#29 " jag tänker ju mer på den kritik som far runt hela tiden  urskiljningslöst "

Mariann en sådan kommentar får oss att bli bekymrade , mår du bra ? Hur menar du egentligen ?

#32 Jag mår utmärkt, bortsett från den lilla röda revolutionären som dykt upp

just i den meningen tänkte jag på all förflugen kritik o åsikter om allt… väder, folk, ekonomi… ja allt…gnäll….

fast nu är jag nog själv lite mer OT var ju kasnke inte det det gällde i #0

men ämnen går ju ihop…

och frågan var ju lite också är det något vi ska ge vakt på, kritik behovet? Är det något som ska (läs bör) ingå i karaktärsförädling?

#32 Det är inte personen som kommer och säger "jag blir glad/arg/ledsen när jag ser din tavla" (delar en upplevelse) som irriterar.
Det är den som säger att den är "ful/fin/sned/rak/för någonting" (ger en oombedd bedömning - kritik oavsett positivt eller negativt) som stör mig.
Sedan vet jag inte om jag tolkat ordet kritik rätt - jag vill bara förklara hur jag menar och vad jag reagerar på.

Sedan kan man ju tycka att jag borde jobba lite med mig själv för att inte irritera mig över sådana petitesser - och tro mig det GÖR jag , jag har bara inte kommit så långt än. *ler*

VAD är motsatsen till kritik? För mig betyder alltså ordet kritik bedömning (positiv eller negativt - konstuktiv eller inte). Återigen för mig känns motsatsen till kritik som när man bara tar något exakt för vad det är (en tavla med ett motiv) utan att lägga någon värdering på hur den är gjord eller hur den ser ut (ful/fin).
bara min fundering och som det fungerar för mig.

Det är ju ofta samma personer som kommenterar och ventilerar på denna sajt AU som på ÖN . Denna sajt har ju en mycket tydlig profilering i sin intention vilket ÖN icke alls har . Den sajten är öppen för vilka åsikter och ämnen som helst om man läser intentionen . Detta medför kanske att man inte ställer om sig som man borde till de olika rummens "klimatpolitik" . Vad tror ni om det ?

#35 Jag tycker nog jag ser många lite varstans på alla våra systersajter.

Just AU har ju som du säger en tydlig profilering och det är ju att "angripa" och försöka förstå världen och oss själva utifrån det esoteriska synsättet.

Problemet blir väl (kan bli) när man som ny inte förstår den skillnaden och kanske egentligen inte heller vet vad vi (AU+ esoteriken) menar på är andlig utveckling. Det skiljer sig nämligen ganska mycket mellan vår sajt och de andra systersajterna, just för att vi här har ett helt annat synsätt på vad som är andlig utveckling.
Som ju också bottnar i att ordet "andlig" är något helt annat här än på alla andra sajterna.

Därför tycker jag också att det är oerhört viktigt att det finns alla dessa olika forum som gör att alla kan hitta sitt ställe, och det som passar in för den enskilde där denne är i sin utveckling.

Vi alla behövs och fyller en väldigt viktig roll för allas vår utveckling!

Mao på AU ger man generös kritik när den efterfrågas , medans på ÖN ger man kritik om man har lust därför att man får kommentera och diskutera som man vill .

Njae… här får man väl kommentera och diskutera nästan som man vill… vi kräver bara att skrivreglerna följs och det vet jag att ÖN och andra sajter också är mycket noga med.

ÖN har en annan vinkling och drar till sig en mängd människor för att den är mer allmän och mer vedertagen i samhället av många.

Det vi pratar om här är ju för de få…

Jag upplever det som att man får lov att kommentera och diskutera som man vill (inom trevliga gränser) på de flesta sajter jag varit inne på och kikat runt. Upplever också att man får bra feedback på sina tankar och inlägg både här och på ÖN.

Jag tror… Att frånvaron av extralingvistiska medel (gester, mimik, röst, tonläge mm.) ibland försvårar kommunikationen… När man bara läser orden, som här på sajten, utan att se ett leende eller surt ansikte framför sig….

Ord skrivna av någon man faktiskt inte alla gånger känner… Då är det lätt att emellanåt tolka ord som hårdare kritik än vad de kanske avsågs vara…

Jag tänker mig att det finns konstruktiv kritik och destruktiv kritik. Problemet är när människor inte känner varandra… Det är lätt att kanske tro att man lärt känna någon på forumet rätt bra, men det kan fortfarande finnas massor vi inte vet och känner till.

För min del är det nog så att, ju mindre jag vet om personen bakom tangentbordet - desto högre är risken att jag misstolkar… Jag skulle exempelvis vid det här laget aldrig drömma om att ta något Mads säger som destruktiv kritik, oavsett vad… Skulle hon ge mig en "känga" skulle jag klara att hantera det och tänka att jag måste ha förtjänat den…

Jaa, stora problem med detta att ta/uppfatta kritik, eller att läsa åsikter på ett forum, det håller jag verkligen med om. Man kan ju använda sig av gubbarna för att förstärka känslor och vad jag förstår så kommer det eventuellt fler att välja på så småningom.

Här (forumet) tycker jag i och för sig att det kan vara lättare att ta åt sig, men samtidigt upplever jag det oerhört lätt att släppa och förlåta, eftersom jag just inte känner personerna. Jag kikar alltid på mig själv, alltid, när det uppstår saker….

I "verkligheten" bland människor man känner blir ju detta långt mycket svårare, eftersom man träffar dem då och då och  på ett jobbigt sätt "undermedvetet" vet vad dom tycker eller har tyckt….

Återgår vi till forumet igen så är det bästa om alla följer skrivreglerna (givetvis vi här bakom också) då bör ju alla problem vara undanröjda…

Det kan vara mkt lärorik att öva sig att "backa" och iakkta hur man reagerar. Själv utskiljer det sig från dag till dag.En dag kan jag känna mig lite irriterad eller kränkt av nåt som nån skrivit -  tittar jag på det nästa dag läser jag in en helt annan stämning, kan tom känna kärlek.Så VÄLDIGT mkt tror jag ligger i var vi är i oss själva…

#42 Absolut en intressant infallsvinkel… Ens eget, för stunden, privata känslotillstånd blir ett filter man tar in omvärlden genom… Så sant!

# 43 Precis!!

 Ens eget, för stunden, privata känslotillstånd blir ett filter man tar in omvärlden genom.

 du satte bättre ord på det