Sant som det är sagt. Det är den erfarenhet av att visa medmännsklighet och förståelse för människor i svårighet som skapar ödmjukhet.

visst stämmer väl det, att om man kan inse o erkänna sina svagheter och tillkortakommanden så är det ödmjukt…

kan också utryckas så här 

"Ödmjukhet är detsamma som självkännedom, insikt i den egna fullkomligheten och ofullkomligheten, och är vägen till all visdom."

också sagt av Martinus

Så rätt ni har. Livet har visat mig att när jag förstått att jag har haft fel och den/de andra haft rätt så visar livet att man skall vara ödmjuk. Våra stora egon vill ju att jag/vi själva skall alltid ha rätt.

#3 Bra visdomsord av Martinus.

Ödmjukhet är bra, ödmjukhet är att inte tro att någon annan är bättre än någon annan. Att inte ställa sig över eller under andra, utan bemöta alla på samma sätt.

Men ödmjukhet är också att inte vältra mig i falsk blygsamhet eller underdånighet, och att utan skam eller förhävelse erkänna att jag själv är den viktigaste personen i mitt liv.

Ja inget som är falskt är väl bra?

Jag tycker ödmjukhet är lätt när man ska hjälpa andra eller koppla på sin empati..värre får ju egot med ödmjukheten när man själv ska släppa situationer eller saker som egot gärna vill ha!!

det är då man testas i sin ödmjukhet!Ibland kan egot vara bra uppblåst!!

#6 Jag håller med dig!

Man ska alltid hålla på sitt "hemmlag"dvs sig själv!!

#8 "Jag tycker ödmjukhet är lätt när man ska hjälpa andra eller koppla på sin empati..värre får ju egot med ödmjukheten när man själv ska släppa situationer eller saker som egot gärna vill ha!!"

Huvet på spiken i praktisk manifestation! Eller i situationer där nån går på en. Varför inte bara backa? Varför måsta hävda sitt självvärde om man vet sitt självvärde? Om man måste hävda sig själv är inte det på grund av bekräftan och anseende? Och motsatsen till ödmjukhet?

#9 Så kommer vi in på vad som kan vara ens livsläxa.

Dvs, det finns de av oss som kanske alltid flytt o backat undan, och nu ska lära sig stå mitt i all spott o spe och ändå hävda sitt ljus, sina förståelser. Lite som Jesus gjorde.

Det är ju grejen att det alltid finns två sidor av samma mynt. Om man skärskådar sig själv så känner man strax om det är själen eller egot som hävdar sig, i alla fall om man kan vara ärlig mot sig själv.

Det tror jag är helt sant Mariann. Sedan handlar det nog mera om HUR man hävdar sitt ljus än att man gör det. Man kan som jag ser det, hävda sitt ljus med kraft OCH stor ödmjukhet. Att stå för sin sak är inte jämställt med att hävda sin rätt enligt mitt synsätt.

Det här är delikata och ganska svåra saker. Den ärlighet du pratar om Mariann, tror jag helt och fullt inte alls är särskilt lätt att urskilja alltid. Egots vilja att uppvisa hur duktig och smart man är tar ganska ofta överhanden trots att människan ifråga tror att den bara står upp för sin sak. Fast det är förstås min erfarenhet.

Jag blir oerhört pinsamt medveten i alla fall, när det är den sidan som är i farten.

Jag känner det i magtrakten och jag känner en pinsamhet, jag skäms inför mig själv.

Men det är ju jag i och för sig…

Aha, men då är det väl lätt att inte försätta sig i den situationen eller? Det måste ju vara fantastiskt att ha sådan självinsikt, för de flesta är nog helt omedvetna om att det är vad det handlar om. Möjligen efteråt kan de inse vad det handlade om.

#10

Skillnade att backa undan eller stå på sig ligger inte på ett andligt plan,det är själens utveckling!Egot är ens bästa vän,om egot vet sina gränser..

Däremot ligger ödmjukheten på det andliga planet,om den kommer från hjärtat vill säga..Hjärtat rymmer den icke egoistiska känslan av samhörighet och enhet.."det man gör mot andra gör man mot sig själv" tex

Detta får inte förväxlas med en falsk ödmjukhet som är skapad från de lägre chakrerna..de är då uppkommna av skuld,skam etc..

Oftast hinner man ju inte upptäcka det förrän efteråt. Det är ju då det blir oerhört pinsamt. Det finns ju de som inte ens upptäcker det då.

Jag hade önskat att magen gjorde sig påmind innan, ibland händer det ju givetvis.

Aha, då fattar jag

I ärlighetens namn så känner jag när jag ligger i de lägre chakrorna..jag har ett stort ego som gör sig påminnt med jämna mellanrum..å andra sidan har jag mycket nytta av mitt ego som också hjälpt mig många gånger..

Själva arbetet ligger nog i att lyssna och inte gå in i gamla mönster och försvarställningar..

Ett evigt arbete!

#17 Så sant så sant

ett evigt arbete…

och precis som du säger, detta ego har hjälpt oss många  gånger , helt enkelt hjälpt oss överleva, så en viss tacksamhet är också på sin plats.

Fast om vi inte hade egon skulle vi inte vara mänskliga, alltså inte vara här, så det är ju helt enkelt precis som det ska vara.

Huvudet på spiken!

"Vore jag bara ödmjuk, vore jag perfekt" -okänd

"Kom ihåg att du är unik, precis som alla andra." -okänd

Att ha ett starkt, stort ego är mycket bra men svårigheten ligger för många i att 1) kunna minimera det då man arbetar botande med andra och 2) att det inte slår över och blir egoism av hela biten.

Mvh, T

#21 - Får nog hålla med trumman här. Att slå över på för mycket ödmjukhet är inte heller bra, lagom är bäst. Annars kan det bli självutplånande med ödmjukhet också.

#21 Personligheten och egot är ju den cykel vi kör runt i, själva redskapet för att leva livet. Självklart är det bra om man är stark och har en stark jagkänsla. Men ödmjukhet handlar ju om att inte slå andra i skallen med sin egen förträfflighet. Samtidigt måste man ju kunna få säga om det är nåt man är riktigt bra på.

Att lyssna t ex, eller vara lyhörd.

Det kallar jag en sann förankrad ödmjukhet. Att ha viljan att lyssna på andra.

# 23 Vad gott att läsa dina ord.

För allas sanningar i all sin olikhet är lika sanna och viktiga. Vi är ju alla under utveckling och lärdom så kanske min sanning ser annorlund ut i morgon än den gör i dag. Detta är för mig ödmjukhet inför livet och andra människor.

# 21 Yes! Lagom är ett mycket bra ord. Gäller ju i allt.

#24 Lagom har jag aldrig sagt. Tycker "lagom" är en svensk ordstyggelse faktiskt - tänk bara på vad det symboliserar.

Men jag gillar ordets grund; att man drack "lag om" - alltså att man inte skulle ta mer än att det räckte runt hela cirkeln då man drack blotmjöd tex. Att inte plocka det sista bärtet, eller fälla det sista trädet är andra sanningar som touchar i "lag om"-tänket tycker jag.

"För allas sanningar i all sin olikhet är lika sanna och viktiga."

Det var värst :) det är inte alla dagar man hör ngn som så starkt försvarar t.ex. nynazismens tankar om judeutrotningens nödvändighet.

Själv tycker jag INTE allas sanningar är lika sanna och viktiga, just av ovan nämda anledning. Men jag tror Sanningen är absolut, men att vi ser den genom olika fönster.

Mvh, T

I det här fallet eftersom vi är inne  i andlighet i fokus så syftar jag  på olika andliga tänkesätt.

# 25 Såg fel det var # 22 som skrev ordet lagom. Sorry trumman.

#27 - Okej….jag skrev visserligen lagom, men jag tycker inte heller om ordet lagom, precis som trumman säger.

Det är ju "lagomsverige" som har skrotat mycket av det som var bra med välfärden!

Och "lagom" av allting är ju en melodi som låter "ack så fager" men är också stagnation i utvecklingen på sätt och vis. 

Hellre då en viking som går bärsärk efter att ha berusat sig på svamp och mjöd!

Det är annat än lagom det!  

Sedan att det bara i Sverige finns ordet lagom är också något alla svenskar har om bakfoten. Vi vill så gärna tro vi är bäst och har något allldeles eget så är det inte. 

Sedan är det så för mig också som #23 skriver.

Ja, #23 beskriver det på ett bra sätt!

Men man får aldrig bli så ödmjuk att man tar på sig andras eget tänkande och går i försvar för andras egna tankar (alltså å andras vägnar).

Det är inte heller ödmjukt att alltid "slå underifrån" i diskussioner. Där du själv ikläder dig offerrollen, kanske även för andra, ock känner att du har det rätta vetandet om ämnet.

D.v.s. att man utgår från att man själv är den "sanne ödmjuke", och motparten är en elak egoistisk cynisk person…..

Helt rätt som jag ser det också.. man kan vara egoödmjuk, dvs en falsk ödmjukhet.

Jag brukar hävda att egot kan vara mycket andlig med allt vad det innebär av andliga egenskaper om det är det som krävs