Först vill jag säga Hej och Välkommen hit!

Oj, det var inge enkla frågor att svara på :) Jag är ingen siare alls så jag ska bara skriva hur jag tänker. Dels så tror jag att det kan vara så att ni trott att detta var er väg men kanske är er väg en annan? Kanske kan det vara så att ni förlorat er i själva kampen om det ni trott. Precis som ni är inne på själva… men sedan så tänker jag precis tvärtom med, detta kan vara en utmaning för ett för att se hur mycket ni är beredda på att kämpa för att verkligen få det ni vill ha.

Det enda jag tror mig vara säker på att allt sker med en mening, vad den är är förstås svårare att veta. Det här var säkert inte till någon större hjälp. Har ni provat att meditera på frågorna och se om ni hitta någon vägledning därigenom?

Lycka till med de svåra frågorna.

Tror? Nej, tro har inget med saken att göra… Det fungerar bara om man är troende, problem kommer till alla, jag fick mina tidigt och nu kan inte många problem dra ned mig… Problem får en att tänka, utvecklas…

Om saker går emot måste man stå still och ta smällen, sen fortsätta åt det hållet som man vill…

#2 det jag menar är att om man lever efter teorin om att allt är energier, så borde det ju vara så att om många sladdar kopplas till en lampa, så kan den lysa mycket starkare. Om hälften av sladdarna plötligt kopplas bort kommer  lampan att bli svagare. Om färre personer ger av sin energi till "det goda" (vad det än är, gud kanske) så kommer ju det goda att bli svagare. Alla dessa sladdar då som inte är kopplade till det goda, energin måste ju ta vägen någonstans. Och om dessa människor inte längre orkar tro på att världen är god, bidrar dom ju ovetandes till att förmörka världen…

#1 ja, vi har funderat på om det är en utmaning, och vi har trott det länge. Men nu börjar det bli FÖR mycket, det är därför vi funderar på om det finns ett budskap. jag tror inte heller att saker sker utan mening.

Hur är bästa sättet att meditera över detta. var länge sedan jag mediterade och då använde jag mig mest av (vad kallas det) "historier" kanske.. man startar vid en grind och går ut på en äng osv. har också använt mig av hemliga rum och liknande.

Oj, ja när jag gick meditationskurs så fick jag rådet att om man ville ha svar på specifika frågor kan man skriva dem på en lapp och hålla dem i handen under meditationen och fokusera på frågan.

En annan väg är att göra någon av de meditationer som finns under fliken Meditation till vänster, exempelvis ljusöppningen, och så be änglarna om vägledning.

Välkommen hit lkn02001!!!

Tycker Hoppfull gett dig fler bra svar.

Skulle bara vilja komplettera med, att många som nu är redo för invigning och många av de med "starka" personligheter börjar nå till den porten. Det som då sätter in är dessa processer i att mista, att livet inte går som man själv tycker. Dessa processer handlar om att öppna hjärtat djupare. Vi har en artikel i ämnet som heter att mista sig själv, läs den o se om det känns rätt för dig o er familj.

jag tycker du ger en mkt bra beskrivning om sladdarna och lampan, så ser jag det med.

jag är alla munkar o nunnor evigt tacksam för det är de som hållt ljuset på Jorden under de många mörka åren under medeltiden mm…

det finns just som Hoppfull säger en meditation som heter ljusmeditation eller daglig öppning för ljuset, i den (stycke 5) finns det kreativ meditation den delen kan användas för svar mm.

dra dig inte för att undra om det är något som dyker upp av fundringar…

tillsammans växer vi!!

kram Mariann

Enligt Buddhalärans system, som även munkar och nunnor kultiverade genom historien, beror alla våra missöden på den svarta karman (jag menar inte här den vita karman) vi skapat genom de otaliga reinkarnationerna. Så missöderna vi möter uppstår och skapas av vår egen svarta karma för att hjälpa oss bli kvitt den. Är detta som hänt då förutbestämt att det skulle ske så? Ur detta resonemang så verkart det vara så, men inget är absolut. Jag tror att vi måste lära oss ta lätt på motgångar för att inte skapa mera av denna svarta karma som bara kan förvärra situationen och skapa även andra svårigheter. Karman kan bara avlägsnas genom att genomlida den med ett barmhärtigt hjärta och inte genom att bekämpa den karmiska händelsen som bara skulle förvärra för personen. Det är här svårigheten ligger när man måste släppa sina egna världsliga fördelar. Sett ur ett annat perspektiv, finns ingen karma så finns inget lidande. Så målet för människan måste vara då att eliminera karman för att verkligen bli fri från lidande. Det finns ett talesätt som lyder "vi får det vi förtjänar" och ur resonemanget ovan så är det verkligen så. Ur ett positivt synsätt så bör man känna glädje att denna karmiska händelse äntligen hände mig som gav mig möjlighetn att bli kvitt den. Men med vilket sinne bemöte jag händelsen, förvärrade jag för mig?

A

Vandra med lätta steg på din väg.

Att ge sin energi till det goda har väl inte med "tro" att göra?

Absolust inte… man kan vara godare än godast och befinna sig långt utan för religionerna….

#7 nej.. men jag tror att man måste aktivt rikta sin goda energi mot något för att "lampan" ska kunna lysa starkare. Tillsammans blir vi starka liksom. I mina tankar är Gud en konkretisering av vårt behov av att tro på att det finns en godhet. Sen om man väljer att be i kyrkan, ljusmeditera eller något annat så tror jag faktiskt att all energi man ger går till samma källa.

#6 jag är med på ditt resonemang teoretiskt, men jag har svårt att omsätta det till mitt inlägg. Kan du vägleda mig?

#9: Där tror jag annorlunda - jag tänker mig att man kan sitta och vara en liten kamin som strålar ut godhet (eller ondhet eller likgiltighet) ut i rymden. Inte mot något, utan från individen, alltså. Och om man gör gott mot en annan person blir den personen lite gladare och strålar själv ute lite mer gott.

#10 och om man har den synen måste man nästan dra slutsatsen att andelen onda människor har ökat i världen..?

Mariann: håller på att bearbeta texten, många nya begrepp och funderingar och det är väldigt bitig artikel… :)

ok… jag kan förstå det att det är nya begrepp o ord, men är det nått så fråga bara, så ska jag se om jag kan förklara djupare…

med bitig … menar du något att sätta tänderna i eller?

precis

 *fniss*

Ikn02001, menar du att ondskan i världen ökar? Att det finns mer onsdka nu än det gjorde under medeltiden och under den långa tid av krig runt om i världen? Jag skulle nog säga tvärtom, det finns massor av medmänniskor och hjälporganisationer idag, man slår inte ihjäl folk i korståg i religionens namn osv osv. Världen är mer civilserad idag. Men vi är oxå mera medvetna idag om vad som händer runt hela jorden än man var då och kanske får det oss att känna det som om det finns mera ondska.

#11: Jag tror inte ondskan ökat, men jag tror att antalet människor är så groteskt mycket för stort att vi påverkar varandra alldeles för mycket, och jag tror att många av det skälet dragit sig tillbaka inom sig själva eller sin egen lilla sfär och därmed inte har sin kamin på så hög effekt utåt.

Fast det där med korståg, Hoppfull … vad är det di håller på med när di pratar om att "kristen värdegrund" ska skrivas in i EU:s grundlag? Och vad är det israelerna håller på med på ockuperad mark? Och hur många människor ska USA offra på herren Petroleums altare?

#16 okej, då förstår jag hur du tänker. :)

men håller ni inte med om att NÅGOT har hänt den senaste tiden? Visst var det ännu värre på medeltiden, men om man inte går så långt tillbaks i tiden och jämför.

#17: Jag tror det beror på överbefolkningen, människan kan inte leva så tätt ihop som i moderna samhällen och bibehålla sin tankeförmåga och urskiljning.

#18 det finns kanske något i det men jag köper det inte helt och fullt. iallafall inte idag. :)

Det som har hänt är att förvandlingens tid har satt in. Det tycks som om det kommer mkt mörker o elende genom mkt som händer omkring oss men…

Ljuset intensifieras både genom inströmning och genom människor som öppnar sig mer o mer för ljuset och ett gudomligt samarbete.

När ljuset går in och rensar bort allt som inte fyller ett syfte längre och som ska bort. Men det som också händer är att mörkret blir mer synligt ibland. Allt kan inte bara rensas bort utan  att synas/mräkas utan vissa saker ska upp till ytan för att behandlas och ses på.

Därför kan det se ut som om mörkret är större än ljuset på Jorden, men så är det inte, utan balansen är redan vunnen åt andra hållet och det är precis så som Hoppfull skriver att det finns så mkt positivt som talar för det!

Många inom mänskligheten jobbar för mänsklighetens bästa!

Så ser jag det iaf…

Nog är det så Gronstedt, jag tror ändå att världen är något mer civiliserad än det varit förr, det var bara en jämförelse :)

Hur långt tillbaka jämför du med Ikn02001? Jag tycker att man måste se det i ett längre perspektiv om man ska jämföra, antagligen går det lite fram och så lite tillbaka osv men så fungerar ju nästan all utveckling.

Jag vet inte om jag håller med, vad menar du är skillnaden och och vad menar du med den senaste tiden?

Det är mörkret som för oss framåt också… genom att vi tar ställning och förfinar oss i vårt eget sätt att vara…

Mycket av den kollektiva smärta som vi alla gemensamt kan gå i genom t.e.x vid tsunamin, Princess Dianas död, Anna Linds död och andra personer som berör oss, världen eller landet…. de är med att öppna hjärtana på oss alla, att föda fram medkänslan i oss mm

möjligt att vi är överbefolkade, men det det handlar om är att så få på jorden har ett öppet hjärta och knappt 1 blad ….

#21 svårt att sätta fingret på vad jag menar, men jag arbetar i ett yrke där jag har mycket inblick i saker som händer i samhället. jag upplever det som att det händer mer hemska saker sas " i vardagen". men det är klart. mariann är inne på samma devis jag har haft i flera år "spöken lever i mörkret, släpper man in ljuset så försvinner dom". Det är klart att det har funnits fler Josef Fritzlar genom tiderna, många stackars barn som mördats utan att världen har fått reda på det. kanske är det så att vi genom att uppmärksamma det får det att försvinna. kanske är det så att alla känslor Englafallet skapade, all den goda energin är syftet i det hela. Att få oss att vakna igen, och KÄNNA. Samla och ge god energi för att tillsammans släppa in ljuset.

*nu blev det lite flummigt…*

Jag tror det är som så att ondska och likgiltighet är lätta att ta till, godhet måste man jobba för. Världen har kanske blivit både ondare och godare, som Mariann påpekar. En massa stillsam vardagsgodhet i det medelstora perspektivet verkar ha kommit bort i alla fall.

#23 Flummigt gillar vi här!!!

Jag tror oxå att det är så att det elände som finns idag är mycket mera synligt. Hela samhället är genomskinligt, sådant som förr sopades under mattan eller lades lock på slängs idag fram i offentligheten och många suckar och tänker att herregud det blir värre och värre, vart är samhället på väg :)

Men jag tror att detta är en enorm positiv kraft som faktiskt sätter fokus på det goda om man hårddrar det. Det ställs hela tiden ökade krav på fredsskapande samtal, medling, hjälp till katastrofområden, högra krav på att alla i världen ska bidra till en bättre värld. Den allmänna synen är att färre och färre ska lida!

Sedan att det tar tid för sådant att bli verklighet är ju ganska begripligt. Men jag är positiv och tror att det går åt rätt håll jag :)

#24

helt klart, den vanliga medmänskliga medmänskligheten är lite borta… den återkommer snart…. när människors hjärtan blir mer väckta…

Grejen handlar nog lite om att vi har kommit bort från skulle bort från flocken, klanen, vår grupp och blivit mer individualister och nu så ska vi tillbaka i flocken igen men denna gången i en högre spiral och då handlar det om mänskligheten enhet och enhet med ljusets världar o  med Guds Rike= Det stora vita Broder-Systerskapet….

Vi ska inte längre identifiera oss med flocken utan med en ännu större helhet! Enhet i mångfald!

*grunnar Mariann*

#25   gillar det här forumet!

Du är Välkommen att bli medlem om du vill

Så bra!!!

Känn dig välkommen hit å flumma bäst du vill o orkar

(bli gärna offentlig medlem om du känner att du vill o kan ;)  )

#29 tackar! *done*

#27: Men alla de som fortfarande har behov av att identifiera sig med sin lilla, trygga, fattbara klan har tjorvats in i groteska svulster till tätorter där de inte kommer åt att tänka en enda tanke som inte resonerar mot tusentals andra tankar. Inte konstigt att i synnerhet ungdomar blir knäppa och vandaliserar, kastar sten på brandbilar och liknande. Folk som borde vara balanserade och leva i kommunikation och respekt mister de normala möjligheterna till ensamhet, självrannsakan och självinsikt och exploderar i aggression eller till och med våld mot sina närmaste.

Staden som levnadsplats, arbetsplatser och bostadsområden där man måste frottera sig hela tiden med människor man inte valt själv, sovrum där man hör grannens röst och rörelser - det är inte människovärdigt!

Det kan jag hålla med om! Och idag är vi så många på jorden så att städer är något av ett absolut måste. Om fler hade möjlighet att vistas i naturen skulle fler må betydligt bättre!

#32 Håller med… men det måste antagligen fylla ett syfte… syftet kan vara att man ska klara det

man säger ju ofta att man ska kunna meditera o förmedla ljus och kärlek när bomber faller… man ska kunna vara stilla i oväsen och larm….

jag vet… det är ingen lätt sak….

*Mariann spekulerar*

jag vill återkoppla lite till det jag skrev i huvudinlägget.

 sista dygnet har jag känt att, visst! köp något annat, jag kanske får gården en dag ändå. ett lugn ,harmoni har sköljt över mig. vi har ett hus vi har tittat på, enda intresserade verkar det som. det känns bra! kanske ver det denna insikt (vilken den nu är) som det var meningen att jag skulle få?

lisa *som badar i ljus*

Kanske… kanske släppa taget och låta saker ske… så kommer det ni vill och önskar när det är dags?

ja. kanske. kanske handlar det om att mista mina drömmar och mål. även om jag inte gillar det uttrycket, jag tycker det mer handlar om frigörelse. jag har ju inte tappat bort dem, de har bara förlorat lite i betydelse. Inte så viktiga längre

shit. har jag varit här i två dagar? vilken mental utveckling!

#34: Jo, man kanske "ska" klara av det - men alla gör inte det. Inte jag, till exempel, men jag har förmånen att ha kunnat köpa mig undan.

Jag har tänkt som så att det kan vara att de som inte fixar all upphöjdheten kommer brännas bort i som slagg i förfallande slumstäder med våldet som ledstjärna för sin hopplöshet, och kvar blir det fina folket som kan sitta och utveckla sig i villor skyddade av vakter. Men om det är den där omtalade högre planen så är inte jag med!

Läs gärna Gibbon's Decline and Fall av Sheri Tepper - hon är en utsökt tankeväckande författare.

#37*asgarv*

 Hhmmm… mista sig själv för att vinna sig själv!!! Den ultimata friheten!!

#38 Självklart är det det fina folket i villor som är upphöjda ;) JAG SKOJJAR!!

Vem vill vara med då? Det finns många inom slumen som vuxit upp och vill göra något för sina egna grupper som startar skolor mm satartar projekt för att få ungdomarna från gatan… de är upphöjda i mina ögon…

Sedan att slummen finns o annat "skit" är ju också för att vi alla är så jä….la egoistiska och vill ha själv… vi kan lätta på plånboken när det hände sånt som tsunamin men annars hepp…

Inte fasen kan regeringar o annat göra nått för de små… nix, det msåte ses till så hjulen snurra pengarna… ge från de fattiga till de rika… i smått som i stort…

Vi får inga andra folkvalda innan vi kan se med hjärtat… och tyvärr finns det ju inte så många med stora hjärtan att välja på heller….

Nu ska vi köra på etanol för å döva vårt samvete  så får folk svälta på andra platser… men det blundar vi för… hyckleri…..

Jisses nu gick jag igång….

Hm, men det är ett problem när det inte finns tillgång ännu. Man kan förstås flytta ut i en jordkula i skogen :) men det är ju inte utveckling utan tillbakagång tycker jag.

Man gör sitt bästa och försöker vara glad och nöjd för det.

Fint folk ja :) vad är egentligen fint med "det fina folket"?

#39 *känner mig lite som sidharta!*

#37: Om drömmarna förlorar i betydelse sådär så tror jag inte det var alldeles "rätt" dröm ni drömde. Det finns fler drömmar …

Det måste ju kännas helt okej

#43 drömmen förde mig dit jag är idag. det har alltså varit rätt tills nu. Jag tror itne att det finns endast ett rätt för mig. min stig är nog rätt slingrig och jag gillar att hoppa in på nya spår och kolla vart jag kommer. Även om jag testar en ny stig kanske jag kommer tillbaka till ursprungsstigen igen, kanske kommer jag till en häftig, vacker glänta som jag aldrig vill lämna!

faktiskt, så var jag förr en mycket framåtsträvande person. jag ville nytt hela tiden, ändrade drömmar och mål. Jag vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor. Själva strävan efter resan har senaste åren lagt sig lite, men tankar har hela tiden dykt upp i mitt huvud där jag saknar resan till det okända. Jag har ju vetat vart slutmålet är.

det är med sorg jag lämnar min dröm, med glädje jag möter nya stigar!

lisa *vandraren*

Vet inte heller vad jag vill bli när jag blir stor, faktiskt . Men så länge man ser minst ett sätt att ta nästa steg så räcker det kanske. Det är när man antingen inte ser någonstans att sätta ned fötterna, eller när man blir så apatisk att man inte förmår flytta dem, som det blir problem.

#46 håller verkligen med!! Eller när man springer så fort man kan men när man tittar ner så ser man till sin förskräckelse att man sprungit i luften och inte kommit någonstans…

#0: F'resten, Ikn02001, har du egen häst?

*själv återfallshästoman*

yepp! jag har egen häst.. och det är många dagar jag undrade varför den drömmen infriades just nu (köpte hästen när jag var gravid och det är sannerligen inte lätt att kombinera heltidsjobb, småbarn och häst). Har du havremoppe? höll du på med hästar som ung? eller har du hittat dit som vuxen?

Ååååh vad härligt!

Jag red när jag var liten, från sådär 5 till 18 års ålder, både privat och på ridskola, men jag hade inte egen häst. Sedan slutade jag för att skola och jobb kom emellan. Sedan följde många år av jobb parallellt med sjukdom och värk och allmän uselhet, och det där med hästar var ett bitterljuvt minne.

För kanske 6 år sedan började jag hitta en väg ur sjukdomen och började kunna röra mig igen. För 1,5 år sedan såg jag en annons om en nyöppnad ridskola i trakten och släpade mig dit, och på den vägen är det! Nu rider jag två gånger i veckan på ridskolan och kör med ett russ en eller två gånger i veckan. Vecka 26 till 29 ska jag hyra en av ridskolehästarna och ha den som "egen".

Till hösten kommer jag att få besked om jag får arrendera en del mark som ligger hemmavid - och sedan får vi se! Egen häst ska det bli, men jag är inte riktigt så impulsiv som förr, så det får gå lite långsamt och genomtänkt. Det måste byggas en del hemma i ladan, till exempel, och man måste ha medryttare och stallkompisar och sånt. Men bli ska det!

Vad har du för pålle och vad gör ni?

jag har en kallblodstravare av grövre modell. Hon är aldrig startad i lopp (kvallopp, testlopp men galopperade ut sig hela tiden). Hon är riden snart 3 år och är väl i dressyren kanske i LA träning. Hoppat har jag inte gjort p ett år för jag har ingen sadel just nu (rider i bomlöst). jag kör henne också i travsele och rockard, men letar loksele för att börja köra timmer i skogen och sladda ridbanan .

jag började rida när jag var kanske 7-8 år och har bara haft abrott 1 år under den tiden. Det här är min första egna häst men har varit medryttare och haft foderhästar. Har varit utpräglad dressyrtant men dras mer och mer åt det akademiska och bruks. Har tröttnat på tråkiga halvblod. :)

Det är inte lätt att hitta medryttare till annat än halvblod ska jag säga, just nu har jag faktiskt två, som överlappar lite men det krävs kraft och tålamod att hitta någon som inte är 14 år och som vet vad lättridning är … *suck* dessutom är ju hästar med travstam inte sällan lite svårridna..

var bor du någonstans?

#51: Har PM:at dig.

ojojoj, nu går det undan!

vi var och tittade på ett hus igår, sambon hade varit där tidigare och tittat. Det är litet och det finns att göra (mest pyssel, inga stora saker). Stall i närheten (om det finns plats) stor tomt, verkar bra område osv osv.  Och nu har vi KÖPT det !!! JAg tror knappt mig själv när jag skriver det…

 har tittat på annonsen länge.. det har varit ute flera gånger hos flera olika mäklare, vi har inte åkt och tittat på det förrän nu. Det känns pirrigt men vi har båda en bra känla för det. Vi fick bra kontakt med nuvarande ägarna. Ja.. vad säger man..

Jag har medvetet låtit ljuset strömma mellan mig och det okända ovan oss de sista dagarna (sedan jag hittade hit) kanske var det hit dom ville föra mig…

Oh så roligt att höra :) Grattis

Kanske var det så… det låter i alla fall superroligt! Hoppas att ni kommer att trivas! När blir det flytt?

Vad spännande! Förstår att det är pirrigt. Grattis!

det vet vi inte än. Vi ska skriva på klockan 1800 . Troligen augusti eller september…

STORT GRATTIS!!!

Låter ju perfekt…

nu har vi skrivit på! många papper att skriva på… har aldrig ägt hus förut. Nu återstår att se vad vår hyresvärd säger när vi säger upp huset, han har gjort ganska mycket för att få huset barnvänligt och han älskar våran dotter. Alva tjuter av lycka varje gång han åker förbi i traktorn…

men men… you gotta do what you gotta do…

Precis.. livet förändras ibland. finns ju inget som säger att man inte kan hälsa på