Examine Oneself Before Judging Others
Inom buddhismen börjar all verklig förändring med att vända blicken inåt. Innan vi dömer andra uppmanas vi att undersöka vårt eget sinne. Varför reagerar jag så starkt? Vad i mig blir berört? Är det den andra personen som orsakar mitt lidande, eller är det mina egna föreställningar, begär och motstånd som skapar det?
Det är lätt att se andras fel. Sinnet söker gärna brister utanför oss själva eftersom det känns enklare än att möta våra egna. Men ofta dömer vi andra för sådant som vi själva bär inom oss. Vi irriterar oss på ilska, samtidigt som vi själva blir arga. Vi kritiserar själviskhet, samtidigt som vi håller fast vid våra egna önskningar. Vi reagerar på högmod, men ser inte alltid vårt eget.
Buddha lärde att allt börjar i sinnet. Om sinnet är fyllt av okunnighet, begär och aversion kommer vi att se världen genom dessa filter. Då blir våra omdömen färgade av våra egna inre tillstånd, inte av verkligheten sådan den är.
Att rannsaka sig själv är därför en form av visdom. Genom mindfulness och ärlig självobservation kan vi upptäcka våra egna vanemönster innan vi riktar kritik mot någon annan. När vi ser våra egna svagheter växer också medkänslan. Vi inser att alla människor kämpar med sina villkor, sina rädslor och sina invanda mönster.
Det betyder inte att vi ska ignorera orättvisor eller blunda för skadliga handlingar. Men vi kan möta dem utan hat och utan att låta vårt ego styra våra reaktioner. Visdom utan medkänsla blir hård. Medkänsla utan visdom blir blind. Buddhismen uppmuntrar oss att förena båda.
När vi slutar döma andra lika snabbt och i stället undersöker vårt eget sinne, minskar lidandet, både vårt eget och andras. Den största segern är inte att bevisa att någon annan har fel, utan att befria sitt eget hjärta från vrede, stolthet och dömande.
#0:
Hej och välkommen till sajten! Det var ett bra inlägg.
Buddha förklarade det ju så att, om vi tar ditt exempel "Är det den andra personen som orsakar mitt lidande, eller är det mina egna föreställningar, begär och motstånd som skapar det?" att den andra personen är den första pilen som man blir träffad av och sen är det det egna motståndet som är den andra pilen, som man skjuter iväg själv på sig själv.
Jag håller med vad du skriver om mindfulness och självobservation. Det är en viktig del av den andliga vägen. Men ofta är det så att människor inte vill se sina egna brister och projicerar dom på andra. På så vis ser man varken andra som de verkligen är eller sig själv så som man är.
Jag tror inte att man kan befria sig helt från emotioner och känslor som vrede. Blir man arg är det ju inget beslut som man fattar. Det händer helt enkelt. Men med självobservation kan man inse att man skjuter iväg den andra pilen på sig själv och sen kan man släppa loss ilskan i stället för att bära med sig den genom dagen.
En sak till, du skriver rubriken på engelska. Vi har en massa engelskt spam på iFokus och somliga som ser en engelsk rubrik anmäler inlägget utan att läsa det. Om 3 medlemmar anmäler ett inlägg försvinner det och vi som tar hand om sajten måste återpublicera det och vi är ju inte alltid online och ser det. En anmälning har vi redan fått in. Hoppas att det inte kommer fler.
#1:
Jag tror inte att man kan befria sig helt från emotioner och känslor som vrede. Blir man arg är det ju inget beslut som man fattar. Det händer helt enkelt. Men med självobservation kan man inse att man skjuter iväg den andra pilen på sig själv och sen kan man släppa loss ilskan i stället för att bära med sig den genom dagen.
Där ger jag dig rätt. Vad man man påverka är hur man väljer att hantera emotionen. Hur man väljer att agera, eller inte agera, på den och hur man väljer att bearbeta den.
Då har jag koll och håller mig enbart till svenska.
#2:
Precis så. 😊
#0:
Fint skrivet 😊 Att vända blicken inåt innan vi dömer andra är en viktig påminnelse. Tack för den. Ja, det är så lätt att se det som sker utanför oss, men betydligt svårare att se de tankar och föreställningar genom vilka vi tolkar det. Jag tänker att det är just där lidandet uppstår, när vi identifierar oss med dem och tar dem för verkligheten. 😊
#0:
Och förresten, välkommen till sajten från mig också! 😊
#0:
Bra skrivet.
Även Jesus lärde väl ut något liknande. Han sade väl något i stil med "Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget?"
#6: Jag tror det är en av det viktigaste grunderna som människa - att inte glömma sina egna fel och brister - som vi sammtidigt är bäst på att glömma eller förtränga.
#7:
Ja, så är det. Redan C.G. Jung sa, att det som man inte vill se på sig själv, det förtränger man (skuggan) och projicerar på andra. Det som man inte accepterar på sig själv, det accepterar man heller inte på andra. Därför bekämpas den egna skuggan på andra personer.
Resultatet är att man inte är "hel". Man älskar sig själv inte som man är och heller inte andra som har samma brister. Men om man blir medveten om en projektion upphör den. Man integrerar skuggan och blir en liten bit mer "hel". Först när man accepterar och älskar sig själv med sina brister, kan man acceptera och älska andra som de är.
#7:
Jo, människan är bra på att trycka undan sina brister. Man vill gärna se sig som perfekt, och ofelbar…när det i själva verket är så att inget/ingen är perfekt och ofelbar på det planet.
Det betyder ju inte att man måste försöka att bli perfekt. Bara det att man gör gott i att erkänna, och börja att se sig för den man är. Och acceptera sig själv som fullt tillräcklig, trots sina brister, och mörka fläckar.
Starta ny diskussion