Andlig utveckling iFokus

Andlig utveckling

Etikettandlig-utveckling
Läst 72 ggr
Condor
3

Wu Wei

Begreppet Wu Wei kommer från Taoism och betyder i sin mening "handlande genom icke handlande". Det låter paradoxalt och kan lätt förväxlas med passivitet. Men egentligen handlar det om att sluta att kämpa mot "det som är" och i stället anpassa sig till livets omständigheter.

Det jämförs ibland med en bäck där vattnet stötet på en klippa. Vattnet försöker inte att kämpa mot klippan, utan den tar vägen runt omkring. I det vardagliga livet kan man jämföra det med att man går på en väg med mycket folk. Man kan i förväg planera vägen som man tar och tränga sig fram genom folksmassorna. Men man kan också söka luckorna att ta sig fram på, utan att planera en strikt väg som man går. Man reagerar på omständigheter. Det är Wu Wei.

Precis så är det med livets väg. Det är vanligt att man planerar, att man har ett mål och sen strävar man efter målet. Men Wu Wei är att man går vägen med minst motstånd. Om det inte går att ha allt i livet som man vill ha, nöjer man sig med det som är tillgängligt för en. Man släpper taget och låter saker som man inte kan ändra på ha sin gång och anpassar sig till omständigheterna.

Wu Wei är alltså inte passivitet, utan en sorts handlande där handling och medvetenhet blir till ett, i stället för att tvångsmässigt försöka att kontrollera allt. Det kostar energi att hålla saker under kontroll och man blockerar energier i sig. Släpper man taget frigör man energin. Det är Wu Wei.

Människor strävar efter alla möjliga saker och om de uppnår målet, klamrar de sig fast vid det som de har uppnått. Det kostar också energi. Wu Wei handlar om att släppa taget.

Jag hörde en gång en historia om en man som jagade apor med en egen kreativ fälla. Jag vet inte om det är en äkta historia eller en metafor. I alla fall borrade han ett hål i kokosnöten, som bara var så stort att apan kan få in handen genom hålet. Sen placerade han någon söt stark luktande frukt i nöten. Apan lockades av frukten och sträckte in handen i nöten och tog tag i frukten. Men för att gripa frukten var han tvungen att göra en knytnäve med handen. Hålet var inte tillräckligt stort för att få ut handen med frukten. Men apan vägrade att släppa taget om nöten och så kunde jägaren fånga apan. Skulle den ha släppt taget och flytt, skulle den inte ha blivit fångad. Det skulle ha varit Wu Wei. Meningen med historian var att reflektera över sig själv, var man gör sig själv till en apa.

  • Redigerat 2026-02-15 15:27 av Condor
Stjärnskott
4
#1

#0: Ja jösses.. så man har apat sig genom livet…. innan let go blev mer tillgängligt…. inte alltid det första självklara jag gör i allt som handlar om min väg….. men genom baby steep….. så har jag kommit en bra bit på väg 🙂

 🌸🌼🌸

Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼

Condor
3
#2

#1:

Ja, vi föds ju in i en kultur där det är vanligt att apa sig fram genom livet. 😄Det är medvetenheten om att man är en apa, som gör att man slutar upp att vara apa. 😊

Stjärnskott
3
#3

#2: 😅😂

 🌸🌼🌸

Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼

Gråeld
3
#4

Så det kommer ifrån Taoism, Wu Wei. Har inte hört talas om detta begrepp tidigare. Så nu fick man lära sig något nytt.😊

Trotsa inte stormen, utan följ med stormens rörelser.

Condor
3
#5

#4:

Det där med stormen är Wu Wei. Sen finns det ett liknande uttalande som också är Wu Wei: "Man kan inte stoppa vågorna, men man kan lära att surfa på dom".

snowy00
2

Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.

#6

🐒

Jag har hört en liknande historia om en apa… Som Mooji har berättat. Han bad oss efter historian att släppa taget om våra "banantankar".

Mycket gör nog vi människor så, som apan (som ni redan nämnt). Klamrar oss fast i främst kanske tankar, eller känslor… Men även så klart i det yttres saker… I brist på insikt, och förståelse.

I alla fall så har också Alan Watts pratat om Wu Wei några gånger. Fin, och vis "filosofi".

Condor
3
#7

#6:

På sätt och vis är vi ju också primater. Gripreflexen är vi ju redan födda med. Människan föds med en impuls att hålla fast vid det som ger trygghet, och även om reflexen försvinner, lever behovet kvar i andra former.