Ibland far tanken iväg med mig.
Det skapar känslor
som i sin tur springer ut i reaktioner, som skapar händelseförlopp eller så sluter jag mig och vandrar in i tystnaden. . . .

Ibland är det uppror i tanke invånarnas synaps system.
Ibland är där ett stilla flöde i något slags inneboende flow och ibland är det så härligt tyst och fridfullt.

Som om jag badade i ljuset av solens värmande strålar på min insida.
Och jag inser att jag är allt det som jag är i min skapelse av verkligheten.
Här på jorden.

Varken mer eller mindre än så
i denna kropp där jag erfar livet
i min mänskliga struktur.
Med allt vad det innebär.